Monster-Preview NHL-säsongen 2023-2024

Hör hur det dånar över hockeysportens ängder.
Kyrkklockor mäktigare än de i St. Patrick’s Cathedral, Kölnerdomen och Peterskyrkan i Rom slår och slår och slår.
För efter fyra månaders tystnad och mörker är det dags att ringa in till ny högmässa i ligan där världens bästa spelare utför sina mest gudomliga konster.
Och jag, för min del, känner mig lika lyrisk som katolikerna på Petersplatsen i Vatikanstaten när en ny påve, medelst vit rök i den lilla skorstenen, presenteras.
Det är ju fint med sommar och så, med värme och ljus och kall öl på uteserveringar och solkatter som glittrar ute på fjärden, men att tvingas genomleva fyra månader utan NHL är som att det skulle vara för samma katoliker att förvägras nattvarden i flera decennier.
Saknaden blir ju efter ett tag helt överväldigande, själen mörknar utan näring från dramatiken i övertidsbataljer i Toronto, känslosvallet efter en tveksam Tom Wilson-tackling i DC, ilningarna av upphetsning när Connor McDavid tar pucken och flyger iväg över isen i Edmonton och njutningen av jolmigt amerikanskt pressläktarkaffe i Denver.
Men nu ska abstinensen äntligen, äntligen stillas.
Så ring, klocka, ring!
Här i bloggen inleder vi den åtta månader långa maraton-andakt som nu väntar med en traditionsenlig monster-preview.
Sedan slutet av augusti har jag grubblat och funderat och försökt formulera åsikter om hur det kommer gå och varför.
Resultatet har ni nedan – över 93 000 tecken (ett nytt rekord i denna blogg!) om samtliga 32 lag och deras förutsättningar, som jag ser dem just nu.
Som vanligt ber jag att få understryka två saker med tjockaste tuschpennan på kontoret.
1. Jag är inte det minsta säker på att jag har rätt – ens när det verkligen verkar så. Vissa av de här analyserna och tipsen kommer framstå som skrattretande redan vid jul. Det är ju alltid likadant: Några favoriter floppar grovt och några förmodade bottenlag gör förbluffande succé. Vilka? Ja, jag vet inte. Överraskningar vore inte överraskningar om de gick att förutse.
2. Tipsen är bara just tips, inte på minsta vis en indikation om hur jag vill eller hoppas att det ska gå. Somliga har extremt svårt att ta in det, men jag håller inte på de jag hissar – och tycker inte illa om de jag dissar.
Okej, hör dem igen, de mäktiga kyrkklockorna.
Ding-dong, ding-dong, ding-dong!
Nu börjar NHL-säsongen 2023-2024.

ANAHEIM DUCKS
Förra säsongen: Åtta och sist i Pacific, missade slutspelet för femte gången i rad.
Nya: Alex Killorn (c), Radko Gudas (b), Ilya Lyubushkin (b), Robert Hägg (b), Leo Carlsson (c), Alex Stalock (mv).
Förluster: Derek Grant (f), Kevin Shattenkirk (b), Jayson Megna (f), Max Comtois (f), Andrej Sustr (b), Anthony Stolarz (mv).
Största profilerna i laget: Trevor Zegras, Mason McTavish, Troy Terry, Alex Killorn, Jamie Drysdale, Radko Gudas, Ryan Strome, Frank Vatrano, Jakob Silfverberg.
Målvakter: John Gibson (Alex Stalock). Det lät ett tag som att Gibson hade gjort sitt som anka, men han är tydligen fast besluten att slösa bort hela sin ”prime” i Orange County.
Lagkapten: Vakant.
Coach: Greg Cronin – NY. En 60-årig rookie ser man inte varje dag, men det ska bli intressant att se vad denne ”hockey-lifer” kan uträtta när han till sist får huvudansvaret på högsta nivå.
General Manager: Pat Verbeek – andra säsongen. Har hittills blandat och gett, för att uttrycka det välvilligt.
Svenskar: Jakob Silfverberg, Isac Lundeström, Robert Hägg, Leo Carlsson.
Hemmahall: Honda Center, Anaheim (Publikkapacitet 17 174).
AHL-lag: San Diego Gulls (San Diego, Kalifornien).
ECHL-lag: Tulsa Oilers (Tulsa, Oklahoma).
Kommentar: – Den utförliga restaureringen i Ankeborg är inte över, om någon till äventyrs hoppades det. I själva verket har den knappt börjat och går inte inte ens in i en ny fas i år. Inte på riktigt. I och för sig lär den här säsongen bli lite bättre än den förra, då Ducks lyckades med konststycket att släppa in 335 puckar (värsta noteringen, av något lag, sedan mitten av 90-talet) och tillåta i snitt 39 skott på mål per match. De unga lejonen, med Trevor Zegras och Jamie Drysdale och Mason McTavish i spetsen, når rimligen en ny nivå per automatik och även om Tampa-ikonen Alex Killorn får för mycket pengar är han en hygglig förstärkning på kort sikt, precis som bryske backbiffen Radko Gudas. Efter fyra fruktlösa år med Dallas Eakins, helt oförmögen att leva upp till den förstorade bilden av sig själv, blir nye coachen Greg Cronin – äntligen huvudansvarig i ett NHL-bås efter decennier i mindre roller – förhoppningvis ett litet lyft också. Men det betyder inte att de kommer kunna hävda sig i den brutala konkurrensen i Pacific-divisionen – och det är inte meningen heller. GM Verbeek bygger för framtiden och kommer göra så i ytterligare ett antal år, det får fansen snällt finna i sig i. Leo Carlsson, den svenska drafttvåan i Nashville i somras, förväntas vara färdig ”produkt” lagom tills de ljusare tiderna tar vid, så med honom kommer klubbledningen skynda långsamt. Men den exceptionelle 18-åringen är på plats i södra Kalifornien och gör han bra intryck under campen finns en chans att vi får se honom i åtminstone några matcher under hösten. Mina vänner i Örebro får ursäkta, jag kan inte låta bli att betrakta de utsikterna som de mest kittlande gällande Anaheim i år…
Tips: Slåss med Sharks om jumboplatsen i Pacific.

ARIZONA COYOTES
Förra säsongen: Sjua i Central, missade slutspelet för tredje gången i rad.
Nya: Matt Dumba (b), Alex Kerfoot (f), Nick Bjugstad (c), Jason Zucker (f), Sean Durzi (b), Troy Stretcher (b).
Förluster: Christian Fischer (f), Zack Kassian (f), Patrik Nemeth (b), Brett Ritchie (f), Connor Mackey (b), Laurent Dauphin (c).
Största profilerna i laget: Clayton Keller, Matias Maccelli, Lawson Crouse, Matt Dumba, Alex Kerfoot, Sean Durzi, Nick Schmaltz, Barrett Hayton, Logan Cooley, Juuso Välimäki.
Målvakter: Karel Vejmelka (Connor Ingram). En av få ljusglimtar i mörkret i öknen. Vejmelka är ett ess och Ingram inte mycket sämre.
Lagkapten: Vakant.
Coach: Andre Tourigny – tredje säsongen. Han har fortfarande inte gjort mycket till intryck.
General manager: Bill Armstrong – fjärde säsongen. Bra på att deala med capspace i alla fall.
Svenskar: Victor Söderström.
Hemmahall: Mullett Arena, Tempe (publikkapacitet 4600).
AHL-lag: Tucson Roadrunners (Tucson, Arizona).
ECHL-lag: Har inget i år.
Kommentar: – Se ovan. Rent hockeymässigt befinner sig Coyotes i praktiskt taget samma situation som Ducks. Till följd av lyckosamt draftande och trejdande i flera år vimlar det av lovande kids i organisation och de som kommit så långt i utvecklingen att de redan går att använda i NHL får i år sällskap av några nya namn som lär hjälpa laget att bli lite vassare. Matt Dumba är ett riktigt fint tillskott och sådana som Kerfoot och Zucker bidrar med mer, välbehövlig bredd. Men lika lite som ankorna 60 mil västerut kommer ökenhundarna vara tillräckligt bra för att ha en chans att nå playoff. Det är aktuellt först i en avlägsen framtid och risken finns att några av de som skrivit på för ett år denna sommar, till exempel Dumba och Zucker, trejdas vidare innan deadline i mars – så GM Armstrong får ännu mer av den ”capspace” han älskar att samla på sig, redan har mer av än någon annan och en dag hoppas växla in till guld. Fast om det någonsin händer, och var det i så fall sker, är oklart. Som så många gånger tidigare har det varit stökig utanför i isen i öknen. Ägare och klubbledning trodde i det längsta att fortsättningen i Phoenix-området var säkrad med det planerade uppförandet av en ny mega-arena i Tempe, men en folkomröstning stoppade hela projektet och nu vet ingen vad som kommer hända. Mer än att det lokala NHL-laget tills vidare får spela vidare i kakburken Mullett Arena, med plats för färre åskådare än Smidjegrav i Mora. Sedan kan en flytt till Houston vänta. Sådant off-ice-larm brukar spelarna förvisso vara bra på att stänga ute, men mja – helt lyckat är det ju inte.
Tips: – Antagligen sist i Central.

BOSTON BRUINS
Förra säsongen: Etta i hela ligan, med alla tiders bästa grundserierekord. Sedan förlorade de med 4-3 mot Florida i första playoff-rundan.
Nya: James van Riemsdyk (f), Milan Lucic (f), Kevin Shattenkirk (b), Jesper Boqvist (c), Morgan Geekie (f), Ian Mitchell (b), Alec Regula (b).
Förluster: Patrice Bergeron (c), David Krejci (c), Taylor Hall, Dimitri Orlov (b), Tyler Bertuzzi (f), Nick Foligno (f), Connor Clifton (b), Tomas Nosek (f), Garnet Hathaway (f).
Största profilerna i laget: David Pastrnak, Brad Marchand, Charlie McAvoy, Hampus Lindholm, Brandon Carlo, Charlie Coyle, Jake Debrusk, Pavel Zacha, Matt Grzelyck, Milan Lucic.
Målvakter: Linus Ullmark/Jeremy Swayman. Bästa målvaktsparet i hela ligan tills någon bevisar motsatsen.
Lagkapten: Brad Marchand.
Coach: Jim Montgomery – andra säsongen. Högst värdig Jack Adams-vinnare ifjol.
General manager: Don Sweeney – nionde säsongen. Den här sommaren går det ju inte att säga att han varit så lyckosam.
Svenskar: Linus Ullmark, Hampus Lindholm, Jesper Boqvist, Oskar Steen, Fabian Lysell.
Hemmahall: TD Garden, Boston (Publikkapacitet 17 850)
AHL-lag: Providence Bruins (Providence, Rhode Island).
ECHL-lag: Maine Mariners (Portland, Maine)
Kommentar: – Oj oj oj. Trots full vetskap om allt som hänt under sommaren är det lätt chockartat att ta del av av ”Förluster”-kolumnen här ovanför. Boston har gått miste om en förstummande mängd elitpjäser sedan rekordsäsongen ifjol. Inte är kolumnenen ”Nya” intill mycket till tröst för fansen heller. Ingen som ansluter kompenserar till fullo för någon av de som lämnat North End. Igen: Oj oj oj. Begreppet ”decimerat” formulerar sig sig självt. Mest kännbart är naturligtvis Patrice Bergerons farväl. Han är inte bara de senaste generationernas överlägset bäste tvåvägscenter och rättmätig prenumerant på Selke Trophy – han är, eller var, björnflockens ideologiska och emotionella medelpunkt, dess självklare ledsagare och general. En sådan går omöjligen att ersätta, tomrummet kan inte beskrivas som annat än gigantiskt. Men blir fjolårets rekordlag därmed bara kattskit? Nä, naturligtvis inte. Det ser förfärande tunt ut på centerpositionen, eftersom även Krejci valt att lägga av, men de har fortfarande Pastrnak och Marchand, de har fortfarande en mästerlig backuppställning, de har fortfarande ligans starkaste målvaktstandem och de har fortfarande Jim Montgomery som coach. Så även om det knappast går att upprepa 22-23-succén kommer B’s med all sannolikhet vara med och hugga på en biljett till vårbalen.
Tips: – Får fajtas kring strecket i galet hård division.

