St Patrick’s Day Parade
Om det gick skulle jag inleda den laddade lördagsomgång som börjar nu med en majestätisk signaturmelodi av den sort som används för att accentuera dramatik, spänning, slutgiltigt avgörande och möjlig triumf i Hollywoods filmer och tv-serier.
Och vänta, det går ju…
Det kan lyckas lite tidigt på dagen dunka på så stora pukor. Nordamerika har knappt hunnit gnugga sovmorgonens grums ur ögonen och vi vet ju av erfarenhet att hockey sällan får tillbörlig puls på den här typen av klockslag. Likt rockmusik, cocktail-drickande, dans, seanser, baler på slottet, David Letterman-shower på tv, dejter och annat roligt är det en verksamhet som trivs bäst efter skymningen.
Men faktiskt.
Redan nu, redan innan den här förmiddagens första matcher brakar igång, finns det fog för John Williams högtidliga pomp och ståt.
För det som för bara några veckor sedan såg ut som en sömnig transportsträcka till avslutningsmånad i grundserien har i ett slag förvandlats till ett rafflande, kittlande inferno och närapå varje match artar sig plötsligt till happenings of the year – inklusive de två okristligt tidiga matinéer som väntar på oss nu på momangen.
Både Red Wings vs Sabres och Islanders vs Senators är ju riktiga bangers med verklig potential att påverka utgången i det vilda rallyt.
Wings måste till varje pris undvika en åttonde raka förlust, för om plötsliga mini-succén Sabres vinner kommer de sånär ikapp – och själva försvinner de ner i ett mörkt slukhål om de inte ens i detta skarpa läge kan bryta det miserabla mönstret från senaste veckorna. Senators är förstås borta – jo, så måste det ändå vara, hur mycket oväntat som än visat sig kunna hända på slutet – men för Isles är det crunch time monumentale. De måste också visa, för sig själva, att de kan bryta sin negativa trend innan de åker utför i samma rutschkana som Wings – och samtidigt behålla greppet om sista wild card-platsen.
Sedan fortsätter det likadant dagen och kvällen lång. I Pittsburgh måste Penguins ta sista chansen igen – ja, alla deras återstående matcher är pretty much sista chansen – medan Rangers siktar på att studsa tillbaka direkt efter fadäsen i Tampa och likaså på att hålla det krympande avståndet till ett Carolina rustat för krig. I Tempe har Devils en gyllene möjlighet att fortsätta klättra uppåt, i Sunrise blir det adrenalinstint Florida-derby, i Boston får Flyers slåss som djur för att hålla de jagande vargarna bakom sig, i Calgary är det Flames som har ett sista halmstrå att grabba tag i, i Toronto väntar högklassig Hockey Night In Canada-blockbuster, I Dallas behöver Stars steppa upp mot taggade LA-kungar, i St Louis avgörs en renodlad fyrapoängsduell mellan Blues och Wild, i Edmonton kan det vara genrep inför västra konferensfinalen, i Seattle är Kraken piskade att sänka Hästpolo-Gustavs heta Predators och i Vancouver kan Washington bli ett slutspelslag, beroende på vad som händer tidigare under dagen.
Ni hör ju.
Vi kan lika gärna ta den här också.
• • •
Happy St. Patrick’s Day!
Den hälsningen borde jag egentligen spara till imorrn, för det är då det ÄR St. Patrick’s Day – och det är tillika då hockeyikonen som kallas St. Patrick kommer till Manhattan med sitt Islanders för decenniets matiné.
Men New York tar förstås tillfället i akt att fira denna dryckenskapens mest heliga högtid redan idag, eftersom det är söndag imorrn och lördag idag.
Världens äldsta och största St Patrick’s-parad går längs femte avenyn, alla som anser sig ha irländska rötter – de är många, trust me – sjunger ”Danny Boy” så det ekar mellan skraporna och drivor av unga fyllon klädda och sminkade i grönt väller in över Manhattan från New Jersey och Long Island och Westchester och tar över varje kvadratcentimeter i varje bar.
Så det passar Bofinken Boy alldeles utmärkt stanna hemma i korresoffan och bara titta på hockey – de femton plusgraderna där ute till trots.
Nä, jag har verkligen inget emot irländare och deras traditioner, men jag står inte ut med amatörer som inte kan dricka men gör det ändå och blir dyngraka och ska slåss och spy och ramla omkull.
Som det står på en populär kanadensisk T-shirt:
Sorry.
Can’t.
Hockey.
Bye.
• • •
Som någon i spåret nyligen påpekade är det skadade lagkaptenen Dylan Larkins frånvaro som fuckat Detroit under den förfärliga förlustsvit som tog vid JUST när de hade etablerat sig som playoff-contender.
