Game 7 I Texas

För fjärde gången i år, och för 194:e gången i Stanley Cup-historien, kan vi uttala den magiska frasen:
Game 7, baby.
Vid detta högtidliga tillfälle är det Dallas Stars och Seattle Kraken som möts i hockeyns definitiva All or Nothing-drama, i American Airlines Center i Dallas, och epitetet ”Årets Match” står skrivet i eldskrift på Texas-himlen.
Ja, vi har som sagt redan haft tre Game 7 denna vår – mellan Bruins och Panthers, mellan Devils och Rangers samt mellan Avalanche och Kraken – men det var i öppningsrundan.
Nu ligger en plats i västra konferensfinalen i potten, vinnaren tränger sig in bland The Final Four och får spela om en biljett till den stora slottsbalen – den alla spelare hela sina liv drömt om att få dansa på.
Större blir bara en Game 7 i själva semin – eller, vid min gud, i Stanley Cup-finalen.
Så tvivels utan – det är Årets Match som börjar alldeles strax.
Du kan inte missa den.
• • •
Er bofink har nu hamnat i något slags limbo och är kvar out west, men befinner sig för tillfället på sin lugna down-to-earth-resort i Las Vegas västra utkanter. Här har jag, i väntan på the blockbuster i Big D, producerat annat textmaterial som måste fram idag och här ska jag fortsätta skriva ikväll.
Vad som händer sedan är oklart, det beror på en del olika faktorer – bland annat hur det konferensfinal-schema ser ut som NHL otroligt nog fortfarande inte yppat ett ord om, fast de östra lagen varit klara sedan förra veckan.
Antingen blir jag kvar här ute ytterligare en stund eller så bär det av hemåt.
Men for now: Game 7 Mania!
• • •
Det mesta talar för Stars ikväll, det tror jag vi kan vara hyggligt eniga om, men det mesta talade för Oilers igår också, och som Wenny Wennberg sa när jag var i kontakt med honom i lördags:
– Vi har spelat en Game 7 tidigare och vet vad vi måste göra.
Det är nåt med krakarna och deras karaktär och alla-för-en-attityd och bara den dumme räknar bort dem vid det här laget – även mot en kompakt maskin som Dallas Stars.
• • •
Stanley Cup-historiens allra första Game 7 avgjordes andra april 1939, i en semifinal mellan Bruins och Rangers i gamla Boston Garden.
Ställningen var 1-1 vid full tid och exakt åtta minuter in i tredje övertidsperioden avgjorde Mel Hill för björnarna, på assist från Bill Cowley och Roy Conacher.
Sedan dess har alltså ytterligare 192 holmgångar avgjorts på samma sätt, inklusive 77 sedan jag kom hit och började följa NHL på plats 2005.
De mest oförglömliga?
Tveklöst de i finalerna – i Detroit 2009, i Vancouver 2011 och i Boston 2019. Det finns enligt min uppfattning inget större i denna sport än en Stanley Cup-final som avgörs i Game 7. Att se en sådan live är att pressas upp på altituder där luften är så tunn att det knappt går att andas.
Men jag har oerhört levande minnen även av alla Rangers och Washingtons Game 7:s på Manhattan och i DC, av den sanslösa mellan Blackhawks och Kings 2014, av den ännu mer sanslösa mellan Flyers och Bruins 2010, av Henke Lundqvists uppvisning i Rangers vändning mot Pittsburgh 2014 och av Bruins vändning mot Maple Leafs 2013…
Kanske gör även kvällens do-or-die-thriller i Texas samma outplånliga intryck. Ingen vet. Det är grejen. I Game 7 kan vad som helst hända.
• • •
Personligen tyckte jag det mesta lät som vanligt när Maple Leafs hade sina exit-intervjuer idag, ingen sa något annat än att de vill att allt ska fortsätta som förut.
Men reportrar på plats rapporterar att stämningen var helt annorlunda jämfört med tidigare år och att vi bör förbereda oss på att bomber inom kort kommer detonera.
Ojvoj.
• • •
Kmannen har jobbat väldigt hårt för att peppa alla som uttryckt uppgivenhet över att lagen de sett som intressanta blivit utslagna, så förhoppningsvis blir uppslutningen i spåret ikväll lite bättre än i tidigare matcher i denna serie.
Folks, vi står inför Game 7 i andrarundan. Såna happenings kan man inte missa – vilka som än möts.
• • •
In med Nils Lundkvist!
• • •
Pete DeBoer, Dallas coach, har coachat sex Game 7 under sin långa NHL-karriär – och vunnit samtliga.
Det är värt att komma ihåg.
• • •
Mel Hall, han som avgjorde tidernas första Game 7, hann under en nio år lång NHL-karriär spela även för Brooklyn Americans (!) och Toronto Maple Leafs och han lämnade jordelivet 1996, 81 år gammal.
Ikväll höjer vi ett glas för honom, tycker jag.
• • •
Anledningen till att vi fortfarande inte fått någon information om när konferensfinalerna startar är enligt uppgift att ESPN inte kan bestämma sig för vilken av dem de vill visa. Eftersom TNT har finalen i år får jätten välja conf-final och jätten vill se om Vegas går upp mot Dallas eller Seattle.
Otroligt, ligan låter sig hunsas som Greg i ”Succession” när Tom är på sitt värsta humör.
• • •
HEK, hör upp – ett rykte gör gällande att Nashville Predators vill trejda för Lill-Nyllet.
Det tycker jag skulle vara lite spännande – Filip och Wille ihop. Men vad säger du?
• • •
1. William Nylander, Toronto, 10 poäng (4+6)*

