I det bländande skenet från slottet

”Nästa gång jag lägger mig i den här sängen kan jag vara klar för Stanley Cup-final…”
De skulle aldrig erkänna det, men jag lovar:
När Florida-katterna vaknade i morse kunde åtskilliga av dem inte låta bli att tänka den förbjudna tanken.
Bara några få i flocken – bröderna Staal och Carter Verhaeghe plus den skadade Bengan Hörnqvist – har befunnit sig i foajén till Lord Stanleys furstepalats tidigare och ändå är även de garanterat tagna i den här stunden. De vet hur få gånger i livet man får denna chans, om ens någonsin – och hur omvälvande de eventuella veckorna under kristallkronorna i de storslagna slottssalarna verkligen är.
Alla andra kan bara försöka föreställa sig platsen och tillståndet de längtat till i hela sina liv och blir lätt yra när de gör det.
Det är därför det inte är så jättesäkert att Panthers faktiskt fullbordar sin sweep mot Carolina ikväll.
Deras kompisar i Miami Heat klarade det inte mot Celtics för 24 timmar sedan, ögonblicket blev för stort och överväldigande och det kan det bli även för tropikernas hockeymissar.
Ja, de har ett gigantiskt momentum, de känner sig själva oslagbara och de har hittills mest verkat ha fantastiskt kul mitt i köttkvarnen – trots att det inte ska vara möjligt.
Men i det trolska skenet från palatset, nu mitt i blickfånget, är det väldigt lätt att andningen blir korthuggen och knälederna mjuka som lakritssnören.
I’m just saying.
Inget är någonsin givet för den som vill bli bjuden till palatset…
• • •
Uttrycket ”Add insult to injury” gör sig osökt påmint när Jamie Bäng-Benn till slut tar till orda om sitt katastrofala hjärnsläpp igår kväll.
– Jag ångrar att jag ramlade och tog emot mig klubban, säger han.
Huh?
Efter att förstört hela konferensfinalen för sina kompisar har kaptenen alltså mage att vara sarkastisk och syrlig.
Som om hela världen bara är hysterisk och överdriver.
Ursäkta mig, men vilken gruvlig pappskalle.
• • •
Även Quickie Fast och de andra Carolinerna tänkte förmodligen förbjudna tankar när de vaknade i sina sköna sängar på något av lyxhotellen längs beachen i Fort Lauderdale för elva-tolv timmar sedan.
”En match i taget”, lyder det heliga mantrat som alltid hos den som befinner sig långt ner i det mörka 0-3-hålet och blickar upp mot den avlägsna öppningen mot ljuset, knappt synbar längre.
Men i sina privata stunder kan ju spelarna omöjligen undvika att övermannas av känslor av hopplöshet.
Det är i princip omöjligt att vända en serie i detta läge, i synnerhet mot en motståndare som Florida, och de vet det.
Så ja – det finns givetvis en risk att alla inte orkar göra det som måste göras bara för att undvika en förödmjukande sweep.
• • •
Nu kom domen mot Bäng-Benn också.
Två matcher stängs han av.
Det är ett hårt straff för den som bara ramlat och råkat ta emot sig med klubban…
• • •
Grannpojkens Bar Mitzvah är tydligen färdigfirad, för jodå – Sasha Barkov spelar ikväll.
Hoppas vi får se fler mål som det i Game 2, det var en skönhetsupplevelse av samma sort som Sjostakovitjs andra vals.
• • •
So long, Tina Turner.
Hon gick ju dessvärre bort idag och inte för att det har så mycket att göra med det som väntar nu men Bofinken fick rycka in även på den fronten och lämnade följande lilla aktstycke.
• • •
Alltså, det går inte att greppa hur snabbt hela konferensfinal-rundan håller på att svischa förbi.
Den har inte ens pågått en hel vecka, men redan i morrn kan den vara över.
Behagligt på sitt lilla sätt, i så fall kommer ju hela säsongen vara avklarad i rekordartat god tid.
Men…man vill ju ha lite kamp också. Lite drama. Lite episk spänning.
Slutspelet ska vara ett utmattande maraton, inte en sprint.
• • •
Det är också Bob Dylans 82-årsdag idag och jag ber härmed att få utbringa ett rungande hurra för den störste av dem alla.
• • •
Mark Lazerus På The Athletic kan vara den här erans allra bäste hockeyskribent och radar just nu upp femplus-texter om den östra konferensfinalen.
En häromdagen om just hur roligt Panthers, och framförallt Matthew Tkachuk, mot alla odds verkar ha medan de spelar sina största matcher någonsin verkligen älskade jag.
Bara ett litet stycke:

