Bella Notte a la Stanley Cup

Hur är den den frodige Little Italy-krögaren sjunger för Lady & Lufsen på julafton?

Åh denna natt, denna härliga natt, som vi kallar Bella Notte…


Här har vi hockey-versionen – Bella Notte a la Stanley cup.
Det är inte blott det här slutspelet som når ett första verkligt klimax nu. Vi står inför den största kvällen i NHL på 305 långa dygn.
Exakt så mycket tid har passerat sedan 26 juni, då Colorado Avalanche avgjorde 2022 års Stanley Cup-final i Amalie Arena i centrala Tampa, och nej – under ingen av de 305 dagarna har vi upplevt något som kan liknas vid det som äger rum denna svala torsdagsafton i slutet av april
I Toronto har Maple Leafs en historisk chans att slå ut Tampa och vinna sin första slutspelsserie på två decennier. I Las Vegas kan Golden Knights avgöra sin holmgång mot Jets. Och här i Newark står Devils och Rangers inför ett Moment of Truth med potential att definiera hela våren i Metropolis.
Det är en makalös triss i Showstoppers monumentale, omvälvande nog för att jag ska vifta på svansen som tre Lufsen på en gång och rulla en köttbulle över tallriken med nosen åt precis vem som helst.
Hela tillvaron viker liksom ihop sig i halv fosterställning, fyller lungorna med luft och tar sats för att bara…explodera!
Det är just sådana stunder, sådana magiska high stakes-kvällar, vi drömmer så längtansfullt om i serielunksmörkret i mitten av december, när matcherna inget betyder – mja, det känns ju i alla fall så – och våren ter sig lika avlägsen som andra galaxer i rymden.
Så Carpe Diem, bitches. Tillvarata och sug musten ur denna sällsynta, förtrollade kväll.
För att förvränga fortsättningen på Lady & Lufsen-sången alldeles så lite:

Se vilken syn, alla stjärnor på isen, denna ljuva Bella Notte…

• • •
Själv har bloggen förstås återvänt till The Rockhhh, för Game 5 mellan blodsrivalerna Devils och Rangers, och det är ju remarkabelt what a difference några få dagar kan göra.
När vi lämnade det här bygget i torsdags var Devils nere på om inte nio så i alla fall åtta. De hade då åkt på sin andra raka 5-1-förlust, och blivit fullständigt tillplattade två gånger om, och vi som lufsade iväg mot bilparkeringar eller pendeltågsstationer tänkte nog alla i vårt stilla sinne:
”Om vi alls kommer tillbaka hit är det för att Rangers helt slarvigt tagit en night off på Garden och i så fall vänder de bara tillbaka för att finish it off”.
Men tjenare.
Istället är det Devils som, efter två segrar och två betydligt mer övertygande insatser på Manhattan, har allt momentum när serien slirar in vid detta vägskäl och det säger jag eder: Om de vinner även en tredje raka rond, då har de verkligen Blåskjortorna på knäna – och pannan i gruset.
Kan det hända?
Klart det kan – och när ställningen i en serie av det här slaget är 2-2 slutar det nästan alltid med att den som vinner Game 5 också vinner serien.
Inget avgörs i The Rockhhh ikväll – och ändå avgörs nog allt.
• • •
Idag publicerade den gode Scottie Burnside sitt aktstycke om Gustav Nyquist och ännu har den gode skåningen varken ringt eller sms:at, men det kommer nog, för nu vet hela världen att han kallas Hästpolo-Gustav och varför.
För er som inte orkar eller klicka på länken lyder ett stycke jag inte gärna kan förneka att jag bidragit till så här:

”Zetterberg used to tease Nyquist about being from the Swedish upper class and helped bestow his longstanding nickname ”Hastpolo-Gustav” which translates to Polo-Gustav. If your Swedish is good, you’ll notice that is how Nyquist is referred to in Bjurman’s popular hockey blog.
In fact Nyquist has sometimes jokingly accused Zetterberg and Bjurman of writing the blog together. 
”Zetterberg even ordered and wore a Polo outfit, with the name Nyquist on the back, for a masquerade ball they had in Detroit. Gus was not very happy,” Bjurman recalled.

