Stanley Cup-finalen 2023, del 12

”Öknen vs Karibien i hockey lol”, skrev signaturen Zebbz i en kommentar till Del 9 i den pågående finalbloggen
Han ville förstås bara provocera och lyckades också gör mig en smula irriterad.
Tack för det insiktsfulla och berikande inspelet, liksom.
Duh!
Men – Zebbz har faktiskt en poäng.
Under den mödosamma resan över kontinenten efter Game 2 slår det mig verkligen hur absurt det är att Stanley Cup-finalen 2023 utkämpas i de här två aparta metropolerna.
Den ena är belägen i en stekhet, knastertorr öken full av skallerormar och den typ raviner John Wayne brukade ligga på lur i när gamla western-filmer nådde sitt klimax – och den andra i ett ångande, alligator-späckat träsk i tropikerna, ett par slagskott från USA:s mest berömda stränder.
För bara några år sedan hade en hockeyfinal på dylika breddgrader tett sig lika sannolik som ett Formel 1-lopp i Pajala centrum i mitten av januari.
Men tiderna förändras, hockeyns karta ritas om och gamla sanningar gäller inte längre.
Vill vi se denna makalösa sport växa och bli en angelägenhet för fler än redan trosvissa i norr?
This is the way.
Och det är bara efter sådan överflödig och onödig reflektion det går att, lite motvilligt, instämma i Zebbz:s ”lol”.
I hettan från det som pågår blir man bara överväldigad. Ja, andlös. Stum.
Geografin betyder absolut ingenting.
Själva finalen är en kick av minst samma omtumlande sort som forna tiders urladdningar på marknader lika traditionella som kött och potatis; såväl riddarna från öknen som katterna från ”Karibien” spelar spelar femstjärnig hockey, precis lika mycket som vanligt – det vill säga ALLT, i hockeyns värld – står på spel och känslorna svallar likt vågorna utanför Miami Beach under den stundande orkansäsongens hårigaste dagar.
Så sitt du och klucka, Mister.
När vi nu landat i södra Florida och gör oss redo för en garanterat infernalisk Game 3 i väldiga FLA Live – den som mycket väl kan avgöra allting – sjuder det av eufori i hela kroppen.
Hur är det hemma hos dig?
Lol.
• • •
Nej, resan från Vegas till Fort Lauderdale blev ingen picknick – för någon.
Finalmurvlarna spreds över hela kontinenten och somliga blev kvar i Dallas, andra strandsattes i Detroit.
Själv fick jag sitta i ett kokhett plan vid gaten på Harry Reid en dryg timme för att motorn enligt piloten inte gick att starta med mindre än avancerad hjälp av tekniker på utsidan och Vanessa, du får gärna fråga din make hur det kan vara möjligt – är det inte bara att vrida på nyckeln?
Sedan blev det så extremt tajt med tid för connection på den gigantiska Atlanta-flygplatsen att jag tvingades springa och mitt motto är ju egentligen att man bara springer om man är jagad av polis men jag hann precis och ramlade ner i Florida-hettan en halvtimme efter midnatt.
Nu gruvar jag mig redan för nästa etapp, om det nu blir en sådan, för dylika strapatser tär på en gammal man:
Then again: Det hör till. En Stanley Cup-final ska inte vara lätt – för någon.
• • •
Ännu så länge rör de sig bara i skuggorna och går blott att ana, men förlorar Florida ännu en match kommer demonerna ta plats mitt på scenen i FLA Live.
I den enda final katterna spelat innan den här, 1996, blev de ju svepta av Peter Forsberg och Colorado Avalanche och går de ner i 0-3-brygga även mot Golden Knights är risken uppenbar att historien tar ett förlamande strypgrepp på hela regionen.
Någon invänder kanske att saker som hänt för så länge sedan inget betyder, eftersom dagens spelare och ledare inte var inblandade då, men tro mig – sådant sätter sig lätt i själva DNA:t hos NHL-klubbar.
Så katterna måste slå ihjäl demonerna nu, ikväll – innan de tar över hela showen.
• • •
Efter all behandling han varit föremål var det förstås lite oroande att se att Wild Bill saknades under Knights första träning i FLA under onsdagen.
”Bara lite under the weather”, försäkrade Cassidy och vid dagens morning skate dyker Märstas finest dessbättre upp igen.
– Jag behövde en ”Me Day” igår, det var det hela. Vad jag gjorde? Såg färdigt Ted Lasso. Rätt bra, men jag tycker det slutade lite ledsamt, säger han.
• • •

