Där det onda blodet kokar

När det onda blodet verkligen börjar koka och ilskans skummande svallvågor inte går att kontrollera – det är då den skoningslösa Stanley Cup-jakten tar formen av Must-See Entertainment.
Just därför har jag krånglat mig till Las Vegas denna heta fredagkväll mitt i det oändliga äventyret.
För den punkten – skedet när allting hotar att spåra ur fullständigt – har serien mellan Edmonton Oilers och Vegas Golden Knights nått nu.
Spelarna i de bägge lagen är inte bara irriterade och griniga på varandra. Avsky glöder i ögonen när Zach Hyman och Chandler Stephenson försöker stirra ner varandra innan en tekning. Ren vrede fräser i saliven när Evander Kane och Keegan Kolesar står och vrålar mellan båsen. Något som i alla fall liknar hat fyller Nic Hauge och Kailer Yamamoto när de ligger och brottas på isen under ett gurgel vid Adin Hills kasse.
Helt rumsrent är det antagligen inte att låta sig kittlas av så starka känsloyttringar och det kaos de så lätt leder till – men kittlade blir vi och det vore hyckleri att förneka det.
Nej, det är inte våldsamheterna i sig som lockar, de blir i själva verket ofta rätt tröttsamma i längden. Det är styrkan i den emotionella laddningen – och den hisnande föraningen om att vad som helt kan hända.
Precis på det viset känns det när jag efter min fina eftermiddag på Cosmopolitan-balkongen tar mig bort till plazan utanför T-Mobile Arena och det är därför med hjärtat proppfullt av förväntan och eufori jag ber att få hälsa välkommen till denna Late Night Show i det makalösa neonskenet i Sin City.
• • •
Det skakade tidvis alldeles för mycket för min smak under flygturen över kontinenten igår kväll, men det gjorde inte lika mycket som det hade gjort i vanliga fall för jag kunde se den sista uppgörelsen mellan Hurricanes och Devils på tv-skärmen på stolsryggen framför mig och den var ju tidvis så spännande att jag glömde allt annat.
Till slut var det alltså Sveriges nye Clutch-kung som släckte lyset för Devils och blev hjälte igen.
Ja, Jesper Fast.
Mycket oväntat hade jag räknat med i årets slutspel, men att han skulle bli Hurricanes särskilde sudden-killer, och ta sig upp i toppen av svenska skytteligan med fem fullträffar på elva matcher…nädu.
Likafullt:
Here we are.
Flaggorna borde hissas i Nässjö.
• • •
– Jaså, du släpade dig upp ändå?
Mattias Ekholm har blivit informerad om att bofinken landade i Vegas igår kväll, men lyser ändå upp av förvåning när han får syn på mig i omklädningsrummet efter morgonvärmningen i T-dojjan.
Han tror att jag varit ute och slarvat så ambitiöst och länge att jag ska missa de tidiga övningarna.
Men nänä, här är vi seriösa.
Vad sa Pierre LeBrun i vår podd?
You play hard and you work hard.
• • •
Andra som borde hissa flaggan – och förmodligen gör det också – är våra grannar på andra sidan Bottenviken.
Finland har, som Jarkko varit noga med att påpeka med i sms senaste dygnet, redan fem stora profiler klara för konferensfinal och om Panthers och Stars också tar sig vidare står princip alla de största stjärnorna från sisuns rike, minus Mikko Rantanen, på tröskeln till Stanley Cup-finalen.
Color me avundsjuk. Tänk vilket jäkla tryck det varit om vi haft exempel San Jose mot Vancouver i västra conf-finalen och Detroit mot Buffalo i den andra.
Man…
• • •
Oilers morning skate hör för övrigt till de kortaste jag bevakat, de ledande spelarna är är på sin höjd ute på isen i tio minuter.
Men så är det heller ingen som behöver bli påmind om vad som står på spel eller vad de måste göra för att slå riddarna igen.
Som Eky säger där han sitter i sitt jätteskägg och baxar av sig armbågsskydden.
– Det här är så otroligt kul att få vara med om. Inget i hockey slår det. En Game 5 när allt står och väger och man har chansen att skaffa sig övertag. Det är verkligen för att få vara med om såna här ögonblick man håller på.
• • •
För Golden Knights del måste den här seriens MVP ändå vara Wild Bills hustru, Emily.
Jag menar, snacka om tajming att leverera parets första barn just igår – mittemellan Game 4 och 5.
Rena Patrice Bergeron-klassen.
Alla här i bloggen förenas givetvis i ett rungande hurra för William och hans lilla familj.
Hoppas han får fira med en cannoli eller två ikväll, farsan Karlsson.
• • •
Om de var riktigt nogräknade hade George Parros och hans medarbetare på Player Safety-avdelningen kunnat stänga av varannan spelare i den här serien, men nu är det alltså Edmontons Darnell Nurse och Vegas Alex Pietrangelo som blivit inlåsta i snickerboa i en match.
Många tycker, inte utan fog, att det är mycket anmärkningsvärt Pietrangelo, som höll på att hugga handlederna av Drajjan, inte straffas hårdare än Nurse, som bröt mot reglerna om att starta slagsmål sista tio minuterna.
Men nu är det en gång för alla så här det fungerar i denna liga – otillfredsställande för alla alltså – och Oilers-fansen får försöka trösta sig med insikten att det är mycket värre för Knights att förlora Pietrangelo än för Oilers att avvara Nurse.
• • •
När jag kommer upp på pressläktaren två timmar innan puckdrop sitter det en tjomme och sover (!) på min stol.
That’s a first.
