Tidig divisionsfinal i Metropolitan, del 2

NY RANGERS – CAROLINA 0-2 (Period 1)
• • •
Hurricanes är tillbaka.
Det ser ju åter ut som i deras allra bästa stunder under den pågående Rod The Bod-eran.
De nyper till direkt, i ett tidigt PP, och ser sedan till att göra det svårare för Rangers än någon annan gjort på väldigt länge; stressar dem med obeveklig forechecking så uppspelen bara blir blaha, kloggar effektivt igen mittzonen och försäkrar sig, de få gånger hemmaspelarna kommer så långt, om att de inte får något syre alls i anfallszonen.
Precis i slutet av perren föräras de ett nytt powerplay och då smäller det återigen på en gång.
Vem, frågar man sig, är det egentligen som leder divisionen?
• • •
Jag utgår från att Storfinken gör vad han kan vid rinkside, men det tidiga Hurricanes-målet verkar synnerligen menligt på stämningen i den omsusade ladan.
Tidvis är det tystare är man tror att det ska kunna vara med 18 006 själar ombord.
• • •
Medan Canes är helt skoningslösa när de får spela med en man mer kan Rangers hittills enda PP för kvällen vara säsongens hittills mest tandlösa.
De har alla möjliga problem att alls ta sig över blålinjen – och när de till slut gör det händer ändå ingenting.
Then again: Det är Canes som gör det extremt besvärligt för dem.
• • •
Varför buar Garden så fort Aho nuddar pucken?
Det kan inte rimligen vara så att han ska ha skit bara för att han är så bra, så töntigt kan inte ens Gris-Olle uppföra sig.
• • •
John Brancy borde verkligen sjunga alla nationalsånger – överallt, varje kväll.
Blir svårt logistiskt, men måste lösas på något vis.
• • •
Storken har verkligen varit ute och såsat med puckarna några gånger.
Det vittnar om bristande skärpa och vad sa vi? Den som inte är tillbörligt fokuserad denna tid på året blir uppäten av verkligheten.
• • •
Tim Robbins blir inzoomad i jumbon.
Men han är ju frekvent Garden-gäst att de lika gärna skulle kunna zooma in pucken.
• • •
Sure, Rangers kan göra saker och ting mycket bättre än så här, framförallt genom att skruva upp tempot i sina egna aktioner, men att komma tillbaka från 0-2-underläge när Rod The Bods killar spelar på det här viset…det är inte lättare än att ta sig över Atlanten med eka.
• • •
Nu ska jag ha en kaffe, faktiskt.