Det logistiska upplägget här i södra Florida är inte lika klockrent som i Vegas.
Där är det bara att checka in var som helst på Strippen, sedan har man T-dojan på gång- eller kort taxiavstånd.
Här bor vi inne i Fort Lauderdale och fraktas med buss till FLA Live på valda klockslag och vet du något om trafiken i den här delen av världen, till exempel längs I-95, förstår du vilket wojne wojne det kan vara.
Men igen…det ska ju inte vara lätt
• • •
Grej jag håller på med när jag har tråkigt under flygningar:
Bokstavsleken.
Den går ut på att jag säger en random stad och sen måste säga en ny stad som börjar på bokstaven som den första slutade på. Alltså – om jag säger Stockholm måste nästa börja på M. Som Malmö. Och sedan fortsätter det med Östersund. Och Duisburg. Och Grenoble. Och Enköping.
Det kan man hålla på med ett bra tag. Och när man inte kommer längre kan man ta bandnamn istället. Eller albumtitlar. Eller namn. Typ: Malin. Niklas. Sune. Efraim…
Ja, ni fattar – och varsågod för detta eminenta tips
• • •
Gustav Forsling har nu tagit emot mamma och pappa och andra familjemedlemmar och vänner som flugit över Atlanten för att vara med på finalen – och han är glad över att ha dem här.
Dock:
De får inte bo i hans hus. Precis som Victor Hedman på andra sidan delstaten vill Östergötlands bäste back genom tiderna – för det är han väl? – ha lugn och ro när han laddar för finaler.
– Ja, nej, alla som kommer hit får ordna sitt eget boende nu. Jag måste fokusera helt på hockeyn nu, ler katten från Linköping.
En sån ursäkt skulle jag också vilja ha på lager för alla som ringer och vill ha husrum under New York-semestern, men ingen köper att en sketen blogg kräver isolering och stenhårt fokus…
• • •
Svenska poängligan i Stanley Cup-slutspelet efter två finaler.
1. William Karlsson, Vegas, 15 poäng (10+5)
2. William Nylander, Toronto, 10 poäng (4+6)*

3. Adrian Kempe, LA, 8 poäng (5+3)*

4. Jesper Fast, Carolina, 8 poäng (5+3)*
5. Viktor Arvidsson, LA, 7 poäng (1+6)*
6. Mattias Ekholm, Edmonton, 7 poäng (1+6)*
7. Alex Wennberg, Seattle, 7 poäng (2+5)*

8. Jesper Bratt, New Jersey, 6 poäng (1+5)*
9. Gustav Forsling, Florida, 6 poäng (2+4)
10. Gustav Nyquist, Minnesota, 5 poäng (0+5)*
11. John Klingberg, Minnesota, 4 poäng (1+3)*
12. Mika Zibanejad, NY Rangers, 4 poäng (1+3)*
13. Adam Larsson, Seattle, 4 poäng (2+2)*
14. Victor Hedman, Tampa, 3 poäng (0+3)*
15 .Marcus Johansson, Minnesota, 2 poäng (2+0)*
16. Pierre Engvall, NY Islanders, 2 poäng (1+1)*
17. Calle Järnkrok, Toronto, 2 poäng (1+1)*

18.Erik Gustafsson, Toronto, 1 poäng (1+0)*
Kevin Stenlund, Winnipeg, 1 poäng (1+0)*
Oskar Sundqvist, Minnesota, 1 poäng (1+0)*
Sebastian Aho, NY Islanders, 1 poäng (0+1)*
Carl Grundström, LA, 1 poäng (0+1)*
Mattias Janmark, Edmonton, 1 poäng (0+1)*

