Lugnet efter stormen, del 2

NEW JERSEY – WASHINGTON 0-3 (Period 1)
• • •
Det är bra sällsamt att Devils nästan alltid startar så trögt och sloppy och ofokuserat.
De vet att det är ett problem, talar ständigt om det – och verkar ändå oförmögna att göra någonting åt det.
Nu sover de sig genom tretton-fjorton minuter och hamnar i tremålsunderläge mot Washington efter bedrövligt slafsande i egen zon.
”Well, de de spelade ju igår och hade nattflygning till Newark efter matchen”, invänder kanske djävulens advokat (hmm…).
Well, det gjorde, och hade, Washington också, så det alibit håller inte.
Detta är bara dåligt.
”Men”, föreställer jag mig att samma advokat fortsätter, ”de har ju en förmåga att komma tillbaka efter såna här inledningar. Det är ett av lagets kännetecken”.
Nja, du – den här gången har nog slappheten kostat för mycket, de har inte vad som krävs denna onsdagkväll.
• • •
I Caps kasse står alltså Hunter Shepard – en 27-årig rookie som bara spelat AHL tidigare (och vann med Hershey när jag såg dem i Palm Springs i somras).
Vågat – men hittills har han ju varit helt överlägsen en mycket medioker Tequila-Schmid.
Så det kan bli.
• • •
Kmannen, jag vet inte vad du menar med Ekeliws Spotify-teaser, men jag ska säga åt honom imorrn bitti.
”Nu är dom arga i Seattle”, är en mening som kommer skaka om honom.
• • •
Det här är förstås precis vad Caps behöver – några lätta mål mot en motståndare som inte orkar bry sig.
Efter allt som gått åt helvete hittills kan de förtjäna det också.
• • •
Nu ska jag fortsätta fundera på hur gubbarna som kommer hit imorrn ska få ut det gamla kylskåpet ur det trånga köket.
Det kom ju in en gång i tiden, så…det borde väl gå. Hoppas jag.