Sommarlov 2023

Time to say goodbye, mina vänner.
Exakt 300 dagar efter första inlägget säsongen 2022-2023 – Jo, 6 september avlossades det och sedan dess har det gått just 300 dygn – ringer det ut till sommarlov i bloggen.
Den som försöker sammanfatta en sådan tidsrymd – tio månader, i princip – blir lätt långrandig och svamlig och aldrig vill vi ju vara långrandiga och svamliga i detta forum, så jag ber för enkelhetens skulle istället att få sätta punkt med Årets Lista och Årets Bu.
Alltså – det bästa och sämsta under den här långa, magiska resan.

ÅRETS LISTA

1. De sju-åtta minuterna i andra perioden när Golden Knight avgjorde femte Stanley Cup-finalen
– Det kan ha varit den mest dominanta, explosiva, otroliga sekvens jag någonsin sett. I alla fall live och åtminstone i spel fem-mot-fem. Det var som att de gyllene riddarna blev besatta av den stora hockeydemonen och tog sig upp på en nivå där ingen varit tidigare befunnit sig. Oförglömligt. Helt oförglömligt.

2. Erik Karlsson
– Den största återkomsten sedan Elvis 1968. Personligen trodde jag inte att han hade ett till 2017 i sig, det är ju bara erkänna, men han hade till och med är än så och producerade 101 poäng för ett lag som i övrigt knappt höll Tranås-klass. Om han nu bara blir trejdad från detta Tranås och får spela för en contender…vad månde bliva?

3. Connor McDavid
– 153 poäng i detta tidevarv, det är fenomenala siffror. Mest kittlande: Världens bäste har precis klivit in i första delen av sin prime och peakar först om tre-fyra år. Oerhörda säsonger kan komma att följa nu.

4. Björnarnas grundserie
– Det är lätt att glömma när det slutade som det gjorde, men goddammit – Boston var fruktansvärt bra och dominanta under grundserien, från start till mål, och slog alla tiders rekord i både poäng och antal segrar.

5. Katternas slutspel
– Igen, det är lätt att glömma när det slutade som det gjorde, men goddammit – Florida var the story of the spring fram till finalen. Alla draman den oförliknelige Matthew Tkachuk avgjorde mot Bruins, Leafs och Hurricanes…det var som något vi läste om i gamla Buster-sagor, var det inte?

6. Filip Wiklund
– Ni är många som skulle kunna utses till ”Årets kommentator” och jag vill rikta ett innerligt tack även till lojala, flitiga spåret-stammisar som Kmannen, Carl-Folke, Linyreg, Vanessa, Chall, Julia, HEK, Abisko, Lappen, Niklas i Silicon Valley, Art Vandeley, Stefan Johansson (morgonklubbens ledare), Zydden, Van Bastes Knä, Hyttmyran, Sorgringo och Mcemilfish. Men Filip Wiklunds andra raka titel får ändå betraktas som given. Ambitionsnivån han håller som tipsgeneral, helt på eget initiativ, skänker bloggen extra, verkligt exalterande dimensioner. Så: Bofinken Awards 2023 går återigen  till Filip.

7. Bloggens debut i Xcel Energy Center
– Inte nog med att jag äntligen bockade av en arena jag väntat så länge på att besöka – eller att det visade sig vara en förträfflig arena. MN Johan tog på sig rollen som lokal ciceron och såg till att jag fick lära känna St Paul och Minneapolis ordentligt. Därför var den där trippen i mitten av mars lätt årets grundserieresa.

8. K’Andre Millers sista-sekunden-mål på Garden mot Dallas på Madison Square Garden i januari
– Årets höjdpunkt på Manhattan. Som för min del fick extra guldkant eftersom mina små kompisar Harry och Ralph var på plats och såg sin allra första NHL-match och istället för en trist 0-0-snoozer fick vara med när The Wooorld’s Most Famous Arena exploderade i decenniets lyckorus.

9. Hall of Fame och Börje-hyllningarna i Toronto i november
– Det var ju väldigt ledsamt och omskakande, men också otroligt fint. Som speakern i Scotiabank Arena sa: Börje, we love you. Det gäller för evigt.

10. Wild Bills tal efter segerparaden 
–  Helt i klass med JFK:s ”Don’t ask what your country can do do for you”-klassiker

ÅRETS BU

Anaheim, Columbus, Chicago och San Jose 
– De fyra tävlade om att vara sämst och övertygade alla enormt i denna special-disciplin. Mygel? Mja, de begick inga regelbrott. Problemet är förstås ett system som främjar de klappkassa och gör förluster värdefulla.

Björnarnas slutspel
– Ett episkt fiasko, det bara är så.

Kapitulationen för de intoleranta
– Det är inget annat än tragiskt att ligan i sin rädsla för kontroverser viker ned sig för en minoritet bakåtsträvare och helt enkelt förbjuder ”Pride”-jerseys i framtiden. Men det vidimerar ju bara min bild av att det påstådda engagemanget i olika slags frågor bara en chimär. Det handlar bara om business och försök att tillgodogöra sig goodwill, inte om äkta vilja att bidra till förändring och framsteg.

• • •
Ja, det var det.
Nu återstår bara att önska er alla en riktigt, riktigt fin sommar.
Skulle ni se bofinken flaxa i den svenska sommarkvällen är det bara att komma fram och säga hej.
Annars hörs vi igen i höst.

P.S På onsdag spelar vi in poddens säsongsavslutning också. Den blir låååång D.S