När det börjar på riktigt

Efter de inledande två dygnens rusiga rush, de emotionella investeringar vi hunnit göra och all dramatik vi redan tagit del av bär det mig emot att påstå att ”det är nu det börjar på riktigt”
Men det är nu det börjar på riktigt.
Först när en match förts till handlingarna får playoff-serier identitet och karaktär och förutsättningar för lagen att förhålla sig till – och först i Game 2 börjar de inblandade spelarna tycka riktigt illa om sina motståndare.
Då har de lärt känna monstren som försöker hindra dem från att avancera vidare mot den ovärderliga skatten vid regnbågens fot, hört dem prata skit, känt fukten från deras våta handskar i ansiktet, fått deras klubbor i skrevet, blivit tacklade så det knakat i hela ryggraden och lärt sig avsky hur de luktar och låter och ser ut.
Tänk dig själv att gå till jobbet och veta att det som händer på isen i de här matcherna ofrånkomligen kommer hända. En Brad Marchand väser oavbrutet personliga förolämpningar, en Matthew Tkachuk skriker ständigt så saliven sprutar i plytet, en Matt Martin rappar dig över vaderna med klubban, en Brent Burns trycker upp en armbåge i nacken, en Max Domi ger dig en rak höger, en Evander Kane crosscheckar dig i ryggslutet, en Drew Doughty flinar när du ligger på isen och har ont och en Ryan Reaves bara åker rakt över dig.
På samma gång står mer och mer på spel ju längre en serie pågår, varje ny match är viktigare än den förra.
Vi som tittar – som vid det här laget också fått tydligare premisser att positionera våra förväntningar mot och tillika utvecklat kraftfulla sympatier och aversioner visavi enskilda spelare – kan bara grabba tag i ledstången.
Nu börjar det ju på riktigt…
• • •
”Utvilad” är kanske inte den korrekta rubriceringen nu heller, man tar inte igen ett sömnunderskott a la Travis Bickle i Taxi Driver så snabbt, men let me tell you: I natt slocknade jag lika snabbt som om jag tagit ett Zdeno Chara-skott rakt i pannan och sov sedan som en grizzly i vinteride tills jag vaknade under sena förmiddagen.
Ren lyx, kändes det som – och nu intalar jag mig ändå att jag är pigg som en torped igen.
Let’s go!
• • •
Tjurrusningen började med två hemmasegrar i måndags, i Raleigh och Boston, men sedan har vi frapperande nog haft sex raka bortasegrar.
Det innebär – bortsett från att tvärsäkra experter sitter på sina kammare över hela världen och rynkar pannan – att det kan bli sent tidigt för väldigt många ikväll och imorrn.
Att inleda en playoff-serie med två raka hemmasegrar går inte. Det är ett haveri. Man krattar för sin egen undergång på det sättet.
Så där har vi villkoren de kommande timmarna:
Bruins och Canes kan om inte slappna av så i alla fall spela utan kvävande press, men Stars och Oilers är absolut piskade att vinna.
Ojvoj, som bofinken sa.
• • •
Utöver den hyggligt långa sovmorgonen finns inte mycket att rapportera om denna onsdag.
Jag åt lunch på en sådan deli där de dukar upp med buffé, drack kaffe på kvartersfiket och sms-tröstade Sombrero-Johan, som sedan vi sågs senast – på tåget tillbaka från Newark sent igår kväll – tvingats till en rotfyllning. Och så pratade jag förstås med mamma hemma i Borlänge, det gör jag varje dag. Hon tycker det var ett misstag av Leafs att trejda bort Rasmus Sandin.
Se där, dagens lilla dagboksanteckning.
• • •
Jag älskar uttrycket ”It’s getting late early”. När det används vet man att slutspelet börjat.
• • •
Game 1 mellan Hurricanes och Islanders var, till absolut ingens förvåning, den tråkigaste i hela inledningsronden och det finns få skäl att förvänta sig att det blir så mycket festligare ikväll.
Men jag vidhåller att Isles inget har att frukta. Kan de se till att vara lite mer effektiva kan de kvittera serien nu och det vore inte dumt för då lär det bli helt vansinnig stämning i UBS-ladan på fredag.
• • •
Nä, jag skojar bara, mamma har inga synpunkter alls på Toronto Maples Leafs förehavanden och vet näppeligen vem Rasmus Sandin är.
Men det var väldigt roligt när jag för ett par höstar sedan fick henne att prata lite NHL-analys med min storebror.
Han var på besök i Borlänge och satt och åt frukost i köket när då 85-åriga mamma, efter noggrann telefon-coachning från min sida, gick fram till honom och sa:
– Ola, vad tror du om Anaheim Ducks i år? Jag tycker deras backuppsättning ser lite dåligt balanserad ut?
Ola fastnade med en smörgås halvvägs till öppen mun och satt enligt rapport alldeles still och uttryckslös i flera sekunder.
Haha, sånt roar mig.
• • •
”Nightmare on Bay Street”, lyder den fyndiga rubriken på Chris Johnstons krönika i Toronto Star efter Leafs flopp igår.
Den är enastående – fast jag vet inte om jag kan rekommendera Chall och Idsint och Tokiih och andra löv att läsa, det kan nog vara lite hälsovådligt.
• • •
Bruins får klara sig utan Patrice Bergeron ikväll också, medan Panthers aktiverar Sam Bennett.
Likafullt:
När björnarna nu har första segern under bältet, fast de inte precis spelade mästerskapshockey i måndags, tror jag de kommer vinna stort i Game 2.
Tror, säger jag. Jag vet inte. Lika lite som någon annan vet.
Det upphör aldrig att förvåna att somliga kan se en match och sedan dra helt tvärsäkra slutsatser om hur allt kommer sluta.
Ni framstår som larviga, kan jag meddela.
• • •
– Ingenting, svarade Nathan MacKinnon surt när någon efter skrällen igår frågade vad han hade sett av gamle lagkamraten Philipp Grubauer.
I så fall tittade han inte, eller så är han blind, för Grubauer gjorde utan tvekan sin bästa slutspelsmatch någonsin och ska han vara DEN målvakten även i fortsättningen kan det ha varit fröet till skräll monumentale Kraken sådde i Ball Arena.
• • •
En kamrat från Britsarvet i Falun messar, precis nu när jag skriver det här, att han tagit sig några jamare på onsdagskvällen och känner sig lite på lyran.
Fy fan vad trevligt, jag skulle verkligen behöva en drink nu. Men det är bara att glömma. Så länge den vanvettiga förstarundan pågår finns ingen tid till partaj.
Det kommer dock kompenseras längre fram, tro mig.
• • •
Burger kan inte spela i sin gamla hemmalada ikväll heller, rapporteras det från Dallas. Däremot kliver Sunken tydligen in i serien.
Där får Stars – som å sin sida tvingas avvara Joe Pavelski – ännu mer att bita i.
• • •
I skrivande stund har inget blivit sagt om Bunting, men alla vet ju: Han kommer bli avstängd och ska bli avstängd. Det var en osedvanligt obvious armbåge han satte rakt på Cernaks haka – och likafullt hade han mage att vara upprörd, och himla med ögonen, över att han överhuvudtaget fick en utvisning.
Jag börjar förstå varför han är kontroversiell.
• • •
Svenska poängligan efter en omgång:
1. Adrian Kempe, LA, 2 poäng (2+0)
2. Alex Wennberg, Seattle, 2 poäng (1+1)
3. Viktor Arvidsson, LA, 2 poäng (0+2)
4. Calle Järnkrok, Toronto, 1 poäng (1+0)
William Karlsson, Vegas, 1 poäng (1+0)
William Nylander, Toronto, 1 poäng (1+0)
7. Mattias Janmark, Edmonton, 1 poäng (0+1)
Gustav Nyquist, Minnesota, 1 poäng (0+1)
(Ja, i Bofinken-ligan är antal matcher första tiebreaker och antal mål andra dito).
Ikväll gör följande blågula karaktärer mål: Hampus Lindholm, Pierre Engvall, Gustav Nyquist, Adrian Kempe och Mattias Ekholm.
• • •
Late Night-showen i Edmonton kan jag faktiskt inte tänka på utan att det ilar till i solar plexus.
Den kommer bli ännu en Clash of The Titans Monumentale och jag har en mycket bestämd känsla av att McDavid har en av sina mest oförglömliga matcher nånsin på lut.
Han hölls helt utanför protokollet i måndags och det hade inte hänt sedan nionde mars. Nu vill han hämnd och ännu mer vill han undvika att Oilers hamnar i 0-2-graven.
Watch out.
• • •
Dagens låt: George Straits ”Amarillo By Morning”.
• • •
De har inte gjort någon ny promo-video som matchar min eviga favorit från 2013, ni vet den med The Whos ”Baba O’Reily” som soundtrack, men de små, färska snuttar NHL strösslar med här och där är OK.
Som den här:

