Omstart i The Woooorld’s Most Famous Arena, del 5 – The End

NY RANGERS – COLORADO 2-1 (Slut, OT)
• • •
Det där får vi väl lov att säga att Rangers gjorde riktigt, riktigt bra.
De blev bara starkare och starkare ju längre matchen pågick och såg till att förtjäna både kvittering och segermål.
Är jag därmed proven wrong?
Mja, det vet jag inte. Men om de fortsätter på samma sätt under upploppet och slår fler lag jag beskrivit som varande av en helt annan kaliber lovar jag att pudla som en hel kennelklubb.
• • •
Till och från hade vi exil-svenskar tillgång till bloggen under den tredje attack-natt sedan i fredags och det var ju bättre än ingenting, men lik förbaskat extremt frustrerande.
Jag kan dock garantera att de ansvariga på tekniken gör precis allt de kan för att hjälpa oss och förtjänar en rungande applåd för sina insatser.
Kampen för att få vara ifred fortsätter och snart har vi alla VPN också…
• • •
Jahaja, ännu en gång blev Toronto alltså påmint om att hämnd är en rätt som bäst serveras kall.
Ingen mindre än Pierre från Ljungby – Maple Leaf-krigare i fyra säsonger innan trejden till Long Island för ett år sedan – avgjorde nattens urladdning på Bay Street.
– Det är klart att det kändes speciellt, det var första matchen i Toronto sedan flytten, hälsar han i ett sms under bussresan ut till flygplatsen.
Ja, det är klart.
• • •
När jag står och väntar på bil utanför Garden kommer en av de väderbitna karaktärer som befolkar Penn Station om kvällarna fram och skriker:
– Min tid är mycket mer värd än din!
Sen går han igen.
Ett oväntat påstående, men för all del, så kanske det förhåller sig.
• • •
Nu ska jag skriva grejor till Jarkko och sen sova och samla kraft inför tisdagskvällens rally i korresoffan.
Häng på då!