Monsterlördag i NHL, del 6

OTTAWA – DETROIT 2-5 (Slut)
ARIZONA – ANAHEIM 2-0 (Period 2)
• • •
Nu kan vi höra ökenhunden yla igen – hemma bland kaktusarna i den knastertorra öknen.
Matchen är fortfarande hyggligt jämn, men Yotes skapar mer offensivt och har mer spets och håller ju på att vinna.
• • •
Önskar jag hade en annan sändning att tillgå än Coyotes lokala, för den är mer än lovligt enögd. De har hejarklacksledare istället för kommentatorer vid mikrofonerna.
Hallå.
• • •
Clayton Keller och hans jävla slagskott alltså.
Han dammar på en lika ohygglig slägga som på Garden i måndags.
• • •
Det slutar aldrig vara irriterande att det nuförtiden måste bli gurgel efter helt regelrätta tacklingar.
Lägg ner, som min kompis Alle i Ludvika brukar säga.
• • •
– Vi känner alla till The Mullett Magic, kläcker en reporter i sändningen ur sig i en reklampaus.
Jaså, gör vi?
The Mullett Magic…haha, snacka skit!
• • •
OK, som Kmannen påpekar ska ju Leo Getz – Joe Pesci-karaktären i Dödligt vapen-filmerna – vara med på stora Leo-listan också.
Den ser nu ut så här.
1. Leo Carlsson
2. Leo McGarry
3. Uncle Leo
4. Leo Messi
5. Leo Getz
6. Leo Tolstoy
7. Leo Sayer.
DiCaprio? Jo, men han heter ju Leonardo och det gör inte Carlsson.
Det hade dock varit rätt coolt. Leonardo Carlsson…
• • •
De har verkligen hel del pjäser som kan spela hockey i Arizona i år – och utsökta målvakter.
Ja, det är fortfarande oktober, men jag börjar undra…
• • •
Riktigt var regnet tog vägen i New York vet i tusan, när jag helt kort lämnade holken mellan de två matinéerna kom jag ut i en underbart krispig och fin höstdag och fick hålla i mig själv, annars hade jag promenerat raka vägen upp till Central Park.
• • •
Nu tar vi och lyssnar på Don Edwards magnifika old west-fresk ”Coyotes” – som hyllning till Clayton Kellers skott.