Är det oktober snart?
Is it October yet?
Denna klassiska fråga – som jag ser att några av er i lätt desperation redan strösslat med i spåret senaste månaden – känns lite underlig att ställa. Enligt min självbild är jag egentligen en inbiten sommarmänniska, en sån som älskar värmen och ljuset och uteserveringarna och solkatterna som glittrar ute på fjärden.
Men för det första har det inte varit mycket till sommar sedan jag landade i Dalarna i början av juli. Faktum är att det regnat åtminstone vid något eller några tillfällen varje dag utom en – när vi var på bluesfestival i Nicklas Lidströms Avesta förra veckan. Och på samma sätt ska det tydligen fortsätta. ”Ostadigt” är den förhatliga nyckeltermen i alla väderprognoser. Då kan det lika gärna bli höst – och hockey! – på en gång.
För det andra inser jag återigen att jag på äldre dar förlorat förmågan att vara ledig under längre perioder. Jag blir bara rastlös och nervös av att sitta på en stol och glo, min tillvaro förlorar sin glans när den töms på action och stress och deadline och tydlig arbetsuppgift.
Så igen: Ge mig oktober, ge mig höst, ge mig en maffig lördagsomgång i korresoffan med fjorton-femton matcher – från lunch till två på natten.
Dessvärre återstår drygt två månader tills Opening Night, så den sortens juicy urladdningar går det ännu så länge bara att fantisera om.
Men detta lilla semesterinlägg, med några små iakttagelser om det som hänt sedan vi hördes senast, får tills vidare fungera som substitut och hjälper förhoppningsvis till att stilla den värsta törsten i åtminstone något dygn.
• • •
Björnen sover i sitt lugna bo, heter det i sången.
Men tyvärr, den stora NHL-björnen sover nog tvärtom väldigt oroligt i sommaridet.
Med beskedet att den magnifike Patrice Bergeron knyter av sig Super tacksen från CCM för gott spricker ju fundamentet i det som alldeles nyss såg ut som en ointaglig borg till lagkonstruktion.
För därmed har Boston Bruins ingen förstecenter. Krejci? Även han lägger med all sannolikhet av. Istället är det Pavel Zacha eller Charlie Coyle som ska axla rollen som ankare i förstakedjan. För några möjligheter att signa, eller trejda till sig, en värdig 1A-center har B’s helt enkelt inte. Förstavalet i 2024-draften – som en sådan spelare allra minst skulle kosta – är till exempel redan förbrukat.
Zacha och Coyle…åh, gosse. Ge björnen lite valium mot oron.
• • •
Att det finns betydande skillnader mellan vardagen i New York och vardagen i Borlänge behöver antagligen inte påpekas, men i ett specifikt avseende skiljer det sig mer än jag föreställer mig att de flesta förstår.
Tiden går obegripligt mycket långsammare här. De snart fyra veckor jag varit här har pågått lika länge som tre månader pågår på Manhattan. Nej, egentligen inte förstås – men det känns så.
Livet passerar helt enkelt i ett makligare tempo i en bygd som denna – på annat sätt kan fenomenet inte förklaras, väl? – och för en otålig typ som jag är det svårt att vänja sig vid.
• • •
Varje morgon när jag vaknar – jo, här ringer klockan faktiskt på kristliga tider – sliter jag åt mig datorn i förhoppning om nyheter om EK65.
Men nä.
Ännu vet vi inte var världens bäste back kommer spela nästa säsong.
Ska man tro the insiders i Nordamerika är det dock bara en tidsfråga innan han flyttar till Pittsburgh och blir pingvin. Erik själv uppges föredra Penguins framför alla andra aktuella alternativ – framförallt Carolina Hurricanes – och Kyle Dubas vill säkerligen inleda sin era i Iron City med en riktigt omtumlande splash.
Hoppas
Då får bloggen öppna säsongen med en livesändning från PPG Paints Arena 10 oktober…
• • •
Sommarens höjdpunkter hittills:
Eftermiddagen med mamma på Villa Långbers i Tällberg, Storebror Ola på Dala Dala Bluesfestival i Avesta – och middag med bland andra Ondskan Ekeliw och Vanessa på Pelikan i Stockholm.
