Kataklysmer i Boston och Denver, del 3

BOSTON – FLORIDA 1-2 (Period 2)
• • •
Kalldusch monumentale.
Bruins äger andraperioden som banken äger sina låntagare och Marchand ombesörjer också rättvis kvittering när Bobrovsky för en gångs skull dräller med pucken.

Sedan sitter vi ju alla bara och väntar på mer, men i snudd på sitt enda anfall skaffar sig katterna ny ledning.
Det var som fan, faktiskt.
• • •
Ikväll borde jag kanske tagit min night off och gått ut och druckit de där kalla ölen som nu börjar framstå som en overklig hägring, men – det för sent nu.
Om jag nu inte ska steka matchen i Denver…hm.
• • •
Bortsett från den tappade pucken Marchand får som en present inslagen i lyxigt papper a la NK har Bob-katten varit utsökt i den här perioden.
Ove?
Han skulle emellanåt kunna gå och köpa en korv, så ödsligt är det ju i Bruins-zonen.
Men när det där sällsynta Sam Bennett-skottet kommer med lite mer än en minut kvar går det in.
Caramba.
• • •
Så fort vi tagit oss förbi Game 5 finns inget annat än do-or-die-matcher, vill jag påminna om.
I Game 6 kan en av kombattanterna alltid avgöra, det är matematiskt säkerställt.
Det vet ni också, jag förstår det, men jag vill ha det sagt för jag längtar till tillståndet när bara den nerven existerar.
• • •
Som Ekeliw poängterade i podden igår är det remarkabelt hur städad Brad Marchand blivit.
För några år sedan åkte han omkring och slickade motståndarna i fejset. Nu spelar han hockey – och försäkrar sig om att inga lagkamrater dras in i Panthers försök att ställa till med kaos.
Det är som att se en ängel falla fast tvärtom.
• • •
Panthers PP är nästan nere på Islanders-nivå ikväll.
• • •
Sorry, O’Harrys-Jonas, Arsenal-debaclet kan ha varit den blott första av två örfilar ikväll.
Årets första handshake känns plötsligt lite avlägsen.
• • •
En macka eller två ska härmed fixas.