Opening Night 2023

Oh happy day
Oh happy day
Oh happy, happy day.
Oh happy day

Så rättframt och okonstlat, så oförblommerat lyckligt, inleder gospelkören Edwin Hawkins Singers sitt stora paradnummer – kallat just ”Oh happy day”, inget annat – och jag ber denna oktobertisdag nådens år 2023 att få stämma in i varje stavelse i den saliga hymnen .
För en lyckans dag är det verkligen som härmed äntligen vecklar ut sig ännu en gång – en årligen återkommande andakt till gryningsstund precis när höstens rost börjar börjat gnissla i svala vindar över Pittsburghs gröna kullar.
Opening Night i NHL.
Ah.
Var hälsad!
Plötsligt återfår tillvaron sitt skimmer, plötsligt finns det på Karin Boye-vis ånyo mening med vår färd, plötsligt känns allt som det ska igen.
Ett tag under den långrandiga och sömniga försäsongen undrade jag oroligt om jag hade förlorat lusten för det här, om glöden i bröstkorgen falnat, om en ny NHL-säsong inte längre försätter mig i samma förhäxade tillstånd som tidigare. Jag hade ju så förtvivlat svårt att engagera mig i det som pågick.
Men nä – det var, som vanligt, bara bristen på mening i de långsamma matcherna som skymde sikten.
Nu är det på riktigt, nu är det allvar, nu betyder varje byte nästan lika mycket som hjärtats slag – och med ens märker jag, på ett direkt fysiskt sätt, hur trolldomen återvänder i livet. Alla sinnen skärps, jag ser och hör och känner allting med ny skärpa, hela världen får tydligare konturer – och de lyser i förförisk neon.
Och så kommer det nu vara i åtta månader. Inte varje dag, men ofta och mer kan en människa inte begära av sin korta stund här på jorden.

Välkommen, fina vänner, till Opening Night 2023.
Oh happy day.

• • •
Bloggen inleder sin sjuttonde pilgrimsfärd genom hockeykonstens förlovade rike med avstamp på exakt den adress jag, så fort Erik Karlsson-trejden blev färdig i somras, lovade att jag skulle besöka 10 oktober.
Pittsburgh, Pennsylvania that is.
För här inleds det nya, gränslöst kittlande kapitlet i sagan om den kanske mest karismatiske, och artistiske, stjärna Sverige någonsin exporterat till Nordamerika.
Succé är inte given, men i högsta grad möjlig – och alldeles oavsett är det en dream-come-true att få se EK65 i första uppvisningen som pingvin, med Sidney Crosby och Evgeni Malkin och Kris Letang och Jake Guentzel
Han har inte haft medspelare av denna kaliber på åtskilliga år och kommer – jag är övertygad – bli lika inspirerad som Jesus vid Galileiska sjön.
Var beredd på underverk.
• • •

Well, i en period såg det ut som att Tampa skulle köra över ett Nashville som försvarade sig så illa att Barry Trotz måste trott att de skämtade.
Men i andra blev det ju praktiskt taget ombytta roller – enligt Ekeliw för att just Trotz stormade in i omklädningsrummet och skällde ut sina predatorer – och well, nu är ju säsongens allra första showdown spännande.
• • •
10 oktober 1979 var det Wayne Gretzky som begick NHL-debut med Edmonton Oilers (efter ett par år i WHA). 11 oktober 1984 klev Mario Lemieux in på scenen. 5 oktober 2005 spelade Sidney Crosby sin första match med Penguins. 8 oktober 2015 tog Connor McDavid sitt jungfruskär i hockeyns skarpaste spotlight-sken.
Och nu, på dagen 44 år efter Gretzkys inledande uppvisning, får världen beskåda Connor Bedards urpremiär i världens bästa liga – med Chicago Blackhawks mot Penguins här i Pittsburgh.
Det är en historisk happening, precis lika stor som de nämnda milstolparna, och att få vara med om en sådan live känns ingenting mindre än högtidligt.
Inte helt oväntat finns det fler murvlar som känner likadant , så när den omsusade artonåringen efter karriärens första riktiga morning skate håller presskonferens i en skrubb utanför gästernas omklädningsrum ser det ut så här.

