Omstart i The Woooorld’s Most Famous Arena, del 2

NY RANGERS – COLORADO 0-1 (Period 1)
• • •
Lavinen rullar…
Det slående – för att inte säga iögonenfallande – är att Avalanche med all säkerhet själva tycker att de gör en sloppy skitperiod.
Ändå sitter vi här och är storögda över deras speed och deras ruskigt kvicka passningar och deras trixande med puckarna och deras aggressivitet.
När de i den här pausen får lite skäll av Bednar och under de återstående 40 minuterna hittar normalt fokus blir det gissningsvis inte nådigt för hemmalaget.
• • •
Rangers står samtidigt för en helt OK insats. Framförallt fredar de sig, som Linyreg påpekar, tappert under ett par utvisningar. Men igen: Det kommer knappast räcka när den här motståndaren skakar av sig All Star-rosten.
• • •
Även domarna själva inser att de gjort fel när Laffe åker ut för en tripping som tydligt och klart – i jumbon after the fact – är ett fall av friendly fire.
Men de kan inget göra, det är en typ av situation som inte får videogranskas.
Vilket är knasigt.
Om de nu har tekniken ska naturligtvis alla domslut kunna besiktas och, vid behov, ändras.
• • •
Bulgaren – som numer stoltserar med All Star-stämpel i passet – har snabbt gjort till tradition att briljera mot Rangers, laget som valde stork istället för honom och ska få betala för det så länge han är aktiv.
Så det hjälper inte mycket att Rangers kommer loss i strökontringar, som när firma Zibanejad & Kreider slår till med en lysande variant i numerärt underläge: Han tänker inte släppa några puckar förbi sig.
• • •
När Mikko blir arg börjar jag spontant nynna på ramsan Ekeliw gjort till podcast-klassiker.
Men det är han som ska nynna, inte jag – det blir inte på rätt sätt.
• • •
Ni som kollar den andra matchen, har de ens fått bort All Star-loggan från isen i Scotiabank Arena?
Det måste de väl fått – men snabbt jobbat i så fall.
• • •
Att det är MacKinnon som spräcker Quicks nolla behöver jag inte ens upplysa om, va?
Han spelar i praktiken varje byte och är fantamme farlig precis hela tiden.
• • • 
I yngre dagar hade jag aldrig kunnat föreställa mig att långsamt framförda nationalsånger skulle kunna vara ett skavsår i livet.
Men just så har det blivit.
• • •
Hey, vi är igång igen.

Det är alldeles, alldeles underbart!