De tuffaste två månaderna i sport

De visste vad de talade om, de som en gång utsåg Stanley Cup-slutspelet till de tuffaste två månaderna i sport.
Det är ju sant på så många plan.
Fysiskt, mentalt, emotionellt, den ständigt stegrande svårighetsgraden, hälsomässigt…det är ett sannskyldigt purgatorium de som vill njuta hockeyns ultimata belöning måste plåga sig genom.
Något år när jag fick tag på Yellbear Hjalmarsson efter en av paraderna genom Chicago hade en eller annan segerdrink gjort honom extra talför och han formligen kved i luren om att ingen som inte varit där kan förstå kan vad som krävs för att ta sig hela vägen, hur ont det gör, hur mycket man måste offra av sina krafter, sitt välmående och sitt blod.
Och inte förrän man nått dit han, den svenska hockeyns verklige Karl-Oskar, nådde tre gånger erbjuds minsta utrymme för återhämtning och vila – allra minst känslomässigt.
Som nu, i Newark.
Det är bara 48 timmar sedan New Jersey Devils i praktiken räddade säsongen med årets insats i tredje matchen mot Carolina Hurricanes och lättnaden måste varit enorm, men den lättnaden fick de bara njuta av i några minuter i omklädningsrummet efter den dånande slutsignalen i The Rock – sedan var det bara att börja ladda om för en ännu svårare uppgift.
För ikväll måste de rädda säsongen igen – hamnar de i 1-3-underläge är de i Big Time Trouble inför Game 5 i Raleigh – och nu räcker det inte med det som kvalade in som säsongens bästa prestation för två dygn sedan. Hurricanes var ju enligt egen utsago ”fruktansvärda” i det mötet och kommer garanterat inte vara det en gång till. Så Devils behöver vara ännu bättre, offra ännu mer, visa ännu mer andlig resning.
Huruvida de klarar av det vet jag inte, men det är vad som krävs under de två tuffaste månaderna i sport.
• • •
Själv har jag vikit ner mig och sitter denna afton i korresoffan istället för på min pressläktarstol i Newark.
Sorry, men det blev så mycket med Landeskog och Hampus Lindholms VM-nej och King Clancy-nomineringar under eftermiddagen att klockan plötsligt hade passerat the point of no return – eller i alla fall the point of möjligheten komma i anständig tid till downtown Newark – och dessutom sov jag uselt i natt, så nu får det bli så här.
Det lyckade i given: Jag hinner klippa också kvällens andra match, mellan Kraken och Stars i Seattle, och den tror jag kan bli alldeles extraordinärt sevärd.
• • •
Gabbe, ja. Att vakna till nyheten att han måste operera sitt trasiga knä på nytt och kommer missa även nästa säsong kändes lika dystert som om the wake up-call hade bestått av nyheten att Bob Dylan tänker gå i pension
Men sedan såg jag presskonferensen och hann även prata med honom helt kort och hur mycket mer hoppfull jag kände mig därefter skrev jag om i denna krönne (”krönika”, på töntig redaktionslingo…).
• • •
Första målet, baby.
Det är extremt kritiskt i The Rock ikväll.
Ja, man kan väl i och för sig hävda att det har sitt otvetydiga värde i alla slutspelsmatcher, men med ett Carolina on a mission på isen får det helt avgörande betydelse.
Skaffar de sig ledning och får spela matchen på sina villkor, då blir det extremt svårt att slå dem.
Så Jack Hughes – ladda bössan med mest potenta ammunitionen!
• • •
Mja, Stefan Johansson, nog tycker jag ändå du kunnat duka upp med lite falukorvssnittar – ”För Connor Bedards skull”. Då hade du fått veta vilka kunder som är the special ones som fattar NHL.
Men ok, jag hör dina invändningar och jag delar åsikterna, i alla fall delvis, för även om nu alla som bestämde i Blackhawks när Kyle Beach-skandalen inträffade och sedan mörklades har jagats från stan är ägarfamiljen fortfarande densamma och det känns som moralisk förruttnelse att Gary & co inte ser några problem alls med det.
Men att de tankade…well, det gjorde väl alla som visste att de inte skulle nå slutspelet? Systemet är konstruerat så och klubbarna försöker bara skaffa sig så bra förutsättningar som möjligt. Det är systemet som måste ändras så den här sortens ovärdiga spektakel inte upprepas varje gång vi har en supertalang i the pipeline.
Det borde, som Ondskan föreslagit, vara så att lagens poängprocent räknas från stunden de eliminerats från slutspelskampen och de som presterat bäst sedan dess får fördel i lotteriet.
Låt oss kalla det The Ekeliw Solution – och inför et’ omedelbums.
• • •
Ett kan jag tala om och det är att Bratt-Wursten kommer göra åtminstone två mål ikväll.
Detta är ju första gången han uppträder i The Rock i detta slutspel utan att jag befinner mig i hallen och då blir det så, det är kosmiskt fastställt.
• • •
Masteron Trophy-kandidaterna har just presenterats, om ni är intresserade.
Kris Letang, Clayton Keller och Alex Stalock heter de nominerade och jag skriver Letang först för jag tror han kommer vinna så det sjunger om det.
• • •
Fan vet vad som drabbat Antti Raanta, men han är fortfarande sjuk, så Hurricanes tvingas starta dansken i kassen ikväll igen.
Det hade de inte gjort om de litat på Pyotr Kochetkov – eller haft Antti tillgänglig.
• • •
Breaking news:
På torsdag kväll kommer ni få klara er själva, för då är jag ute och flyger och sen på fredag, så är jag…nånstans.
• • •
Svenska poängligan efter tre fullbordade omgångar i andrarundan:
1. Adrian Kempe, LA, 8 poäng (5+3)*

