Ångesten på Manhattan, del 2

NY RANGERS – NEW JERSEY 1-1 (Period 1)
• • •
Allt som står nedanför skrev jag innan Rangers helt otippat kvitterade, i ett PP, med 24 sekunder kvar och…haha, jag kan inte ändra allt nu.
Det är match igen – trots allt du kommer läsa nu…
• • •
Kanske borde någon i Devils istället ha passat på att skriva in sig i historien med en garanti den här gången.
Som sjätte matchen – också – startar hade det, känns det som, inte varit så mycket till vågspel.
I och för sig gör de för en gångs skull inte mål redan i första bytet, men väl efter knappt tolv minuter och framförallt: De tar tag i spelet direkt, sätter Rangers under en ruggig press med sin energi och sin fart – både i benen och i passningarna – och vinner alla puckdueller och ger i största allmänhet ett hungrigare och piggare och mer aggressivt intryck.
• • •
Innan det 0-1-mål Lazar smackar in på en retur har Rangers en hygglig sekvens, som följer på ännu ett resultatlöst powerplay, men då visar Devils en annan eminent sida:
De stänger ner dem, ger dem inte en kvadratmillimeter i present, håller tätt, ser till att de får slita nåt så oerhört för den mest sketna halvchans – och det måste vara otroligt frustrerande att se hur enkelt motståndarna sedan gör ett mål.
• • •
Messiers Garanti flimrar faktiskt förbi på jumbotronen under matchvärmningen.
Fler har följt samma tankespår som er Biff i natten.
• • •
Som vanligt är det bra drag och dån på Gardens läktare INNAN matcherna börjar.
Sen…not so much.
• • •
Vid allt som är heligt – vilken tredjeperiod ni har att se fram emot i Tampa nu.
Grattis – eller beklagar, om ni är nervklena.
• • •
Liten spaning a la Furman: Sex matcher i rad har Devils låtit Rangers komma ut först till matchvärmningen – och låtit dem susa runt på isen bortåt en minut.
Psykologisk krigföring, is it?
• • • 
För första gången i hela serien verkar det som att en del Devils-fans tagit sig in till Manhattan ikväll.
Jublet vid bortamålet är inte obetydande.
Men såklart, de kan ju döda nu.
• • •
Det är, säger somliga, såna här gånger Showtime slår till.
Well, det VAR såna här gånger åtminstone.
Sedan Blackhawks vann sin senaste Cup 2015 ser playoff-facit ut så här.
2016: Utslagna med 4-3 av Blues i förstarundan.
2017: Svepta av Predators i förstarundan.
2018: Ej med.
2019: Ej med.
2020: Seger med 3-1 mot Oilers i playin-rundan, utslagna med 4-1 av Vegas i förstarundan.
2021: Ej med.
2022: Ej med.
Det är, kort sagt, inte 20-talets stora playoff-kung som kommit hit.
• • •
John Brancy gör då vad han kan. Framförandet av nationalsången är det mest emfatiska och teatraliska någonsin, haha.
• • •
Robert Iler, AJ Soprano, borde väl egentligen hålla på Devils, men när han blir inzoomad i jumbon sportar han en Rangers-kepa och gormar åt hemmaspelarna att för fan komma igång.
• • •
Mika laddar på jättebössan och Kreider styr. Det är så hoppet väcks i New York.
Inte helt oväntat.
• • •
Rangers-fansen kan då inte klaga på domarna – om man säger så.
• • •
En liten pruttare skulle sitta nu, ropar frestaren. Men samvetet låter meddela att det bara blir en kaffe.