Matiné med King Leo i Philly, del 3

PHILADELPHIA – ANAHEIM 2-4 (Period 1)
• • •
Som Hyttmyran säger:
Kvack-kvack!
På alla sätt.
Efter halva mittperioden känns det som inga ankor gjort likadan succé på dessa breddgrader sedan fyra stycken flyttade in i Tony Sopranos pool några tiotal mil norröver.
Men efter 0-4-målet får vi verkligen se vad ett Tårtan-lag verkligen är för nåt.
Med två blixtrande mål inom loppet av en knapp minut – inprickade på praktiskt taget samma sätt av Atkinson respektive Konecny – gör de plötsligt match av denna eftermiddagsföreställning.
När man har den coach Flyers har vågar man helt enkelt inte ge upp.
• • •
Det tar lång tid innan det blir klarlagt att Ducks 3-0-mål ska godkännas, men alla borde förstått.
Det är ju Frank Vatrano – Frankie Five Angels! – som är framme och hugger runt falupojken och han är hetare än betongen runt poolerna hemma i Orange County i augusti.
• • •
Ingen Hägg, ingen Big Kjell.
På det sättet är första periodpausen en svår besvikelse.
Men i gengäld hälsar självaste Brie-Osten vänligt när vi möts i en korridor.
Det du, Julia!
• • •
Det är ingen rolig eftermiddag för stackars Falu-Ersson.
Fyra insläppta på tolv skott – som statistiken ett tag skvallrar om – svider.
• • •
Finns det någon som kan förklara varför speakern i Wells Fargo har lösnäsa?
Det verkar inte vara första gången heller, för när han hälsar på folk på pressläktaren är det ingen som reagerar alls.
• • •
I slutet av perren ser Ersson dock till att förhindra att landsmannen King Leo får utdelning på sin hittills bästa chans i matchen.
Han hade hellre fått tagit alla övriga skott vad mig anbelangar…
• • •
Ja, Carl-Folke, det är alldeles för lite Bach i hockeyn.
• • •
Gå ingenstans nu, folket.
Efter Flyers snabba reduceringar är det upplagt för lite åka av i tredje perioden.