Stanley Cup Playoffs 2023
Om det ändå gick att förklara.
Om det ändå fanns ord som kunde beskriva de här känslorna.
Om det ändå var möjligt att få världen att begripa hur en vuxen man som trots allt tillryggalagt några varv runt kvarteret och borde vara blaserad inför det mesta istället blir upprymd som ett litet barn på tivoli i detta ögonblick, strax innan den två månader långa jakten på hockeyns heliga klenod inleds.
Men det går inte, det finns det inte och det är det inte.
Antingen förstår man eller så förstår man inte hur omvälvande det är att vara med när drömmar som brunnit i unga hjärtan i decennier står på spel och världens främsta utövare i denna sagolika sport varje sekund presterar inte bara på toppen av sin förmåga utan spränger sig förbi alla begränsningar för att vinna ytterligare en centimeter is. Hur högtidligt det känns att veta att det som händer på rinkarna är fortsättningen på historia som började skrivas för över hundra år sedan. Hur det knappt går att andas i den förtätade atmosfären, byggd av skälvande förväntan och kvalfull nervositet, i fullsatta hallar minuterna före showtime. Hur spänningen tangerar tortyrens plågor under gastkramande sudden death-förlängningar som aldrig tar slut. Hur 20 000 tygellösa åskådare förenade i en dånande ”We want The Cup”-ramsa får huden att knottra sig som på en skinnad katt. Hur känslorna svallar efter skoningslösa tacklingar, tveksamma domslut och provocerande uttalanden från coacher i obalans. Hur vackra vita handdukar kan vara i synkroniserad spontan-tifo på knökade läktarsektioner. Hur drama och skönhet och frenesi och lidelse och adrenalin och konstfärdighet som trotsar fysikens mest elementära lagar sköljer över oss kväll efter kväll efter kväll.
Å andra sidan:
För er som samlas här vid bloggens digitala lägereld behöver jag ju inte förklara heller. Ni förstår, ni vet. Febern som brinner i mig brinner även i er och alla själar runt brasan lyser upp ihop inför blotta tanken på denna årets orgiastiska, utdragna höjdpunkt.
Det kommer bli så otroligt roligt och upphetsande och upprörande och fascinerande och knäckande och fantastiskt.
Så kära buddies i NHL-rymden: Välkommen till Stanley Cup Playoffs 2023.
• • •
Det blev långt, glappet mellan sista grundserie-bataljerna och denna emotsedda måndagkväll.
Men verkligen inte mig emot.
Dels tror jag på det uppbyggliga i att längta efter stora saker ett tag – och att få tid att fokusera om från det ena till det andra.
Dels behövde jag helgen för att hinna färdigställa allt material som skulle ut idag.
Här har vi hela paketet.
Tips och analys
• • •
Så här på förhand är det just det blanka, vita arket som fascinerar mig allra mest.
Vi vet att vi om bara några timmar kommer ha en hel trave storylines att grotta ner oss i, men just nu nu har vi ingen aning vad de kan tänkas bestå av.
Men kontroversiella mål lär godkännas eller dömas bort, de mest oväntade hjältar kliva fram och fullborda förbluffande skrällar, oersättliga stjärnor skadas, arga coacher säga dumma saker och konstiga situationer avlösa varandra.
Ojvoj.
• • •
Det finns dålig tajming och det finns så dålig tajming att man knappt tror det är sant.
Någon form av epidemi rasar lagom till öppningsmatchen mot katterna i Bruins-truppen och ett flertal spelare är sjuka, men framförallt tydligen Linus Ullmark och Patrice Bergeron. De kommer av allt att döma inte kunna spela ikväll.
De lär vinna ändå, men i och med detta vet jag inte längre om jag törs tro på sweep.
• • •
Det mullrar verkligen i resten av ligan, den som består av lag som inte får vara med längre.
Efter grundliga förändringar i Pittsburgh, Anaheim, Columbus och Washington valde Calgary Flames idag att sparka sin GM, Brad Treliving – efter nio år.
Inte helt oväntat, Flames miss var säsongens stora flopp. Men det kan nog vara läge att hitta en ny coach också. Gamle Darryl har overstayed his welcome ännu en gång, det är dags att sätta honom i traktorn igen.
• • •
En personlig utmaning inför korresoffa-sittningarna i slutspelet är att inte overdo it med proviant.
När så här högtidliga kvällar väntar bullar jag gärna upp med ett överflöd av coke zero och snacks och snus och 5-hour-energy-flaskor och i längden vore det förmodligen inte…så bra.
Men just idag, själva öppningskvällen, låter jag fördämningarna brista. Det blir romerskt gästabud monumentale.
• • •
Först ut i år:
Sebastian Aho mot Sebastian Aho!
Det är ju för dråpligt att den finländske Carolina-stjärnan Sebastian Aho och den svenske Islanders-backen med samma namn går upp mot varandra i en playoff-serie – och säkerligen, som i senaste grundseriemötet, lär hamna i åtskilliga mano-a-mano-situationer.
De som alltid mailar mig när jag skrivit om Isles-Sebbe och förklarar att jag är idiot som inte vet att Sebastian Aho är finländsk forward i Hurricanes kommer bli förvirrade.
• • •
Åh, som de krossar, mina stjärnreporter-kollegor Abris och Ros.
Först avslöjade de att Elias Pettersson tackat ja till VM och idag följde de upp med samma slags scoop om Rasmus Dahlin och Lucas Raymond.
De är blodhundar monumentale, de två.
• • •
Visste ni förresten att Islanders-Sebbe kallas Seabass av sina lagkamrater i Islanders – och har en havsaborre, alltså en seabass, tatuerad på ena armen.
