Folkfest i Music City Tennessee

När det börjar bli för mycket rutin, när det känns som att dagarna hela tiden går i repris, när tillvaron har för lite sötma och sväng och lyster…då finns det bara ett riktigt effektivt schackdrag för en NHL-korre stationerad i New York.
Hen måste flyga down south, till Nashville i centrala Tennessee, och se en lördagsmatch i Bridgestone Arena – omsluten av honky tonk-gung, BBQ-os, ljudet från boots-klackar i parketten, southern charm och allmän partyatmosfär.
Så: Here I am – i arenan med ligans ystraste stämning, för just en Saturday Night Showdown, mellan glödheta Nashville Predators och ett Detroit Red Wings som på goda grunder ser varje match under sista grundseriemånaden som en uppgörelse på liv och död.
För senaste tiden har mitt liv om inte gått i stå så i alla fall reducerats till en tidvis monoton lunk mellan korresoffan och Madison Square Garden och en utflykt av just den här ordinerade sorten var nödvändig.
Och jo, jag kan försäkra – redan långt innan gamle Dan O’Rourke släppt pucken darrar det av vällust i alla nervtrådar.
En match som den här, en lördag den här tiden på året, är så mycket mer än just bara en hockeymatch i Nashville.
Det är en happening och en folkfest monumentale och att den råkar börja på halv matinétid – 16.00, lokalt klockslag – spelar ingen roll. De myllrande – för att inte säga skvatt galna – kvarteren runt den gistna ladan i ena änden av South Broadway har bubblat av liv och rörelse och förväntan och rus sedan tidiga förmiddagen.
Nu, när showtime närmar sig, känns det som att vi alla håller på att förenas i ett lyckans klimax.
Rutinen har i sanning upphört, en dag som inte liknar någon annan är på väg att fulländas.
• • •
Säger jag inte att vad som helst kan hända under den här lugubra grundseriespurten?
Caps och Hurricanes gick igår kväll helt bananas i en målfest av en sort de inte ens hört talas om i Raleigh tidigare – komplett med hattricks av både Sonny Milano och Sebastian Aho – och nu under eftermiddagen lyckas Islanders fullkomligen mosa Winnipeg i UBS Arena.

What’s next? Buffalo blir jämna? Vitek Vanecek börjar stoppa puckar? Reilly Smith jagar ikapp Kutjerov?
Det ska fan vara NHL-analytiker.
• • •
Som de flesta av er känner till landade jag på BNA – Nashvilles förträffliga flygplats, belägen blott en kvarts bilfärd från downtown – redan igår och därmed förväntar ni er en redovisning av glad och ostyrig runda på Broadways röjigaste honky tonks.
Men nja.
Det föll ett kraftigt regn över mellersta Tennessee hela kvällen, så jag åt bara en stilla middag i hotellobbyn och satt sen i baren och lyssnade på de Roseanne Cash-dängor bartender hade en förtjusande fäbless för.
Mer blev det inte – och inte heller ikväll ska vi nog räkna med mycket till ramalama.
Såvida inte Hästpolo-Gustav hänger med ut på middag – han försöker hävda att han har vänner på besök, men jag tjatar vidare… – är jag i tjänst och måste gå hem till hotellet och hamra referat.
Men i morrn…watch out, Nashville! Då är jag ledig och de gapigaste helgturisterna har åkt hem och en plats i baren på Martin’s BBQ väntar på mig vid middagstid och sen är alla bets off!
• • •
Man kan fråga sig om Winnipeg Jets kramade ur sig allt de hade under det eminenta framträdandet mot Rangers på Garden i måndags.

Sedan har de ju varit risiga som ett helt Columbus och fått stryk av både Devils och Islanders.
Hur händer sånt? Ibland fattar jag ingenting.
• • •
Det är nu inte enkom för mitt höga nöjes skull, eller för att få lite variation i vardagen, denna bofink flaxat ner till Music City.
Framförallt ska jag rapportera om Predators rungande succé – och om det svenska radarparet som, likt Dahlin och Andersson i fotbolls-VM 1994, får omvärlden att häpna.
Filip Forsberg och Gustav Nyquist är ju hetaste duon Nashville sett sedan Dolly Parton och Kenny Rogers.
Hela säsongen, men framförallt sedan den där inställda U2-konserten i mitten av februari, har de ihop med centerankaret Ryan O’Reilly varit loket som baxat The Mystery Train hela vägen till playoff heaven.
Det är en liten sensation.
Jo, redan i höstas mumlade jag om att Hästpolo och Masen Med Mustaschen borde passa fint ihop, men att de skulle bli sydstatsversionen av Stan Mikita och Bobby Hull hade jag verkligen inte kunnat föreställa mig.
Chansen att denna blåsiga eftermiddag få se dem live, mitt under mäktigaste haussen i Bridgestone sedan 2017, känns som ett stort privilegium.
• • •
Inför varje match i den här ladan har jag sedan femton-sexton år tillbaka som tradition att besöka Country Music Hall of Fame och dess souvenirbutik tvärs över Demonbreun Street, för där säljer de vanligen Waylon Jennings- och Doug Sahm-tischor man inte hittar någon annanstans i världen.
Nu visar det sig att de håller på att renovera och därför är utbudet tillfälligt begränsat och det är en svår besvikelse, men jag hittar i alla fall en Gram Parsons-kepa som jag garanterat kommer gå tillbaka och köpa imorrn.
God Bless Gram Parsons står det på den och ett vackrare budskap kan jag inte tänka mig att gå runt i världen med.
• • •
Med kapten Larkin tillbaka i laguppställningen har Red Wings återvunnit sitt groove, men de är fortfarande jagade och efter Capitals vilda skräll mot Canes igår gissar jag att de känner sig som rymlingar i en western-film som jagas över prärien av en ilsken posse.
På andra sidan det där krönet vid horisonten kan de höra hur gardet kommer dundrande på sina hästar och nu måste de ovillkorligen sätta fart.

