X-faktorn i tisdagskvällen

Om man lever ett långt liv får man, om jag räknat rätt, uppleva någonstans kring 4680 tisdagar.
De flesta av dem kommer ge just ingenting och lämna inga spår i minnesbanken. Tisdagen kommer och tisdagen går – och försvinner sedan in i glömskans oändliga dis. Det är tisdagens natur, den utgör den grå vardagstristessens epicentrum mitt i veckan.
Idag, till exempel, har det på typiskt tisdagsvis inte hänt någonting värt att komma ihåg.
Själv vaknade jag under förmiddagen och kände mig missmodig över att jag sovit så oroligt, låg kvar i sängen och tänkte på universums oändlighet, innan jag med en tung suck klev upp och gjorde mig redo för dagen.
Sedan? Det är knappt så jag minns ens nu. Ute var det grått men inte särskilt kallt, tror jag. Under en kort promenad bort mot FN-skrapan hände ingenting. Lunchen på en diner i kvarteret förtjänade två plus. Och så stod jag ett tag vid min tomma brevlåda och muttrade svordomar om att ett brev jag väntar på inte hade kommit idag heller.
I världen utanför min lilla bubbla rörde sig börsen bara marginellt, huvudsakligen nedåt, medan kronan försvagades något. NY Post toppade med nyheten att en man i New Jersey som sågat ner grannens träd hotas med miljonböter. Det rapporterades också att flygbolagen ämnar höja bagageavgifterna – och allt välkänt elände, här likväl som på andra kontinenter, rullade till djävulens gränslösa glädje på som vanligt.
Ja, ni hör ju.
Tisdag 27 februari 2024 kommer upplösas i tomma intet och inte bli ihågkommen för något alls.
Såvida inte…
För oss NHL-frälsta finns ju alltid en X-faktor.
Har vi tur avslutas även de mest mediokra tisdagar – de som verkligen inte minner om annat än sura disktrasor, sammanträden i sterila mötesrum, intorkad marmelad på flottig bordsskiva och utspilld kaffesump på köksgolvet – med blixtrande hockeymagi.
Och faktiskt – jag tror att vi har ett sådant break på lut just ikväll.
Tolv matcher ska spelas och flera av dem – exempelvis de i Toronto, Philly, Calgary, Denver och Vancouver – har om inte klassikerpotential så i alla fall förutsättningar att bli…ja, minnesvärda.
Låt oss hoppas.
Några enstaka av de där 4680 tisdagarna i livet måste ändå ha ett värde…
• • •
Apropå minne är det idag, som Peter Lundin redan påpekat i spåret, exakt 30 år sedan Tre Kronor vann OS-guld i Lillehammer.
Snacka om hockeymagi.
Jag var då en rungande vital 26-åring och såg matchen med min gode vän rockjournalist-ikonen Lars Nylin i hans fina lägenhet på Södermalmstorg vid Slussen och efter Tommy Salos sista straffräddning rullade vi bokstavligen runt på parketten i vanvettigt lyckorus. Sedan ramlade vi ner till Café Opera och fortsatte fira.
Den typen av ögonblick glömmer man aldrig.
Men så var det söndag också – inte tisdag…
• • •
Under eftermiddagen var jag – ja, det här kommer jag ändå ihåg – övertygad om att vi skulle få besked om en uppseendeväckande trejd.
Önsketänkande, visade det sig.
Men snart kommer lavinen gå och plötsligt börjar ju galleriet av namn som eventuellt blir tillgängliga lysa som ett nummer av tidningen Okej på 80-talet.
Jake Guentzel, Jacob Markström, Juuse Saros, Alex Wennberg, Adam Larsson, Pavel Buchnevich, Jakob Chychrun, Trevor Zegras, Marc-Andre Fleury, Vladimir Tarasenko…det är ändå high-end-pjäser.
För att inte tala om Elias Pettersson.
Chansen att han blir trejdad skulle jag i och för sig bedöma som 0.001-procentig, men Elliotte Friedmann insisterar på att andra klubbar börjat höra sig för hos Allvin.
Det är onekligen kuriöst att han fortfarande inte skrivit på en kontraktsförlängning och utan att egentligen veta ett skvatt om saken får jag ibland för mig att EP helst skulle vilja bo och spela i en amerikansk storstad och framförallt då LA.
Men att han redan nu skulle bli bortbytt…det vore, sett till vad han har framför sig, största trejden i den svenska NHL-historien.
Won’t happen.
Väl?
• • •
Bäst idag:

