NHL-bloggen

Original Six Showdown på Broadway

Det är förstås en regelrätt jackpot det här, en gudomlig nåd, en ofattbar ynnest.
Ja, det här jobbet alltså. Att få bo i New York och kväll efter kväll gå på NHL-hockey och hänga backstage på Madison Square Garden och träffa världens största hockeyspelare och utan några förbehåll spinna vävar av intryck och observationer och allmänt stream-of-consciousness–nonsens i ett forum som detta – och få betalt för det!
Ibland behöver jag verkligen påminna mig om att jag inte ens under desperata tonår när jag inte gjorde annat än drömde för stora drömmar hade kunnat föreställa mig ett sådant liv.
Likafullt:
Vissa dagar är det mindre kittlande och stimulerande och berikande att gå till detta jobb än andra. Ett visst mått av slentrian och själlös rutin sipprar med åren in även i de mest mirakulösa sagor. Bortskämt kanske, men jag jag törs lova att det händer till och med Mick Jagger under några av stoppen på en oändlig världsturné, trots att 80 000 hänrycka fans sjunger med i ”Tumbling Dice” då också – verkligen inga som helst jämförelser i övrigt.
Men så kommer det kvällar som den här, när Toronto Maple Leafs sladdar in på Manhattan för ett hett möte med Broadway Blueshirts, och med ens står hela det otroliga privilegiet åter klart som i blixtbelysning.
Det är ju alldeles otroligt att jag ska få vara med när två klassiska Original Six-kapell på jakt genom övre delen av tabellen drabbar samman i en arena som inte utan fog kallar sig världens mest berömda, att jag ska få se se stjärnor som Auston Matthews och William Nylander och Artemi Panarin och Adam Fox, att jag ska få förnimma den elektriska buzzen inför och under en verklig happening när Manhattan-skymningen fallit, att jag ska få höra Gris-Olle gorma och att jag ska få skriva för er.
Det är en dröm jag befinner mig i – och nu fortsätter den.
• • •
Det var en liten happening på Long Island igår också och ja, lite svider det att jag missade den.
Framförallt hade jag velat ta del av ögonblicket när det stod klart att Tavares touchadepucken innan Morgan Reillys sena kvitteringen och därmed nådde milstolpen 1000 poäng.
Man kan lugnt säga att fansen där ute – ligans mest hetlevrade, därom råder ingen tvekan – inte njöt av att Public Enemy Number One fick göra det inför deras ögon, i deras lada, och det är en speciell sorts kick att uppleva sådant känslosvall.
I Toronto tycker många, inte minst i media, att det där ilskna buandet vittnar om ”lack of class” och jaja, det kanske man kan tycka – men försök få dem att sluta.
• • •
Det är kallt och blåsigt i Gotham, men det har slutat regna och solen lyser från blå himmel och därmed blir jag så glad att jag lämnar tjocka rocken hemma och går ut i bara tweed-kavaj och polotröja och lite fryser jag men det får det vara värt – det känns ju ändå som att livet återvänt.
• • •
We’ll meet again, kan jag inte låta bli att mumla för mig själv när jag ser Lill-Nyllet svepa förbi i korridoren utanför gästernas omklädningsrum i Gardens inre.
Senast ”sågs” vi i Stockholm i vårt gemensamma fädernesland för en knapp månad sedan och helvete – hur kul hade vi inte då?
Han har inte varit lika dominant sedan Leafs återvände hem till Nordamerika, men nu har han ju tvinnat ihop en ny fin poängsvit a fem matcher och jag märker på såväl läsarreaktioner som hemma-redaktörernas entusiasm att Subway Willy fortfarande är hottaste svensken i NHL, så det ska bli ett sant nöje att ha en liten reunion.
• • •
En gubbe som hunnit bli så gammal som jag borde kanske inte vara road av att sammanställa årslistor av olika sorter när helgerna börjar närma sig, men jag skiter i vad man borde och bejakar denna tradition med öppen famn.
Resultatet kan studeras i nöjeskrönikan på lördag, då radar jag upp albumen och filmerna och tv-serierna och allt annat jag tyckte bäst om det mystiska året 2023.
• • •
För första gången någonsin startar Martin Jones i Leafs kasse ikväll.
Känn på den du.
På andra sidan är det Storken som stämplar in för tjänstgöring och det känns ju mer normalt, men Ulrika ställde en intressant fråga i spåret i söndags:
Har inte Jonathan Quick hittills varit lite, lite bättre än Storken?
Det låter konstigt när man säger det, jag vet, men…jo, fan.
• • •
Kyle Dubas uttryckte sitt fulla stöd för Mike Sullivan igår och visserligen visar historien att sådana deklarationer inte alltid är så mycket värda, men just Dubas verkar vara en osedvanligt lojal boss och personligen tycker jag att han har alldeles rätt i att granitblocket från Massachusetts trots allt är rätt man att lotsa pingvinflocken i rätt riktning.
Det är mycket som så att säga inte kuggat i i det nya lagbygget ännu, för många briljanta kockar rycker i stekspaden i köket, men jag tror fortfarande att det kommer ske och när det gör det – beware of the dogs!
• • •
Avbräck för Rangers: K’Andre Miller missar Toronto-matchen av personliga skäl och Matthew Robertson har kallats upp från Hartford.
Erkan från Tjockhult får nog kliva fram och ta större ansvar igen.
• • •
Tisdagens tipsrad:

