Rempire State Buidling lyser i New York

Alldeles strax tänds den nya attraktionen i Manhattans skyline och börjar blinka igen…
Rempire State Building.
Det är därför jag är här, på Madison Square Garden, ikväll.
Egentligen hade jag faktiskt tänkt skippa just denna förmodade parentes i serielunken. Då och då behöver man bryta den eviga rutinen och ta en paus och för en vecka sedan framstod en showdown mellan Rangers och Columbus Blue Jackets som det perfekta tillfället för ett sådant break. Finns det ett meh-lag i NHL den här sässen är det ju CBJ.
Men så utbröt Rempe-feber i New York och nu känns det tvärtom otänkbart att missa det omsusade tvåmetersfenomenets återkomst till Broadway.
Det kommer bli buller och bång så fort Matt Rempe visar sig.
Det kommer bli larmande hysteri om han proppar någon stackare från Ohio.
Och om han slåss igen – jag kan inte ens föreställa mig reaktionen under det välvda cirkustaket.
Tycke du det låter förfärligt – som fånig amerikansk wrestling istället för hederlig idrott?
Ja, så kan man tycka, men det kommer hända i alla fall.
New York har förälskat sig i Matt Kempe, på ett sätt staden bara undantagsvis förälskar sig i Rangers-spelare, och nu ska kärleken levas ut.
Och det är, kan jag inte förneka, väldigt kittlande även för en blaserad gammal bofink i pressboxen.
Light it up, Matt!
• • •
Huruvida det beror på att det faller ett elakt litet duggregn eller på att någon samvetslös dealer pumpat ut dåligt heroin i stan vet jag inte, men den ständiga tragedin på Penn Station har en alldeles särskilt intensiv Walking Dead-aura idag.
De stackars trashankarna där nere vrålar och skriker och kastar sig i stengolvet och gör våldsamma utfall mot förskrämda pendlare och ligger utslagna i rulltrapporna.
Man, det tidiga 80-talets New York City håller på att återuppstå.
• • •
Samtidigt vill jag ha fört till protokollet att jag tycker planerade slagsmål är löjliga och gärna ser att kolossen från Alberta behåller handskarna på ikväll.
Han måste inte anta varje utmaning. Det är på en NHL-rink han befinner sig – inte på rastgården på San Quentin.
Herr Rempe har kvaliteter nog för att göra lika spektakulära intryck på andra sätt. Detta utgjöt jag mig om i dagens lilla krönika i bladet och den kan du läsa här.
• • •
Så sanslöst tråkiga nyheter att komikern Richard Lewis, känd inte minst oförglömliga gästspel i ”Curb Your Enthusiasm”, gått bort.
God bless his soul.
• • •
Det blir ju inte sämre av att Rempire State Building har en saftig blåklocka efter mötet med Mathieu Olivier i söndags.
Så SKA en fajter i New York se ut, det har varit sant ända sedan Michael Corleones första rendezvous med Captain McCluskeys i ”Gudfadern”.
Bara nu inte Rempe får för sig att han ska hämnas på samma sätt som Vito Corleones yngste son och har sett till att Rangers svar på Clemenza – vilket torde vara kapten Trouba – gömt ett tillhygge bakom en spolanordning i båset….
• • •
Inga trejder har dessvärre ägt rum idag heller – i alla fall inte ännu – men däremot talade Jonte från Örby och jag om alla blockbuster-deals vi framöver förväntar oss under dagens podcast-inspelning.
Ta och lyssna när han klippt färdigt, Youngblood – det är ett matigt avsnitt och vi hade bra energi, tyckte jag det kändes som.
• • •
Rempire State Building i all ära, det är ju ett fint smeknamn, men i förmiddags var det en dörrman i mitt hus som föreslog att Rempe och Edström istället borde kallas Twin Towers.
Haha, riktigt fyndigt.
Fast Twin Towers kan man inte använda i New York på det sättet, begreppet är för tätt förknippat med det värsta som någonsin drabbat denna stad.
• • •
Även en kort tipsrad är den tipsrad, som Lundell sa – eller hur det nu var.