Linus Ullmark, Boston, 1 poäng (0+1)*

Tiebreaker 1: Antal matcher
Tiebreaker 2: Antal mål
*(spelat klart)
• • •
Forsling har för övrigt fortfarande gott hopp om att gästerna som flugit från Sverige kommer få se katterna triumfera.
– Det är såklart tufft att ligga under med 2-0, men vi tror fortfarande på det här. Matcherna har ändå varit jämna och efter att ha kollat på video vet vi vad det är vi behöver förändra. Nu ska det bara bli kanonkul att spela inför hemmapubliken, säger han när bloggen ramlar in i honom i katternas finfina omklädningsrum.
• • •
Kärleken. Brödraskapet. Vänskapen.
Om sånt talar hockeyspelare inte till vardags, men när de kommit så här nära sin heliga dröm blir den typen av känslor så starka att de ändå sipprar ut.
Vid en presskonferens igår var det backveteranen Alec Martinez som sänkte garden.
– I alla framgångsrika lag jag spelt för har kamratskapen varit extremt stark och den här gruppen hör till de mest speciella jag tillhört. Vi älskar varann i Golden Knights, hette det.
Så fint, tycker jag.
• • •
Överallt jag går här i den brutala Florida-fukten säger murvlar och andra att finalen redan är avgjord.
– Det blir sweep, har åtminstone tjugo tjommar tvärsäkert slagit fast sedan jag landade för snart två dygn sedan.
Att folk aldrig, aldrig lär sig. Det skrev jag nyss en hel krönika om till Jarkko och den kan du läsa här.
Ja, katterna har en del att rätta till och behöver skaffa sig en lite annorlunda attityd, men att vara helt förvissad om att de inte klarar det är att bortse från så otroligt mycket historia.
Gång efter gång har vi sett 2-0-ledningar gå om intet – i finaler såväl som i tidigare rundor – men de bombsäkra ändå trott sig VETA att laget i överläge avgjort direkt.
Så egendomligt, så förbryllande.
• • •
Hotellrum som inte städas varje dag…de har en tendens att bli riktigt sunkiga.
Jag ville bara ha det sagt.
• • •
Hur stökig logistiken under första delen av finalen nu än tett sig för oss journalister är den ändå ingenting mot Florida-backen Brandon Montours
När han klev av isen i T-dojjan efter Game 1 fick han beskedet att hans hustru fått värkar, någon vecka för tidigt, så han kastade sig på ett privat-jet som Panthers ägare tillhandahöll, flög över kontinenten, var med på förlossningen – och flög tillbaka till Vegas för Game 2 igen.
Det kallar jag kämpainsats.
• • •
Om Vegas nu, mot förmodan, ändå skulle slå Panthers i fyra raka tror jag vi får utse 10 juni, när denna svep i så fall fullbordas, till årliga Kroko-dagen.
Sportbladet-stjärnan Kristoffer Bergström – i en trängre krets känd som just ”Kroko” – var den ende i Stora Finaltipset som tippade 4-0 till Knights.
Av 250.
Okej, flaggdag kanske är att ta, men vi som skriver hockey på tidningen borde, ifall det nu blir så, lämna över våra laptops till poeten från Mullsjö.
• • •
FLA Live ändå – eller National Car Rental Center, Office Depot Center, Bank Atlantic Center och BB&T Center, som denna lada mitt ute i alligatorernas träsk också hetat sedan invigningen 1998.
När vi satt här i början av februari och tittade på Erik Karlsson och alla andra All Star-artister hade vi aldrig kunnat föreställa oss att vi skulle återvända till samma adress för Stanley Cup-final.
Vid det laget var Panthers fortfarande så krattiga att inte ens Christian Karlsson, Nalle och Filip Wiklund hade en tanke på final.
Men här sitter vi nu – och inte mig emot.
Ja, det geografiska läget är rätt ruttet och i många år, när Florida inte uträttade mer än katten Gustav, var stämningen ibland mindre munter än när socialstyrelsen i Tranås håller sammanträde, men hallen som sådan är en riktigt mäktig och fin pjäs – och nu, när hela nejdens hjältar ska spela sin första finalmatch någonsin på denna isplätt (1996 höll de till i Miami) lär stämningen vara allt annat än Tranås.
• • •
Ikväll gör Wild Bill mål – och kanske även Orrsling.
• • •
Apropå Erik Karlsson: Fan vad fint att han tilldelas Victoriapriset.
De tidvis otroliga prestationer svenska NHL-stjärnor utför på denna sida om Atlanten får alldeles för lite uppmärksamhet, och premieras alldeles för sällan, där hemma.
Leve Kronprinsessan, höll jag på att ropa.
• • •
Det slår mig plötsligt, när jag skrev ut namnet här ovan…Forsling, han är ju Katten Gustav!
Haha, hur har jag kunnat missa den helt uppenbara tidigare?
Well, det har Lönta Lindquist också – och när jag just nu drar den i pressrummet brister han ut i gapskratt.
• • •
Den här tiden på året lever Florida bara undantagsvis upp till smeknamnet The Sunshine State”.