2. Adrian Kempe, LA, 8 poäng (5+3)*

3. Jesper Fast, Carolina, 8 poäng (5+3)
William Karlsson, Vegas, 8 poäng (5+3)
5. Viktor Arvidsson, LA, 7 poäng (1+6)*
6. Mattias Ekholm, Edmonton, 7 poäng (1+6)*
7. Alex Wennberg, Seattle, 7 poäng (2+5)

8. Jesper Bratt, New Jersey, 6 poäng (1+5)*
9. Gustav Nyquist, Minnesota, 5 poäng (0+5)*
10. Gustav Forsling, Florida, 5 poäng (2+3)
11. John Klingberg, Minnesota, 4 poäng (1+3)*
12. Mika Zibanejad, NY Rangers, 4 poäng (1+3)*
13. Adam Larsson, Seattle, 4 poäng (2+2)
14. Victor Hedman, Tampa, 3 poäng (0+3)*
15 .Marcus Johansson, Minnesota, 2 poäng (2+0)*
16. Pierre Engvall, NY Islanders, 2 poäng (1+1)*
17. Calle Järnkrok, Toronto, 2 poäng (1+1)*

18.Erik Gustafsson, Toronto, 1 poäng (1+0)*
Kevin Stenlund, Winnipeg, 1 poäng (1+0)*
Oskar Sundqvist, Minnesota, 1 poäng (1+0)*
Sebastian Aho, NY Islanders, 1 poäng (0+1)*
Carl Grundström, LA, 1 poäng (0+1)*
Mattias Janmark, Edmonton, 1 poäng (0+1)*
Linus Ullmark, Boston, 1 poäng (0+1)*

Tiebreaker 1: Antal matcher
Tiebreaker 2: Antal mål
*(spelat klart)
• • •
Apropå Nyllet känns det inget annat än givet att han vill spela VM. Ni får säga vad ni vill om honom, men precis som sin farsa älskar han hockey med verklig hetta.
• • •
Svenska målskyttar denna infernaliska kväll: Wenny Wennberg.
• • •
Idag sov jag – äntligen – så länge att det kändes som det blev för tajt med städning, så när städerskorna knackade på bad jag bara om några handdukar och ett rejält gäng kaffepack.
De packen – som man laddar i den lilla bryggaren på rummet – älskar jag lika mycket som Wille älskar sin hockey.
• • •
Dagens låt: Freddie Kings ”Going Down”.
• • •
Som vi påmint om många gånger:
I den ohyggliga Game 7-pressen, när precis allt är on the line, finns det somliga som krymper och andra som växer och man vet aldrig vem som reagerar hur.
Jag har sett superstars så nervösa att de knappt kunnat hålla i klubban och jag har sett medelmåttor prestera långt över sin egentliga förmåga.
Senast Stars vann en urladdning av denna dignitet, mot Colorado i bubblan 2020, fullbordade Joel Kiviranta ett hattrick på övertid, är det därvidlag värt att påminna om.
• • •
Tre övertidsperioder ikväll, som på Mel Hills tid…det skulle inte jag protestera mot ikväll.
Men då får väl Kmannen och Zydden hjärtsnörp.
• • •
– Vi har inte haft någon press på oss på hela säsongen och har det inte nu heller. Vi går som vanligt bara går ut och spelar för varandra, säger Vince Dunn.
Är det något som verkligen talar för Kraken är det kanske just det.
Alla förutsätter att Stars ska ta detta och därför känner de med all säkert mer brus i mellangärdet
• • •
Som dom säger: Allting är större i Texas – och det skulle inte förvåna om det gäller även Game 7.
Nu åker vi.
Everything on the line, baby.