Last call I Texas

Last call i konferensfinalerna 2023.
Dallas Stars måste nu tvinga Vegas Golden Knights till åtminstone tillfällig reträtt – annars går kvasten för andra gången på ett dygn.
Och i så fall skrivs historia, right?
Well, det trodde jag också. Sweep i två parallella konferensfinaler känns tämligen unikt.
Men nä.
I kollaboration med Twitter-följaren Robin Söderlund rotade jag igår natt runt lite i historien och det visade sig att det faktiskt hände så sent som 1992.
”Rena forntiden”, tycker säkert unga läsare. Men i Stanley Cup-perspektiv är det tvärtom ganska moderna tider – och i Bofinken-perspektiv med. 1992 flyttade jag från Borlänge till Stockholm och började skriva för Aftonbladet och det känns inte alls så jäkla längesen.
Det verkligt intressanta i sammanhanget är att 1992-slutspelet överhuvudtaget får årets, som vi tycker, bugg-i-matrixen-galna resa att framstå som lika förutsebar som solens gång.
Först blev det Game 7 i sex matcher i förstarundan. Sedan åkte samtliga fyra divisionsettor – Montreal, Rangers, Detroit och Vancouver – ut i andrarundan. Varav två med 4-0. Sedan blev Boston svepta av Pittsburgh i östra konferensfinalen – och Edmonton av Chicago i den västra. Och tro på fan: I finalen fullbordade Pittsburgh slutligen en sweep mot Chicago.
Hockeygudarna måste haft bourbon i Gatorade-flaskorna den försommaren.
Still: Det skulle kännas egendomligt, för att inte säga direkt absurt, om en Final Four-runda som förväntades bli den jämnaste sedan Gordie Howe cyklade trehjuling slutar efter blott åtta matcher.
Så, Stars – få nu in en beställning innan de stänger kranarna och skruvar på alla korkar.
Allt annat vore fiasko a la 1992.
• • •
När katter korsar vägen spottar jag alltid i alla riktningar, men själva verkar missarna inte så vidskepliga – i alla fall inte de från södra Floridas ångande sumpmarker.
De greppade glatt tag i Prince of Wales-trofén efter avgörandet igår.
– Ja, det sista vi skulle göra är att vara skrockfulla och inte nudda den. Jag tycker det var cool att hålla i den och ta bilder. Vi har förtjänat den, förklarade Chucky Tkachuk.
Helt riktigt, såklart. Man lägger bara en extra, onödig börda på sig själv om man suggererar sig till befängd övertygelse om att helt poänglösa göranden och låtanden påverkar ens öde.
Men jag kan inte hjälpa mig själv – jag blir galen om någon lägger nycklar på bord, skulle hellre flytta till Tranås än gå under en stege och bor inte på våning 13 på hotell.
Ja, jag borde läggas in för observation, det har jag sagt länge.
• • •
Problemet för Dallas – utöver att de förlorat förmågan att vinna alltså – är att de får klara sig utan avstängde kapten Bäng-Benn och skadade Dadonov och därmed finns det inte så många kvar med förmågan att tränga sig fram till baren och ropa in den där sista beställningen.
Visst, Hintz och Roberson och Heiskanen och Pavelski rör sig på dansgolvet, men dem har ordningsvakterna – alltså Wild Bill och Knights övriga shutdown-experter – under sträng uppsikt, så de behöver assistans.
Jobbigt läge, man vet ju själv vilken besvikelse det är när man vill en jamare till och bartendern står med armarna i kors och ruskar på huvudet…
• • •
Ouch, vilken flopp i Riga.
Men med facit i hand sade det sig självt,
För Tre Kronor slutar det bara lyckligt när de inleder turneringar riktigt risigt och blir rullade i fjädrar och tjära av media.
• • •
Det verkar dock som att blågul hjälp kan vara på väg för The Tejanos.
Nej, Nils Lundkvist får inte vara med, så kul ska vi inte ha, men Fredrik Olofsson är en av de från the taxi squad som DeBoer överväger att slänga rakt in i hettan.
Hoppas, det vore verkligt skoj.
