Opening Night i korresoffan, del 2

PHILADELPHIA – VANCOUVER 2-0 (Period 1)
• • •
Det var knappast så här jag hade föreställt mig allting.
Vi 56 skulle väl jag, som alla andra, ha familj och bo i en alldeles för dyr bostadsrätt på Söder och vara halvchef på något mediabolag och börja planera för tidig pension – inte sitta ensam i en dammig soffa på 48:e våningen i en New York-skrapa och följa NHL-matcher på tv kvällarna i ända.
Men så blev det, av en hel serie egenartade sammanträffanden och really – Prisa Gud för att detta var vad ödet hade in store för en enkel sång- och dansman från Tunaslätten
Den konventionella vardagen hade långsamt dödat all lust och all barnslig förtjusning, det är jag övertygad om – men med de här livsvillkoren får lusten och den barnsliga förtjusningen istället ny näring kväll efter kväll. Jag känner att jag lever – hela tiden.
Hur jag kunnat ha sådan tur vet jag inte, men jag är oändligt tacksam för att jag sitter här och inte står vid ett kontorsfönster i Värtahamnen och stirrar ut på nakna trädgrenar som som spretar mot en blyertsgrå stockholmshimmel.
• • •
Ojvoj, Flyers går till storms med glöd vanligen förknippad med första playoff-rundan.
De vill verkligen göra intryck under denna hemmapremiär, det är helt klart – och redan efter en och 45 sveper unge backen Zamula in sitt första NHL-mål.
Håll i hatten alla som tror att de nöjer sig med rollen som slagpåse.
• • •
Jag kan inte ljuga – att dricka riktigt kaffe efter några olyckliga dagar med decaf är som att få omfamna sin älskade efter en lång tjänsteresa till Tranås.
• • •
Canucks verkar vara lite tagna under hemmalagets furiösa start, men repar sig efter hand och tar till och med över spelet, litegrann, under andra halvan av perioden.
Så särskilt mycket farligt har de dock inte skapat ännu.
• • •
I vanliga fall hävdar jag bestämt att två minuter powerplay är att föredra framför straff, men nu råkar det vara den förträfflige Sean Couturier som får chansen i soloräd från mittpunkten och ah, så briljant han löser det.
Det är överhuvudtaget en lisa att se honom spela hockey igen.
Välkommen tillbaka, champ.
• • •
Emellertid:
Det är lite hårt att döma straff i det där läget. Om EP slagit av Couts klubba hade det varit en sak, men det är ju hans egen som går sönder.
• • •
Gamle Marc Staal i Flyers-tröja är en syn det kommer ta ett tag att vänja sig vid.
• • •
EP har inte lyckats tillskansa sig tillräckligt mycket svängrum ännu, men situationen när han har pucken klistrad på bladet och får York att vingla som en skojare i en stumfilm…den är inte dum.
• • •
Korresoffan tackar för alla vänliga ord och hälsar att den uppfattar även er som gamla kompisar.