BUFFALO SABRES
Förra säsongen: Femma i Atlantic-divisionen, missade slutspelet (med en poäng…) för tolfte gången i rad.
Nya: Connor Clifton (b), Erik Johnson (b).
Förluster: Craig Anderson (mv), Vinnie Hinostroza (c), Lawrence Pilut (b).
Största profilerna i laget: Rasmus Dahlin, Tage Thompson, Jeff Skinner, Alex Tuch, Owen Power, Dylan Cozens, Jack Quinn, Viktor Olofsson, Casey Mittelstadt, Kyle Okposo.
Målvakter: Devon Levi (Ukko-Pekka Lukkonen/Eric Comrie). I Levi verkar det som att de äntligen funnit en värdig förstemålis.
Lagkapten: Kyle Okposo.
Coach: Don Granato – tredje hela säsongen. Kommer vinna Jack Adams och han kommer göra det förr snarare än senare.
General manager: Kevyn Adams – fjärde säsongen. Framstår allt tydligare som en av de bästa.
Svenskar: Rasmus Dahlin, Viktor Olofsson, Mattias Samuelsson.
Hemmahall: Keybank Center, Buffalo (Publikkapacitet 19 070).
AHL-lag: Rochester Americans (Rochester, New York).
ECHL-lag: Jacksonville Icemen (Jacksonville, Florida)
Kommentar: – Det är svårt att inte bli imponerad av Kevyn Adams modus operandi. I en era kännetecknad av aggressiv otålighet och krav på ”instant gratification” sitter han alldeles lugn i båten – trots att hela Buffalo vrider sig i desperat längtan efter att en tolv år lång slutspelstorka ska brytas. För till skillnad från merparten av sina kollegor inser han att genvägar sällan leder dit man hoppas. Så istället för att köpa sig stora rubriker och tillfällig popularitet med spektakulära trejder låter han det unga lag som under Don Granatos eminenta förvaltning långsamt blivit bättre och bättre för varje år fortsätta mogna i sin egen takt. Inte ens nu, när allt pekar på att pojkarna är redo att ta steget in i mandomen och delta i kampen om verklig ära, faller han för frestelsen att addera den typ av namnkunniga främlingslegionärer som alltid förväntas ge den här sortens lag en sista avgörande push framåt men sällan gör det. Adams nöjer sig med två habila backar som tillför nyttig rutin och fysik på blålinjen – utan att ge upp just någonting. Strategin ter sig mycket klok i mina ögon. De som för i dansen i Sabres – Dahlin, Thompson, Tuch, Skinner, Peterka, Power – var snubblande nära att baxa in laget på det stora tivolit redan i våras och stärkta av den tillit chefen visar dem tror jag att de lyckas forcera entrén den här gången. Ja, det är fan så tufft i Atlantic-division, med fyra mångåriga bona fide-contenders och ytterligare två lag med ambitioner att smita förbi i kön, men Buffalo har bäst förutsättningar att bryta Boston, Tampas, Torontos och Floridas hegemoni. Särskilt som de i unge Devon Levi tycks ha fått fram första värdige förstemålisen under hela Dahlin-eran. Happy days kan vara tillbaka i västra New York. Till slut.
Tips: – Slutspelstorkan bryts efter tolv långa år.

CALGARY FLAMES
Förra säsongen: Femma i Pacific-divisionen, missade slutspelet för första gången på ett år.
Nya: Yegor Sharangovich (f), Jordan Oesterle (b), Dryden Hunt (f).
Förluster: Tyler Toffoli (f), Milan Lucic (f), Michael Stone (b), Trevor Lewis (c), Nick Ritchie (f).
Största profilerna i laget: Jonathan Huberdeau, Elias Lindholm, MacKenzie Weegar, Rasmus Andersson, Andrew Mangiapane, Nazem Kadri, Mikael Backlund, Blake Coleman, Dillon Dube, Noah Hanifin.
Målvakter: Jacob Markström (Dan Vladar/Dustin Wolf).”Markan” ÄR ju en stor målis och känner vi honom rätt samlar han sig just nu till rungande revansch efter fjolårets upp-och-ner-sässe.
Lagkapten: Mikael Backlund.
Coach: Ryan Huska – NY. Well, han är inte Darryl Sutter och just nu är det allt som räknas.
General manager: Craig Conroy – NY. Engagemanget för klubben är det inga fel på. Men har han kapaciteten som krävs för att få den här skutan på rätt köl?.
Svenskar: Elias Lindholm, Jacob Markström, Mikael Backlund, Rasmus Andersson, Oliver Kylington.
Hemmahall: Saddledome, Calgary (Publikkapacitet 19 289).
AHL-lag: Calgary Wranglers (Calgary, Alberta).
ECHL-lag: Rapid City Rush (Rapid City, South Dakota)
Kommentar: – De har seglat i turbulent sjö i ett drygt år nu, Flames; förlorat superstars som helt enkelt inte ville vara kvar i Calgary och ersatt dem med tunga namn som inte alls levererat; missat slutspel en säsong när målet var Stanley Cup-seger och tvingats se uppgifter om osämja och motsättningar i truppen sippra ut i offentligheten, därefter bytt såväl general manager som coach. Med de förändringarna i ledningsgruppen förväntades stormarna bedarra och harmonin återvända. Det var ju osympatiske Darryl Sutter som förgiftade hela verksamheten med sin hopplöst negativa attityd och nu är han borta. Men nja, det verkar inte som att blott detta faktum tillfredsställer alla – inte helt och fullt. Viktiga kuggar som blir free agents efter den här säsongen, till exempel Elias Lindholm, har flera gånger signalerat att det inte är givet att de kommer stanna i Alberta. De vill, som jag förstår, avvakta och se hur saker och ting utvecklas framgent. Extremt mycket står kort sagt på spel för nya bossarna Conroy och Huska. De måste både se till att skapa en bättre stämning och starkare sammanhållning – och få sina flammor att spela hockey som det anstår gedigna, skickliga proffs. Mycket är vunnet om förra sommarens blockbuster-förvärv, allra främst Jonathan Huberdeau och Nazem Kadri, börjar prestera i enlighet med sina CV:s nu när de slipper ur sur-Sutters grepp. Då ska det inte ens behöva märkas så mycket att även Tyler Toffoli, poängbäst i laget under 22-23-rallyt, försvunnit – och inte ersatts med något mer än Yegor Sharangovich, alltjämt för grön för att göra verklig skillnad. Huruvida det verkligen händer går dock inte veta i det här skedet. Förutsättningar för en comeback i Pacific-racet finns, men…vi får se.
Tips: – Kan gå lite hur som helst, men det skulle förvåna om de inte är med i streckracet efter jul. Åtminstone.

CAROLINA HURRICANES
Förra säsongen: Etta i Metropolitan-divisionen. Slog New York Islanders med 4-2 i första playoff-rundan, slog New Jersey med 4-1 i andrarundan och förlorade med 4-0 mot Florida i östra konferensfinalen.
Nya: Dimitri Orlov (b), Michael Bunting (f), Brendan Lemieux (f), Tony DeAngelo (b).
Förluster: Max Pacioretty (f), Calvin de Haan (b), Shayne Gostisbehere (b), Jesse Puljujärvi (f), Paul Stastny (c), Derek Stepan (c), Ondrej Kase (f).
Största profilerna i laget: Sebastian Aho, Brent Burns, Jaccob Slavin, Teuvo Teräväinen, Andrei Svechnikov, Dimitri Orlov, Brett Pesce, Seth Jarvis, Martin Necas, Jesperi Kotkaniemi, Michael Bunting, Tony DeAngelo.
Målvakter: Frederik Andersen (Antti Raanta/Pyotr Kochetkov). Håller han sig bara hel och frisk är dansken en solid förstemålis. Och Raanta på samma sätt en pålitlig backup.
Lagkapten: Jordan Staal.
Coach: Rod Brind’Amour – sjätte säsongen. Som vi konstaterat många gånger förr finns ingen som sätter så tydlig prägel på sitt lag som passionerade Rod The Bod.
General manager: Don Waddell – sjätte säsongen. Det här var kanske inte hans mest imponerande sommar, men överlag har han utfört ett exemplariskt jobb senaste åren.
Svenskar: Jesper Fast.
Hemmahall: PNC Arena, Raleigh (publikkapacitet 18 680).
AHL-lag: Har inget för närvarande.
ECHL-lag: Har inget för närvarande.
Kommentar: – The Hockey News, The Athletic, Las Vegas bookmakers…alla är de överens. Hurricanes vinner i år. Och det finns absolut fog för favoritskapet. Vad vi har framför oss är ett makalöst begåvat, balanserat och välcoachat lag som likt de senaste årens mästare härdats i de brutala förlusternas skärseld och precis som dem – St Louis 2019, Tampa 2020, Colorado 2022 och Vegas 2023 – borde vara moget att pressa sig hela vägen genom nålsögat kommande vår. Den gångna sommaren har de dessutom blivit ännu starkare, åtminstone på blålinjen. Att Slavin, Burns, Pesce och Skjei får sällskap av förstklassige Dimitri Orlov och kontroversielle Tony DeAngelo (som ju faktiskt varit mer än okej när han spelat för Brind’Amour) är nästan provocerande. Finns en bättre backskvadron i hela ligan? Raleigh-sextetten är i alla fall jämbördig med sina motsvarigheter i Boston, Denver och Las Vegas. Men ett gammalt problem består. Medan Hurricanes skapar mer målchanser än de flesta har de för få som kan omsätta dem i konkret nätrassel. Att Andrei Svechnikov åter är redo för action underlättar, men jag undrar om det räcker. Det har inte gjort det förr, som bekant. Ytterligare en sniper borde stått på GM Wadells önskelista – istället för de mer fysiska oroselement han av någon anledning städslat. Andra lag med samma självbild – den som säger att ”det är dags nu” – har valt samma väg och såväl hos dem som hos Carolina väcker vissa beslut viss förundran. Michael Bunting är ett anständigt tillskott, men Brendan Lemieux? Please. En riktigt bra trejd under säsongen kommer att krävas för att jag ska sluta upp bakom de rakt igenom trosvissa.
Tips: – Jag blir inte överraskad om de vinner, men inte heller chockad om de ”bara” når konferensfinal igen.

CHICAGO BLACKHAWKS
Förra säsongen: Åtta och sist i Central-divisionen, missade slutspelet för tredje gången i rad.
Nya: Connor Bedard (c), Taylor Hall (f), Nick Foligno (f), Corey Perry (f), Ryan Donato (c).
Förluster: Jonathan Toews (c), Caleb Jones (b), Jujhar Kharia (f), Alex Stalock (mv), Anders Bjork (f), Andreas Englund (b), Ian Mitchell (b), Austin Wagner (f).
Största profilerna i laget: Connor Bedard, Seth Jones, Taylor Hall, Tyler Johnston, Andreas Athanasiou, Taylor Raddysh, Nikita Zaitsev, Connor Murphy, Corey Perry.
Målvakter: Petr Mrazek (Arvid Söderblom/Jaxon Stauber). AHL-klass.
Lagkapten: Vakant.
Coach: Luke Richardson. Andra säsongen. Svår att ha någon åsikt om ännu.
General manager: Kyle Davidson. Andra hela säsongen. Samma här. Först om några år, när vi vet hur han krattat rabatten runt guldplantan Bedard, går det att värdera Davidsons jobb.
Svenskar: Filip Roos, Arvid Söderblom.
Hemmahall: United Center, Chicago (Publikkapacitet 19 717).
AHL-lag: Rockford Icehogs (Rockford, Illinois).
ECHL-lag: Indy Fuel (Indianapolis, Indiana).
Kommentar: – En era är slutligen över, en annan tar äntligen sin början. Ja, det sista av 10-talets Chicago-dynasti började väl vittra sönder redan när Patrick Kane flyttade till New York i våras, men med Jonathan Toews sorti sopas även de återstående resterna bort. Ormen har ömsat sitt skinn, skiftet är genomfört. Det finns inte längre ett endaste spår kvar av Blackhawks moderna storhetstid. Men ur askan på Madison Street stiger istället Connor Bedard, den självklara ettan i sommarens draft, av en enig expertkår betraktad som nästa Connor McDavid. Det lär betyda att en ny glansperiod följer. Så småningom. Redan detta premiärår blir det säkerligen underhållande och fascinerande att se detta underbarn, men det är orealistiskt, för att inte säga verklighetsfrämmande, att tro att han vid arton års ålder helt på egen hand ska förvandla ett risigt NHL-lag till playoff-aspirant. Omgivningen är fortfarande för undermålig, även fast den hottats upp hyggligt med rävar som Taylor Hall och elake Corey Perry och rymmer fler spännande prospects. Det är dock inget att gråta över. Även Sidney Crosby och nämnde McDavid missade slutspelet sina rookie-år. För att inte tala om Kane och Toews. Sedan blev det rätt festligt ändå…
Tips: – I bottenslammet igen, trots Bedard.

COLORADO AVALANCHE
Förra säsongen: Etta i Central-divisionen, utslagna av Seattle med 4-3 i första playoff-rundan.
Nya: Ryan Johansen (c), Ross Colton (c), Jonathan Drouin (f), Miles Wood (f), Tomas Tatar (f), Fredrik Olofsson (f), Chris Wagner (f).
Förluster: JT Compher (f), Evan Rodrigues (c), Erik Johnson (b), Alex Newhook (c).
Största profilerna i laget: Nathan MacKinnon, Mikko Rantanen, Cale Makar, Gabriel Landeskog (borta hela säsongen pga skada), Devon Toews, Samuel Girard, Artturi Lehkonen, Valeri Nichuskin, Ryan Johansen, Ross Colton, Josh Manson.
Målvakter: Alexandar Georgiev (Pavel Francouz). Bulgaren duger gott och ”Frankie” hör till de bästa i backup-rollen. I alla fall de gånger han inte är skadad.
Lagkapten: Gabriel Landeskog.
Coach: Jared Bednar – sjunde säsongen. Sitter säkert. På goda grunder, får man väl numer säga.
General manager: Chris MacFarland – andra säsongen. Spinner skickligt vidare på det chefen Sakics kreerat.
Svenskar: Gabriel Landeskog (borta hela säsongen pga skada), Fredrik Olofsson.
Hemmhall: Ball Arena, Denver (Publikkapacitet 17 809).
AHL-lag: Colorado Eagles (Loveland, Colorado).
ECHL-lag: Utah Grizzlies (Salt Lake City, Utah).
Kommentar: – Världens bästa hockeylag. Eller – det var i alla fall vad alla ansåg, tills Seattle skrällde i första playoff-rundan i april. Nu verkar många plötsligt rycka på axlarna åt 2022 års Stanley Cup-mästare. Som om Game 7-förlusten mot krakarna från nordväst i ett slag stämplade dem som en one hit-wonder. Men let me tell you: Med en skadelista lika knökfull som en stadsbuss i Bombay i kvällsrusningen nästan hela säsongen var det ett halvt mirakel att Avs lyckades försvara sin förstaplats i Central-divisionen, gick till playoff och faktiskt stod upp mot Dave Hakstols lagmaskin i sju holmgångar. Om alla hövdingar i gruppen varit i toppskick hade utgången alldeles bestämt blivit en annan – kanske rentav en så kallad repeat. Men istället får Klippiga bergens ishjältar ”göra” en Chicago Blackhawks och bygga sin dynasti på cup-segrar varannat år. För nu är alla stjärnorna utom kapten Landeskog – Nathan MacKinnon, Mikko Rantanen, Cale Makar, Devon Toews, Artturi Lehkonen, Sam Girard – hela och krya och utvilade och då hävdar jag att detta fortfarande kan kallas om inte världens allra bästa lag så definitivt ett av de bästa. Gabe The Babe kommer förstås saknas nu också, det är en jäkla olycka att han på grund av det där kvaddade knäet missar sin andra raka säsong, men även om de inte är exakt likadana spelare och inte fyller hela tomrummet, tycker jag lagledningen parerar bra med nya namn som Johansen, Colton, Woods och Drouin. Speciellt Ryan Johansen blir det intressant att följa. Man vet aldrig riktigt vad man får av honom. Ena året är han suverän, nästa direkt medioker. Något säger mig att ny miljö efter åtta år i Nashville kan generera en nytändning Denver får väldigt stor glädje av. I kassen är det väl inte så att Georgiev, Henke Lundqvists gamla back-up, får en enda motståndarforward att darra av oro men han duger och det har räckt för Avalanche förr.
Tips: – Min Stanley Cup-vinnare.

