Youngblood Leos första Broadway-show

It’s Friday, I’m in love!
Nävars, det är jag väl egentligen inte – annat än i livet, i New York, i Lee Ranaldos gamla ”Waiting on a Dream”, i mina nya italienska skor, i Carey Mulligans rollprestation i ”Maestro”, i Mikas direktskott, i drajjan på Wollensky Grill, i det faktum att storebror Ola om några dagar kommer hit för att fira jul och i mina bloggläsare.
Men man får ju alltid extra feeling denna gyllene veckodag – de grådaskiga tisdagarnas absoluta motpol – och riktigt inspirerade gånger kan det ju kännas som att man faktiskt är kär när vardagens outhärdliga gråhet under tidiga eftermiddagen liksom ångar bort och helgens heliga löften börjar skälva på gator och avenyer.
Det här – fredag femtonde december 2023 – är just en sådan gång, för Rangers ska spela mot Anaheim och youngblood Leo Carlsson begå sin urdebut i The Woooorld’s Most Famous Arena, alltid försatt i ett särskilt tillstånd av weekend-eufori vid Friday Night Spectacles.
Hjärtat slår hårt, det pirrar i magen, röda kinder hettar, blicken flackar, handsvett torkas diskret av mot byxbenen och knälederna känns mjuka.
Jo, jag är nog fan in love – och övertygad om att Amors pilar träffar där de ska, så kärleken blir grundligt besvarad innan klockan slår midnatt.
• • •
– Oh, Per är här! Då vet man att heta svenskar kommit till stan. Annars ligger han och sover den här tiden på dygnet, skrockar en kollega vi kan kalla Dan Rosen när jag strax före halv elva lufsar in på det tomma läktarvalvet bakom spelarbåsen för en morning skate.
När andra, mindre bekanta morgonpredikanter tittar förskräckt åt mitt håll har han dock vänligheten att förklara varför.
– Han jobbar till fyra-fem om nätterna.
Precis.
Det gjorde jag även i natt, men likafullt masade jag mig under vådligt grymtande och stånkande upp när klockan ringde och tog mig över ön i den tjuriga förmiddagstrafiken.
För det är precis som han säger, Rosen.
Vi har verkligt hot Swedish stuff i nejden så här nio dagar innan jul.
• • • 
Det är ju The Cure som gjort ”Friday, I’m in Love” och faktiskt, albumet denna ultimata fredagshymn ligger på, ”Wish”, var den första jag belönade med fem plus i Aftonbladet våren 1992.
Ja, som jag minns det slog jag till med högsta betyg på både den och Sonic Youths ”Dirty” samma aprilfredag (ja, det var ju dessutom på fredagarna vi publicerade nya skivrecensioner, i gloriösa bilagan Puls).
Riktigt hur jag vågade det förstår jag inte, för jag var helt ny på tidningen då, men någon – antagligen Lars Nylin eller Andres Lokko – hade väl fått mig att förstå att det är med stora gester man bryter genom bruset.
På den vägen är det…
• • •
Mötet med Leo idag resulterade i något så old school som en regelrätt förhandsartikel.
Du hittar den här
Jag tycker alltid det där är så mindblowing, hur små knattar besökt garden och stirrat storögt och drömt omöjliga drömmar om att en gång uppträda här – och så plötsligt kommer den dagen.
Må ynglingen från Karlstad få en helt oförglömlig kväll under the brightest spotlights på planeten.
• • •
Easybeats ”Friday On My Mind”, George Jones ”Finally Friday”, Thems ”Friday’s Child”, J.J Cales ”Friday” och Specials ”Friday Night, Saturday Morning” är andra stora fredagspsalmer – liksom, förstås, Springsteens ”Out In The Streets” och Abbas ”Dancing Queen”.
De två sistnämnda har ju inte veckodagen i titeln, men handlar verkligen om fredag i alla fall.
• • •
Ducks har bara en frivillig skate under förmiddagen och Leo deltar inte på isen, ärrad veteran som han är…
Men som alltid – eller nästan alltid – finns hela laget ändå på plats i olika utrymmen runt omklädningsrummet, för coachmöten och videoditon och massage och fix med utrustningen och what not.
I de stunderna framstår alltid livet för NHL-spelarna som mest ljuvligt. De har det så soft, så behagligt, så roligt, så mysigt rentav – och behöver inte fundera så mycket på pressen de egentligen lever under.
En dröm jag haft – och kanske i någon mån fortfarande har – är att få jobba åt ett lag under en säsong, som typ PR-nisse, och vara inne i den där bubblan.
Men då kan man inte blogga om vad man ser och upplever, så det går bort.
• • •
It’s Friday, I’m a grym tippare. Jo, just ikväll känner jag på mig att jag är det.