Fem bofinkar får han av mig för det.
• • •
Svenskkollektivet i St Paul är dessvärre inte så svenskt nu när playoff brakar igång.
Joel EE deltog visserligen i förmiddagens skate i Big B, men i likhet med likaledes skadade Burger Klingberg och Sunken kommer han av allt att döma att missa Game 1.
Då talar ännu mer för Stars, förstås.
• • •
Under den korta tid jag tillbringade hos John Blund i natt – stresspåslaget är just nu för stort för att jag ska kunna sova på riktigt, förstår ni väl – drömde jag att Erik Karlsson skulle flytta in hos mig här i holken.
Nog för att vi har en bra relation, men det tror jag ändå inte kommer hända.
• • •
Det här också:
Alla sexton som nu står uppradade på startlinjen drömmer, hoppas och tror.
De är här för att vinna.
Men femton av dem kommer avsluta säsongen i sorg och bara en stå upp när krutröken lagt sig.
Det är nåt episkt med de obönhörliga grundförutsättningarna.
• • •
Late Night-showen i Edmonton i natt får jag nästan lite ont i magen av att tänka på.
Det kommer bli sånt fältslag, sånt krig, sånt – symboliskt – blodbad.
Fast svenske skyttekungen Adrian Kempe låter påfallande avspänd och sorglös när jag når honom på hotellet långt där borta i västra Kanada.
Nä, jag brukar inte störa spelarna på matchdagar, det är en oskriven regel som etablerades i denna business långt innan min tid, men jag har sökt Adrian ett tag och plötsligt textar han att det är OK att ringa, så…
– Det känns som vi är lite bättre än ifjol. Vi har mer erfarenhet och dessutom kan Drew Doughty och Viktor Arvidsson spela i år, det kunde de inte för ett år sedan. Sedan har vi fått in en sådan som Kevin Fiala. Det ser hoppfullt ut, säger han från sin säkerligen bekväma hotellsäng.
Jag tycker också det känns så, fast även Oilers har blivit bättre, så igen:
Vilket fältslag!
• • •
Lika orolig som en GM i NHL är över hur de har det förspänt på kritiska positioner i sina trupper, lika mycket nojar jag över att tillgången på snus upprätthålls här i holken, så när UPS idag levererade fem färska stockar Ljunglöfs Ettan, lös, från MySnus utförde jag en glädjens lilla regndans på vardagsrumsparketten.
Det bör väl räcka åtminstone till andra perioden i Dallas ikväll.
Nävars, lite längre. Första slutspelsrundan är räddad.
• • •
Såklart.
Mark Stone lyftes idag från IR-listan och kommer spela Vegas första match mot Winnipeg.
Årets Kutjerov-affär.
• • •
Hur det blir med tv-situationen här i Nordamerika kan man undra.
ESPN sänder alla kvällens matcher, i ESPN 1 och ESPN 2 – fast vi här i New York-området kan se Islanders på MSG, tack och lov – och vad som händer om det blir förlängning i fler än en match är högst oklart.
NBC hade en jädra massa kanaler att tillgå om det behövdes – minns jag inte fel fick man se Ondrej Palat avgöra matcher på business-kanalen CNBC ibland – men det har ju inte nissarna i Connecticut.
De ska dessutom sända en massa baseboll och basket samtidigt.
Hm.
• • •
HEK, gamle vän i Bristol, har du hittat något nytt lag att hålla på?
Du vet att du vill ha med dig i spåret under de långa playoff-kvällarna.
• • •
I slutspelet tippar ju inte jag enskilda matcher, det är sen gammalt. För mycket ligger i potten och för många tolkar tips som en önskan att det ska gå på ena eller andra sättet, så jag låter bli.
Men era tips i spåret är förstås lika välkomna som vanligt – och svenska målskyttar kan jag bjuda på.
I kvällens premiärshow slår de här till:
Pierre Engvall, Mojo, Arvidsson och Mattias Ekholm.
• • •
Det är inte bara playoff-start för bästa Bruins-upplagan genom tiderna i Boston idag. De firar Patriot’s Day i Massachusetts också. Då avgörs alltid Boston Maraton och just i år råkar det vara tio år sedan terrorattacken på Boylston Street.
Så stämningen i Gaaaaden kommer vara mycket, mycket speciell.
• • •
Dagens låt: Jane Siberrys ”Hockey”.
• • •
På Patriot’s för tio år sedan, som bara firas i Massachusetts, hade jag och mina kollegor från VG, Eirik och Thomas, egentligen planerat att träffas på bättre krog för en Three Martini Lunch. Det var ett begrepp i New York på 80-talet och vi tänkte göra ett reportage om det och undersöka hur man blev efter tre drajjor till lunch.
Men alla hade för mycket att göra och till slut fick vi ställa in och exakt då kom den hemska nyheten från Boston, varmed vi alla fick kasta oss iväg för att ta oss dit.
Om vi i det läget haft tre drajjor i oss…my God. Risken är att vi inte vetat vad Boston var.
Sedan dess schemaläggs inga såna luncher.
• • •
Let’s go, Knicks!
Ja, jag ville få det sagt.
• • •
Zdeno Chara sprang förstås Boston-maran idag – och känner jag honom rätt kommer han gå direkt till TD Garden och supporta sina gamla vänner.
• • •
Vi är inte riktigt i Karin Boye-läge ännu, men resan mot hennes magi startar nu, så jag ber än att få avlossa en fras från dikten som markerar våra allra mest himlastormande stunder.
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nu åker vi!