Ja, de delar alltså ut öronmuffar med Gritty-tema i Wells Fargo innan matchen mot Tampa.
Om jag ändå varit där. Då hade jag kunnat sno åt mig några exemplar och sedan sålt dyrt till såna som Gaston, Kung Kenta och Niclas Viberg.
• • •
Den magnifika Helene Elliott på LA Times slår igen laptoppen efter 47 år och den amerikanska hockeyjournalistiken förlorar en av sina allra största.
Idag tar hon farväl med en både rörande, rolig och stark kolumn som du kan läsa här.
Bortsett från den personliga tragedin blir jag framförallt tagen av berättelserna om vad hon och andra kvinnliga pionjärer tvingades utstå i början av sina karriärer som sportjournalister.
Herregud.
Situationen är därvidlag inte perfekt idag heller, men oändligt mycket bättre än då och prisa gud för det. Personligen skulle jag inte stå ut om det fortfarande bara var reaktionära gubbar och grabbiga grabbgrabbar som höll på med det här.
Tack Hall of Fame-Helene – för the trailblazing, för enastående texter och för fint kamratskap.
• • •
När jag höll på och kollade antalet tisdagar i ett långt liv googlade jag för säkerhets skull exakt hur många dagar som passerats sedan jag föddes.
20 703, visade det sig.
Hm.
Av de har 2957 varit tisdagar – ja, man delar väl bara 20 703 med sju, right? – och det är verkligen ett faktum att merparten av dem fallit i glömska.
Helt.
Men inte denna, hoppas vi alltså…
• • •
Bloggen proudly presents – dagens tipsrad:

•Detroit – Washington 1
•Florida – Buffalo 1
•Montreal – Arizona 1
•Philadelphia – Tampa 2
•Toronto – Vegas 1
•Minnesota – Carolina 2
•Nashville – Ottawa 1
•Winnipeg – St Louis 1
•Calgary – LA 1
•Colorado – Dallas 1 (OT)
•Vancouver – Pittsburgh 1
•San Jose – New Jersey 2

• • •
Erkännas skall omedelbart att jag tvekar om både Maple Leafs och Predators.
De är heta och har sju respektive fem raka segrar under bältet, men bägge spelar sin första hemmamatch efter längre roadtrip och då brukar det ju bli haveri.
Men jag chansar på att den faktorn så här långt in i säsongen inte ger samma utslag – vad jag nu fått det ifrån.
• • •
Lagen om alltings jävlighet säger att jag just i kväll, när jag är så trött efter de alldeles för få timmarna hos Herr Blund, kommer få extremt mycket att peta med i Nattens Svep och därför är listan med svenska målskyttar så här lång: Lucas Raymond, OEL, Olle Lycksell, Willy Styles, Pontus Holmberg, Wild Bill, Joel EE, Bacon Brodin, Filip F, Hästpolo-Gustav, Mikael Backlund, Elias P, Elias L, Rakell, Fabian Zetterlund, Lill-Fimpen, Bratten, Holtz.
Några av dem kommer dessutom fullborda hattricks – och ytterligare några stycken hänga två.
• • •
Men LAGET, HEK – de kan göra ett verkligt ryck och, med lite flax med resultaten i andra matcher, skaffa sig verkligt avstånd ner till de jagande lagen i vilda västern-racet.
Skulle sitta rätt fint, skulle det inte?
• • •
Om Capitals vinner även i Detroit ikväll – vilket jag finner något osannolikt – borde larmat ringa i Tampa och just Detroit.
Då börjar de bli ett verkligt hot – särskilt som de, nota bene, har hela tre matcher färre spelade än Bolts.
• • •

Kmannen, are you with us ikväll?
Vi saknar dig.
• • •
Alright, nu tänder vi brasan och ser om den kan lysa upp tisdagskvällen på önskat vis.
Beroende på vad som händer kan det bli så att jag väntar till andra pausen i de tidigaste matcherna med Del 2, men vi får se.
Hör vår bön, hockeygudar – ge oss minnen att vårda från denna tisdag i mängden.

Per Bjurman