Sweet Thursday i korresoffan
Jamen, hallå igen.
Hur står det till i församlingen?
Själv är jag på mycket bättre humör än förväntat och ser plötsligt fram emot den här laddade torsdagsomgången.
Jo, jag minns att jag så sent som för fjorton-femton timmar sedan beskrev den som ”oinspirerande”, men under den sällsamt gladlynta eftermiddagen har jag plötsligt fått feeling och känner på mig att det kommer hända en massa spektakulära och hisnande saker både här och där.
Så låt oss rulla tärningen ihop och se vad ödet har in store för oss.
Deal?
Awesome!
• • •
Egentligen borde jag tvärtom vara trumpen idag, för i eftermiddags togs jag genom stålbadet som nu går under namnet ”Podcast-avsnitt 448 – 2.0″.
Det är verkligen en psykisk påfrestning att ta om en hel sändning på det viset och försöka säga ungefär samma saker utan att låta helt mekanisk, men så tvingas ju skådespelare leva och Ekeliw är ändå ett slags Ingmar Bergman i min livsstory.
Fast det ber jag härmed att få göra väldigt klart: Glömde han att trycka på inspelningsknappen igen (han förnekar bestämt att det var vad som hände igår, men vi har ju våra misstankar, ni och jag…) blir det fantamme inget avsnitt den här veckan!
• • •
Efter mer än ett och ett halvt års frånvaro gör Oliver Kylington av allt att döma comeback med Calgary Flames ikväll och i en intervju för SVT i samband med återkomsten delar han med sig av sanningar alla borde reflektera över – länge.
– Det var väldigt mycket skam och man styrs av rädslor. Samhället är uppbyggt så. Att visa sig sårbar, det har macho-samhället ”displayat” som ett tecken på svaghet, men egentligen är det tvärtom – det är ett tecken på att du är modig och vågar ta tag i saker som är jobbiga. Det är väldigt lätt att skjuta upp sina problem och fly från dem, men i slutändan kommer de jaga dig tills du dör, säger han apropå det faktum att det tog tid innan han sökte hjälp för att komma till rätta med den psykiska ohälsa som plågat honom.
Exakt så ligger det till. Den svage är den som inte vågar be om hjälp och istället gömmer sig bakom spelad hårdhet. Den som släpper garden och öppnar sig för de som kan hjälpa är tuffingen.
Den som tror något annat har inga insikter alls om vad det innebär att må riktigt dåligt.
• • •
Apropå comeback:
St Patrick rider ikväll åter in i Montreal – metropolen där han en gång adlades och blev ett av hockeyns verkliga helgon.
Jag vet inte riktigt hur man gör en sådan happening rättvisa i ord, men lite är det som när Diego Maradona kom hem till Argentina – särskilt som ingen så sent som för en vecka sedan hade en aning om att denna pånyttfödelse i NHL:s strålkastarsken väntade.
Det blir, i sanning, nåt att ta del av.
• • •
Dom skulle fixa en grej i holken i morse, så jag tvingades masa mig upp betydligt tidigare än vanligt och det kändes ju så lagom muntert efter bara några timmars sömn – men det visade sig vara en blessing in disguise.
För jag kom ut i Manhattan-myllret redan under tidiga förmiddagen och tog en lång promenad i diset, utan stress och utan destination, och fylldes plötsligt av ren eufori över att bara vara här – i New York Fucking City! Människorna, byggnaderna, ljuden, energin, tempot, livet och rörelsen…herrgud!
Det var då jag tände till på nattens NHL-omgång också.
Lärdom Farbror Bofink sålunda bör ta till sig: Om tillvaron bara får vara lite mer än hockey blir hockeyn med ens mer attraktiv också.
• • •
Han såg ut som ett fynd under hösten, men ju djupare vi trängt in i den obarmhärtiga vinterlunken, desto mer uppenbara har den åldrande Nick Boninos begränsningar blivit och idag satte Rangers motvilligt upp honom på waivers.
Tuffa bud, men, tja, han är done – och vi blir alla åter påminda om att det är en sak att prestera i oktober och november och en helt annan att göra det när saker och ting börjar tajtas till på allvar.
Tänk om vi kom ihåg det till i höst, när vi sitter och är betagna av nästa tomtebloss…
• • •
The Tipsrad of the night:
•Detroit – Philadelphia 1
•Montreal – NY Islanders 2
•Ottawa – Boston 2
•Tampa – Arizona 1
•Carolina – New Jersey 1
•Dallas – Anaheim 1
•Minnesota – Nashville 1
•Calgary – Columbus 1
•Edmonton – Chicago 1
• • •
Dallas-vänner i spåret – ni vet vem som (också!) gör comeback ikväll va?
Just det – Mighty Miro Heiskanen.
Det är mycket stort.
• • •
Blågula målskyttar 25 januari: Lucas Raymond, Tranås-Simon, Vigge Hedman, Joel EE, Filip Forsberg, Oliver Kylington, Elias Lindholm, Mattias Janmark.
• • •
Vad beträffar ”Eufori över att bara vara här” missade jag en milstolpe den gångna helgen.
Då, 20 januari, var det exakt nitton år sedan jag dansade ner i en snöstorm på Newark och blev New York-bo.
Grattis till mig – nitton år är ingen försumbar del av ens vuxna liv, that’s for sure.
Och nästa år ska vi definitivt fira ordentligt.
• • •
Olle Lycksell får chansen med Flyers ikväll, i en kedja med Tyson Forester och Ryan Poehling.
Kul, hoppas han gör Tårtan glad och tillfreds.
• • •
Det finns, ifall någon undrar över kvällens rubrik, en grym, smäktande Johnny Mathis-dänga som heter ”Sweet Thursday”.
• • •
Todd McLellan flög med Kings till Denver idag (för morgondagens match – det är inskrivet i kollektivavtalet att lagen måste flyga till alla bortamatcher redan dagen innan) och är sålunda fortfarande lagets coach.
Men hur länge till?
• • •
Om ni lyssnar på podden idag framgår det att jag numer röker små, coola cigariller – med vaniljsmak.
Det innebär inte att jag börjat röka igen, inte på riktigt. Jag tänder bara en någon enstaka gång och drar inga halsbloss.
Ville ha det fört till protokollet.
• • •
OK, nu svingar jag lasson över huvudet i hopp om att fånga ett juicy byte där ute i NHL-kvällen.
Del 2 kommer nog även den här gången efter två perioder i de tidigaste matcherna, för det blir mycket mindre forcerat på det viset.
Have fun, folks!
