Det underbara överflödet, del 2

NY RANGERS – NEW JERSEY 0-1 (Period 1)
• • •
Well, hej och hallå.
The Battle har ju i ett slag fått helt ny dynamik och karaktär.
Plötsligt är det Devils som har swagger och momentum och edge och får Manhattan-stjärnorna att se valhänta och osäkra ut – som att de inte riktigt förstår vad det är meningen att de ska göra.
Honnör för Lindy, han och hans stab har verkligen gjort sin hemläxa sedan de två flopparna i The Rock.
• • •
Gris-Olle var på tårna innan puckdrop, han har inte låtit mer sedan Henkes tröja hissades i taket, men han tystnar snabbt när kvällen plötsligt rör sig i en riktning han inte alls tänkt sig.
Stämningen är nu…orolig.
• • •
Devils fick inga fri- och gratislägen alls i de två första matcherna, men fjärde dansen hinner inte mer än börja förrän glödhete Jack Hughes flyger iväg i en soloräd och fintar fjädrarna av Storken.
• • •
Det var ju till Garden Puddy gick med Elaine, Jerry och Kramer i det odödliga ”Facepaint”-avsnittet, så naturligtvis – han är verkligen här ikväll.
Bara han nu inte blir så glad över en till Devils-seger att han skrämmer livet ur någon präst på vägen hem…
• • •
– Om vi inte vinner på Garden känns det som att det vi gjort här inte betyder lika mycket, sa Mika efter andra matchen i Newark.
Nej, just…
• • •
Martin Brodeur står och hänger på pressläktaren ikväll också och han är tydligen inte här blott för sitt höga nöjes skull.
Ruff berättade i förrgår att klubbikonen var högst delaktig i beslutet om vem som skulle starta i kassen i match 3 och förespråkade Schmid med emfas.
Igen har ”Marty” alltså stått för en avgörande insats för Devs, för schweizarens entré i serien förändrade allt.
Han är så lugn och säker och bara står där han ska hela tiden.
• • •
Unge Hughes har efter båda sina mål – det i lördags och det ikväll – stirrat ner Rangers-fansen längst ner vid sargen under firandet.
Kanske är det därför de buar varje gång han rör pucken – eller så är det bara för att han är så otroligt bra.
I vilket fall är det nog rätt dumt, han framstår som typen som bara blir inspirerad såna gånger.
• • •
Rangers bränner ett och halvt PP också – utan att något särskilt händer.
I’m telling you, de är i trubbel.
• • •
Blåser min cred som sportkännare när en kollega kommer fram och säger att jag borde gratulera honom.
– Varför då, svarar jag.
– Jamen, du vet väl att jag håller på Jets.
– Winnipeg?
Ridå.
Jag har lyckats missa att det lokala NFL-laget New York Jets under dagen trejdat till sig superstjärnan Aaron Rodgers.
Så kan det bli när man lever i en bubbla…
• • •
Men hey, Brödmannen träffar mål en gång.
Ett litet framsteg ändå,
• • •
Har inget hört, förbryllande nog, men hela Torontos media-zoo befinner sig ju i Tampa sedan flera dagar tillbaka så jag utgår ändå från att det var en väldigt, väldigt livad kväll i tikibaren igår.
Åh, jag saknar den…
• • •
Naturligtvis är det falmboyante estradören John Brancy som sjunger nationalsången under dessa stora kvällar.
Han har verkligen blivit nye John Amirante.
• • •
Stark jobbat, Gullberg! Vi har för få Devils-fans i spåret sedan FivePoints och Konsertpianisten övergav oss.
• • •
De riktiga Rangers-kändisarna Michael J Fox och Johnny Mac – alltså John McEnroe – är här ikväll.
Men det verkar ju inte hjälpa hemmalaget.
• • •
Nu ska jag rätta till slipsknuten och ta en kaffe till.