COLUMBUS BLUE JACKETS
Förra säsongen: Åtta och sist i Metropolitan-divisionen, missade slutspelet för tredje gången i rad.
Nya: Ivan Provorov (b), Adam Fantilli (c), Damon Severson (b), Spencer Martin (mv).
Förluster: Lane Pederson (b), Gavin Bayreuther (b), Michael Hutchinson (mv).
Största profilerna i laget: Johnny Gaudreau, Patrik Laine, Zach Werenski, Boone Jenner, Ivan Provorov, Kirill Marchenko, Adam Fantilli, Kenth Johnson, Jack Roslovic, Adam Boqvist.
Målvakter: Elvis Merzlikins (Daniil Tarasov/Spencer Martin). Som flera i andra laget borde Elvis ha mer i sig än han visat senaste åren.
Lagkapten: Boone Jenner.
Coach: Pascal Vincent – NY. Det blir ”baptism by fire” för denna nykomling, ursprungligen tänkt som assisterande åt Babcock. Lycka till, höll jag på att säga.
General manager: Jarmo Kekäläinen – elfte säsongen. Babcock-haveriet är en rejäl plump i protokollet. Sitter löst.
Svenskar: Adam Boqvist, Emil Bemström.
Hemmahall: Nationwide Arena, Columbus (Publikkapacitet 20 000).
AHL-lag: Cleveland Monsters (Cleveland, Ohio).
ECHL-lag: Har inget för närvarande.
Kommentar: – Jösses. Jag hade en hel novell klar om hur Mike Babcock plötsligt återvänt, som Jason i sista chockscenen i ännu en Fredag den trettonde – men att det nog ändå gick att tro att Babs, till skillnad från Jason, lärt sig sin läxa och blivit en bättre människa. Han insisterade ju på det själv. Därför fanns det också fog för vissa försiktiga förhoppningar om att han skulle kunna få lite snurr på det stagnerade Columbus. Men tjenare. Vi hann som bekant inte ens till campen innan han tvingades avgå i vanära ytterligare en gång. Istället fick gröne Pascal Vincent hals över huvud ta över ansvaret som huvudcoach och om vi bortser från själva incidenten, redan grundligt avhandlad i denna blogg, är ju det snudd på ett mission impossible. Även de mest rutinerade behöver tid på sig för att förbereda en lång NHL-säsong. Vincent får ingen alls. Synd, det finns ändå hygglig grogrund för förkovran här. Förre coachen, den slätstrukne Brad Larsen, lämnar efter sig en oförlöst grupp. Skadeproblemen i fjol, nästan lika förödande som Colorados, förklarar bara delvis varför de inte fick mer utväxling av UFA-kapet Johnny Gaudreau – och inte alls varför sådana som Patrik Laine, Zach Werenski, Boone Jenner och andra underpresterat i ett par år. De kan mycket bättre och om en erfaren coach hjälpt dem att att närma sig full potential, samtidigt som drafttrean Adam Fantilli visat sig leva upp till hypen och Elvis stämplat in för en anständig säsong i kassen, hade Jackets kunnat bli en liten skräll. Men nu vetifan.
Tips: – Efter all turbulens ska det mycket till för att de ska kunna vara med och jaga runt strecket.

DALLAS STARS
Förra säsongen: Tvåa i Central-divisionen. Slog Minnesota med 4-2 i första playoff-rundan, slog Seattle med 4-3 i andra playoff-rundan, förlorade västra konferensfinalen med 4-2 mot Vegas.
Nya: Matt Duchene (f), Craig Smith (c), Sam Steel (f), Gavin Bayreuther (b).
Förluster: Max Domi (c), Joel Kiviranta (f), Colin Miller (b), Luke Glendening (c).
Största profilerna i laget: Miro Heiskanen, Jason Robertson, Roope Hintz, Joe Pavelski, Matt Duchene, Tyler Seguin, Jamie Benn, Ryan Suter, Esa Lindell, Mason Marchment, Evgeni Dadonov, Wyatt Johnston.
Lagkapten: Jamie Benn.
Målvakter: Jake Oettinger (Scott Wedgewood). Ett femplus-par.
Coach: Pete DeBoer – andra säsongen. Kanske den bäste coach som aldrig vunnit Stanley Cup.
General manager: Jim Nill – elfte säsongen. Fått behålla sitt jobb så länge av en anledning.
Svenskar: Nils Lundkvist, Fredrik Karlström.
Hemmahall: American Airlines Center, Dallas (Publikkapacitet 18 532).
AHL-lag: Texas Stars (Austin, Texas).
ECHL-lag: Idaho Steelheads (Boise, Idaho).
Kommentar: – Ojvoj. Något riktigt mäktigt och exalterande puttrar på spisen i The Big D. I grytan finns en fantastisk målvakt som bara är 24 år och inte ens nått början på sin prime ännu (bistådd av en nästan lika bra 31-åring!), en het Norris Trophy-kandidat från finländska Esbo och såväl en förstakedja som en Top 9-uppställning som går att räkna till ligans mest skräckinjagande. Den stuvningen resulterade sånär i en finalplats redan ifjol. Stars var svåraste hindret Vegas ställdes inför på vägen till himmelriket och med lite mer flax, och färre korkade misstag av ledande veteraner, hade Miro Heiskanen och hans vapendragare kunnat vinna den västra konferensfinalen. Chansen att de tar revansch i år kan ses som mycket god. Praktiskt taget samma lag går ut i strid igen och flera av de ledande stjärnorna blir säkerligen bara svårare att tas med – särskilt Jake Oettinger, nämnde Heiskanen, mördande målsprutan Jake Robertson och Roope Hintz, utrustad med högre hockey-IQ än de flesta. In i Texas-värmen kommer också Matt Duchene, oväntat nog utköpt av Nashville trots att han varit bäste målskytten i Bridgestone Arena senaste åren – och svarade för 43 fullträffar så sent som 21-22. Han må ha sina sidor, men i en mindre roll på djupet, utan kraven som ställs på den som måste visa vägen för hela laget, är det svårt att se att han inte kommer vara nyttig. Mina eventuella dubier gäller de där gamlingarna som ställde till det i Vegas-serien. Kapten Benn demonstrerade sensationellt dåligt omdöme när han crosscheckade Mark Stone i huvudet, med två matchers rättmätig avstängning som följd, och backfossilen Ryan Suter hängde inte med i avgörande skeden. Det senare problemet kan coach DeBoer dock lösa genom att ge Nils Lundkvist en mer betydande befattning. Det är dags.
Tips: – Knock-knock-knocking on Lord Stanley’s door.

DETROIT RED WINGS
Förra säsongen: Sjua i Atlantic-divisionen, missade slutspelet för sjunde gången i rad.
Nya: Alex DeBrincat (f), JT Compher (c), Shayne Gostisbehere (b), Jeff Petry (b), Justin Holl (b), James Reimer (mv), Alex Lyon (mv), Daniel Sprong (f), Christian Fischer (f), Brogan Rafferty (b).
Förluster: Dominik Kubalik (f), Filip Zadina (f), Robert Hägg (b), Gustav Lindström (b), Alex Nedeljkovic (mv), Magnus Hellberg (mv), Pius Suter (c), Adam Erne (f), Jordan Oesterle (b), Alex Chiasson (f).
Största profilerna i laget: Dylan Larkin, Lucas Raymond, Moritz Seider, Alex DeBrincat, David Perron, Robby Fabbri, JT Compher, Andrew Copp, Michael Rasmussen, Jonathan Berggren, Jeff Petry.
Målvakter: Ville Husso (James Reimer/Alex Lyon). Inte precis lagets främsta styrka .
Lagkapten: Dylan Larkin.
Coach: Derek Lalonde. Andra säsongen. Stod för en fin rookie-säsong, känns gedigen.
General manager: Steve Yzerman. Femte säsongen. Ingen kan i alla fall anklaga honom för att stressa. Men det snart måste han väl våga satsa?
Svenskar: Lucas Raymond, Jonathan Berggren, Elmer Söderblom, Simon Edvinsson.
Hemmahall: Little Caesar Arena, Detroit (Publikkapacitet 19 515)
AHL-lag: Grand Rapids Griffins (Grand Rapids, Michigan).
ECHL-lag: Toledo Walleye (Toledo, Ohio).
Kommentar: – Det är nog Ekeliw som har rätt. I säsongens första podcast torgförde jag en teori om att Stevie Yzerman under sin omsorgsfulla rebuild väntat för länge med att trycka på avtryckaren och istället för att släppa loss lite av all ung talang som står på tillväxt i kulisserna laddat Wings-rostern med onödigt mycket utfyllnad och så kallade ”journeymen” som kommit och gått lite hipp som happ. Personalomsättningen senaste åren påminner ju rentav om den i HBO-serien ”The Crown” från ena säsongen till nästa. Men Ondskan kontrade med en genomtänkt bild av att den gamla klubbikonen i processen ändå lyckats skaffa sig mer offensiv bredd än de två huvudkonkurrenterna i kön i Atlantic, alltså Buffalo och Ottawa. Helt riktigt, faktiskt. Wings har mer kvalitet i tredje- och fjärdekedjan, i form av solida namn som Andrew Copp, Robby Fabbri, Michael Rasmussen och från och med i år även Daniel Sprong. Nu gäller det bara att kombinera denna bredd med riktigt farlig spets också – och nog borde en förstakedja bestående av centerankaret Dylan Larkin samt Lucas Raymond och nye Alex DeBrincat kunna fylla det behovet. ”Razor” kommer sannolikt tillbaka efter en klassisk sophmore slump och det går i alla fall att hoppas att DeBrincats svacka i Ottawa huvudsakligen berodde på vantrivsel. Som nu vänds till nytändning och massiv målproduktion på nytt. I så fall blir även Detroit ett par snäpp bättre i år. Men, tycker jag mig ana, inte så mycket bättre att de hänger på Sabres och Senators upp till strecket. Backbesättningen håller inte riktigt rakt igenom – gjorde den det skulle inte Justin Holl platsa… – och målvakterna flyger inte i förstaklass med Vasilevskij, Sjestiorkin och Saros, om man säger så . Därmed landar vi lik förbaskat i min uppfattning att Stevie borde aktivera fler av kidsen. Jonathan Berggren fick ju äntligen chansen ifjol, antagligen ett år för sent, och för att travestera en annan Stevie från Detroit: Isn’t he lovely?
Tips: – Det dröjer nog något år intill innan de röda och vita slåss om en playoff-plats. Kanske.

EDMONTON OILERS
Förra säsongen: Tvåa i Pacific-divisionen. Slog LA med 4-2 i första playoff-rundan, utslagna av Vegas med 4-2 i andrarundan.
Nya: Connor Brown (f), Lane Pederson (c).
Förluster: Kailer Yamamoto (f), Klim Kostin (c), Devin Shore (c), Nick Bjugstad (c), Ryan Murray (b), Tyler Benson (f).
Största profilerna i laget: Connor McDavid, Leon Draisaitl, Evander Kane, Zach Hyman, Ryan Nugent-Hopkins, Darnell Nurse, Mattias Ekholm, Evan Bouchard, Connor Brown
Målvakter: Stuart Skinner (Jack Campbell). Det var Campbell som skulle bli det stora lyftet, men i själva verket visade sig unge Skinner vara målisen Edmonton längtat efter i en halv mansålder.
Lagkapten: Connor McDavid.
Coach: Jay Woodcroft – andra hela säsongen. Lite väl kaxig ibland, kanske, men likväl nummer ett i den nya generation som snart knuffar ut the good old boys helt och hållet.
General manager: Ken Holland – femte säsongen. Med tanke på hur svårt det är att locka samtida spelare till kylan i Alberta gör gamlingen ett admirabelt jobb.
Svenskar: Mattias Ekholm, Mattias Janmark, Philip Broberg.
Hemmahall: Rogers Place (Publikkapacitet 18 347).
AHL-lag: Bakersfield Condors (Bakersfield, Kalifornien).
ECHL-lag: Fort Wayne Komets (Fort Wayne, Indiana)
Kommentar: – Som Mattias Ekholm konstaterade i en Sportbladet-intervju i augusti: ”Alla, från de som säljer korv till ägare och general manager, har gått all in nu”. Kort sagt: Oilers ska vinna Stanley Cup 2024. Det finns inget annat. Connor McDavids och Leon Draisaitls karriärer står i zenit och måste krönas med ett par titlar de kommande åren. Om det inte händer har de såklart inte ”misslyckats” som hockeyspelare – men inte heller fått uppleva förverkligandet som väntar på den sortens gudar vid regnbågens fot. Och det är upp till de två herrarna, samtidens bäste och samtidens näst bäste offensiva stjärna, att bring home the bacon. Det underlättar naturligtvis att de äntligen får verka i en raffinerad omgivning – som blir ännu mer raffinerad nu när just Ekholm rekryterats och i år sekonderar från start – och samtliga kommer behöva göra sitt, men McDavid och Neon Leon sitter vid spakarna i cockpit. Takeoff och den långa transportsträckan på marschhöjd innebär garanterat inga problem, de lär ställa till med nya poängorgier under de 82 grundserieomgångarna. Men landningen måste genomföras med mer finess och precision, annars kan den bli turbulent och ankomsten utebli helt för att de inte tilldelas en gate. Eller för att uttrycka det mindre krystat: De båda genierna behöver spela lika bra i playoff och se till att vara svårare att neutralisera i verkligt skarpt läge. Det är ohyggligt krävande, på gränsen till omöjligt, men de allra största gör det i alla fall. Kom igen, all on board – passagerarna har spänt fast säkerhetsbältet och är redo för tidernas flight.
Tips: – En av de fyra-fem hetaste utmanarna, absolut.