•NY Rangers – Toronto 1 (OT)
•Ottawa – Carolina 1
•Pittsburgh – Arizona 2 (OT)
•St Louis – Detroit 1
•Nashville – Philadelphia 1 (OT)
•Edmonton – Chicago 1
•Seattle – Florida 2
•Vancouver – Tampa 2
•Vegas – Calgary 1
•Sen Jose – Winnipeg 2

• • •
Ja, Hajarna har varit the toast of the week, men nu ska de spela första hemmamatchen efter en låååång roadtrip och vi vet alla hur det brukar gå.
• • •
Svenska målskyttar i afton: Lill-Nyllet, Erik K, Filip F, Mattias Janmark, Elias P, William K, Fabian Z.
• • •
Mikko Rantanen osäkrade revolvrarna och sköt skarpt på och utanför isen i Denver igår.
Efter Avs mäktiga vändning mot Flames gick han till angrepp mot lagkamraten Artturi Lehkonens pappa Ismo, som i somras tydligen sa ofördelaktiga saker om sonens berömda lagkamrat i finsk media.
Fina grejor, om ni frågar mig. Lite mer temperament och hårdare verbala tacklingar – istället för fegt skitsnack bakom breda ryggar – gör NHL-hockeyn gott.
För övrigt är jag lite bekant med Ismo, han ingår alltid i det finska Viaplay-team som följer Stanley Cup-finalerna, och jag tror mig kunna svära på att han inte alls har något emot lite mothugg.
De är ju inte så tunnhudade, våra bröder och systrar i österled…
• • •
Huset är fullt av scouter ikväll och det lovar gott. Jag menar, det är ju snart dags att trejda hit Elias Lindholm. I utbyte mot…tja, Chytil skulle se bra ut i Flames-tröja.
• • •
Hur ska församlingen fira Lucia då, om man får fråga? Att vi har ett par tomtar i spåret vet jag – hoho! – men hur är det ljusdrottningar och stjärngossar? Jag kan tänka mig flera i bägge rollerna.
• • •
Att försöka följa Department of Player Safety-bossarnas resonemang är lika svårt som att hänga med när Professor Kalkyl förklarar för Kapten Haddock hur han byggt sin raketmotor i Tintin-äventyret ”Månen tur och retur”.
Att Perron stängs av i sex matcher må vara i sin ordning, men att Gudbranson samtidigt får en enda är ju helt koko – och att de inte ens tittar på situationen när Strome höll på att trasa sönder Kyle Connors ena knä…ja, jag säger som n Haddock: Anfäkta och anamma!
• • •
Intressant liten karta om vilka lag som har högst tittarsiffror – och var.

Det går att förstå att Tv-bolagen gärna vill sända Bruins-matcher.
• • •
Alright then.
The dream lives on – med vad jag tror blir en pang-match i the bright lights of Broadway.

Per Bjurman