Matiné med King Leo i Philly, del 5 – The End

PHILADELPHIA – ANAHEIM 4-7 (Slut)
• • •
Kvack-kvack monumentale.
Jag menar, 7-4 till Ducks och hattrick av Frankie Five-Angels…det var inte vad jag föreställde mig när jag susade söderut i morse.
Men inte mig emot, sådana urladdningar har definitivt sitt värde – och Leo håller med.
– Ja, det var roligt att få vara med om en sån här match. I SHL blir det aldrig 7-4, ler han.
• • •
Flyers-fansen gjorde skäl för sitt rykte som Nordamerikas elakaste fans när de hån-jublade varje gång Ersson motade enkla puckar på slutet – och Tårtan gillade det inte.
– Det var bullshit. Det här ska inte skyllas bara på Sammy. Han var inte bra, men det var ingen annan heller, säger han och understryker samtidigt att han har en stark känsla av att falupojken kommer revanschera sig snabbt.
– Han är sån, heter det.
• • •
Man hann ju bli lite orolig när Leo kraschade i stolpen i slutet, men som ni såg själva – han var tillbaka på isen redan i nästa byte.
– Det var en smäll i samma jävla höft igen och det gjorde rätt ont. Men det gick över snabbt, meddelar han.
Ja, unge herrn svär en del – och jag gillar det mycket. Ingen får säga åt honom att tona ned det personliga i tilltalet.
• • •
OK, nu ska jag rulla norrut igen, i en säkerligen fin höstskymning.
Om allt går som det ska kanske vi hörs igen under kvällen, från korresoffan.
Tack, annars, för fint sällskap under denna lilla utflykt.