FLORIDA PANTHERS
Förra säsongen: Fyra i Atlantic-divisionen. Slog Boston med 4-3 i första playoff-rundan, slog Toronto med 4-1 i andra playoff-rundan, slog Carolina med 4-0 i östra konferensfinalen och förlorade Stanley Cup-finalen med 4-1 mot Vegas.
Nya: Oliver Ekman-Larsson (b), Evan Rodrigues (f), Niko Mikola (b), Kevin Stenlund (f), Rasmus Asplund (f), Dimitry Kulikov (b), Steve Lorentz (c).
Förluster: Patric Hörnqvist (f), Anthony Duclair (f), Radko Gudas (b), Marc Staal (b), Eric Staal (c), Colin White (c), Alex Lyon (mv).
Största profilerna i laget: Matthew Tkachuk, Aleksander Barkov, Aaron Ekblad, Brandon Montour, Sam Bennett, Sam Reinhart, Gustav Forsling, Carter Verhaeghe, Anton Lundell, Eetu Luostarinen, Oliver Ekman-Larsson.
Målvakter: Sergej Bobrovsky (Spencer Knight). ”Bob” har följt upp drömsäsonger med floppditon tidigare, så vem vet. Men kan han hitta tillbaka till formen från slutspelet är Panthers klar President’s Trophy-kandidat.
Lagkapten: Aleksander Barkov.
Coach: Paul Maurice – andra säsongen. Inte bara en underhållande estradör och stämningshöjare. Som framgick alldeles nyss kan han få sina lag att spela bra hockey också.
General manager: Bill Zito – fjärde säsongen. Mycket bra, framförallt i konsten att vaska fram oslipade diamanter.
Svenskar: Gustav Forsling, Oliver Ekman-Larsson, Kevin Stenlund, Rasmus Asplund, Lucas Carlsson.
Hemmahall: FLA Live, Sunrise (Publikkapacitet 19 250)
AHL-lag: Charlotte Checkers (Charlotte, North Carolina).
ECHL-lag: Florida Everblades (Fort Myers, Florida).
Kommentar: – Det händer fortfarande att jag blir sittande med öppen trut när jag tänker på katternas fyrsprång genom slutspelet i våras. Det momentum de skapade var en veritabel flodvåg som helt sonika bara sköljde bort alla hinder och sånär bar dem ända in i Lord Stanleys skattkammare. Bara vid enstaka tillfällen har vi sett något liknande. Men ska man tro viss expertis i Nordamerika var det bara en lyckträff, en egenartad avvikelse. Nu blir Florida enligt exempelvis Hockey News åter ett anonymt lag i klungan och missar playoff helt och hållet. Riktigt hur man kommer fram till den slutsatsen förstår jag inte. Det är förvisso sant att de tappat ett antal framstående gubbar, bland dem kvicke Duclair och makalöse pådrivaren Bengan Hörnqvist (ovärderlig även när han inte spelade), att den nu 35-årige och ofta ojämne Bobrovskys strålande insatser under serierna mot Bruins och Leafs och Hurricanes inte garanterar nya uppvisningar mellan stolparna och att finalplåten betingade ett högt pris i form av skador – vissa av dem så allvarliga att de hotar att ge olycksbådande eko även under starten av årets säsong. Men för det första verkar det nu som att Aaron Ekblad är den ende som blir borta riktigt länge. Inte idealt – men ingen katastrof. För det andra är GM Zito best in the business på att identifiera outnyttjade resurser, så man kan nog ganska kallt räkna med att ersättarna han hittat, bland dem Kevin Stenlund, kommer överträffa förväntningarna med råge. För det tredje – och allra viktigast: Matthew Tkachuk, Aleksander Barkov, Brandon Montour, Carter Verhaeghe, Gustav Forsling samt sammarna Bennett och Reinhart är alla kvar och de vet nu vad som krävs för att nå framgång, de kan den oförliknelige Paul Maurice system och revanschlusten brinner i deras bröstkorgar. Om Bob inte klappar genom fullständigt är jag därför rätt säker på att solen kommer lysa i Florida i år igen.
Tips: – Kommer vara bra redan i grundserien – och sedan får vi se…

LOS ANGELES KINGS
Förra säsongen: Trea i Pacific-divisionen, utslagna av Edmonton med 4-2 i första playoff-rundan.
Nya: Pierre-Luc Dubois (c), Cam Talbot (mv), David Rittich (mv), Trevor Lewis (f), Andreas Englund (b), Kevin Connauton (b), Mikhail Maltsev (f).
Förluster: Alex Edler (b), Alex Iafallo (f), Gabe Vilardi (c), Sean Durzi (b), Lias Andersson (c), Joonas Korpisalo (mv), Cal Petersen (mv), Sean Walker, Rasmus Kupari (c), Samuel Fagemo (f).
Största profilerna i laget: Anze Kopitar, Adrian Kempe, Kevin Fiala, Drew Doughty, Pierre-Luc Dubios, Phillip Danault, Viktor Arvidsson, Vladislav Gavrikov, Mikey Anderson.
Målvakter: Cam Talbot (Pheonix Copley/David Rittich). Här har vi akilleshälen.
Lagkapten: Anze Kopitar.
Coach: Todd McLellan – femte säsongen. Respekten för den här veteranen är stor i alla läger. Men det börjar bli dags att vinna nu.
General manager: Rob Blake – sjunde säsongen. Varvar kloka ingrepp med mindre kloka och så har det varit hela tiden.
Svenskar: Adrian Kempe, Viktor Arvidsson, Carl Grundström, Tobias Björnfot, Andreas Englund.
Hemmahall: Crypto.com Arena, Los Angeles (Publikkapacitet 18 250)
AHL-lag: Ontario Reign (Ontario, Kalifornien).
ECHL-lag: Greenville Swamp Rabbits (Greenville, South Carolina)
Kommentar: – Om det bara handlade om namnen i kedjorna, om bara offensiven räknades…då skulle det mycket väl kunna vara 2014 i La La Land igen. För i det avseendet har Kings en av sina bästa trupper någonsin. På centerpositionen, till exempel, är de rustade som Mingdynastin på 1500-talet. ”Down the middle” radar de alltså upp Anze Kopitar, Phillip Danault och nya förvärvet Pierre-Luc Dubios – samt högst habile Blake Lizotte i fjärdelinan. Det är svindlande. Och inte har de precis lort runt sig heller. Adrian Kempe, Kevin Fiala (f’jävla bra, ju…), Viktor Arvidsson, uzbeken Arthur Kaliyev och Trevor Moore skulle slå sig in i de flesta top 6-formationer i ligan – och därtill finns ju möjligheten att Quinton Byfield, nu 21, får sitt stora genombrott. Ändå skulle jag näppeligen betta farmen på att de får fira tioårsjubileet av senaste titeln med en ny. För resten av lagbygget har tyvärr inte samma lyster. Backbesättningen går väl an, Drew Doughty blir ju aldrig gammal och Vladislav Gavrikov kom in som kompetent stabilisator i våras, men målvakterna…ack och ve. Ända sedan Jonathan Quicks regression inleddes för några år sedan har Kings haft svårt att hitta en fullvärdig förstemålis och nu hoppas GM alltså att Cam Talbot ska vara lösningen. Väldigt optimistiskt, skulle nog jag säga. Talbot har aldrig lyckats demonstrera att han förfogar över de kvaliteter som krävs av den typ av burväktare man håller i handen i 55-65 matcher. Han är en strong back-up, men knappast så mycket mer. Likadant är det dessvärre med Pheonix Copley och – om man är snäll – David Rittich. Det låter som det kan bli ett rätt ordentligt problem när the going gets tough i playoff-dueller mot Edmonton och Vegas.
Tips: – Slutspel blir det ju igen, men sedan ska de ta sig förbi Oilers och/eller Golden Knights igen. A tall order, som de säger här.

MINNESOTA WILD
Förra säsongen: Trea i Central-divisionen, utslagna av Dallas i med 4-2 i första slutspelsrundan.
Nya: Pat Maroon (f).
Förluster: Matt Dumba (b), John Klingberg (b), Gustav Nyquist (f), Oskar Sundqvist (c), Ryan Reaves (f), Sam Steel (c), Mason Shaw (c).
Största profilerna i laget: Kirill Kaprizov, Mats Zuccarello, Joel Eriksson Ek, Jonas Brodin, Matt Boldy, Ryan Hartman, Jared Spurgeon, Marcus Johansson, Marcus Foligno, Pat Maroon.
Målvakter: Filip Gustavsson (Marc-Andre Fleury/Jesper Wallstedt). Filip är uttalad nummer ett nu, i alla fall i väntan på landsmannen Wallstedt, och det ska bli satan så spännande att se vad han kan åstadkomma.
Lagkapten: Jared Spurgeon.
Coach: Dean Evason – femte säsongen. Detta måste vara sista chansen, va? Lyckas han inte heller i år lotsa laget djupare in i playoff har han ju officiellt kört fast. Och går det dåligt i början av grundserien kan han bli först i år att få foten.
General manager: Bill Guerin – femte säsongen. Djärv och företagsam. Men han behöver få något handfast uträttat i år han han också.
Svenskar: Joel Eriksson Ek, Jonas Brodin, Marcus Johansson, Filip Gustavsson, Jesper Wallstedt.
Hemmahall: Xcel Energy Center, St Paul (Publikkapacitet 17 954)
AHL-lag: Iowa Wild (Des Moines, Iowa).
ECHL-lag: Iowa Heartlanders (Iowa City, Iowa).
Kommentar: – Det är ett utdraget mysterium som pågår i den bittra kylan i norr. År efter år ställer Wild ett robust och konkurrenskraftigt lag på benen, år efter år svarar de upp mot krav och förväntningar under grundserien – och år efter år åker de ut ur slutspelet redan i första slutspelsomgången. Senast hjälpte det inte ens att GM Guerin dammsög trejdmarknaden på framförallt blågula förstärkningar innan upploppet. Det slutade ändå som vanligt – med respass direkt, mot ett betydligt mer solitt Dallas. Nu ska samma lag, minus alla vårens alla nytillskott utom Marcus Johansson, göra det igen. Med samma coacher. Jag försöker komma på skäl att hoppas på en annan utgång denna säsong – utan att lyckas särskilt väl. Men kanske kan virtuosen Kaprizov ta sig upp på en ännu högre platå – och stanna där även när motståndarna försöker stänga ner honom i slutspelet. Kanske lyckas Joel EE inspirera omgivningen till en extra push framåt med sin Hörnqvist-besläktade passion. Kanske finns det mer matnyttigt att krama ur den fina kemi som just Mojo Johansson och Matt Boldy utvecklade redan i mars och april. Kanske gör Filip Gustavsson braksuccé när han nu får huvudansvaret på mållinjen. Ingetdera scenario är uteslutet. Men självklart? Inte det heller. Det oroar också att GM Guerin har begränsat med manöverutrymme eftersom utköpen av Zach Parise och Ryan Suter sommaren 2021 verkligen börjar äta utrymme under lönetaket i år. Han kunde inte behålla Matt Dumba och kommer inte kunna genomföra särskilt många eller stora trejder. Sådana kan det komma att finnas behov av. Dock: Pat Maroon har i alla fall slutit upp i St Paul och han vinner ju Stanley Cup hela tiden…
Tips: – Landar väl på rätt sida strecket igen. Men sedan…

MONTREAL CANADIENS
Förra säsongen: Åtta och sist i Atlantic-divisionen, missade slutspelet för andra gången i rad.
Nya: Alex Newhook (f), Tanner Person (f), Gustav Lindström (b), Lias Andersson (c), Brady Keeper (b).
Förluster: Joel Edmundson (b), Paul Byron (f), Jonathan Drouin (f), Chris Tierny (c), Mike Hoffman (f), Denis Gurianov (f), Rem Pitlick (c), Alex Belzile (f).
Största profilerna i laget: Cole Caufield, Nick Suzuki, Kirby Dach, Josh Anderson, Sean Monahan, Christian Dvorak, Mike Matheson, Juraj Slafkovsky, Brendan Gallagher, Joel Armia, David Savard.
Målvakter: Sam Montembeault (Jake Allen). De har en ny kanonmålis på jäsning i Montembeault.
Lagkapten: Nick Suzuki.
Coach: Martin St Louis – andra hela säsongen. En riktig lyckträff som coach, särskilt som han har så god hand med de unga löftena.
General manager: Kent Hughes – andra hela säsongen. Rätt man på rätt plats, som det verkar,
Svenskar: Gustav Lindström, Lias Andersson
Hemmahall: Bell Centre, Montreal (Publikkapacitet 21 105)
AHL-lag: Laval Rocket (Laval, Quebec).
ECHL-lag: Trois-Rivières Lions (Quebec City).
Kommentar: – Det är tur att fansen i Montreal har kan sin hockey och förstår att det som görs nu måste göras. En mindre insiktsfull och tålmodig supporterskara hade antagligen börjat tröttna på att det tar sådan tid att ge tidernas mest framgångsrika lag slagkraftig approach igen och försökt tvinga fram ett par förhastade ingrepp i truppen. Men tid är just vad de här processerna kräver och bortsett från enstaka undantag verkar de flesta backa upp presidenten Jeff Gorton och general managern Kent Hughes i ambitionen att bygga på sikt. Redan nu kommer stolta Habs säkert göra framsteg. Många av de unga affischnamnen – inte minst Cole Caufield och Nick Suzuki och kanske även Juraj Slafkovsky – rör sig metodiskt mot den punkt då verkliga stjärnor börjar lysa på riktigt och därefter kan det bli åka av i Katedralen på 1909 Av. des Canadiens-de-Montréal. Det är bara det att rivalerna i samma division tagit sig längre i sina rebuilds, helt enkelt för att de startade tidigare, och troligtvis blir för svåra att passera. Ännu ett tag i alla fall. Lias Anderssons ankomst utgör en kittlande parentes, tycker jag. Han har ju haft svårare än väntat att etablera sig i NHL, men Martin St. Louis är den typ av coach som förlöser unga talanger, främst genom ett ge dem stort förtroende, så här får göteborgaren en gyllene chans att visa att han hör hemma bland de stora grabbarna (fast nu ser jag att han skickats till AHL redan innan seriestarten…oh, well).
Tips: – Ännu kan de inte göra anspråk på 25:e titeln. Men det kommer.