Det är hett som i helvetet och det händer absolut att solen bränner på så asfalten spricker, men praktiskt taget varje dag faller också helt bibliska regn och skyfallen ackompanjeras ständigt av brutala blixtar och åska.
Då är det inte heller så kul att kryssa i trafiken längs I-95.
Then again: Rejäla regnskurar är antagligen att föredra framför Blade Runner-molnen hemma i New York.
Wtf…
• • •
Som ni såg på bilderna igår är bortalagets omklädningsrum i FLA Live inte direkt Blå Hallen.

Man kommer behöva bli inoljad i smörjfett för att ta sig fram om de vinner här, Riddarna.
Fast det finns ännu värre. Gästkabysserna i Washington, San Jose, Anaheim och Boston är så små att också myror skulle få klaustrofobi.
Nästan.
• • •
Igår kväll? Well, det blev förstås lite rajtantajtan en sådan off night. Först åt jag och Lebrun förträfflig middag på ett etablissemang kallt Yolo, sedan var det tjo och tjim på Elbo Room – känd strandbar som varit grundbult i Fort Lauderdales nattliv sedan 1938.
Där turnerade en hatt på kända hjässor kvällen lång.



• • •
Fast minst någonsin var bortarummet i gamla Igloon i Pittsburgh.
När Red Wings hade fest där efter segern 2008 var det nära panik och jag fick brillorna söndertrampade i den helt hysteriska trängseln.
Därefter blev det bestämt att media får träffa Stanley Cup-segrarna på isen – inte i omklädningsrummet.
• • •
HEK, podden spelas in under fredagsmorgonen, din och min tid. Vi vill ha tre finaler i påsen innan vi trycker på inspelningsknappen.
• • •
I skrivande stund är det två och en halv timme kvar till puckdrop och jag har redan kramat ur mig tretton tusen tecken.
Så nu får jag bromsa lite, introt kan inte bli HUR långt som helst bara för att jag känner mig exalterad…
• • •
Ja, nu gjorde jag en kort paus, gick och strök lite i korridorerna – och sprang rakt in Kung Lundqvist.
Och jag tyckte att jag var fint klädd innan. Men som vanligt – i skenet från den mannen förvandlas ju alla till luffare.
– Tack, svarade han när jag berömde insatsen i TNT-panelen, det är ett väldigt roligt gäng att jobba med. Vi har kul.
Det är det som märks – medan det lika tydligt märks att de på den stora kanalen inte har det.
• • •
Matthew Tkachuk fick inte mer uträttat på isen i Vegas än vad jag fick vid spelborden (och jag fick inga misconduct-utvisningar…), men hey – nog måste vi väl ändå tro att han samlar sig till en ny, makalös insats nu när han får uppträda inför sina lärjungar?
Ja, det måste vi.
• • •
– Väldigt svårbedömt, tycker Henke om utgången.
Han har alltid varit smart och drar aldrig några förhastade slutsatser.

• • •
Mitt flyt som high roller fortsätter för övrigt i Game-winning-goal lotteriet.
Ikväll drar jag sämsta tänkbara forward-namn:
Zac Dalpe.
Haha.
• • •
Kolla – Biff på buss.

• •• 
Radko Gudas spelar, trots allt, Game 3.
Det är mycket bra för katterna.
• • •
OK, folks.
Det Stora Äventyret fortsätter nu med Game 3.
Allt avgörs inte ikväll, men – kanske ändå.
Showtime!