No, no, no, no. That’s not how this works, sir. You’re supposed to be talking in military cliches and occasionally wincing dramatically and using “grind” nine times in a five-minute scrum, not “fun.” This is war. This is history. This is legacy. Man, hockey isn’t some kind of game.

Just precis!
• • •
En annan som skulle fyllt år idag är min pappa, Hans från Kvarnsveden – signalspanare i flygvapnet, telegrafist i handelsflottan över Atlanten på 50-talet, dynamitard, timmerman extraordinaire, älgjägare, aquavit-konnässör, Brage-supporter, ingenjör, gitarrist, mattesnille och sångare.
Om han inte lämnat oss redan sommaren 2002 skulle han blivit 97 friska år nu och jag tycker det är väldigt tråkigt att han inte fick bli det.
Såvida de här hockeylagen inte håller på forever ska jag höja ett glas för honom senare ikväll.
Miss you, old man. Varje dag.
• • •
Det var en busy dag idag, vi hann med en podcast-inspelning också.
Ondskan pratade tyvärr ingen danska den här gången, men vi fick ett och annat sagt i alla fall.
• • •
För tv-sändningen ikväll står – TNT!
Hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra!
• • •
Ursprungligen, när alla trodde att det skulle bli en normal, lång konferensfinal-vända, var tredje juni NHL:s så kallade target-datum för en första Stanley Cup-final, men så länge kan de förstås inte vänta om denna runda tar slut redan nu.
Istället lär de i så fall släppa pucken i T-dojjan på, säg, onsdag nästa vecka.
• • •
Och jodå, vår kung är i TNT-studion.
Nej, inte Tjabo – det skulle verkligen sett ut.
Henke
!
• • •
Dagens låt: Bob Dylans ”Just Like Tom Thumb’s Blues” – och Nina Simones cover av samma mästerverk. Plus ”River Deep, Mountain High” med Ike & Tina Turner.
• • •
Nä, Kmannen, man hamnar inte i trubbel för att man ställer frågor. Med undantag för just Brooksie och några till är de flesta bara rätt mesiga i presskonferens-situationer. Jag med.
• • •
Trion som nominerats till Jim Gregory General Manager of The Year Award är Jim Nill (Dallas), Don Sweeney (Boston) och Bill Zito (Florida).
Det är enda priset det röstas om efter att slutspelet börjat, så there you go.
• • •
Storfiskaren Orrsling…ikväll kommer hans första godkända mål på ett tag.
• • •
Ni vet hur traditionen med plastråttor i Florida uppstod, va?
Inför en match i gamla Miami Arena hösten 1995 dök en råtta upp i Panthers omklädningsrum – och Scott Mellanby hade ihjäl den genom att plaska in den i väggen med sin klubba. Samma kväll pangade han – Mellanby alltså, inte den döda råttan… – in två mål på Calgary och det blev snabbt känt som ett ”Rat trick”.
Därefter började fansen slänga in plastråttor på isen så fort katterna gjorde mål och när de våren därpå nådde final eskalerade denna gimmick till något knappt kontrollerbart. Regnet av råttor liknade vissa kvällar ingenting.
Nu har traditionen återupptagits, men bara lite försiktigt – och det tycker jag det måste bli ändring på.
Låt råttorna flyga igen!
• • •
OK, mina vänner – nu börjar matchen som kan vaska fram vår första Stanley Cup-finalist 2023.
Det blir nåt att se.