NASHVILLE PREDATORS
Förra säsongen: Femma i Central-divisionen, missade slutspelet för första gången på nio år.
Nya: Ryan O’Reilly (c), Gustav Nyquist (f), Luke Schenn (b), Denis Gurianov (f), Samuel Fagemo (f).
Förluster: Ryan Johansen (c), Matt Duchene (c), Mark Borowiecki (b), Cal Foote (b), Zach Sanford (f).
Största profilerna i laget: Filip Forsberg, Roman Josi, Ryan O’Reilly, Ryan McDonagh, Gustav Nyquist, Tyson Barrie, Luke Evangelista, Tommy Novak, Jusso Pärssinen, Yakov Trenin, Cody Glass, Colton Sissons.
Målvakter: Juuse Saros (Kevin Lankinen/Jaroslav Askarov). Saros i slag är en av världens tre-fyra bästa målisar.
Lagkapten: Roman Josi.
Coach: Andrew Brunette – NY. Mycket spännande namn, friktionen mellan hans och chefens syn på hur hockey ska utövas kan generera något riktigt intressant.
General manager: Barry Trotz – NY. Vi känner honom bara som superb coach, men mannen utan haka verkar passa fint även i GM-kostymen.
Svenskar: Filip Forsberg, Gustav Nyquist, Samuel Fagemo.
Hemmahall: Bridgestone Arena (Publikkapacitet 17 159).
AHL-lag: Milwaukee Admirals (Milwaukee, Wisconsin).
ECHL-lag: Atlanta Gladiators (Atlanta, Georgia).
Kommentar: – Det räcker inte att beskriva det som att nya vindar blåser i Music City. Stan har inte sett en lika dramatisk omvälvning sedan the outlaws – Willie Nelson, Kris Kristoferson, Waylon Jennings, Johnny Cash och David Allen Coe med flera – tog över honky tonk-scenen på 70-talet. För första gången någonsin har Predators en general manager som inte heter David Poile. Efter ett kvarts sekel lämnade han i somras över rodret till sin förste coach, Barry Trotz. Som illa kvickt satte sin egen stämpel på aktiviteterna – lika eftertryckligt som cowboys brännmärker boskap. John Hynes fick sparken och ersattes av Andrew Brunette, Ryan Johansen trejdades till Colorado och Matt Duchene köptes ut. Sedan lockade han till sig Ryan O’Reilly, Gustav Nyquist och Luke Schenn. Boom, liksom. Plötsligt var det bara ett dammoln kvar av de senaste årens Preds. Inte mig emot, jag tror mycket på denna nyordning. Det är ju högintressant att Trotz, känd för sin defensivt orienterade åskådning, anlitat Brunette – den rent vildsinta attackhockeyns apostel. Vad för mullrande krafter lösgörs i den kollisionen? Exalterande! Det är det också att en kry Filip Forsberg, som det ser ut, får bilda helt ny kedja med O’Reilly och Nyquist – båda högst plausibla som radarpartners till ”Flipper”. Liksom att en fyllig kader glin trängs i linorna bakom dem. Luke Evangelista, Jusso Pärssinen, Tommy Novak (visserligen 26, men han känns ung eftersom han blommade ut så sent) och Cody Glass förvaltade verkligen den chans Hynes lite överraskande gav dem under våren och höll sånär på att pressa Preds över strecket. Åtminstone två av backparen känns också gedigna och Saros återfinns högt på alla seriösa åsiktsmaskiners lista över de bästa målvakterna. Roliga kvällar väntar på Broadway i år.
Tips: – Blir en mycket positiv överraskning.

NEW JERSEY DEVILS
Förra säsongen: Tvåa i Metropolitan-divisionen, slog New York Rangers med 4-3 i första playoff-rundan, utslagna med 4-1 av Carolina i andrarundan.
Nya: Tyler Toffoli (f), Tomas Nosek (f), Colin Miller (b), Cal Foote (b), Erik Källgren (mv).
Förluster: Damon Severson (b), Ryan Graves (b) Miles Wood (f), Jesper Boqvist (c), Yegor Sharangovich (f), Tomas Tatar (f), Mackenzie Blackwood (mv).
Största profilerna i laget: Jack Hughes, Timo Meier, Dougie Hamilton, Nico Hischier, Jesper Bratt, Ondrej Palat, Tyler Toffoli, Dawson Mercer, Jonas Siegenthaler, Erik Haula, Luke Hughes, John Marino.
Målvakter: Akira Schmid (Vitek Vanecek/Erik Källgren). Om han håller de löften han gav under den episka serien mot Devils har Devils hittat sin bäste målis sedan Marty Brodeur i tequila-Schmiden.
Lagkapten: Nico Hischier.
Coach: Lindy Ruff – fjärde säsongen. Ingen vill se den saktmodige veteranen sparkad längre.
General manager: Tom Fitzgerald – tredje säsongen. Har byggt något väldigt fint på bara några få år. Att han ser ut exakt som Sportbladets Hans Abrahamsson gör inte saken sämre.
Svenskar: Jesper Bratt, Alexander Holtz
Hemmahall: Prudential Center, Newark (Publikkapacitet 16 514).
AHL-lag: Utica Comets (Utica, New York).
ECHL-lag: Adirondack Thunder (Glen Falls, New York).
Kommentar: – Låt mig gå rakt på sak: Jag ser Devils som contender. Om planeterna formerar sig på rätt sätt över The Garden State, om allt verkligen stämmer, kan de faktiskt vinna. De tog ett sjumilakliv framåt redan ifjol – inget lag i historien har ökat sin poängproduktion lika mycket från ett år till ett annat – och det är i och för sig inte unheard of att unga manskap som gör sådana enorma landvinningar så kvickt snubblar till vintern därpå. Ett litet mått av övermod slår lätt rot, ynglingarna glömmer att de fortfarande måste jobba stenhårt – varje byte. Men det skulle förvåna om Devils tillåter sig själva att begå sådana misstag. Som Jesper Bratt flera gånger påpekat må Newark-djävlarna vara unga, men de har ändå varit med länge och besitter mer rutin än de flesta i samma ålder. Han själv, Jack Hughes, Nico Hischier och numer även Dawson Mercer vet vad de behöver göra – och just arbetsmoralen var de facto ett av deras verkliga adelsmärken under fjolårets stora lyft. Det är därtill laddat med särdeles explosiv dynamit av äldre årgång i truppen. Timo Meier ingår i personalstyrkan från the get-go, Ondrej Palat är skadefri, kallblodige snipern Tyler Toffoli har hämtats från Calgary och Erik Haula, som hjälpte till att plantera vinnarkulturen i The Rock förra året, laddar bössan på nytt. Backbeståndet? Bättre än de får cred för av somliga – och kan ungbloden Luke Hughes – ja, Jacks lillebror – och Simon Nemec hantera NHL-action på kontinuerlig basis kan den rentav ta Metro-divisionen med storm. Och ska man döma av insatserna i några av matcherna i playoff-serien mot Rangers i april har GM Fitzgerald i schweizaren Akira Schmid vaskat fram bäste keepern sedan Martin Brodeur.
Tips: – Min ena finalist.

NEW YORK ISLANDERS
Förra året: Fyra i Metropolitan-divisionen, utslagna med 4-2 av Carolina i första playoff-rundan.
Nya: Julien Gauthier (f).
Förluster: Zach Parise (f), Josh Bailey (f), Parker Wotherspoon (b), Cole Bardreau (c).
Största profilerna i laget: Mat Barzal, Bo Horvat, Anders Lee, Brock Nelson, Ryan Pulock, Adam Pelech, Kyle Palmieri, Alexander Romanov, Pierre Engvall, Jean-Gabriel Pageau, Cal Clutterbuck, Matt Martin.
Målvakter: Ilia Sorokin (Semyon Varlamov). Islanders trumfkort, Sorokin är ständig Vezina-kandidat och Varlamov inte mycket sämre.
Lagkapten: Anders Lee.
Coach: Lane Lambert – andra säsongen. Allvarsam figur som inte direkt välte några kiosker under sin rookie-säsong.
General manager: Lou Lamoriello – sjätte säsongen. Att han lyckas hålla sig kvar i detta jobb vid 81 års ålder är en bravad som måste applåderas. Huruvida han fortfarande gör ett bra jobb går dock att diskutera.
Svenskar: Pierre Engvall, Sebastian Aho, Simon Holmström.
Hemmahall: UBS Arena, Belmont Park (Publikkapacitet 17 255).
AHL-lag: Bridgeport Islanders (Bridgeport, Connecticut).
ECHL-lag: Worcester Railers (Worcester, Massachusetts).
Kommentar: – Han är i alla fall ingen vindflöjel, Old School Lou. Vägvalet han gjorde ifjol, när han sparkade framgångsrike Barry Trotz och lämnade laget som hade misslyckats 21-22 näranog intakt, tog Islanders i sidled snarare än framåt. Men ändrar han sig? Erkänner han att han kanske begick ett misstag? Gör han något annorlunda till denna säsong? Nä, såklart inte. Den snart 81-årige hockeypatriarken håller envist fast vid vid samma kurs, gissningsvis för att visa världen att det ändå är han som har rätt och alla andra fel. Beundransvärt på sitt sätt. Men ett framgångsrecept? Jag tvivlar. Det ska påpekas att han faktiskt gjorde ett par betydande trejder i mars och de ger även årets trupp en lite mer tilltalande look. Framförallt Bo Horvat behöver dock bli mycket, mycket mer effektiv än han var i de matcher han hann spela på Long Island under våren. Det var ju inte minst för att han skulle hotta upp ett powerplay lika tamt som Nalle Puh Canucks kapten bytte kust, men det hände aldrig. Nu måste det ske eller så blir det som det alltid tenderar att bli när man efter en motgång inte ändrar på någonting: Likadant igen. I så fall kommer Isles även i år vara tajta bakåt men på tok för uddlösa framåt.
Tips: – Linus på linjen.

NEW YORK RANGERS
Förra året: Trea i Metropolitan-divisionen, utslagna med 4-3 av New Jersey i första playoff-rundan.
Nya: Blake Wheeler (f), Erik Gustafsson (b), Jonathan Quick (mv), Nick Bonino (c), Riley Nash (c), Tyler Pitlick (f), Alex Belzile (f).
Förluster: Patrick Kane (f), Vladimir Tarasenko (f), Tyler Motte (c), Niko Mikkola (b), Jaroslav Halak (mv), Libor Hajek (b), Ryan Carpenter (c).
Största profilerna i laget: Artemi Panarin, Mika Zibanejad, Adam Fox, Chris Kreider, Jacob Trouba, K’Andre Miller, Ryan Lindgren, Alexis Lafreniere, Kaapo kakko, Vincent Trochek, Barclay Goodrow, Blake Wheeler.
Målvakter: Igor Sjestiorkin (Jonathan Quick). Storken är ju snudd på själva guldstandarden i målvaktsvärlden. Men vad händer om han går sönder? Quick var tidvis klappkass under sista året i LA…
Lagkapten: Jacob Trouba.
Coach: Peter Laviolette – NY. Det var ju inte som att Metropolis drog efter andan när det meddelades att denne Good ol’ boy tar över i båset. Ett påfallande fantasilöst val.
General manager: Chris Drury – tredje säsongen. Den här säsongen kommer definiera honom, så han får allt hoppas att besluten han tagit i sommar bär frukt.
Hemmahall: Madison Square Garden, New York (Publikkapacitet 18 006)
AHL-lag: Hartford Wolf Pack (Hartford, Connecticut).
ECHL-lag: Cincinnati Cyclones (Cincinnati, Ohio).
Kommentar: – Otåligheten sitter i stadens och klubbens DNA, så ingen borde vara förvånad över att Gerard Gallant blev avskedad bara ett år efter den storartade bedrift det faktiskt var att baxa ett so-so Rangers till konferensfinal. Här upprepar man sådana överraskande succéer eller blir såld uppåt floden, det bara är så. Däremot finns det skäl att grimasera förbryllat åt det faktum att Chris Drury inte lyckades hitta en sexigare ersättare. Kärleken till The Big Splash sitter också i stadens – och klubbens, jodå – arvsmassa och Peter Laviolette är, i alla fall titulärt, raka motsatsen till The Big Splash. Ett stort…Meh. Att han håller mer givande presskonferenser än Turk är ju trevligt för såna som mig, men uppgiften består ändå primärt i att optimera effekterna av det laget gör på isen och, well, räkna mig till de skeptiska. I övrigt hade Drury en sommar fansen borde vara nöjda med, han fyllde inte minst på med starka och nödvändiga komplement för tjänstgöring på djupet i offensiven – och han fyndade i REA-backarna. Att få Blake Wheeler för drygt 800 000 dollar i årslön, det är som att köpa en etta på Kungsholmen för under miljonen (ja, just en etta – inte en tvåa eller trea. Så bra är han inte längre…). Then again: Rangers öde i år bestäms av huruvida Kaapo Kakko och Alexis Lafreniere blir de det är meningen att de ska vara. Har man ettan och tvåan i två på varandra följande drafter måste de efter några år ha lagt grunderna till något som åtminstone har konturerna av en storhetstid. Eljest är man på väg att slarva bort ett möjligt kungarike. Och då blir frågan: Är ”Lavy” verkligen katalysatorn som ger dem de chanser i ledande roller de behöver för att blomma ut? Jag tror det när jag ser det.
Tips: – Borde vara ett av slutspelslagen i Metro. Men det är långtifrån hundra.