•NY Rangers – Anaheim 1
•Carolina – Nashville 2 (OT)
•NY Islanders – Boston 2
•Dallas – Ottawa 2
•Arizona – San Jose 2
•Vegas – Buffalo 1

• • •
Man hinner fundera mycket när man står i kulisserna i ishallar och väntar på hockeyspelare (vilket jag torde gjort i sammanlagt halva livet vid det här laget…). Till exempel hur mycket som krävs för att driva dessa monstruösa NHL-hallar.
Kolla bara sladdarna i taket här.

Jag får armsvett bara av att tänka på hur mycket som måste kunna gå fel i den där sortens härva – och hur krångligt det måste vara att fixa.
• • •
It’s Fridy, I’m a målskytt kommer följande svenskar kunna säga ikväll: Mika, Leo Carlsson, Filip Forsberg, Pierre Engvall, Fabian Z och Wild Bill Karlsson.
• • •
De som tror att Tampas gamlingar börjar tackla av fick något att tänka på igår.
Stammer gjorde alltså fyra mål, Vasy stoppade 53 skott och Kutjerov blev med ytterligare några avtryck i protokollet först att ta sig upp på 50 poäng i år.
Och hey – det var inte Blackhawks de spelade mot, det var Edmonton fucking Oilers!
• • •
En grej jag inte fick med i den där förhandsblänkaren var beundran Leo uttryckte för Mika.
– Varje gång jag möter svenskar jag ser upp till känns det väldigt stort och Mika ser jag verkligen upp till, säger han.
Respekt för äldre är fint det.
• • •
Paul Maurice sprider ständigt minnesvärda one-liners omkring sig och under presskonferensen efter andra raka 0-4-förlusten (!) kom det ytterligare en.
– Vi är bra på en handfull saker och ni fick inte se en enda av dem…
• • •
Ja, en heldag i Penn Station-kvarteren tar form idag. Efter Leo-intervju och lämning till redaktör Pettersson stövlar jag över till Hudson yards, äter en en sallad (!) till lunch, kollar utbudet i den nya NHL-butiken och börjar sedan, under utdragen Starbucks-sittning med en tall vanilla latte och en brownie, knattra på detta intro.
Its Friday…ja, ni vet.
• • •
Värmlänningen Adam Edström får en ny chans ikväll, det kan bli NHL-debut. Någon form av bug rasar i Rangers-truppen – liksom i alla andra trupper – och han har kallats upp från Hartford.
Please, hockeygudar, ge oss den guldkantade lilla bonusen.
• • •
Salladen är för övrigt ett misstag, som jag förstås borde förstått, eftersom jag inte är kanin. Den är bara tråkig och smakar ingenting.
Nu måste den kompletteras med ett antal Garden-vurrar.
• • •
Uppdrag i morrn: Storhandla på Bon-Bon, den svenska godisbutiken som numer också huserar på Upper East Side, inför storhelgen.
Must är a must, som ni vet – men jag tänker också köpa chockerande mängder skumtomte, kexchoklad, surskalle och Ahlgrens bilar.
• • •
K’Andre Miller har återvänt till New York efter att ha hanterat vad som kallas personliga ärenden, men han spelar inte ikväll heller.
Det kan vara Leos stora chans.
• • •
Julenkäten? Ja, keep your shirt on. Den kommer, men det är en dryg vecka grundserie kvar och somliga som tror att de slipper svara i år ska bli hunted down innan dess…
• • •
In med Edström, in med Edström, in med Edström!
• • •
Ducks ska spela även mot Devils i The Rock på söndag och dit hade jag tänkt att ta mig då, men nu noterar jag i väderprognoserna att det ska bli storm och vänta…jag kollar kristallkulan…oh, jag kan se den: Korresoffan!
• • •
I Rangers kasse står förstemålisen.
Ja, Jonathan Quick alltså…
• • •
Starkt, Hyttmyran. It’s Friday, you’re in blogg-mood!
• • •
Nej, egentligen tror jag ju inte att Ottawa slår Dallas, men jag tippar numer som San Jose spelar hockey: Jag anser att jag inget har att förlora, bara kör och tar grova chanser mellan varven.
• • •
Jaha, man ska få börja bevaka ännu en Foppa – ute i Harrison i New Jersey om somrarna.
MLS-bloggen…vad tror ni om det?
• • •
OK, folks.
It’s Friday – och vi låter kärleken flöda i The Woooorld’s Most Famous Arena!