2. William Nylander, Toronto, 8 poäng (2+6)

3. Viktor Arvidsson, LA, 7 poäng (1+6)*

4. William Karlsson, Vegas, 6 poäng (4+2)
5. Mattias Ekholm, Edmonton, 6 poäng (0+6)
Jesper Fast, Carolina, 6 poäng (3+3)
Alex Wennberg, Seattle, 6 poäng (2+4)

Jesper Bratt, New Jersey, 6 poäng (1+5)
9. Gustav Nyquist, Minnesota, 5 poäng (0+5)*
10. John Klingberg, Minnesota, 4 poäng (1+3)*
11. Mika Zibanejad, NY Rangers, 4 poäng (1+3)*
Gustav Forsling, Florida, 4 poäng (2+2)
13. Victor Hedman, Tampa, 3 poäng (0+3)*
14 .Marcus Johansson, Minnesota, 2 poäng (2+0)*
15. Pierre Engvall, NY Islanders, 2 poäng (1+1)*
Calle Järnkrok, Toronto, 2 poäng (1+1)

Adam Larsson, Seattle, 2 poäng (0+2)
18.Erik Gustafsson, Toronto, 1 poäng (1+0)
Kevin Stenlund, Winnipeg, 1 poäng (1+0)*
Oskar Sundqvist, Minnesota, 1 poäng (1+0)*
Sebastian Aho, NY Islanders, 1 poäng (0+1)*
Carl Grundström, LA, 1 poäng (0+1)*
Mattias Janmark, Edmonton, 1 poäng (0+1)

Linus Ullmark, Boston, 1 poäng (0+1)*

Tiebreaker 1: Antal matcher
Tiebreaker 2: Antal mål
*(spelat klart)
• • •
Ju djupare Kraken tränger in i slutspelet, desto större är chansen att vi får se Burra på isen igen.
När jag tidigare idag textade och frågade om när han kan vara tillbaka fick jag ett ”Det får vi se” och en blinkande smiley tillbaka och jag tolkar det, måhända överoptimistiskt, som att det kan ske snart.
Det vore en femstjärnig boost för Seattle och kul överhuvudtaget, för tänk – André skulle kunna bli förste svensk i historien att vinna Stanley Cup med tre olika lag – och är redan en av blott två, ihop med Sunken, som gjort det för två olika lag.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Bratt-Wursten och Adam Larsson.
• • •
Hyttmyran, min omsorg om dig är oändlig – och jag hoppas du blir själaglad när Ducks istället nyper Leo Carlsson i förstarundan i Nashville.
• • •
Dagens låt: Flamin’ Groovies ”Shake Some Action”.
Ja, gör det hockeypojkar! Shake some action!
• • •
Samsonov kan inte spela imorrn och det blev väldigt roligt när Elliotte Friedman gjorde sig skyldig till ett litet korrfel i en tweet och skrev att ”Joseph Will (Woll, menade han) starts”, för det tog alla lustigkurrar såklart som inteckning för att Leafs slänger in Curtis Joseph, 56.
Well – häpp! – why not?
• • •
Kan glädja församlingen med upplysningen om att min kontraktsförlängning här i Holken gick igenom idag. Jag stannar i två år till – med no tradig-klausul.
Ja, de som bestämmer i huset godkände alltså mitt nya hyreskontrakt för lägenheten och man kan kanske tycka att det inte är riktigt samma sak som när exempelvis Mojo får en kontraktsförlängning med Minnesota Wild, men för mig är det det.
Holken rules!
• • •
Men fel kan alla göra, apropå Elliottes lilla Cujo-fadäs. Själv gick jag som en annan rookie igår på uppgifterna på ett fejk-konto, tillskrivet just Elliotte, om att Rangers helst vill ha Jeff Blashill som ny coach. Det var ju lika trovärdigt som att Joni Mitchell skulle sjunga in duetter med Fröken Snusk – och ändå satt jag i alla fall i tio sekunder med öppen mun och trodde det var sant.
• • •
Då ber jag att få slå på stora pukan.
Det är showtime igen – och de två tuffaste månaderna i sport bara fortsätter.