OTTAWA SENATORS
Förra säsongen: Sexa i Atlantic-divisionen, missade slutspelet för sjätte gången i rad.
Nya: Vladimir Tarasenko (f), Dominik Kubalik (f), Joonas Korpisalo (mv), Zack MacEwen (f).
Förluster: Alex DeBrincat (f), Cam Talbot (mv), Derick Brassard (c), Patrick Brown (c), Julien Gauthier (f), Austin Watson (f), Nick Holden (b).
Största profilerna i laget: Brady Tkachuk, Claude Giroux, Tim Stützle, Thomas Chabot, Jakob Chychrun, Vladimir Tarasenko, Josh Norris, Drake Batherson, Dominik Kubalik, Shane Pinto.
Målvakter: Joonas Korpisalo (Anton Forsberg/Mads Sögaard). Mja…
Lagkapten: Brady Tkachuk.
Coach: D.J Smith – femte säsongen. Han har aldrig utmärkt sig på något särskilt vis men ändå lyckats hålla sig kvar så här länge. Hans chefer måste veta något vi andra inte vet.
General manager: Pierre Dorion – åttonde säsongen. De första undermåliga åren i Ottawa hade man aldrig kunnat föreställa sig att han skulle stå för så många slipade, aggressiva moves som han gjort senaste två-tre säsongerna.
Svenskar: Erik Brännström, Anton Forsberg, Jacob Larsson.
Hemmahall: Canadien Tire Center, Ottawa (Publikkapacitet 19 347).
AHL-lag: Belleville Senators (Belleville, Ontario).
ECHL-lag: Allen Americans (Allen, Texas).
Kommentar: – Vrooom, vrooom! Så låter det, kan vi väl i alla fall låtsas, när man varvar med gasen i ett vrålåk – och det betyder att de får hålla för öronen i Kanadas huvudstad framöver. För nu gasar Senators – så det ryker om däcken a la dragracing på Mantorp. De har mobiliserat föredömligt i flera år och med ny, hungrig ägare på plats denna höst är de redo för en rejäl framryckning. Vladimir Tarasenko och Dominik Kubalik är i sig bra nya tillsatser i degen, men den jäser också med förnyat eftertryck i och med att vapen som bara ögonblicksvis var funktionsdugliga förra säsongen – alltså unge snipern Josh Norris och utmärkta backförvärvet Jakob Chychrun – är skjutklara igen. Samtidigt säger logiken att utvecklingskurvan fortsatt pekar rakt uppåt för tyska killern Tim Stützle, Matthew Tkachuks tuffe lillebror Brady, klyftige Drake Batherson, evighetsmaskinen Thomas Chabot, den löjligt lovande Jake Sanderson och orättvist bortglömde Erik Brännström. Och över alltihopa vakar Claude Giroux – den perfekta pappan i en dylik barnaskara. Att jag ändå inte tippar Sens högre här nedan (ja, allra längst ner) beror dels på att divisionen är en sådan dödens grupp monumentale och dels på att DJ Smith inte comes across som den ultimate coachen och Joonas Korpisalo inte som den ultimate förstekeepern. Men jag känner på mig att jag har fel och kommer få skämmas över att jag inte vågade placera de gamla vanliga slutspelslagen under strecket när de här knuttarna gasar förbi dem med ett kaxigt ”Vrooom, vrooom”.
Tips: – Slutspelstorkan är snart över. Kanske redan i vår….

PHILADELPHIA FLYERS
Förra säsongen: Sjua i Metropolitan-divisionen, missade slutspelet för tredje gången i rad.
Nya: Garnet Hathaway (f), Ryan Poehling (c), Marc Staal (b), Sean Walker (b), Victor Mete (b).
Förluster: Kevin Hayes (c), Ivan Provorov (b), James van Riemsdyk (f), Tony DeAngelo (b), Brendan Lemieux (f), Justin Braun (b), Jackson Cates (c).
Största profilerna i laget: Sean Couturier, Travis Konecny, Joel Farabee, Cam Atkinson, Scott Laughton, Rasmus Ristolainen, Travis Sanheim, Cam York.
Målvakter: Carter Hart (Felix Sandström/Samuel Ersson). Hart får jobba hårt för att hålla den vassa svenska duon stången.
Lagkapten: Vakant.
Coach: John Tortorella – andra säsongen. Det känns faktiskt som att den koleriske gamle skränfocken är väldigt väl lämpad för detta uppdrag.
General manager: Daniel Briere – första hela säsongen. En underbar kontrast till Chuck Fletcher.
Svenskar: Felix Sandström, Samuel Ersson.
Hemmahall: Wells Fargo Center, Philadelphia (Publikkapacitet 20 306).
AHL-lag: Leigh Valley Phantoms (Allentown, Pennsylvania).
ECHL-lag: Reading Royals (Reading, Pennsylvania).
Kommentar: – Städpatrullen har stämplat in. Det är ju den funktionen nya ledningen, anförd av GM Brieosten och presidenten Keith Jones, får i Flyers. De ska röja upp efter den odugliga Chuck Fletcher-regimen, så ser mandatet ut. Och det finns inte så många andra metoder än att osäkra the wrecking ball. Det som varit måste rivas och det som ska bli byggas upp från grunden. De har redan trejdat bort prominenta namn som Ivan Provorov och Kevin Hayes och fler lär följa. Konecny, Atkinson, Ristolainen…det är lika bra att vänja sig vid tanken på några av dem, eller alla, i andra matchställ. Sedan får John Tortorella – helt införstådd med vad för slags situation som råder – knåda ett framtida manskap precis som han vill ha det. Med lika hårda nypor än den glade bagaren i San Remo, får vi anta. Paradoxalt nog är det inte helt nipprigt att förvänta sig lite mer av de svart-orangea i år än ifjol. Tårtan har ju redan haft ett år på sig att tukta de unga plantorna till hårda, taggiga och motståndskraftiga tistlar och det kommer säkert märkas. Det kommer det därjämte göra att favoriten Sean Couturier kliver in i handlingen igen – bara hans sargade rygg nu håller. Men mer än korta perioder av fint flyt kan jag inte se i kristallkulan. Och vad de än kan tänkas påstå är det precis vad städpatrullen önskar sig. Målet i år är att skaffa så bra förutsättningar som möjligt att kunna nypa Macklin Celebrini i nästa draft. Inget annat.
Tips:– Sist i Metro.

PITTSBURGH PENGUINS
Förra säsongen: Femma i Metropolitan-divisionen, missade slutspel för första gången på 17 (!) år.
Nya: Erik Karlsson (b), Reilly Smith (f), Ryan Graves (b), Lars Eller (c), Noel Acciari (f), Matt Nieto (f), Rem Pitlick (f), Andreas Johnsson (f), Alex Nedeljkovic (mv), Vinnie Hinostroza (f), Will Butcher (b), Radim Zohorna (f).
Förluster: Mikael Granlund (c), Jason Zucker (f), Jeff Petry (b), Brian Dumoulin (b), Casey DeSmith (mv), Denton Heinen (f), Jan Rutta (b), Nick Bonino (c), Dimitri Kulikov (b), Josh Archibald (f), Ryan Poehling (c).
Största profilerna i laget: Sidney Crosby, Evgeni Malkin, Erik Karlsson, Kris Letang, Jake Guentzel, Rickard Rakell, Bryan Rust, Reilly Smith, Ryan Graves, Lars Eller, Marcus Pettersson.
Målvakter: Tristan Jarry (Alex Nedeljkovic/Magnus Hellberg). Det här är ett bekymmer. Jarry har mycket kvar att bevisa, allra särskilt i playoff.
Lagkapten: Sidney Crosby.
Coach: Mike Sullivan – Nionde säsongen. En av mina favoriter, men han lever på lånad tid och behöver en ny framgång, särskilt som klubben satsar så hårt igen.
General manager: Kyle Dubas – NY. Mindre uppseendeväckande rivstarter har man ju sett. Jisses.
Svenskar: Erik Karlsson, Rickard Rakell, Marcus Pettersson, Alex Nylander, Andreas Johnsson, Magnus Hellberg.
Hemmahall: PPG Paints Arena (Publikkapacitet 19 758).
AHL-lag: Wilkes-Barre/Scranton Penguins (Wilkes-Barre, Pennsylvania).
ECHL-lag: Wheeling Nailers (Wheeling, West Virginia).
Kommentar: – När de avslutade grundserien 22-23 med två horribla förluster och därigenom missade slutspelet för första gången på sjutton åren drog omvärlden den inte helt irrationella slutsatsen att även Penguins till sist skulle tvingas till en nystart, precis som alla andra som varit dominerande under lönetakseran – till exempel Detroit, Chicago och LA. Men nej. De vägrar. Så länge Crosby, Malkin och Letang fortfarande står upp går de för en cup till. Minst. Så istället för att initiera en rebuild tryckte klubbledningen i somras på ”Satsa”-knappen. Hopplösa duon Ron Hextall och Brian Burke skickades ut i kylan och in kom självaste Kyle Dubas, underbarnet som skulle ta ett sabbatsår efter sin konflikt med Brendan Shanahan i Toronto men inte kunde motstå utmaningen i att lotsa Pittsburgh ut ur skuggorna. Och han unnade sig ingen smekmånad i lugn och ro direkt. Misslyckade Hextall-spelare med dåliga kontrakt dumpades, betydligt starkare kort hämtades in. Såsom Reilly Smith, Ryan Graves, Lars Eller och Noel Acciari. Samt, efter avsevärt vridande och vändande, Erik Karlsson. Den trejden, den maffigaste på åtskilliga år, får mig att vilja hjula nerför andra avenyn. Inte för att han kommer kunna regera på samma sätt som i San Jose, där hade de ju inget annat val än att ha honom på isen precis hela tiden, men att äntligen få se världsartisten från Landsbro i en så raffinerad omgivning…det är minst sagt kittlande. För den sakens skull blir inte Pens självklar contender igen. Starkare är de och till playoff går de igen, men kärnan börjar nå en aktningsvärd ålder och även i år har de dessvärre Tristan Jarry posterad i buren. Chansen att han plötsligt blir den här vårens Adin Hill eller Sergej Bobrovsky skulle jag beskriva som marginell. Men kör, Erik, kör…
Tips: Tillbaka i playoff i alla fall.

ST LOUIS BLUES
Förra säsongen: Sexa i Centraldivisionen, missade slutspelet för första gången på fem år.
Nya: Kevin Hayes (c), Oskar Sundqvist (c), Mackenzie MacEachern (f).
Förluster: Tyler Pitlick (c), Thomas Greiss (mv), Josh Levio (f), Logan Brown (c), Steven Santini (b).
Största profilerna i laget: Robert Thomas, Kevin Hayes, Pavel Buchnevich, Jordan Kyrou, Colton Parayko, Torey Krug, Brandon Saad, Brayden Schenn, Kasperi Kapanen, Jakub Vrana, Justin Faulk.
Målvakter: Jordan Bennington (Joel Hofer). Han är en pajas, Binnington. Men ändå bra ibland. Man undrar dock – vem fan är Hofer?
Lagkapten: Brayden Schenn.
Coach: Carl Berube – sjätte säsongen. Har kört fast, känns det som.
General manager: Doug Armstrong – fjortonde säsongen. Lite nytt blod skulle inte skada på den här positionen heller.
Svenskar: Oskar Sundkvist, Calle Rosén
Hemmahall: Enterprise Center, St Louis (Publikkapacitet 18 096).
AHL-lag: Springfield Thunderbirds (Springfield, Massachusetts).
ECHL-lag: Har inget för närvarande.
Kommentar: – Om bluesmännen från Missouri gick i samtalsterapi, vilket kanske vore en idé, skulle de få veta att de just nu genomlider en identitetskris. Vilket är mer än anmärkningsvärt, för så sent som för fyra-fem år sedan hade detta lag tydligare identitet än majoriteten NHL-lag. Alla visste vad det var för slags hockey som praktiserades i Enterprise Center. Nu vet ingen – allra minst de själva, som det verkar. Stora, starka, stygga, svårhanterliga Blues har blivit ett middle-of-the-road-lag utan särskilda särmärken alls – och därigenom fastnat i ingenmansland. The mushy middle. Och ingenstans är det sämre att vara. Kan man inte svinga med konkurrenterna i toppen av tabellen ska man vara dålig och positionera sig för att kunna bygga nytt med höga draftval i några år. Men i strid med allmänt förnuft fullföljde GM Armstrong aldrig den rebuild han tycktes ha initierat när han vid senaste deadline trejdade iväg både Ryan O’Reilly och Vladimir Tarasenko. De som blev kvar då är kvar nu och de noterbara nyheterna i truppen inskränker sig till Kevin Hayes och Oskar Sundqvist (som det dock blir fint att se i Blues-jersey igen!). Så det är nog bara att luta sig tillbaka i terapisoffan och låta hjärnskrynklaren göra sitt jobb.
Tips: – Hamnar i klungan under strecket.

