The Battle of New York Monumentale, del 5 – The End

NY RANGERS – NY ISLANDERS 5-2 (Slut)
• • •
Hej från Garden igen.
Ja, jag är för en gångs skull fortfarande kvar i pressrummet, för krönika skulle fram så fort som möjligt och då kan man inte hålla på och såsa.
Läs, inom kort, på sportbladet.se om hur denna underbara matiné gav ny näring åt drömmen om en första playoff-variant av The Battle of New York på exakt 30 år.
• • •
Ni tror mig antagligen inte, men när jag efter avklarad intervju med Mika frågar hur han ska fira St Patrick’s Day när han har ledig kväll och allt rättar han till sin fina, ljusblå kostym och svarar:
– Jag ska åka hem och titta på Fångarna på fortet.
Haha, otroligt!
Vi pratade ju just om det programmet verkligen sänds fortfarande – och obviously.
• • •
Islanders tredjeperiod lämnade mycket övrigt att önska, för att uttrycka det försiktigt.
I det utsatta läge de befinner sig kan jag inte för mitt liv begripa att de uppträder så slafsigt, men tyvärr Björn Falk och andra: De är för ofta för lätta att göra mål på. Och det beror inte på Sorken i kassen.
• • •
Personligen tycker jag att jag fick för lite cred för hur jag räddade Lasse Holmqvist-debaclet i Del 3…
• • •
Varför blir det inga mål mellan Golden Knights och Devils?
• • •
Tänderna, trodde jag det var Mika fick demolerade av den där pucken i Tampa, men han har i själva verket ett rejält jack i hakan.
– Först trodde jag också det var tänderna, men det var käken. Tur i oturen att den inte gick av, säger han innan han hastar hem till Fader Fouras.
• • •
Men Art Vandeley sopade ju rent med vilka andra Bo som Horvat egentligen borde ha jämförts med.
Bo Diddley, Bo Derek och – BOrlänge!
Fem plus, min vän, fem plus!
• • •
Nu ska jag åka hem till holken och unna mig en mycket välbehövlig nap.
Sen får vi se vad som händer…
Tack för sällskap idag, det här blev mycket bättre än jag trodde när jag vaknade.