När det börjar på riktigt, del 3

CAROLINA – NY ISLANDERS 2-2 (Period 2)
BOSTON – FLORIDA 0-1 (Början av Period 2)
• • •
Mitt intryck av Canes består.
De är INTE lika bra som ifjol, Islanders KAN slå dem – bara de kalibrerar skärpan en smula.
Just det gör Mat Barzal när han bara vispar iväg pucken i slutsekunderna i andra och faktiskt kvitterar.
Snyggt, höll jag nästan på att säga men det gör jag inte för då tror HEK och eventuella U-båtar med Carolina-sympatier att jag håller på vännerna från Long Island.
• • •
Ursäkta mig, men – är inte duellen mellan björnarna och katterna lite väl tam och, dare I say it, tråkig?
Nog hade jag väntat mig lite mer thunder och lightning.
• • •
Sebastian Aho gör mål på Islanders.
Nej, inte den Sebastian Aho. Det är svenske backen som råkar panga in ett självmål.
Förargligt för herr Havsaborren.
• • •
Men kanske väcks björnarna ur sin lilla dvala nu när Sam Bennett, katten Maurice släppte ur kopplet ikväll, drar first blood.
• • •
Så här kan premisserna i den inledande given i playoff-serien beskrivas.
När man börjar borta är det helt fantastiskt att vinna de två första matcherna, mycket bra att ”splitta” och inte superlyckat men ändå långt ifrån katastrof att hamna i 0-2-underläge.
När man börjar hemma är det bra att vinna de två första matcherna, dåligt att ”splitta” och riktig skit att hamna i 0-2-underläge.
• • •
Att Marchand och Gudas så att säga funnit varandra är ju ingen chockerande överraskning.
A fisherman sees another fisherman from afar, som Gordon Gekko uttryckte det.
• • •
Det blev inga sudden death-trauman alls igår, men jag tror jag törs lova att fler följer i natt, för tanken är att jag ska komma upp i hyggligt god tid imorrn och då säger lagen om alltings jävlighet att det blir så.
Fast jag vill ha ändå…
• • •
Lite krubb vill jag också ha, så nu ska online-menyerna scannas i playoff-natten.
För övrigt tänkte jag att ni skulle få se hur den förföriska vårskymningen i New artar sig från holken: