Dubbel Game 7-smällare i Valborgsnatten

BOOM!
Så lät det oavbrutet under min barndoms Valborgsmässoaftnar, när jag hade lyckats tjata till mig ett Rea-pack från Hanssons Fyrverkerier och terroriserade grannarna i radhuskvarteret i Nedre Tjärna i Borlänge med smällare.
Så låter det också nu, denna Sista April i Amerika många decennier senare.
BOOM!
Men inte för att jag eller någon annan bränner av kinapuffar, ryssar, häxpipor, gräshoppor, smatterband, tigersmällare eller blixtkanoner.
Det är förstarundan i Stanley Cup-slutspelet 2023 som peakar med två Game 7 – för att sedan peaka på nytt med ytterligare en på första maj.
Herregud.
Bara jag skriver ut frasen ”Game 7” drar jag efter andan och känner huden knottra sig.
Oh baby…Game 7 – när allt dras till syn yttersta spets, när det inte finns några ursäkter eller alibin eller bortförklaringar kvar, när man skapar sig sin egen morgondag eller blir utplånad, när ohyggliga fältslag som pågått så länge en gång för alla obönhörligen ska avgöras.
Först är det björnarna från Boston som ska försöka undvika fiasko mot ivriga katter hemma i ett TD Garden minst lika nervöst som Hägglund Arena för några timmar sedan och sedan har regerande mästarna samma uppdrag mot krakarna från Seattle i lika oroliga Ball Arena.
För det är ju så också. Vi har dubbelt skräll-läge monumentale i skenet av årets majbrasor.
Så jag sätter tändsticken till stubinen på min röda, fina kinapuff och om bara några ögonblick smäller det.
BOOM!
• • •
Vi har som bekant redan haft en Game 7 hemma i Sverige denna sista april och nej, där gick det inte som Mika hoppades när vi träffade honom på Garden igår.
Men istället är en uppsättning ångermanlänningar här borta desto lyckligare.
Victor Hedman, till exempel, fick snabb och grundlig tröst efter smällen i Amalie Arena för mindre än 24 timmar sedan.
– Jag är så sjukt jävla stolt och glad, jublade han för några timmar sedan i ett sms.
Det finns andra, mindre namnkunniga jag känner som brinner för sitt Modo och jag ber att få gratulera allesamman.
Sju svåra år är över – välkommen hem igen.
• • •
Personligen har jag svårt att se något annat än att även Bruins ”gör” en Modo nu.
Kanske jag lägger jag fortfarande för stor vikt vid det rekordartade grundserieframträdandet och kanske undervärderar jag fortfarande Panthers, men för fan.
De är för bra, har för mycket erfarenhet och vet för mycket om vad man ska göra och inte göra i sådana här situationer för att de ska kunna floppa igen.
Jo, så är det.
• • •
Nostalgin sköljde över mig när jag grävde fram alla gamla smällar-favoriter från Hanssons Fyrverkerier ur minnesbanken för textdrapan här ovan.
De där pjäserna är förbjudna idag och det kanske de ska vara också, men jag minns det som att man blev alldeles lyrisk bara av de färgglada förpackningarna med små högljudda sprängladdningar.
Mina favoriter var nog häxpiporna, för de lät så häftigt, men att stoppa en klassisk kinapuff i en tomburk och spränga sönder den kittlade i sanning det med.
Lite senare, i övre tonåren, vågade man sig på tyngre don också. Som blixtkanoner. De lät som bomber använda i verklig krigsföring och drog man av en som överraskning i folksamlingar blev reaktionen oslagbar.
Fan vad kul man haft ändå!
• • •
Inget är sagt officiellt ännu, men det mesta tyder på att Bruins byter målvakt i årets största match. Jeremy Swayman kommer starta Game 7, känner jag mig rätt övertygad om.
Tråkigt för Lugnvik-Linus, kan jag ju inte låta bli att tycka. Hans säsong har varit en saga och den här plötsliga avvikelsen i manuset känns lite sned.
Men han är gjord av stål, Ullmark, han kommer tillbaka – i bättre slag än någonsin, troligen.
• • •
Sista april var också en högtid för festprissar i Borlänge när jag växte upp – och inte bara där, antar jag.
En gång i 1980-talets linda hade min fina granne, Lena Lång, på just detta datum en fest som hela stan på nåt vis fått nys om och redan vid 19-tiden befann sig varenda kotte från fem högstadieskolor i nejden inne i radhuset.
Livat, är det minst man kan säga att det var, men jag ägnade mig mest åt att dansa tryckare med Åsa Back på dansgolvet i källaren så att det var stökigt i övrigt rörde inte mig.
”Du borde ta ett glas och fira det minnet”, säger Frestaren nu, men Samvetet ruskar bestämt på huvudet. ”Det får bli en annan gång”.
Ja, det får väl det.
• • •
En detalj, eller snarare en person, som kan tala för Panthers i Gaaaden är förstås Matthew Tkachuk.
Som Paul Maurice sa efter det förbluffande avgörandet i Game 5:
– Han är en sån Gamer!
Indeed.
Det finns ingen enskild krigare i hela ligan som vad gäller inställning och attityd och spirit betyder mer för sitt lag – och dessutom kan han onekligen spela hockey.
Han påminner därvid en del om Mark Messier och vem vet, han kanske rentav utfäst en garanti utan att någon hört…
• • •
Svenska poängligan i slutspelet efter sex omgångar:

1. Adrian Kempe, LA, 8 poäng (5+3)

2. William Nylander, Toronto, 7 poäng (2+5)

3. Viktor Arvidsson, LA, 7 poäng (1+6)

4. William Karlsson, Vegas, 5 poäng (4+1)
5. Gustav Nyquist, Minnesota, 5 poäng (0+5)
6. John Klingberg, Minnesota, 4 poäng (1+3)
7. Alex Wennberg, Seattle, 4 poäng (1+3)

Mika Zibanejad, NY Rangers, 4 poäng (1+3)
9 Mattias Ekholm, Edmonton, 4 poäng (0+4)
10. Gustav Forsling, Florida, 3 poäng (1+2)
11. Jesper Bratt, New Jersey, 3 poäng (0+3)
Victor Hedman, Tampa, 3 poäng (0+3)
13. Jesper Fast, Carolina, 2 poäng (2+0)
Marcus Johansson, Minnesota, 2 poäng (2+0)
15. Pierre Engvall, NY Islanders, 2 poäng (1+1)
Calle Järnkrok, Toronto, 2 poäng (1+1)

17.Kevin Stenlund, Winnipeg, 1 poäng (1+0)
Oskar Sundqvist, Minnesota, 1 poäng (1+0)
19. Sebastian Aho, NY Islanders, 1 poäng (0+1)
Carl Grundström, LA, 1 poäng (0+1)
Mattias Janmark, Edmonton, 1 poäng (0+1)

Adam Larsson, Seattle, 1 poäng (0+1)
Linus Ullmark, Boston, 1 poäng (0+1)

Tiebreaker 1: Antal matcher
Tiebreaker 2: Antal mål

Nu är det ju dessvärre några som stannar på dessa poängsatser, eftersom de spelat färdigt, men Lill-Nyllet, Wild Bill Karlsson, Eky Ekholm, Quickie Fast, Calle Järnkrok och Jana Janmark fortsätter slåss om placeringar – precis som antingen Forsling eller Hampus Lindholm och Ullmark, kanske Wenny Wennberg och Big Adam och antingen Mika eller Brattwursten och Jesper Boqvist.
• • •
Idag inte bara vräker regnet ner – i såna mängder att jag under en snabb tur till kiosken på hörnet hann bli blöt som en Modo-coach i champagne-regn efter SHL-avancemang. Under eftermiddagen rullande våldsamt mullrande åska runt Manhattan också.
Ska det vara så här?
• • •
Om den sena Do-or-Die-thrillern i Klippiga Bergens skugga vet jag inte vad jag ska tro.
Egentligen är det väl Avalanche som ska vinna, även om de inte längre är vad de varit. De har ändå deltagit i den här soarén förr – vid åtskilliga tillfällen.
Men det är nåt med Kraken som får mig att tveka. Den kollektiva slagkraften, med fyra kedjor som egentligen är andrakedjor. Alla-för-alla-attityden. Det faktum att de inget har att förlora.
Mästarna ska ta sig i akt.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Hampus Lindholm (om det nånsin är dags så är det nu) och Wenny Wennberg.
• • •
Boston-Toronto…Filip W och Nalle får ursäkta, men visst är det serien man vill uppleva de kommande veckorna?
Vilken armageddon det skulle bli…
• • •
Dagens låt: Lustan Lakejers ”Skuggan av ett tvivel”.
• • •
Men så fort man VILL uppleva någonting blir det nästan alltid tvärtom och i så fall lovar jag att tycka att det blir otroligt att se även Panthers mot Leafs.
• • •
Det finns så mycket att säga om Game 7, vad detta nästan mytiska koncept gör med människor, hur somliga krymper i dess magnifika sken medan andra växer och man vet aldrig vem som reagerar hur.
Men det är nog med prat nu – och dags att göra. Walk the walk istället för att talk the talk.
Stubinen har brunnit klart.
Nu smäller det mitt i vår majbrasa.
BOOM!