SAN JOSE SHARKS
Förra säsongen: Sjua i Pacific-divisionen, missade slutspel för fjärde gången i rad.
Nya: Anthony Duclair (f), Mikael Granlund (c), MacKenzie Blackwood (mv), Mike Hoffman (f), Filip Zadina (f), Jan Rutta (b), Kyle Burroughs (b).
Förluster: Erik Karlsson (b), James Reimer (mv), Steve Lorentz (c), Andreas Johnsson (f), Aaron Dell (mv), Evgeni Svechnikov (f), Derrick Pouliot (f), Noah Gregor (c).
Största profilerna i laget: Logan Couture, Tomas Hertl, Kevin Labanc, Alexander Barabanov, Marc-Edouard Vlasic, Anthony Duclair, Mike Hoffman, Mikael Granlund.
Målvakter: MacKenzie Blackwood (Kaapo Kahkonen). Förre Jersey-djävulen Blackwood duger gott här, precis som Kahkonen.
Lagkapten: Logan Couture.
Coach: David Quinn – andra säsongen. Trevlig karl, men om han verkligen har det som krävs av en NHL-coach vet ingen.
General manager: Mike Grier – andra säsongen. Fick kanske inte allt han hoppats i Erik-trejden, men gör ett habilt jobb och kommer kunna ställa ett fint lag på isen om några år.
Svenskar: Oskar Lindblom, William Eklund, Fabian Zetterlund, Jacob Peterson.
Hemmahall: SAP Center, San Jose (Publikkapacitet 17 562).
AHL-lag: San Jose Barracuda (San Jose, Kalifornien).
ECHL-lag: Wichita Thunders (Wichita, Kansas).
Kommentar: – Det blir i alla fall roligt att se Lill-Fimpen. Sharks har inget alls att förlora på att ge honom – William Eklund – alla chanser i världen i topplinorna denna transportsträcka till säsong och jag känner på mig att han kommer ta de chanserna och bli en av vinterns attraktioner. I övrigt finns det inte så mycket att jubla över inför det inledande skedet av Post-EK65-eran i Silicon Valley. De här hajarna har inte farligare huggtänder än mörtar i Mälaren och kommer fastna i alla andras mjärdar säsongen lång. Men det är okej, i sinom tid kommer mörtarna växa upp till mäktiga exemplar av The Great White.
Tips: – Har de Ducks bakom sig efter 82 omgångar är det storartat.

SEATTLE KRAKEN
Förra säsongen: Fyra i Pacific-divisionen, slog Colorado med 4-3 i första playoff-rundan, utslagna av Dallas med 4-3 i andrarundan.
Nya: Kailer Yamamoto (f), Brian Dumoulin (b), Pierre-Edouard Bellemare (c), Connor Carrick (b).
Förluster: Morgan Geekie (c), Joonas Donskoi (f), Martin Jones (mv), Carson Soucy (b), Daniel Sprong (f), Ryan Donato (c).
Största profilerna i laget: Matty Beniers, Vince Dunn, Andre Burakovsky, Jaden Schwartz, Jordan Eberle, Adam Larsson, Jared McCann, Alex Wennberg, Oliver Björkstrand, Yanni Gourde, Kailer Yamamoto
Målvakter: Phillip Grubauer (Chris Driedger/Joey Daccord). Grubauer proved us all wrong i våras. Fortsätter han på samma sätt har ingen i Seattle något att oroa sig för.
Lagkapten: Vakant.
Coach: Dave Hakstol – tredje säsongen. Philadelphia hade fel, han är en riktigt gedigen hockeyhövding.
General manager: Ron Francis – tredje säsongen. Den näst bäste expansionsmanagern i historien, kan man väl slå fast.
Svenskar: Adam Larsson, Alex Wennberg, Andre Burakovsky, Gustav Olofsson.
Hemmahall: Climate Pledge Arena, Seattle (Publikkapacitet 18 300).
AHL-lag: Coachella Valley Firebirds (Palm Springs, Kalifornien).
ECHL-lag: Kansas City Mavericks (Kansas City, Missouri).
Kommentar: – Fem krakar är fler än fyra elefanter, som ju redan Magnus & Brasse konstaterade. Förra vintern spelade det ingen roll vad opponenterna radade upp för stjärnor mot den förmenta främlingslegionen från nordväst, Seattle-kollektivet – hårdare sammansvetsat än skorven på en isbrytare i Berings hav – triumferade ofta ändå. Som kollektiv. Som en integrerad organism snarare än fem enskilda individer. Ni kanske minns – man la knappt märke till om de hade första- eller fjärdelinan på isen. Det såg likadant ut hela tiden. Props till Dave Hakstol, om gamla Flyers-fans ursäktar. Den sortens solida lagbyggen konstruerar bara coacher med betydande kvalifikationer. Så särskilt annorlunda blir det antagligen inte denna sässe, bortsett från några små justeringar är det samma krakar som bildar årets trupp. Gott så. Lite mer spets skulle dock inte skada och Burakovskys återkomst efter skada hjälper säkert en del i det avseendet, precis som Matty Berniers fortsatta stegring mot stjärnhimlen. Men för att de ska kunna flytta fram positionerna ytterligare ett par hack kan en eller annan trejd vara värd att tänka på.
Tips: Kommer vara med och fajtas om en plats på rätt sida strecket nu också.

TAMPA BAY LIGHTNING
Förra säsongen: Trea i Atlantic-divisionen, utslagna med 4-2 av Toronto i första playoff-rundan.
Nya: Conor Sheary (f), Luke Glendening (c), Calvin de Haan (b), Tyler Motte (c), Logan Brown (c), Jonas Johansson (mv).
Förluster: Alex Killorn (c), Corey Perry (f), Ross Colton (c), Pat Maroon (f), Pierre-Edouard Bellemare (f), Brian Elliott (mv), Ian Cole (b).
Största profilerna i laget: Nikita Kutjerov, Steven Stamkos, Victor Hedman, Brayden Point, Mikhail Sergachev, Anthony Cirelli, Brandon Hagel, Tanner Jeannot, Nick Paul, Conor Sheary
Målvakter: Andrei Vasilevskij (Jonas Johansson/Hugo Alnefelt). ”Vasy” är bäst, men skadad i två månader och…paniken bland fansen är inte obefogad.
Lagkapten: Steven Stamkos.
Coach: Jon Cooper – tolfte säsongen. Det finns en anledning till att han är den coach i ligan som varit längst på sin post. Omvärlden uppfattar honom ibland som väl inställsam, men kompetensen och ledaregenskaperna är odiskutabla.
General manager: Julien BrisBois – sjätte säsongen. Sprickor går att ana i den perfekta fasaden.
Svenskar: Victor Hedman, Jonas Johansson, Hugo Alnefelt.
Hemmahall: Amalie Arena, Tampa (Publikkapacitet 19 092).
AHL-lag: Syracuse Crunch (Syracuse, New York).
ECHL-lag: Orlando Solar Bears (Orlando, Florida).
Kommentar: – Ursprungligen tänkte jag mig en liten predikan om att stödtrupperna runt dem fortsätter försvagas från år till år, men att det inte betyder så mycket när stjärnorna som utgör det dubbla mästarlagets kärna – Hedman, Stamkos, Kutjerov, Point, Vasilevskij, Cirelli och kanske också Sergachev – fortfarande håller så svindlande hög klass och nu dessutom är ute efter revansch. Men så kom två nyheter som ruckade rätt ordentligt på kalkylerna. Först visade det sig att kapten Stamkos är missnöjd med hur han just nu blir behandlad av klubben han tillhört sedan 2007 – och inte ens tvekar att lufta det missnöjet offentligt. Sedan fick vi lätt chockerande veta att Vasilevskij, på goda grunder kallad världens bäste målvakt senaste halvdecenniet, tvingats till ryggoperation och blir borta åtminstone de inledande två månaderna. Aj och oj. Allt syre går ingalunda förlorat för det, men i en division där alla utom ett lag kapprustar kan den sortens störningar bli kritiska. Jonas Johansson är verkligen inte så krattig målvakt som vissa gör gällande, men att axla ”Vasys” mantel i två månader är att kräva omöjligt mycket, ingen kan fylla en sådant lucka, inte JJ heller. Risken är stor att Ekeliws killar hamnar i ett hål direkt och då blir det tufft. Ni vet vad vi alltid säger i podden: Man kan inte vinna mästerskapet i oktober, men man kan förlora det.
Tips: – De är egentligen på tok för bra för att missa slutspel och ändå kan det hända.

TORONTO MAPLE LEAFS
Förra säsongen: Tvåa i Atlantic-divisionen. Slog Tampa med 4-2 i första playoff-rundan, utslagna av Florida med 4-1 i andrarundan.
Nya: John Klingberg (b), Tyler Bertuzzi (f), Max Domi (f), Ryan Reaves (f), Dylan Gambrell (c), Martin Jones (mv), William Lagesson (b), Max Lajoie (b).
Förluster: Ryan O’Reilly (c), Michael Bunting (f), Luke Schenn (b), Erik Gustafsson (b), Justin Holl (f), Noel Acciari (c), Alex Kerfoot (c), Zach-Aston Reese (c), Wayne Simmonds (f), Erik Källgren (mv).
Största profilerna i laget: Auston Matthews, Mitch Marner, William Nylander, John Tavares, Morgan Reilly, John Klingberg, Max Domi, Tyler Bertuzzi, Mark Giordano, Sam Lafferty, Ryan Reaves.
Målvakter: Ilia Samsonov (Martin Jones/Joseph Woll). Alltid ett litet frågetecken i Toronto, så också i år.
Lagkapten: John Tavares.
Coach: Sheldon Keefe – femte säsongen. Det var klokt av Treliving att behålla honom, Keefe förtjänar ytterligare någon chans att visa att han är den som kan förlösa Toronto.
General manager: Brad Treliving – NY. Ett lite fegt val, kan jag tycka. Det finns mer spännande namn där ute. Men han har väl gjort det okej so far.
Svenskar: William Nylander, John Klingberg, Calle Järnkrok, Timothy Liljegren, Pontus Holmberg, William Lagesson.
Hemmahall: Scotiabank Arena (Publikkapacitet 18 800).
AHL-lag: Toronto Marlies (Toronto, Ontario).
ECHL-lag: Newfoundland Growlers (St Johns, Newfoundland).
Kommentar: – Ny säsong, nya idéer på hockeyns hungrigaste marknad om hur man klipper av en Stanley Cup-torka som pågått sedan jag, gamla gubben, var nyfödd. Årets recept: Mer muskelmassa, mer sandpapper, mer munläder. På annat sätt går det inte att tolka att Brad Treliving – som efter nio år i Calgary plötsligt är boss i Big Smoke – rekryterat både Ryan Reaves, Tyler Bertuzzi och Max Domi. En eller möjligen två såna enfant terribles hade jag förstått, men tre – och Raves på ett goddamned treårskontrakt – känns som lite…overkill. Men kanske är det precis vad som behövs för att få mer adrenalin att pumpa i blåvita lönnlöv som nog varit lite timida under denna tänkta storhetstid, vi får se. Vi får också se om Burger Klingberg återerövrar sin mojo i denna fina omgivning, det vore en jackpot – och ifall oklarheterna kring William Nylanders nästa kontrakt blir en distraktion eller inte. Allt vi verkligen vet är att det egentligen finns tillräckligt med begåvning i detta lag. Det råkar bara vara så förtvivlat svårt att få tillbörligt utlopp för den i rätt ögonblick.
Tips: – Nej, jag tror inte att det här heller är The Year.