Seger i Nashville idag är kort sagt ett måste.
• • •
Tre timmar innan puckdrop öppnar de media-entrén i Bridgestone och vad väntar då på Bjurre Biff i den trivsamma pressloungen?
Just det – en BBQ-buffé.
Varför bor jag inte här?
• • •
Kolla, en bofink och en tiger.

Så ni vet att jag verkligen ÄR här…
• • •
Påminner om min lilla tipsrad:

•NY Islanders – Winnipeg 2/FEL
•Philadelphia –Boston 1/OT)/RÄTT – utan OT, dock
•Minnesota – St Louis 1
•Nashville – Detroit 1 (OT)
•New Jersey – Ottawa 1
•Toronto – Edmonton 2 (OT)
•NY Rangers – Florida 1 (OT)
•Vancouver – Calgary 1
•LA – Tampa 2 (OT)
•San Jose – Chicago 1
•Vegas – Columbus 1

• • •
Utan att egentligen hålla på den ena eller andra i denna match-up hoppas jag verkligen Tottson hade fel i gårdagens profetia om att jag jinxar Preds med min närvaro – och att rekordsviten med poäng i sexton raka matcher bryts bara för att jag är på plats.
I så fall kommer Hästpolo och Masen Med Mustaschen förbjuda mig att någonsin komma hit igen….
• • •
Svenska målskyttar denna lördag i mars (från och med nu): Flipper, Hästpolo, Lucas Raymond, Bratten, Lill-Nyllet, Mika, Elias P, Lill-Fimpen, Wild Bild.
• • •
Sololjan lämnade jag hemma i badrummet i holken och det var lika bra.
Här är mitt emellan varmt och kallt – elva-tolv plusgrader, typ – så jag har bara kavaj över skjortan, men det blåser och så fort jag hamnar i skugga fryser jag.
Aldrig får man vara helt nöjd.
• • •
HEK, jag hoppas du är extra taggad nu när bloggen tagit sig till din hemstat och ska se LAGET!
• • •
Han har spelat de senaste matcherna, i tandem med Jeff Petry, så förhoppningsvis blir det denna eftermiddag live-debut med Simon Edvinsson för min del.
Kul det med,
• • •
Det är inte långt mellan mitt hotell och Bridgestone-ladan, men även under en sådan kort promenad kan man vara helt förvissad om att få höra ljudet som blivit ytterligare ett av det moderna Nashvilles soundtrack:
Ett plötslig lyckoskri i falsett.

Det är unga damer som firar möhippa genom att cirkla runt city på lastbilsflak förklädda till partycentraler.
Låt inte mig hindra någon från att tycka det är festligt.
• • •
Dagens låt: Gram Parsons ”Return of The Grievous Angel”.
Såklart.
• • •
Media hemma i New York har börjat kampanja för att Brödmannen borde vara Hart Trophy-favorit, för utan honom skulle Rangers knappt vara slutspelslag.
Något ligger det förstås i det, men det gäller i lika hög grad Kutjerov och Tampa.
Tycker jag.
Dessutom är MacKinnon så ruskigt överjävlig att han inte går att bortse från.
• • •
Imorrn spelar Nicki Minaj i Bridgestone, utrustningen tillhörande säkerligen over the top scenshow har redan börjat staplas i backstage-utrymmena.
Nån lustighet borde jag kunna mjölka ur detta faktum, men jag kommer inte på någon just nu.
• • •
Det är länge sedan nu, men Detroit Red Wings har jag faktiskt sett i Nashville vid åtskilliga tillfällen.
På Lidas- och Zäta-tiden passade man ju alltid på, liksom.
En gång stod jag efter avslutad middag på gatan utanför stekhuset Palms och rökte – jo, jag rökte då – och plötsligt gick Homer och Lidas förbi och en till synes allvarlig Homer frågade om han kunde få bomma en cigg.
Något förvånad sa jag att, visst, och halade fram Marlboro-paketet. Då bara skrattade han och gick.

Se där en liten Music City-anekdot!
• • •
Just när jag skriver detta får jag ett mess från en bekant medelpading som numer bagar baguetter i Skåne.
Han har sett att bloggen som han enligt somliga kontrollerade förr om åren ska se denna match och är redo med synpunkter på Hästpolo.
Haha, det här kan bli extra kul!
• • •
OK, för första gången på ett bra tag – särskilt om man bortser från draften i somras:
Live från Nashville!
Det kommer bli en oförglömlig eftermiddag och kväll, jag är helt övertygad!