Haha!
Fast blir han för arg får jag väl hävda att jag är felciterad. Jag menar, jävla journalister…dom vet man ju hur dom är!
• • •
Både Devils och Rangers har haft två dagar på sig att träna och gnugga, så det var bara Optional Skates på The Rock-isen i morse och för sådana offrar jag ogärna min dyra skönhetssömn.
De som var här meddelar också inget värt att rapportera hända – mer än att Devils-backen Damon Severson tog ett par skär och sedan meddelade att han är good to go.
Nu vet ni det, jag har gjort min plikt som nyhetsförmedlare.
• • •
En gång när jag och min gamla Aftonbladet-kollega Anders Hvidfeldt träffade Erik Blix vid en berömd bardisk i Stockholm vände han sig, apropå felaktiga citat, till en kompis och sa:
– Passa dig för de här två, de är såna där jävlar som citerar korrekt.
Ha!
• • •
Hur jag än fantiserar och tar i kan jag nog inte göra mig en adekvat bild av stämningen i Toronto just nu.
Anspänningen är, skriver en kamrat i ett mess, så stor att hela staden riskerar en kollektiv hjärtinfarkt.
Alla vill så oerhört, oerhört, oerhört, oerhört gärna att Auston och Mitch och Wille och de andra dräper demonerna som plågat Big Smoke i decennier – för alla vet också hur mycket ny näring och livskraft samma demoner får om de INTE slås ihjäl i natt.
Spelarna och coacherna och bossarna i klubben vet de också och som alltid undrar man hur de ska klara av att hantera de enorma känslor som sätts i rörelse nu.
De har inte uthärdat det omänskliga trycket tidigare, men Sheldon Keefe poängterar gång på gång att ”Något är annorlunda kring i vårt lag i år”.
Prove it all night, som Springsteen sjunger.
Annars är det heartbreak, snarare än hjärtinfarkt, som knäcker hemstaden.
• • •
På den ursprungliga engelskan heter Lady & Lufsen ”Lady & The Tramp” och nån gång på 50- eller 60-talet var det alltså en svensk översättare som kom fram till att jo, Lufsen, det blir bra namn…
• • •
Av de senaste dagarnas träningar att döma överväger Gallblåsan till sist att faktiskt ställa Mika i DJ-båset igen – i tekningscirkeln på vänstra kanten – under powerplay.
Well, inte för att vara den som är den, men det föreslog vi ju här i bloggen redan för ett par dygn sedan. Det är från den positionen han, medelst sitt vidunderliga direktskott, producerar hits som en hel Max Martin och att inte använda honom exakt där är som att hålla på och krångla med trumsolon i Weeknd-dängor.
• • •
Spökplumpen har jag frågor om också, om vi nu ska inventera karaktärer jag växte upp med genom serierna i Kalle Anka & co. Det svenska namnet är det inga fel på, men karaktären i sig? De måste ha använt alldeles för stark jazztobak på Disney-kontoret när de skapade honom.
• • •
– Vi kommer absolut, utan någon som helst tvekan, få se det bästa av Rangers ikväll, hävdar Lindy Ruff.
Det undrar jag.
I en ideal värld kunde man ju tro att den pressade situationen skulle leda till säsongens mobilisering, men just Rangers har en säregen förmåga att spara den verkliga desperationen tills de bokstavligen stirrar ner i avgrunden.
Om jag fortfarande ingick i Filip Wiklunds tipsgäng skulle jag verkligen tveka att sätta en tvåa.
• • •
För att spinna vidare på dagens tema undrade jag om någon med mig skämtade aprillo när jag kom ut genom dörren i förmiddags, för det var så kyligt att jag fick lov att återvända till lägenheten och hämta tjocka rocken igen.
Det är väl fan, jag hade ju hängt in den nu, för gott. Att ta ut den igen känns som det skulle kännas för Lindy Ruff att behöva slänga in Scott Gomez i kvällens laguppställning.
• • •
På den inte alltför muntra listan över stjärnor som inte presterat, eller åtminstone producerat, som förväntat står följande namn enligt mitt förmenande ut: David Pastrnak, Artemi Panarin, Mika Zibanejad, Bo Horvat, Kirill Kaprizov, Matt Boldy, Aleksander Barkov, Mark Scheifele och, i någon mån, Steven Stamkos.
Som alltid väljer många att se det som att de är ur form eller viker ner sig eller måste vara skadade, för producerade de som de ville i grundserien måste de ju kunna göra det nu också.
Not so.
Med risk för att låta tjatigare än Gris-Olle när han tycker det skjuts för lite på Garden är det extremt mycket svårare att komma till några lägen alls i de här matcherna – och just den typen av hot de snillena utgör ägnar motståndarna enorm energi åt att neutralisera och ta bort.
Basta!
• • •
Kolla här är han, Puddy.

Fast den där bilden är från Garden i måndags. I dag är det oklart om han, Elaine, Jerry och Kramer kan gå.
Jerry har nämligen underlåtit att ringa Alex Berg och tacka för biljetterna och nu börjar det bli sent…
• • •
Svenska målskyttar under Bella Notte: Mika (jo, NU lossnar det), Bratt-Wursten (Igen: NU lossnar det), Calle Järnkrok, Wild Bill Karlsson och Jonsson-Fjällby.
• • •
Stämningen i The Rock är inte bara hög ikväll. Den är direkt hämndlysten.
Förra vecken blev ju Devils-fansen faktiskt förödmjukade. Deras hjältar torskade big time och fienden från Manhattan tog över det de ser som sitt hem.
Nu hoppas de på den stora vendettan; triumfen som slutar med att de Rangers-fans som satt här och var så stöddiga förra gången ska plattas till och få lomma iväg i vanära.
Det kommer, ber jag att få förvarna om, sägas mycket barnförbjudet.
• • •
Dagens låt: The Dells ”Oh, What a Night”.
• • •
Imorrn? Jo, planen är en ny resa till Long Island. Men vi får se hur sen kvällens föreställning blir – och hur jag känner mig när jag vaknar.
• • •
Att Schmid The Kid, målvaktssensationen från Bern, startar ikväll igen behöver jag väl inte påpeka.
Han har lämnat Vanecek och Blackwood bakom sig i gruset nu – och han kommer inte se sig om.
• • •
Det är ett tag tills tomten kommer igen, men det här känns som tidig julafton så jag sportar en röd skjorta till den svarta kostymen ikväll – och svart slips.

Inget kan gå fel med denna outfit, right?
• • •
Vegas gör det i natt, det känner jag definitivt på mig.
Sorry, ni Winnipeg Jets-fans jag inte kan minnas att vi nånsin hört av i spåret (sedan Patrik Laine flyttade till Ohio och Jarkko bytte lag..).
• • •
Det klokaste vore förstås att, som åtskilliga kollegor i pressboxen, klippa denna match i mössa och täckjacka, för återigen är det kallt som i frysdisken på ICA i The Rock.
Sanslöst, faktiskt. Men jag hör till de som lever efter credot ”Stick to your style, no matter what” så här får jag sitta och hacka mina taskiga tänder.
• • •
OK, nu vrider vi på gasspisen och ser till att vår Bella Notte börjar koka.
Åh, en sån natt det blir, mina fina vänner.