När jag puttat honom lite på axeln tittar han upp med förskräckt blick, drar efter andan, ursäktar sig med några hummanden och lommar iväg.
• • •
Apropå föräldrar är det Mors Dag i USA på söndag och NHL passar på att hylla alla hockeymammor med den här i mitt tycke väldigt fina och gripande videon.

Mammor är verkligen, verkligen bäst.
• • •
Ekholms skägg börjar verkligen bli helt episkt. Han har en veritabel hallonbuske i ansiktet.
– Ja, killarna har påtalat det på slutet. Jag får inte ta bort det, säger han kliar sig belåtet i växtligheten.
• • •
Golden Knights morgonskejtar sin vana trogen ute i Summerlin, i sin lyxiga träningshall, så dem hinner jag inte se – och eftersom nyblivne pappa Karlsson fått ledigt för att vara hemma med sin knappt dygnsgamla son hade jag ändå inte haft någon att prata med där ute.
• • •
Undrar vem han som satt här och sov var? En vaktmästare som likt Vito Spatafore i Sopranos tjuvade till sig en tupplur mitt under arbetspasset?
Han behöver inte vara orolig, jag säger inget. Golare har ju inga polare.
• • •
Hälsar, för första gången, på Philip Broberg i Oilers omklädningskabyss också.
Han är bara 21 år, han, och ser inte heller en dag äldre ut. Men ikväll behöver han vara en real man, för i avstängde Nurses frånvaro kommer han få ta stort ansvar – under längre tidsperioder.
Det verkar dock inte bekymra den gode närkingen nämnvärt. Han nickar bara glatt när jag frågar om det är kul och förklarar dessutom att han blott ser det som logiskt att serien blivit så infekterad.
– Det ska vara så när två divisionsrivaler möts på det här sättet, säger ynglingen.
• • •
Rapporter från Huntridge Tavern – den numer mytomspunna dive-baren vi hängde på under All Star-veckan 2022 – är jag rädd att ni får vänta på förgäves.
Scott Burnside är inte här nu och ingen annan skulle komma tanken att följa med dit och helt själv vill jag nog inte vara i den lokalen…
Igår kväll träffade jag metal-ikonen Brian Slater och Dan Rosen från NHL.com i New York och vi sänkta några drinkar i en bar på Cosmopolitan och det var allt.
• • •
Åsa, i den mån tv-kommentatorerna, och bolagen de jobbar åt, håller på någon i den där serien så är det inte Panthers.
Canes-Panthers är en saftig tittarsiffror-killer till konferensfinal…
• • •
Evander Kane är på strålande humör när han håller eget litet pressmöte – nyduschad, i salt ljusblå kostym och allt.
Min gode vän Mark Spector ställer en fråga om han kände det som att han fick utdelning på sina investeringar, i fråga om de oupphörliga försöken att komma under skinnet på motståndarna, när han såg Pietrangelo tappa det helt i förra matchen.
Kane ler brett och kallar ”Spec” för ”Question Mark” – och erkänner sedan, lätt inlindat att jo, lite så kändes det allt.
• • •
Det där bortdömda målet i Scotiabank Arena kommer att leva i infamy i Maple Leaf Nation för eviga tider.
• • •
Min mamma ringer och säger att det hon tycker det var roligt att Oskar Lindberg avgjorde Tre Kronors VM-premiär, för så hette också en känd tonsättare och kyrkomusiker från Gagnef.
Man lär sig nya saker varje dag.
• • •
En sak jag verkligen skulle uppskatta är en jämnare kraftmätning mellan de här två lagen ikväll.
Hittills har matcherna i praktiken varit avgjorda på en gång och sedan slutat med förbluffande blowouts.
Sudden på Strippen – det är vad vi vill ha.
• • •
De tre Hart Trophy-kandidaterna är de förväntade:
Connor McDavid, Matthew Tkachuk och David Pastrnak.
Och om inte den förstnämnda lovar jag att bjuda Hyttmyran på Banken i Falun i sommar.
• • •
Det är, vill jag påpeka, inte BARA för att känslorna svallar som vågorna vid Tasmaniens sydkust jag valt att sända live från just den här matchen.
Två av samtidens allra största hockeyartister – Lennon-McCartney on ice, liksom – återfinns i Oilers uppställning och jag vill passa på att se dem live i Playoff-action när de befinner sig i lindan av sin absoluta prime.
Såvitt jag kan minnas har jag överhuvudtaget inte sett Oilers live i slutspelet sedan de stal öppningsrundan av Detroit i The Joe våren 2006 och Connor & Leon har jag aldrig upplevt på det här sättet.
Lucky me.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Farsan Karlsson.
• • •
Det tar sin lilla tid att att flyga till Vegas även från Edmonton, men det har inte hindrat horder av Oilers-fans från att ta sig hit.
Var jag vände mig under förmiddagspromenaden till T-Dojjan såg jag den klassiska blå-oranga tröjan med det ikoniska klubbmärket.
Här lär bli ett ruggigt ramalama ikväll.
• • •
Kvällens låt: Kenny Rogers ”The Gambler”
• • •
Vi lär också få avnjuta ett sanslöst over the top-intro av den typ ”äkta” fans tydligen hatar – och jag kan inte vänta på et’
• • •
Här har ni förresten en hel Spotify-lista med Vegas-låtar. Hyttmyran, du kommer älska samtliga 35 dängor!
• • •
Det känns lite vanskligt att avlossa ett sånt här intro medan det gastkramande dramat i Toronto fortfarande pågår, men så får det bli, för nu är det – snart – showtime även i Las Vegas, Nevada.
Det känns, som sagt, som att vad som helst kan hända – och det kommer det göra också.