• • •
I själva finalen har ingen blivit svept så länge jag hållit på med det här – även om det var nära för Ottawa 2007, Rangers 2012 och Montreal 2021.
Men dessförinnan hände det rätt så frekvent. Ja, på 90-talet slutade faktiskt fyra baler på slottet i rad på det rätt så snopna sättet.
1995: New Jersey-Detroit 4-0
1996: Colorado-Florida 4-0
1997: Detroit-Philadelphia 4-0
1998: Detroit-Washington 4-0.
När det 1999 blev sex matcher mellan Dallas och Buffalo måste dåtidens NHL-korrar ha dansat ballongdansen av lycka.
• • •
In med Nils Lundkvist!
• • •
Inte ens Paul Maurice kan förklara Matthew Tkachuks magi den här våren.
– Jag vet inte mer än ni vet. Jag är bara ett fan i båset när han gör det han gör. Mannen är bara så, så begåvad, sa han under sin sedvanligt spektakulära presskonferens igår.
Underbart.
• • •
Ifall någon är intresserad av logistiken framöver har det sagts mig att finalen börjar onsdag 31 maj om den västra konferensfinalen slutar ikväll eller på lördag. Om det istället blir 6 eller 7 matche mellan Knights och Stars börjar den lördag 3 juni.
Så nu kan ni börjar planera era resor till Vegas och Fort Lauderdale accordingly.
• • •
Riddarna från syndernas stad har fyra matchbollar och skulle kunna slappna av en smula, men som vi såg igår är det inte modus operandi för den som befinner sig i det läget.
De vill avsluta serien så fort det bara går och inte ge fienden minsta känsla av att det finns en chans och kommer sålunda gå for the kill i AAC igen.
Trängseln den Dallas-stjärna måste stånga sig genom för att hinna innan last call blir snudd på omänsklig…
• • •
Man ska akta sig för att döma människor på grundval av vad man tycker sig uppfatta om dem på håll, i media. Man har verkligen inte hela bilden.
Men Ryan Suter i Dallas…han kommer inte direkt across som en karaktär med George Clooneys charm.
Jag ville bara få det sagt.
• • •
Imorrn asså.
Det är fredag, jag befinner mig i New York, inga matcher spelas och inget särskilt väntar under lördagen.
Yeah, då ska världen få se på en som kan tränga sig fram till bardiskar.
• • •
Hos Knights går målskyttet i cykler och nu har turen kommit till Beckhams farsa igen.
Han stoppar åtminstone en cannoli ugnen denna vackra vårkväll.
• • •
Igår flög vi förstaklass och nu har vi mellansätet på rad 43 i ekonomi på väg ner till Dallas.
Alltså: Vi byter TNT mot ESPN igen.
Jag känner redan träsmaken i häcken och har ångest över den taskiga servicen och vänta bara – snart fäller Mark Messier på raden framför tilllbaka stolsryggen också.
• • •
Dagens låt: Larry Jon Wilsons ”Sapelo”.
• • •
Liknelsen med Mark Messiers tillbakalutade stolsrygg haltar lite, det erkänner jag, men han sitter ju och är fyrkantig i ESPN:s studio, så, äh, nu blev det så.
• • •
– Det värsta, suckade Rod The Bod på sin presskonferens igår, är att människor kommer se tillbaka på det här och säga ”Ah, ni blev svepta”. Det var ingen sådan serie. Vi var precis där hela tiden, det var så jämnt.
True.
Det var verkligen jämnt.
Och ändå inte.
För som jag tjatar om tills jag blir blå i plytet: När ett lag om och om och om igen vinner på övertid, eller med uddamålet under ordinarie matchtid, handlar det inte om tillfälligheter. Det handlar om killer-instinkt, om att vara komfortabel i okomfortabla situationer, om ostoppbart momentum och om att spelarna övertygat sig själva om att de är oslagbara.
Panthers har allt det. Hurricanes – som år efter år ser sig som contender men aldrig lyckas backa upp den självbilden – har det inte. Punkt och slut.
• • •
Nu har bartendern börja förbereda stängning. Han ställer in valda flaskor i skåpen, torkar av disken, tittar på klockan och nickar åt en kollega i andra änden av baren.
Last call, Dallas!