Kaos är granne med hockeyguden indeed.
Men som någon säger: Det här är ”bara” Pittsburgh. När pojkstackarn nästa vecka kommer till Montreal och Toronto lär det inte räcka att resa ett cirkustält för att bereda plats åt den galopperande hysterin.
• • •
Dålig tajming har alltid varit en av mina specialgrenar, så det förvånar inte alls att jag i helgen skar mig i vänster pekfinger med en skruvmejsel – don’t ask… – och nu får sitta och skriva säsongens första intro med ett irriterande plåster på det som kan betraktas som min andrecenter.
Se det som att jag har en lätt skada men spelar ändå eftersom jag är så tuff…
• • •
4 oktober 2007 och 10 oktober samma år är andra datum att bläddra fram i historieböckerna inför denna Bedard-premiär – framförallt för Blackhawks-fansen. För då begick Patrick Kane och Jonathan Toews sina respektive debuter och lade de första grundstenarna i det som några år senare blev en magnifik dynasti.
Kvällens match är sannolikt starten på något lika omvälvande.
• • •
Som ni sett i den NHL-bibel jag utgår från att ni alla rusade ut och köpte idag besökte jag västra Pennsylvania redan under Penguins träningscamp i vackra Cranberry Township – och häpnade lite över hur smidigt och lätt den allt annat än försynte EK65 redan hade markerat närvaro på sin nya arbetsplats.
Vanliga, dödliga människor håller i allmänhet låg profil under första dagarna på ett nytt jobb, men inte hockeykonstnären från Landsbro.
– Efter bara ett par dagar kändes det som att han varit här i flera år, log både Ricky Rakell och Alex Nylander.
Sedan dess har smålänningen hunnit vara på fyra dagar lång samkväm i Halifax med de nya lagkamraterna, samt haft födelsedagskalas för dottern Harlow med hela gänget på plats, så nu torde han vara lika acklimatiserad som järnmalmen i berggrunden under de prunkande kullarna i hemstaden.
Det kommer märkas på isen också, jag är – igen – övertygad.
• • •
Min lokale vän Seth berättar att skrubben där Bedard håller sin presskonferens är samma skrubb där John Tortorella för ett decennium sedan fick sitt utbrott om att Pens är den mest arroganta organisationen i ligan.
Holy ground.
• • •
Vi höll Sportbladets draft i söndags och för en gångs skull är jag – som valde som nummer fem – rätt nöjd med NY Dolls trupp.
Vi har till exempel Nathan MacKinnon som förstecenter och såväl Miro Heiskanen som Quinn Hughes och Devon Toews ingår i backuppställningen.
En bitter Ekeliw kom först på elfteplats i lotteriet och byggde en egendomligt gammal roster.
Men hey – han förfogar, förstås, över säsongens förste målskytt…
• • •
Det härliga med Bedard är att han inte verkar bli det minsta stressad eller obekväm av uppståndelsen hans blotta närvaro utlöser.
Han är lika glad och charmig som vanligt i Tortorella-skrubben – trots att tv-reportrar från nya hemstaden helt förryckt inte bara febrar om likheter med Kane och Toews utan till och med frågar hur det känns att gå i Michael Jordans fotspår.
– Hur jag sov i natt? Som ett barn. Jag undrade hur det skulle bli men jag bara somnade, ler han när någon hör sig för om nerverna.
Hoppas det fortsätter på samma sätt, vi har alldeles för många i den här ligan som verkar tycka det är en outhärdlig börda att vara stjärna och få uppmärksamhet.
• • •
Det var länge sedan så många svenskar som jag trodde var hyggligt givna försvann i sista gallringen innan grundseriestarten.
Robban Hägg, Jonathan Berggren, Oskar Lindblom, Simon Holmström, Jesper Boqvist…nog är det NHL-gubbar.
Emellertid:
De har nu bara att bita ihop och ge järnet och inte, för ett ögonblick, gnälla. Då får de säkert chansen inom kort.
• • •
Medan 18-åringen med all press på sina späda axlar alltså trynade gott i sin pittsburghska hotellsäng kunde däremot inte jag – 56-åring som ingen förväntar sig nåt särskilt av – sova alls i min.
Jag var för uppspelt inför Opening Night och låg och vred mig i lakanen långt in i gryningen, trots att jag egentligen var knockout-trött efter bagarväckning hemma i holken på måndagsmorgonen.
Sådan ser den ut, skillnaden mellan de som gör succé och de som inte gör det…
Jag fick dock höra en tågvissla eka genom natten ett par gånger och inget eggar fantasin på samma sätt.
• • •
Det är verkligen bedrövligt att NHL plötsligt inte ens tillåter enskilda spelare att linda klubborna i regnbågsfärger för att visa sitt stöd för utsatta minoriteter.
Snacka om att det går bakåt i världen – på alla jävla sätt och vis.
• • •
Marcus Pettersson ingår också i NY Dolls-uppställningen och eftersom han kommer bilda backpar med Karlsson tror jag faktiskt han kan vara en sleeper.
Många andra-ass, och mål, lär det bli med den landsmannen på samma blålinje.
• • •
Tårtan hade dock helt fel den där gången, Pittsburgh Penguins kan tvärtom vara den minst arroganta organisationen i NHL.
Det finns i alla fall få som är mer välkomnande visavi såna som mig, har en lika avslappnad hållning och på samma sätt ser till att allt fungerar som det är tänkt.
Kort sagt: I love to be here.
• • •
Att Hawks-fansen efter några mörka år – i alla avseenden – ser ljuset igen behöver man inte tvivla på.
Den här bilden tar jag i hotellobbyn under eftermiddagen, men den hade kunnat tas nästan var som helst i centrala Pittsburgh under eftermiddagen.