•NY Rangers – Columbus 1
•Edmonton – St Louis 2

• • •
Nä, jag tror egentligen inte att Blues vinner mot McDavid & co, men i mitt prekära läge måste man ibland chansa och gå emot alla andra.
• • •
Svenska målskyttar: Mika, Edström, Mattias Ekholm.
• • •
Att Rempe verkligen är talk of the town behöver ingen betvivla. Vid träningen i Tarrytown igår – komplett med dubbelt så stort mediauppbåd än vanliga tisdagar – berättade han själv, lika ystert som vanligt, att han häromdagen gick på Cheese Factory (!) och fick lov att posera på talrika selfies med andra gäster.
– Men jag försöker undvika media och uppmärksamhet. Jag stannar mest hemma och läser böcker och spelar på min gitarr, sa han med den där lyckliga hundvalp-looken.
Det är väldigt svårt att inte bli förtjust i snubben, det är det.
• • •
Detroit Red Wings går till slutspel och Nashville Predators går till slutspel.
There, nu har jag sagt det. Så är jag övertygad om att det blir.
Av de som just nu ligger ovanför strecket är det faktiskt bara Tampa och – möjligen, ifall Kempe blir borta länge – LA Kings jag inte känner mig helt säker på.
• • •
Dagen i pressrummet på Garden börjar med ett jag och Arthur Staples från The Athletic sitter och diskuterar Reverend Horton Heat.
Fantastisk jävel, är vi båda rörande överens om.
Men egentligen borde jag tagit upp Rod Stewart istället, för i natt drömde jag att han hade flyttat till ett stort hus i Sör Amsberg utanför Borlänge och bjudit mig på fest för att få veta mer om de lokala sedvänjorna.
Vi drack bourbon och spelade Little Richard-singlar, det minns jag väldigt tydligt.
• • • 
Now, matchen vi ska se nu borde kunna bli rätt bra oavsett om Cirkus Rempe lever upp till förväntningarna eller inte.
Jackets hade ju fräckheten att klippa av Rangers tio matcher långa segersvit i söndags och man kan nog utgå från att the hometown boys – som med den förlusten förvägrades möjligheten att skriva historia – planerar en gruvlig hämnd i denna retur.
• • •
Cheesecake Factory…haha! Där ska ju NHL-spelare inte äta.
Mika och de andra får lära honom hur, you know, rika människor navigerar genom livet.
• • •
Inte förrän Ekeliw berättade i podden idag hade jag hört att Barry Trotz och Andrew Brunette straffade Predators-spelarna ordentligt efter 2-9-fadäsen mot Dallas.
De – spelarna – hade planerat att gå och se U2 i game changer-arenan The Sphere när de någon dag senare kom till Las Vegas, biljetter var fixade och allt, men bossarna förbjöd dem. De fick inte gå. Istället tvingades de kolla matchvideo på hotellet.
Det måste ha gjort dem otroligt besvikna och förbannade, men gosse – sedan dess har de vunnit sex raka matcher.
Riktiga ledare vet att man ibland måste vara lite hård och elak…
• • •
Nu har det hunnit bli riktigt busväder i nejden och tydligen ska det framförallt börja blåsa utav helvete framåt 22-23-tiden.
Stackars Blue Jackets, det är just då de ska flyga tillbaka hem till Columbus för där väntar back-to-back-match mot Hurricanes redan imorrn.
I’m glad I ain’t gong with them, som King sa i ”Plutonen”.
• • •
Mister Bettman, vår värderade kommissionär, är in the house i afton.
Ja, han vill väl se vad all commotion är rörande den här nya jätten som säljer så många match-jerseys åt Rangers.
• • •
Just nu är Adam Boqvist enda blågula inslaget i Blue Jackets, men genom åren har ytterligare nitton svenskar tillhört Ohio-klubben.
Vet du vilka?
Well här är de: Anton Forsberg, Alex Wennberg, Kristian Huselius, Gustav Nyquist, Fredrik Modin, Emil Bemström, Strålle Strålman, Anders Eriksson, Wild Bill Karlsson, Samuel Påhlsson, Mattias Timander, Kevin Stenlund, Gabriel Carlsson, Marcus Björk, Tim Erixon, Dick Tärnström, Joakim Lindström, Christian Bäckman och Jakob Lilja.
Nu vet du.
• • •
Redan på vägen upp till pressläktaren ser jag ett par Rempe-tröjor – omöjliga att ens köpa för bara två veckor sedan.
Det här blir en väldigt speciell kväll i the bright lights of Broadway.
Häng med!