Det erkände coach Lalonde efter fiaskot mot Arizona häromdagen – men han poängterade samtidigt att man inte KAN vara så beroende av en enda pjäs.
– Vi har andra kapabla spelare, slog han fast.
Indeed.
Nu måste de kapabla pelarna verkligen, som David Perron inpräntade efter samma match, ta fram allt de har av stolthet och slå Sabres.
Annars är det fanimig en meltdown för historieböckerna de gör sig skyldiga till.
• • •
Igår kväll, innan dagens syndafall, hade Papa Bofink en gyllene chans att gå ut och vattna sin törstande själ med brända och destillerade drycker.
Men nä.
Det är en krävande hockeyhelg vi ska ta oss igenom och jag har inte längre samma stamina som förr, ska de här blogginläggen hålla någotsånär anständig kan jag inte ha betongkeps, så jag stannade hemma och laddade för detta samkväm runt lägerelden med er.
Känn dig hedrad!
• • •
Det är verkligen frapperande hur fort det kan gå i den här ligan – åt bägge håll. Ena stunden är man ett hungrigt lejon som fäller sex byten på raken, nästa ett sårat zebraföl som blir uppätet gång på gång.
Islanders står vid ett vägskäl nu. Antingen visar de att de är den urkraft som fram till i måndags vann sex raka, bland annat mot tiotaggare som Boston och Dallas – eller den halta Lotta som sedan dess blivit nollad två gånger om.
What’s it gonna be, boys?
• • •
Nyligen fick jag äran att vara med när Oskarshamn-Tidningen-och Barometern-stjärnan Christian Gustafsson – den svenska landsortspressens svängigaste stilist, en småländsk John Coltrane med penna istället för altsax – bad en massa människor tippa utgången i kvaldramat mellan HV71 och Oskarshamn (upplägget känns bekant på nåt vis…)
Mitt svar blev detta:
”Oh, The Battle of Småland! Egentligen vet jag generande lite om förutsättningarna, jag hinner i princip bara följa NHL under vintrarna, men ändå säger jag att Oskarshamn tar detta. För att jag gillar locals som Fredrik Ihse och reporter Gustafsson himself och vill att de ska vara glada. Dessutom finns i falla regionala kopplingar till Ville från Moshultamåla, den störste av alla. Han hade, om han varit vid lev, anfört klacken i Game 7. Så ja, ni vinner med 4-3 i matcher.”
So far so good, får man väl säga, yes?
• • •
Tipsraden är lång och svår, men jag känner på mig att jag sätter i alla fall elva av de här fjorton tecknen:
•Detroit – Buffalo 1 (OT
•NY Islanders – Ottawa 1
•Pittsburgh – NY Rangers 2
•Arizona – New Jersey 2
•Florida – Tampa 1 (OT)
•Boston – Philadelphia 1
•Columbus – San Jose 1
•Calgary – Montreal 1
•Toronto – Carolina 2 (OT)
•Dallas – LA 1
•St Louis –Minnesota 1 (OT)
•Edmonton – Colorado 1 (OT)
•Seattle – Nashville 2
•Vancouver – Washington 1
• • •
Fredrik Ihse, om någon undrar, är en legendarisk Sportbladet-redaktör som letat sig tillbaka till Smålandskusten och saknas varje dag.
• • •
Blågula Danny Boys denna St Patrick-lördag (ja, målskyttar alltså: Lucas Raymond, Victor Olofsson, Simon Holmström, Alex Wennberg, Mika, Erik K, Jesper Bratt, Mini-Nyllet (i Columbus), Filip Forsberg, Elias Pettersson, Elias Lindholm.
• • •
Penguins och Rangers har bara spelat en enda match den här säsongen, så divisionsrivaler de är, och det var någon gång i höstas.
Istället får de se desto mer av varann de sista veckorna – och det har Rickard Rakell faktiskt inget emot, trots att Blueshirts blivit ett sådant pain in the ass-lag.
– Jag tror vi behöver känsloladdade möten och det brukar det bli mot Rangers, sa han när jag talade med honom efter den efterlängtade segern mot San Jose häromdagen.
Well, det är bara att öppna spjällen redan i eftermiddag, tycker jag.
• • •
Now, jag har inte sovit särskilt mycket, eller bra, i natt så någon gång under tidiga kvällen kommer jag antagligen behöva ta en paus och vila lite, men don’t worry – det är ett riktigt fett St Patrick’s-maraton som börjar nu.
Låt en kvick trumvirvel ljuda i eftermiddagen, sedan kan de synkade stråkarna och basunerna omedelbart börja stegra mot sitt första crescendo…
