NHL-bloggen

Det svåraste som finns

Vad är det svåraste som finns i idrott?
Här i Nordamerika har det länge varit en oomtvistad sanning att inget kräver mer talang och skicklighet och kunskap än förmågan att medelst ett smalt slagträ träffa bollen en professionell pitcher kastar från arton meters håll, men som President Bartlet säger i West Wing-avsnittet ”Red Mass”:
– En coach berättade en gång att det allra svåraste som finns i sport i själva verket är att kliva in i omklädningsrummet i halvtid under Super Bowl och ändra strategi, för att den strategi som tagit dig inte längre fungerar.
Det citatet stiger plötsligt upp ur hjärnsubstansen när jag denna milda vårfredag trampar runt i kvarteren kring Grand Central Station på Manhattan och tänker på den pågående andrarundan i Stanley Cup-slutspelet.
Flera av coacherna som lotsat sina lag ända hit, till The Final 8-rundan, har plötsligt hamnat i den situationen.
Det gäller allra främst Sheldon Keefe i Toronto, men i någon mån även Jay Woodcroft i Edmonton – och Lindy Ruff i New Jersey.
Nä, Devils inledande flopp mot Hurricanes berodde inte enkom på att denna nya motståndare gjorde saker mot dem de inte kunde hantera, det var problem med inställning och emotionell baksmälla också, men det fanns de facto även ett moment av…”Wtf? Varför är det HÄR så svårt helt plötsligt?”
Det som hade tagit dem dit fungerade inte längre. I alla fall inte lika bra. För Canes är ett annat lag än Rangers. Lite bättre, lite svårare att stressa till misstag, lite – för att inte oerhört mycket – tajtare i defensiven.
Så Nu måste Lindy och hans medarbetare, med Ekeliw-favoriten Andrew Brunette i spetsen, komma upp med något nytt igen. Något annorlunda. Kalibrera, tweaka och korrigera.
De klarade det galant efter de två första örfilarna i öppningsronden och coachade sönder en handfallen Gerard Gallant i åtminstone fyra av de fem återstående holmgångarna.
Men finns det fler förändringar som går att utföra – med framgång? Kan laget tas i ytterligare en ny riktning? Är denna trupp av youngsters öppen för en justering till, mitt i steget, när Super Bowl så att säga redan börjat?
Lindy – och alla vars hjärta klappar för djävlarna från Newark – får hoppas.
Annars kommer han strax få säga exakt som President Bartlet när det var dags att göra något annat.