Väntan på Bedard – som Samuel Beckett skrev om, eller hur det nu var – är över.
• • •
En sista blogghälsning utgår härmed till min fine vän Sven Gustavsson, DN-journalisten som i flera år innan pandemin bodde i Tampa och blev en härlig sidekick under denna bloggs många resor till samma stad.
Förra månaden gick han, efter lång och heroisk kamp mot cancer, ur tiden.
Tack för allt, buddy – inte minst den ystra kvällarna i Florida-värmen. Jag glömmer dig aldrig.
• • •
Den goda nyheten: Marriott-hotellet tvärs över gatan från PPG Paints har efter tre år i träda öppnat igen och det finns ju inget man uppskattar mer än hotell på nära avstånd till ishallarna.
Den dåliga nyheten: Marriott-hotellet tvärs över gatan från PPG Paints har blivit riktigt sunkigt och deppigt – och man sover dåligt i de knöliga sängarna…
• • •
Det här är, vill jag påpeka, långt ifrån första gången jag ser Erik i PPG Paints.
Den otroliga våren 2017 var det ju här han utförde några av sina mest oförglömliga konstnummer – och tog sitt Sens till övertid i Game 7 i östra konferensfinalen.
Men där tog det stopp, pingvinerna fick in ett snöpligt sudden-mål och gick till final.
– Ja, de jävlarna, flinade Erik när jag nyligen påminde om det ögonblicket.
Well, if you can’t beat them, join them – och nu har King Karl alltså gjort just det
• • •
År efter år intalar jag mig att jag inte ska läsa in för mycket i det som händer i oktober – och år efter år misslyckas jag.
Nu hinner det inte gå mer än en period förrän jag känner mig övertygad om att Predators tvärtemot mina förhandstips kommer göra praktfiasko…
• • •
Jodå, allt är som vanligt i Pittsburgh – kolla (eller cola…)

• • •
I Winnipeg behöver de inte ha ångest längre. Igår lyckades Kevin Cheveldayoff re-signa både Hällebucken och Mark Scheifele – för mångårig tjänstgöring.
Det kan vara det bästa han någonsin gjort.
• • •
Rocket Ricky Rakell kommer göra mål ikväll. Kom ihåg var du läste det först.
• • •
Han får inte stå ikväll, men Chicago-kollegor hävdar bestämt att Blackhawks ser Arvid Söderblom som potentiell förstekeeper redan i år.
Det vore väldigt kul – och bra för Bedard, för Mrazek…well, let’s not go there.
• • •
Penguins tror inte på morning skates, de håller bara optionals och såna deltar ju stjärnorna sällan i.
Men det betyder inte att en sån som Crosby bara sitter och rullar tummarna under morgonen.
När jag, Sombrero-Johan och Simba Sjöberg kommer knallade i korridoren utanför hemmarummet hör vi hur nån i ett kyffe under läktarvalvet håller på och dribblar intensivt med en puck på cementgolvet, för att få igång i handlederna, och när vi tittar in ser vi honom.
Det är klubbikonen.
Lite coolt ändå.
• • •
Al Greens ”Let’s stay together”, långa roadtrips i västra USA, New York-steken på Wollensky Grill, Sopranos – och pressläktarkaffe.
Det är ändå Best of Everything.
• • •
Penguins får verkligen hoppas att det går bättre ikväll än senast de mötte Blackhawks.
Det var ju de då helt avsågade nissarna från Windy City som, i näst sista grundserieomgången, sköt bort Crosby & co från slutspelet för första gången på sjutton år.
– Vi minns det, men har gått vidare, muttrar coach Sullivan.
Det är nog bäst så, ja.
• • •
Tipsraden igen då:

•Tampa – Nashville 2
•Pittsburgh – Chicago 1
•Vegas – Seattle 2 (OT)

• • •
Så – för sjuttonde hösten i rad ger sig NHL-bloggen ut på en resa som når sin magiska destination först framåt midsommar nästa år.
Ni är alla innerligt välkomna ombord – kända stammisar såväl som nykomlingar och gamla U-båtar.
Nu åker vi!