Årets Match på Broadway
Årets Match…
Det kan tyckas övermaga – kanske rentav töntigt – att ta så storvulna epitet i bruk redan i november. NHL-säsongen ska de facto pågå i ytterligare fem månader innan vi nått ett handfast, verkligt avgörande.
Men äh.
Trams.
Det är utan tvekan årets hittills största match som ska avgöras i The Wooooorld’s Most Famous Arena denna soliga men bitande kalla lördageftermiddag.
I ena ringhörnan har vi ettan i östra konferensen och i den andra tvåan, så nu gör de – Boston Bruins och New York Rangers – upp i ingenting mindre än en tidig seriefinal. Vinnaren går in i Saturday Night som Numero Uno, Herre På Täppan och Leader of The Pack.
Det betyder för det första att vi med all sannolikhet får se en blixtrande urladdning till hockeymatch.
Det betyder för det andra att det kommer vara extraordinärt laddad atmosfär i den ärevördiga gamla Broadway-ladan.
Och det betyder för det tredje att det borde bli korresponderande drag i kommentatorsspåret i denna blogg.
Så glöm alla futiliteter och get ready.
Årets Match ska avgöras på Broadway.
• • •
Det är ju själve fan ändå, att jag efter 56 och ett halvt års träning fortfarande inte lärt mig konsten att somna när jag behöver.
Efter avslutat värv i natt var jag pangtrött, men ändå lyckades jag inte slå av lysknappen i huvudet. I någon mån är det väl tidsomställningen som spökar, men framförallt knyter det sig när jag vet att jag måste upp på ett hyggligt tidigt klockslag och inte har råd att vara zombie hela dagen.
Nu är jag just det – igen. Zombie. Som bara slumrat någon liten stund senaste dygnet.
Skänk mig en tanke…
• • •
Att just Bruins och Rangers skulle utkämpa en kamp som den här strax efter Thanksgiving…nä, så såg i alla fall inte min inför-säsongen-prognos ut.
Bruins skulle väl fortsätta vara bra, men inte dominanta på samma förkrossande sätt som ifjol. Det borde vara omöjligt när man förlorar sina två främsta centrar – inklusive odödlige Patrice Bergeron – och ytterligare ett antal fina namn. Ändå är de, i princip, det. Lika förvånande som imponerande och äran ska tillskrivas välförtjänte Jack Adams -vinnaren Jim Montgomery.
Ett NYR som först vek ner sig så grovt i vårens slutspelsserie mot Devils och sedan ersatte Gerard Gallant med Peter Laviolette hade jag knappt några förväntningar på alls. Han, Lavy, lämnade blott en oinspirerad pyspunka efter sig i Washington.
Det är dock bara att erkänna att han med sina mer rigida och måhända mindre underhållande idéer ställt till med ett mindre mirakel på Manhattan och gett ett begåvat lag helt ny struktur och balans och styrsel – allt det som när, när push came to shove, saknades under Turk.
Och här är vi nu, med just denna tidiga seriefinal.
Man ska verkligen inte gå omkring och tro att man fattar så mycket.
• • •
Ursprungligen tänkte jag mig en rejäl dubbelmacka idag.
Ja, alltså det spelas ju matcher i den här nejden även ikväll och eftersom jag ändå häckar ovanpå Penn Station kändes det som att det skulle vara lite kul att efter slutsignalen här på Manhattan ta hissen ner i källaren, hoppa på NJ Transit-tåget och åka ut till The Rock och se krisande Devils mot Sabres också.
Men vi får verkligen se hur jag mår om några timmar, bristen på sömn tjuter redan som ett brandlarm i hela huvudet och jag vill gärna vara med även när nästa vecka börjar…
• • •
Dagens tipsrad ser ut som följer:
•NY Rangers – Boston 2 (OT)
•LA – Montreal 1
•New Jersey – Buffalo 1
•Pittsburgh – Toronto 2
•NY Islanders – Philadelphia 1
•Colorado – Calgary 1
•San Jose – Vancouver 2
•Vegas – Arizona 1
• • •
Min bild är att Rangers under hela lönetakseran – alltså den era jag bevakat – haft svårt mot Bruins. Huruvida det är statistiskt säkerställt har jag inte lyckats reda ut under min deppiga vaknatt, men det känns så och har framförallt gjort från 07-08 och framåt (dessförinnan var björnarna på dekis monumentale och kom sist i dåvarande Northeast-divisionen två år på raken, det glömmer man lätt).
På något sätt är det som att Blueshirts alltid krymper i skenet från det där B:et, blir lite mindre och mer beskedliga.
Det är ena skälet till att jag tror att gästerna vinner den här tunga holmgången.
Det andra är att man har lite svårt att föreställa sig Marchand & co förlora två matcher i rad.
• • •
Svenska målskyttar lördag 25/11: Mika, Adrian Kempe, Subway Willy, Nils Höglander, Elias P, Wild Bill Karlsson.
• • •
Allt stöd till Avs-stjärnan Sam Girard – som meddelat att han avbryter säsongen för att få behandling för svår ångest och alkoholmissbruk.
Det är modigt att erkänna för sig själv och omvärlden att man har problem – och att be om hjälp.
• • •
Ja, Hyttmyran, även jag som så att säga upplevde det live, har svårt att förstå vad som hände i Raleigh igår.
Det är ju helt otroligt att stackars Antti hade sämsta räddningsprocenten i hela jäkla historien.
Nästan ännu konstigare är det faktum att ingen hade särskilt spektakulära saker att säga efteråt.
– Vi tog vara på våra chanser, konstaterade Brayden Point.
Jotack.
Fortsättningsvis ska jag se på honom som the man who states the obvious.
• • •
I personalhissen på väg upp till pressrummet är det en ung kvinna, gissningsvis anställd i ett av alla otaliga matstånd, som svär ve och förbannelse.
– Skiftet på juldagen…det är fucking bullshit, ryar hon åt en lätt förskrämd kollega.
Då vet ni, så ni inte får för er att söka jobb på Garden över jul, när Knicks spelar match mot Milwaukee Bucks.
• • •
Visst är det alltid så att Mika börjar röra på sig på allvar så här under andra halvan av november?
Well, igår kom den stora islossningen och when it rain it pours i Zibanejad-land, så idag kommer det mer, jag törs nästan lova.
• • •
Det är alldeles extraordinärt fullpackat på pressläktaren seriefinalen till ära, framförallt med tillresta Boston-murvlar och en satans massa scouter, så jag har helt fräckt plötsligt skickats ut på en kant jag inte vistats på sedan Kung Henriks heydays.
Men vi får väl se det som att ombyte förnöjer, I guess.
• • •
Rangers startar Quick idag och det är ju bra konstigt att man inte gör ett sånt hissljud med läpparna när man ser det.
Han har verkligen varit ljusår bättre än det fanns anledning att tro att han skulle vara.
Dock:
Om jag varit Lavy hade jag använt honom igår och Storken idag.
• • •
Extra fint besök på den överfulla pressläktaren: Kajsa Kex, the queen of TV4, gör oss sällskap just i eftermiddag.
Det är en ära för oss alla.
• • •
OK, folket.
Ta ett djupt andetag – och ta ett till.
Nu, alldeles strax börjar den – Årets Match!
