Hall of Fame-kväll i Toronto, del 2

TORONTO – CALGARY 2-1 (Period 1)
• • •
Subway Willie är lika omöjligt att stoppa som The A-Train på express-färd under åttonde avenyn i gamla hemstaden New York.
Vår första Hall of Fame-match hinner inte pågå mer än tre minuter förrän han dansar in framför Flames-kassen och vickar in ett galet läckert mål.
Poäng i 14 matcher i rad – and counting.
• • •
Inte nog med Henke – med den nya, glittrande Hall of Fame-ringen på fingret.
Ut på isen innan puckdrop kommer också tidigare medlemmar i Hall of Fame och bland dem märks inte minst en viss Foppa från Ö-vik.
Coolt.

• • •
Även Ironhook från Gävle frälser oss med ett fint mål och därmed borde detta vara om inte helt klart så i alla fall luta kraftigt till Leafs fördel, för Flames har inte haft mycket att komma
Men på typiskt hösten-23-vis ramlar en skitpuck ändå in bakom Woll och vet inte alls hur heller denna match ska sluta.
• • •
Ingen ska komma och påstå att det är sådant drag i Scotiabank Arena att det rister i takpanelerna.
Med fem minuter kvar lyckas några kids i ena kurvan få igång en ”Go, Leafs, go”-ramsa men för det mesta uppträder de blåvita till ackompanjemang av lågmält, oroligt mummel.
Så blir det kanske per automatik i städer där alla vet inget av betydelse egentligen äger rum förrän i april.
• • •
Alla i Flames-uppställningen värmer med nummer 30 på tröjryggen.
Men nej, det är inte Henke de hyllar. Det är Mike Vernon – målisen som ledde klubben till hittills enda Stanley Cup-titeln 1989.
• • •
Sombrero-Johan parkerar på pressläktarsätet intill och har nu förstört min kväll genom att ställa upp en påse popcorn på bordet.
Helt i avsaknad av karaktär kan jag inte låta bli att ta för mig – och de där hårda majsflarnen fastnar överallt i mitt eländiga garnityr.
• • •
Nazem Kadris relation med de gamla fansen har gone sour, kan man konstatera när han hamnar i lite gurgel i slutet av inledningsperioden.
• • •
Det här en av de sällsynta kvällarna när ”O, Canada” är enda nationalsången som framförs.
Såna har man inte upplevt så många av.
• • •
I eftermiddags hälsade jag faktiskt på Lanny McDonald för första gången – och kom helt osökt in på det faktum att Håkan Loob fortfarande är den ende svensk som gjort 50 mål under en NHL-säsong.
– Och han gjorde allihop för Flames, myste jättemustaschen från Alberta.
Indeed.
• • •
Själv såg jag, slår det mig, Ingvar Carlsson på tunnelbanan i Stockholm en gång – och han är ju nästan lika cool som Lill-Nyllet.
• • •
God bless you, Idsint – utan dig hade det blivit en ensam kväll vid lägerelden.
Tråkigt när bloggen ger sig ut on the road. Ska det ske oftare behövs lite uppslutning, folks.