Likaså den här:

Det är livets stora ögonblick de slåss om där ute, folks.
• • •
Det har sagts väldigt många snälla saker om bloggen senaste dagarna och jag vill bara ha sagt att jag ser och är mycket tacksam.
Ni är bäst, God bless you.
• • •
Winnipeg-centern Barrons skärsår igår, det som enligt lagkamraterna fick det att se ut som att han hade blivit biten av en vithaj i ansiktet, missade jag när det hände. Men han behövde alltså sys med 75 stygn – och sedan spelade karlfan vidare.
Lag som har den sortens karaktärer i uppställningen är inte lätta att stoppa, det kan jag säga.
• • •
Varför var det inga matcher i Sverige ikväll? Jag gillar att ladda med Radiosportens livesändningar från slutspelsmatcherna i SHL och Allsvenskan såna här dagar, det är bra för själen att höra er landsmän sjunga på läktarna i svenska hallar så det ekar ända hit till New York.
• • •
Prins Nils får inte spela i Dallas ikväll heller.
Dumme DeBoer, ring till Sverige och prata med din gamle vän som nu ska coacha Örebro. Han kan nog få dig att förstå.
• • •
OK, är ni redo?
You’d better be, för vårt stora äventyr inte bara fortsätter ikväll.
Det är nu det börjar på riktigt.