The Battle of New York Monumentale, del 3

NY RANGERS – NY ISLANDERS 3-2 (Period 2)
• • •
Holy hell, Mika asså – han kan jävlar i mig skjuta den där pucken så det känns som att krig utbrutit.
Till och med här uppe på pressläktaren i takåsarna sitter vi i en minut efter den tidiga kvitteringen och vibrerar som figurer i en tecknad film.
• • •
Bosse H är den hetaste Bosse sedan…ja, Bosse Holmström utanför västtyska ambassaden (snabb redigering här…)
Just när det känns som att Islanders kanske håller på att tappa det här, för Rangers har matat chanser mot Sorken, krigar han in 2-2-kvitteringen på ren jävlar råstyrka.
• • •
Den vilda partystämningen avtar inte i styrka när Rangers går upp i ledning, om man säger så.
Det känns verkligen som att den verkligt roliga – ja, euforiska – delen av hockeysäsongen börjar denna eftermiddag.
• • •
Discjockeyn sätter för en gångs skulle extra guldkant på The Garden Experience med riktigt bra musik – kopplad till den aktuella högtiden.
I första pausen får vi höra både Van Morrison, U2 och Pogues och jag går omkring och småsjunger mest hela tiden.
Särskilt Morrisons ”Glad Tidings” gör mig på så exceptionellt bra humör att jag får för mig att jag så småningom ska gå hem och ta mig en liten nap och sen sätta mig vid lämplig jukebox och ha en riktigt trivsam söndagkväll.
• • •
Men now, jag är rätt säker på att Patrick Roys instruktioner inför mittperioden inte bestod av meningen ”Vi börjar med att lämna Mika Zibanejad helt ren i slottet, så han kan damma på det där direktskottet”…
• • •
Suck, suck, suck, suck, suuuuuuck.
Ja, min vän här till vänster bara fortsätter. Varje gång en puck studsar det minsta fel går världen under.
Det är rätt underhållande.
• • •
Ryan Lindgren är något slags unbreakable machine som motståndarna kan göra vad de vill med utan att han blir satt ur stridbart skick.
Men nu vetifan, ena benet viker sig i en gräsligt onaturlig vinkel under närkamp med Pageau och risken finns att han ändå går sönder på riktigt den här gången.
Det har di inte råd med, Blåskjortorna.
• • •
Ytterbyflyer…”Klassiskt Tomas Forslund-avslut” kan vara den vackraste mening jag läst i spåret på hela säsongen.
• • •
Apropå Bosse var det för länge sedan en sångare som heter Bo Bice som vann Idol här i USA.
Olyckligt namn, kan man i alla fall som svensk tycka…
• • •
Om jag var du skulle jag hellre amputera en tumme än lämna den bildskärm du sitter vid nu.
Tredjeperioden i detta Battle kan bli en sann classic.