De ärrade mot de hungriga

Erfarenhet.
Det finns ingen mer värdefull egenskap när livets stora draman når sina akuta brytpunkter.
Ty den som varit på rodeo förr har helt andra förutsättningar att hantera det som kan och kommer hända än den som ska rida för allra första gången.
Därför är det ingen i Tampa som förlorar färgen i ansiktet för att the heat is on i Amalie Arena ikväll.
I Lightnings laguppställning ingår ju ett koppel ärrade karaktärer som under senaste decennierna tillgodogjort sig mer erfarenhet av kritiska ögonblick än de flesta andra ännu aktiva i världens bästa hockeyliga.
Victor Hedman, Steven Stamkos, Nikita Kutjerov, Brayden Point, Andrei Vasilevskij, Anthony Cirelli…
De har upplevt allt. De vet hur de ska uppträda i varenda tänkbar situation. De blir inte överraskade eller skärrade av någonting.
Den fördelen är omöjlig att matcha och kopiera. För medan man kan träna på att bli snabbare och starkare och skickligare och smidigare är just erfarenhet omöjlig att erövra på annat sätt än genom att genomgå faktiska händelser.
Bara om man gjort det klarar man exempelvis att, som Bolts inför kvällens nya date med grannen från söder, kontrollera de starka och obehagliga känslor som väller upp i alla inför hotet om en tredje raka förlust i en playoff-serie.
Been there, done that – och klarat det utmärkt, liksom.
Så sent som 2022 förlorade Bolts bägge de två inledande konferensfinalerna mot Rangers, men inte ens blinkade. De tog sig istället samman och vann de fyra nästkommande matcherna och gick till sin tredje raka final.
Naturligtvis finns inga garantier om att de det händer igen, eller att de räddar den här situationen på något annat sätt, men de vet att de faktiskt har förmågan och det lugn den insikten ger – även hos yngre, mindre rutinerade lagkamrater som förstås tyr sig till de bevandrade legendarerna – kan visa sig avgörande.
Igen.
För by God – erfarenhet straffar allt annat när klockan slår.
• • •

The Voice of Hockey har tystnat.
Bob Cole, Hockey Night in Canada-kommentator under åtskilliga decennier och vid micken under praktiskt alla finaler kanadensare under 70 minns fram till bara häromåret, gick bort idag, 90 år gammal.
Bloggen – som träffat den otrolige ikonen vid ett par hastiga tillfällen, bland annat under finalerna i Nashville 2017 – böjer sig i likhet med alla andra i djupaste respekt.
• • •
Now, ett problem för Bolts är att katterna också besitter ovärderlig erfarenhet.
Inte lika bred och inte lika rik, men det de var med om förra året, när nästan ingen och inget kunde stoppa dem, har givit också Matthew Tkachuk och hans vapendragare en självkännedom de på samma sätt har enorm nytta av
Även de vet ju. Gör de bara som de brukar är de snudd på oslagbara i den här sortens matcher – och blir det förlängning vinner de alltid.
Something’s gotta give i Amalie nu – en sorts erfarenhet kommer till sist trumfa en annan sorts erfarenhet – och det är ju det rafflande i att vi till sist kommer få veta hur det slutar som gör att vi nu sitter här och dreglar.
• • •
Det syntes tydligt att Bäckis inte var sig själv under de få halvdana matcher han spelade i höstas, han rörde sig inte alls på samma sätt som vanligt i vändningarna, och det var väl också det besked han själv gav när han kastade in handduken första november.
För att han, på grund av höften, inte längre kunde prestera på den nivå han var van vid skulle han ta ”a leave of abscence” och ”step away” och försöka bli bättre.
Så att han och Caps fejkar skada – vilket vore ett flagrant brott mot bestämmelser reglerade i kollektivavtalet – låter lite magstarkt.
Det betyder ju inte att det inte, som Radiosportens uppgiftslämnare hävdar, kan ha varit konflikt med coach Carbery, men inga sådana uppgifter har i alla fall nått holken och själv förnekar han som ni kanske sett bestämt.
• • •
På Long Island är det Islanders som stirrar sitt öde rakt i ögonen ikväll och frågan är om DE har vad som krävs för att undvika att blinka.
Erfarenhet finns definitivt i båset, Patrick Roy har varit med om precis allting och det saknar inte betydelse, men i vad mån han kan gjuta rätt sorts självförtroende i Mat Barzal och Pastorn och de andra Björn Falk-hjältarna, så att de inte ens tänker tanken att de hotas av undergång, återstår att se – det med.
• • •
Önskar jag hade något spännande att berätta om min torsdag här på Manhattan, men det blir lite svårt.
Jag hade återigen en dålig reflux-natt och släpade mig upp under förmiddagen och gick efter lite grejande till min diner och åt en medioker lunch och satt sen på en bänk nere vid East River och tittade på pråmar som stävade söderut i den grönbruna böljan och därefter återvände jag hem och började hamra på det här introt.
Inte jättespännande, eller hur?
• • •
För att spinna vidare på de underliggande villkoren i Florida-derbyt:
Man skulle lätt kunna tro att katterna har en väldig fördel såtillvida att de är betydligt hungrigare än sina rivaler i nordväst, men…nja, jag är inte så säker.
Bara de som vunnit vet exakt hur det känns att befinna sig på toppen av Mount Everest och ofta är de redo att göra precis vad som helst för att ta sig dit igen.
Pansarkryssaren från Fäbodvägen, Victor Hedman, har flera gånger påpekat att han numer drivs av vetskapen att karriären inte pågår för evigt och att han bara har några få chanser till att uppleva den gränslösa euforin från 2020 och 2021.
Ur denna ”urgency” går det säkerligen att krama väldigt mycket ur.
Then again – begäret och åtrån i andra ringhörnan SKA inte underskattas.
Fatta bara vad som händer inne i bröstkorgen på en som Tkachuk just nu…
• • •
Denna bild kommer i mailen från en Magnus Eriksson i småländska Ljungby.