Jo, jag sladdade andra helgen under semestern förbi huvudstaden för några viktiga ärenden och då blev det samkväm monumentale. Helt otroligt trevligt, faktiskt.
Och apropå Ekeliw kommer det, förmodligen, snart en sommarpodd också. Vi ses troligen inte öga mot öga igen – han har så mycket att stå i, Örby-sonen – men en vanlig inspelning över etern kan väl vara okej det med?
• • •
Just som jag började knacka på den här texten meddelades att Filip Gustavsson kommit överens med Wild om ett nytt kontrakt – utan att behöva hjälp av medlare.
Den godmodige 25-åringen får 11.25 miljoner dollar för tre år och det känns ju inte det minsta orimligt, han var lysande under andra halvan av grundserien 22-23 och kommer vara given förstemålis i MN Johans nejd i fortsättningen.
• • •
Erik och Sidney Crosby…ni må ju hålla med om att blotta tanken får huden att knottra sig mitt i sommarn.
• • •
DeBrincat gjorde ingen succé i Ottawa, men ändå hävdar Ekeliw under en kortfattad debatt att det är ett minus att förlora honom och istället få in Tarasenko.
Personligen är jag inte lika säker på den saken, jag tror Tank har ett sista ryck i sig och kan bli den typ av pusselbit som gör Senators till en mer gedigen playoff-kandidat.
Vad tror du?
• • •
Rotar i gamla fotoalbum hemma hos mamma och hittar bland annat denna showstopper från 1972
Amerikan redan i femårsåldern, det ser ni va?
• • •
Här tror vi ju på förlåtelse och andra chanser, men det känns inte så troligt att Galchenyuk någonsin lyckas återupprätta sin status i anständiga människors ögon.
Vilket arsel.
• • •
Erik såg för övrigt lika bekväm ut bland kungligheterna i ruinen i Borgholm under Viktoriadagen som han gör på isen nordamerikanska rinkar.
Så kallas han ju King Karl också.
• • •
Det gläder mig att Sunken kommer hem till St Louis. Han ÄR bluesman, liksom.
• • •
Den som befinner sig i stockholmstrakten nästa lördag – den tolfte – bör ta sig ut till Pinbackshallen i Märsta.
Då kommer Wild Bill dit med Stanley Cup-bucklan och vem vet, han kanske frälser församlingen med ett nytt, episkt tal.
• • •
Patrick Kane, Matt Dumba, Jonathan Toews, Alex Edler, Tomas Tatar, Pius Suter, Martin Jones, Zach Parise, Josh Bailey, Paul Stastny, Phil Kessel, Eric Staal, Nick Ritchie.
Där har ni några av de mest namnkunnig UFA:s som fortfarande hänger kvar i limbo där ute.
De flesta av dem borde få nya kontrakt innan startskottet går, väl?
• • •
Det har bara blivit en Piggelin i sommar, faktiskt. Föråt mig i fjol, verkar det som. Den här sommaren gäller dajmstrutar.
• • •
Några av er tycks ha sett den här lilla blänkaren – i vilken jag helt kamikaze-artat utser de tio främsta Stanley Cup-kandidaterna 2024.
Tok, förstås. Sånt kan man inte slå fast redan nu. Men på en punkt är jag helt säker: Devils kommer bli ruskigt bra.
Kom ihåg var du läste det först.
• • •
Ja, jag vill också se Lill-Nyllet i Nashville. Make it happen.
• • •
På lördag kommer Brage krossa Gefle IF på Gavlevallen – bara så Ekeliw vet.
• • •
Vad gäller den inledande frågan i denna Sommar Speciale lyder svaret:
Nja, inte riktigt – men snart.
Just idag är det exakt 70 dygn till Opening Night, då Tampa tar emot Nashville, Chicago gästar Pittsburgh och regerande mästarna hissar första mästerskapsflaggan i taket i T-dojjan innan sin premiär mot Seattle.
Det – 70 dygn – är väl ändå inte så mycket?
Nej, just det.
Ha en fortsatt fin sommar, alla vänner!