VANCOUVER CANUCKS
Förra säsongen: Sexa i Pacific-divisionen, missade slutspelet för tredje gången i rad.
Nya: Teddy Blueger (f), Carson Soucy (b), Ian Cole (b), Pius Suter C), Matt Irwin (b), Casey DeSmith (mv).
Förluster: Oliver Ekman-Larsson (b), Tanner Pearson (f), Ethan Bear (b), Travis Dermott (b), Kyle Burroughs (b), Collin Delia (mv).
Största profilerna i laget: Elias Pettersson, Andrei Kuzmenko, JT Miller, Quinn Hughes, Brock Boeser, Conor Garland, Anthony Beauvillier, Filip Hronek.
Målvakter: Thatcher Demko (Casey DeSmith). Stark duo, Demko är ett ess och DeSmith en fin backup.
Lagkapten: Quinn Hughes.
Coach: Rick Tocchet – första hela säsongen, ersatte Bruce Boudreau ifjol. Förtroendeingivande, helt uppenbart i stånd att staga upp ett lag som inte haft mycket till struktur.
General manager: Patrik Allvin – andra hela säsongen. Det blev lite stökigt runt Bruce Boudreaus avsked ifjol, men Patrik från Leksand jobbar mycket metodiskt och målmedvetet och börjar få ordning på den här klubben nu.
Svenskar: Elias Pettersson, Nils Åman, Nils Höglander, Linus Karlsson, Filip Johansson.
Hemmahall: Rogers Arena (Publikkapacitet 18 910).
AHL-lag: Abbotsford Canucks (Abbotsford, British Columbia).
ECHL-lag: Kalamazoo Wings (Kalamazoo, Michigan).
Kommentar: – Frustrerande. Det är vad det är att Canucks vid noll tillfällen under den Elias Pettersson-epok som redan pågått i fem år varit ett lag att räkna med. De var på väg i rätt riktning när de stångade sig vidare i slutspelet i bubblan i Edmonton 2020, men bromsade tvärt in hösten därpå och har sedan blivit kvar i ett slags poänglöst limbo. Två coach-byten och ett GM- & president-dito senare undrar jag emellertid om det inte börjar ljusna i kvarteren runt Rogers Arena. Firma Rutherford-Allvin har vid det här laget gjort sig hemmastadda och så sakteliga implementerat den organisatoriska struktur de var vana vid från Pittsburgh men inte fann mycket alls av när de kom till västra Kanada – och deras coach, Rick Tocchet, lyckades under sin korta stint i vintras ge även laget lite mer av just struktur. Det arbetet fortsätter nu, med förhoppningar om att canuckerna ska bli svårare att spela mot och agera i mer samlad form – en smula som grannen precis söder om gränsen. Ingen av sommarens dealer föranledde braskande rubriker – annat än i Sverige, där vi kanske tyckte det var lite anmärkningsvärt att OEL blev utköpt – men Teddy Blueger och Pius Suter konsoliderar det offensiva djupet och såväl Carson Soucy som Ian Cole är bra supplement i en backkonstellation som känns alltmer spännande. Så nu vore det väl fan om vi inte fick se vår störste offensiva stjärna i riktigt meningsfulla matcher. Ja, by the way: Elvis kommer göra över hundra poäng igen.
Tips: – Tar sig äntligen till playoff.

VEGAS GOLDEN KNIGHTS
Förra säsongen: Etta i Pacific-divisionen. Slog ut Winnipeg med 4-1 i första playoff-rundan, slog ut Edmonton med 4-2 i andrarundan, slog Dallas med 4-2 i västra konferensfinalen och vann Stanley Cup-finalen mot Florida med 4-1.
Nya: Inga.
Förluster: Reilly Smith (f), Phil Kessel (f), Jonathan Quick (mv), Laurent Brossoit (mv), Teddy Blueger (c), Nolan Patrick (c).
Största profilerna i laget: Jack Eichel, Mark Stone, Jonathan Marchessault, Alex Pietrangelo, William Karlsson, Shea Theodore, Alec Martinez, Ivan Barbashev, Chandler Stephenson.
Målvakter: Adin Hill/Logan Thompson. Man har ju numer en bild av att vilken keeper som helst briljerar med Knights jättar till backar framför sig, men Hill VAR faktiskt fenomenal under delar av resan till paradiset i somras.
Lagkapten: Mark Stone.
Coach: Bruce Cassidy – andra säsongen. Större på strippen än Rat Pack, som sig bör när man bärgar stadens första mästerskap, av någon sort, redan sin premiärsäsong.
General manager: Kelly McCrimmon – femte säsongen. En osentimental typ, men det han gör genererar bevisligen framgång.
Svenskar: William Karlsson, Robin Lehner (långtidsskadad, tros missa hela säsongen igen).
Hemmahall: T-Mobile Arena, Las Vegas (Publikkapacitet 17 500).
AHL-lag: Henderson Silver Knights (Henderson, Nevada).
ECHL-lag: Savannah Ghost Pirates (Savannah, Georgia).
Kommentar: – ”Varje höst är tanken densamma: Jo, nog kan regerande mästarna göra det igen. Det färskaste minne man har av NHL är ju hur de vann den svåraste hockeyduell som överhuvudtaget existerar – på högsta tänkbara nivå”. Så inledde jag kommentaren om Avalanche ifjol och den gäller i högsta grad även Knights i år, kanske ännu mer eftersom de var så överjävligt bra i den sista matchen mot Panthers. Men i nästa andetag kom förstås brasklappen om att det är vansinnigt svårt att vinna flera gånger i rad – och också den sanningen tål att upprepas ett år senare. Sånär som på Reilly Smith, som klubben motvilligt trejdade till Pittsburgh för att kunna klämma in Barbashev under lönetaket, återvänder exakt samma personalstyrka som flådde katt och det är förstås lyckat, att kunna behålla ett mästarlag snudd på intakt har varit få förunnat genom åren. Men det finns likafullt fällor att falla i under ansträngningarna att försvara en titel. De kan ha svårt att motivera sig för den oglamorösa vardag som plötsligt tar vid efter livets mest euforiska sommar, de har fått lite för ledighet för att vara i fysiskt toppskick och även om de försöker intala sig själv att det inte är så har en livslång hunger stillats en liten smula. Det kan vara detaljer som får vågen att tippa över alldeles så lite till för rivaler med desto mer omättat, bultande begär i hjärtat – och sådana finns det gott om i Pacific-divisionen. Men visst, Vegas Golden Knights är svinbra och KAN göra det igen.
Tips: – Contender på nytt.

WASHINGTON CAPITALS
Förra säsongen: Sexa i Metropolitan-divisionen, missade slutspelet för första gången på tio år.
Nya: Max Pacioretty (f), Joel Edmundson (b), Matthew Phillips (f).
Förluster: Carl Hagelin (f), Conor Sheary (f), Craig Smith (c), Matt Irwin (b), Connor Brown (f), Gabriel Carlsson (b).
Största profilerna i laget: Alex Ovetjkin, Nicklas Bäckström, John Carlson, Tom Wilson, TJ Oshie, Evgeni Kuznetsov, Dylan Strome, Anthony Mantha, Sonny Milano.
Målvakter: Darcy Kuemper (Charlie Lindgren). Kuemper kan inte mätas med ligans stora målvaktskungar, men han, tja funkar.
Lagkapten: Alex Ovetjkin.
Coach: Spencer Carbery – NY. Mycket spännande ung rookie.
General manager: Brian MacLellan – tionde säsongen. Får laget inte mer uträttat än senast kan hans dagar vara räknade.
Svenskar: Nicklas Bäckström, Rasmus Sandin, Hardy Häman Aktell.
Hemmahall: Capital One Arena, Washington DC (Publikkapacitet 18 753).
AHL-lag: Hershey Bears (Hershey, Pennsylvania).
ECHL-lag: South Carolina Stingrays (Charleston, South Carolina).
Kommentar: –”Jag tror plötsligt Capitals kan bli bättre än jag tror”, skrev jag nyligen i ett DM till vår vän Taddson och i första hand ville jag väl vara lite lustig, men faktiskt: En liten känsla av att huvudstadens hockeyhjältar är lite undervärderade har jag. All the old dudes – bland dem en lysten Bäckis – är oskadda och friska igen, unge rookie-coachen Spencer Carbery besitter den moderna ledarens alla positiva egenskaper och ger också sken av att vara en innovativ och smart hockeytänkare och åtminstone några ungblod verkar vara redo att sluta upp skuldra vid skuldra med alla åldringar. Connor McMichael, gosse – hans genombrott kommer nu. Jag tycker mig också notera en matnyttig irritation hos ledande karaktärer i klubben – både över att det mesta rent allmänt gått i stå sedan Stanley Cup-triumfen 2018 och över att Peter Laviolette helt i onödan deformerade lagets själva hockeyideologiska fundament under sin misslyckade sejour som coach. Om de intrycken stämmer är det möjligt att Caps framdeles fokuserar på annat än de individuella rekord nummer 8 är ute efter att slå och ånyo blir ett litet hot i Metro.
Tips: – Med vid strecket i alla fall.

WINNIPEG JETS
Förra säsongen: Fyra i Central-divisionen, utslagna med 4-1 av Vegas i första playoff-rundan.
Nya: Alex Iafallo (f), Gabe Vilardi (c), Rasmus Kupari (c), Colin Delia (mv).
Förluster: Pierre-Luc Dubois (c), Blake Wheeler (f), David Rittich (mv).
Största profilerna i laget: Mark Scheifele, Kyle Connor, Nikolai Ehlers, Josh Morrissey, Alex Iafallo, Gabe Vilardi, Nate Schmidt, Nino Niederreiter.
Målvakter: Connor Hellebuyck (Laurent Brossoit). Hällebucken är bäst i Jets – och försvinner han, vilket kan hända, är det katastrof.
Lagkapten: Adam Lowry.
Coach: Rick Bowness – andra säsongen. Nestorn i coach-skrået hade helt rätt i sin bistra kritik efter sista, blaserade insatsen mot Vegas. Men konsekvenserna verkar kunna bli förödande.
General manager: Kevin Cheveldayoff – trettonde säsongen. Riktigt varför ingen någonsin tycks fundera på att byta ut den här inventarien förstår jag ej.
Svenskar: Axel Fjällby-Jonsson, David Gustafsson.
Hemmahall: Canada Life Center, Winnipeg (Publikkapacitet 15 321)
AHL-lag: Manitoba Moose (Winnipeg, Manitoba).
ECHL-lag: Norfolk Admirals (Norfolk, Virginia).
Kommentar: – Tror ni eller tror ni inte det är lite skönt att ha kommit hit, till det 32:a och sista laget? Skönare än att få in första drajjan på Wollensky Grill efter ett hårt arbetspass är det. Men innan jag kan andas ut och förkunna Mission Accomplished måste jag säga något även om Jets och tja, de är ju en delikat liten tårtbit att sätta tänderna i. För den – tårtbiten i Manitoba – hotar att att sprängas i bitar. Blake Wheeler – buttert face of the franchise sedan flytten från Atlanta, pretty much – och Pierre-Luc Dubios pep iväg redan i somras och fler från lagets lilla kärna av stjärnor kan vara på väg bort, inklusive Connor Hellebuyck, Mark Scheifele och Nikolai Ehlers. De är uppenbart missnöjda med det mesta i klubben och kunde inte riktigt hantera coach Bowness rättmätiga sågning efter den håglösa insatsen mot Vegas i senaste slutspelet. En sådan utveckling vore ingenting mindre än förödande, i synnerhet med tanke på hur svårt det numer är att locka erforderlig talang till den isolerade utposten på tundran norr om Minnesota. De fick visserligen bra utbyte av LA för Dubios, så till den grad att de nästan kan kallas Kings North, men tomrummen om de övriga skulle kräva trejder och förmodligen bara generera prospects och draftval…oh, de vore som tomrummet i tillvaron när ”Sopranos” slutade sändas. Och bara att det hotet hänger i luften riskerar ju att utlösa betänkligt darr i hela organisationen denna säsong.
Okej, dags för drajjan hos Wollensky. Mission accomplished……
Tips: Ett mittenlag i år, i bästa fall.

DIVISION FÖR DIVISION

ATLANTIC
1. Florida
2. Buffalo
3. Toronto
4. Boston
5. Ottawa
6. Tampa
7. Detroit
8. Montreal

METROPOLITAN
1. Carolina
2. New Jersey
3. Pittsburgh
4. NY Rangers
5. Washington
6. NY Islanders
7. Columbus
8. Philadelphia

CENTRAL
1. Dallas
2. Colorado
3. Nashville
4. Minnesota
5. Winnipeg
6. St Louis
7. Chicago
8. Arizona

PACIFIC
1. Edmonton
2. Vegas
3. LA
4. Vancouver
5. Seattle
6. Calgary
7. Anaheim
8. San Jose

*Halvfetade till playoff

ÖSTRA KONFERENSFINLALEN
New Jersey Devils – Florida Panthers

VÄSTRA KONFERENSFINALEN
Colorado Avalanche – Edmonton Oilers

STANLEY CUP-FINAL
COLORADO AVALANCHE – NEW JERSEY DEVILS

STANLEY CUP-MÄSTARE
COLORADO AVALANCHE

Poängkung: Connor McDavid, Edmonton Oilers
Utmanare 1: Nathan MacKinnon, Colorado Avalanche
Utmanare 2: Leon Draisaitl, Edmonton Oilers

Målkung: Jason Robertson, Dallas Stars
Utmanare 1: Connor McDavid, Edmonton Oilers
Utmanare 2: Auston Matthews, Toronto Maple Leafs

Vezina-vinnare: Jake Oettinger, Dallas Stars
Utmanare 1: Igor Sjestiorkin, NY Rangers
Utmanare 2: Juuse Saros, Nashville Predators

Norris Trophy-kung: Cale Makar, Colorado Avalanche
Utmanare 1: Miro Heiskanen, Dallas Stars
Utmanare 2: Rasmus Dahlin, Buffalo Sabres & Erik Karlsson, Pittsburgh Penguins

Årets rookie: Connor Bedard, Chicago Blackhawks
Utmanare 1: Luke Hughes, New Jersey Devils
Utmanare 2: Devon Levi, Buffalo Sabres

Svensk poängkung: Elias Pettersson, Vancouver Canucks
Utmanare 1: William Nylander, Toronto Maple Leafs
Utmanare 2: Erik Karlsson, Pittsburgh Penguins

Svensk målkung: Elias Pettersson, Vancouver Canucks
Utmanare 1: Filip Forsberg, Nashville Predators
Utmanare 2: Adrian Kempe, LA Kings

Svensk målvaktskung: Filip Gustavsson, Minnesota Wild
Utmanare 1: Linus Ullmark, Boston Bruins
Utmanare 2: Jacob Markström, Calgary Flames

Svensk rookie-kung: William Eklund, San Jose Sharks
Utmanare 1: Alexander Holtz, New Jersey Devils
Utmanare 2: Simon Edvinsson, Detroit Red Wings

Förste tränare att få sparken: DJ Smith, Ottawa Senators
Utmanare 1: Dean Evason, Minnesota Wild
Utmanare 2: Lance Lambert, NY Islanders