Kan du gissa vad det är för stor byggnad som tornar rakt fram?
Just det – Garvaren!
Där är det watch-party till lokale hjälten Pierre Engvalls ära i natt och Magnus Eriksson överväger att gå dit.
– Fullt möjligt, ska egentligen till IKEA imorgon bitti, men kan ju sova en stund på bussen dit hälsar han.
• • •
Om den målvaktsduell som pågår i The Battle of Florida fortsätter på samma sätt ikväll tror jag vi kan utse den till en av de mest episka i modern tid.
Martin Brodeur vs Patrick Roy i finalen 2001 är det kanske inte, och inte Dominik Hasek vs Ed Belfour 1999 heller, men…mja, vi börjar nästan närma oss den troposfären.
• • •
En annan bild som anländer tidigt under dagen, per sms, är den här.

Ja, det är vår legendariske sidekick The CEO of Everything på plats i tikibaren i Tampa redan under förmiddagen.
Naturligtvis blir jag till mig och häller kilovis av avund genom etern för att han ska få se kvällens drama i Amalie live.
Men det visar sig att det inte alls är hockey som lockat upp honom från ranchen, han är på plats för dotterns cheerleading-examen.
– Så mycket hillbilly har jag inte blivit att jag bär hatt på hockey. Jag ser matchen hemma i baren istället, meddelar han.
Well, jag blir gravt avundsjuk även på det upplägget.
• • •
Kvällens svenska målskyttar: Victor Hedman och Pierre Engvall (så Magnus Eriksson får jubla på Garvaren!)
• • •
Efter två matcher med Varlamov som sista utpost väljer Roy att ställa Sorken mellan stolparna ikväll igen.
Dylikt dribblande brukar inte vara något bra tecken, men Isles befinner sig där de befinner sig och en förändring måste ju komma till stånd.
• • •
Dagens låt: Red Sovines ”Phantom 309”.
• • •
Kyle Okposo har inte spelat en playoff-match sedan 2016, men ikväll får han återigen erfara de förföriska eldsflammorna i anletet – med Panthers i Amalie.
Det är nåt coolt med det.
• • •
OK, nu gör vi detta.
Erfarenhet mot hunger – och something’s gotta give.
Det blir ännu en kväll att minnas.