Söndagens lilla efterfest, del 2

NY RANGERS – WASHINGTON 2-0 (Period 1)
• • •
Jo, FOMO pumpar förstås i holken.
Det blir ju så när det är kul där man brukar vara och skulle ha varit nu också – och det verkar rätt kul på Garden denna eftermiddag.
Men beslutet att stanna i soffan var korrekt, jag är verkligen fucked-up av sömnbrist.
• • •
Rangers känns betydligt skarpare än igår och brödmannen brer en fin leverpastejmacka redan efter 50 sekunder.
Men de hade behövt mer än det enda må…höll jag på att säga, men just som jag skriver det ökar Laffe, med bara 49 sekunder kvar, på till 2-0.
Oh well.
De gör dock bäst i att komma ihåg att detta Washington-lag har hjärta och inte kommer vika ner sig.
• • •
Det fortsätter blåsa som på Pampas slätter i New York och om en stund ska det börja snöa också.
Kung Bore, ditt svin…
• • •
Kaapo – KK, kallad av somliga – föräras rungande ovationer från läktarhåll när han presenteras under lineup.
Det säger en del om hur saknad han varit.
• • •
Tre utvisningar har vi haft i inledningsperioden – alla för high-sticking.
Pojkarna får ta och hålla reda på sina redskap.
• • •
Ja, Carlson & co lämnar Laffe så ensam vid Charlie Lindgren innan 2-0-målet att han hade hunnit sätta sig ner på en tältstol (om han till äventyrs haft en sån med sig…), tända en cigarett och läsa tidningen innan avslutet.
Inte så bra.
• • •
Får en Facebook-påminnelse om att det idag är exakt tre år sedan jag återvände till Garden efter den förbannade pandemin.
Då hade det gått exakt 313 dagar utan livehockey och trots att vi satt nytestade i en helt tom hall och inte fick ta av oss de förbannade munskydden ens i ett par sekunder kändes det som himlen.

Om någon den kvällen sagt ”Om tre år kommer du vara för utmattad för att orka gå hit på utsåld söndagsmatiné” hade jag vrålat ”Aldrig!”…
• • •
Så trevligt att ta del av vänliga ord om dagens lilla intro, jag som trodde ni skulle bli besvikna och vredgade.
Nu ”gör” vi de sista 40 minuterna ihop också.