• • •
Bloggen ber härmed att få utbrista i ett rungande Happy Cinco de Mayo!
Det råkar ju vara femte maj idag och det är ingenting mindre än Mexikos nationaldag – en synnerligen happening tilldragelse även norr om den långa gränsen.
Ja, jag skulle vilja påstå att ingen annan icke-amerikansk högtid firas lika grundligt och vi får se, om det inte blir lång förlängning i PNC Arena kanske jag går ut och sänker några margarita med gamla vänner i personalen på Elaine’s – alla med stolta rötter i Guadalajara och Mexico City.
• • •
Now, även om Devils skulle hamna i 0-2-underläge ikväll är de långtifrån lika illa ute som Maple Leafs – eller som vi trodde att de själva var efter Game 1 och 2 mot Gallblåsans gäng.
För det är två bortamatcher de, eventuellt, förlorat och det går att stå ut med – i synnerhet när man går upp mot ett Hurricanes som under playoff inte trivs något vidare utanför North Carolinas gränser.
Så få inte för mycket ångest om nu det värsta händer, Gullberg och andra rödsvarta fans.
• • •
Under min shopping spree i onsdags, när kontokortet fick jobba hårdare än John Marino i tre-mot-läge, köpte jag bland annat ett par Oliver Cabell-sneakers som nog kan utses till de saltaste jag någonsin haft på fötterna.
Men – de sitter sådär. Det är hårt och klämmer otrevligt både här och där. Följaktligen behöver de gås in ordentligt och det är vad jag försöker göra på eftermiddagarna, men hittills har det bara funkat på tvåplus-vis.
Finns det någon i läsekretsen som sitter på några klassiska husmodersrecept i just detta ämne? I hockeyfamiljen borde det finns en och annan som vet hur man får åtminstone skridskor att passa, tänker jag…
• • •
Rod The Bod meddelar helt kyligt att han inte gör minsta förändring i truppen, alla som spelade i onsdags kommer spela även ikväll – på samma positioner som då.
Lindy spelar sin kort närmare bröstkorgen och vägrar konsekvent avslöja något alls om sin roster, men det mesta tyder på att Schmid The Kid återigen startar i kassen – och det finns hyggligt stort hopp om att Timo Meier, som ju missade Game 1 på grund av att han var hängig, kan hoppa in i serien.
• • •
Nu har både USA och Kanada presenterat sina VM-trupper och nej, varken den eller andra föranleder några upphetsade sms till Ekeliw.
Största stjärnorna i Kanada är Calgary-trion Tyler Toffoli, Milan Lucic (!) och Mackenzie Weegar och i USA…jadu, får man kalla Conor Garland och Alex Tuch stjärnor? I så fall är det väl de två.
Listan på de som tackat nej, både i Kanada och USA, är desto mer imponerande.
Eller vad sägs som Sidney Crosby, Nathan MacKinnon, Cale Makar, Brayden Point, Steven Stamkos, Jeff Skinner, Josh Morrissey (skadad förvisso), Connor Hellebuyck, Bo Horvat, Patrice Bergeron, Brad Marchand, Charlie McAvoy, Quinn Hughes, Adam Fox, Tage Thompson, Brady Tkachuk, JT Miller, Dylan Larkin och Jeremy Swayman.
Till exempel.
Men ingen skäller de minsta på dem, för få vet ens att det arrangeras ett VM i Europa och igen: Det är så sorgligt och ovärdigt att hockeyn inte kan enas om något annat än det vi har nu.
• • •
Inte nog med Cinco de Mayo. Det är fredagkväll i största allmänhet också. Så tailgate-partyt utanför PNC Arena lär så rekord just nu.
Jo, jag tror jag kan ana doften av BBQ-oset ända hit – 80 mil norr om den där jätteparkeringen.
Ah, man skulle kanske varit där…
• • •
Samma Blais platsar, kan jag meddela, i Kanadas VM-trupp.
Då vet man att turneringen fantamme har lägre status än Melodikrysset.
• • •
Svenska målskyttar i vår enda Cinco de Mayo-match: Jesper Boqvist.
Jo, faktiskt.
• • •
Tråkiga nyheter, Linyreg. Från och med andrarundan är de lokala tv-bolagen utestängda från partyt, så du har ingen ventil hos MSG i afton. Men det är åtminstone TNT som sänder och inte tråkmånsarna på ESPN.
• • •
Dagens låt: Royal Otis alldeles färska indie-banger ”I Wanna Dance With You”.
• • •
Idag kom ett av årets mest emotsedda mail, det med länkar till ackrediteringsprocessen för både Stanley Cup-finalen, draften och Awards.
Man kan ju börja dregla för mindre.
Det börjar överhuvudtaget bli dags för bofinken att flaxa iväg nånstans snart. Vi får se, jag har lite olika alternativ och ska ägna helgen åt att fundera.
• • •
Personligen tycker jag att storyn om de där anti-fansen i Toronto var rätt rolig.
Lite humor och fördragsamhet får man allt ta och ha mitt i hettan.
• • •
Jack Hughes kommer också göra mål ikväll.
Kom ihåg var du läste det först.
• • •
Både Awards och draften hålls alltså i Nashville i slutet av juni och det innebär att vi i praktiken har en hel sommarvecka i Music City att se fram emot.
HEK, kommer du ner från Bristol och låter dig bjudas på lite rödpuff?
• • •
Här kan ni läsa en förträfflig intervju min vän Zeis gjort med slutspelets egen vältalige och rolige Jack Adams-kandidat, Paul Maurice.
• • •
Så – what’s next?
Jo, Game 2 i kvartsfinalen mellan Carolina Hurricanes och New Jersey Devils.
Nu åker vi – Game on!

Per Bjurman