Den femte dagen, del 2

TORONTO –BOSTON 0-0 (Period 1)
• • •
Nä, Shakespeare-tricket funkade inte.
Willy Styles är fortfarande för illa tilltygad för att kunna spela och befinner sig någonstans i Scotiabank-katakomberna när Francis Charron släpper pucken.
Nåt är ruttet i Danmark, säger jag.
• • •
Inte helt oväntat har förstaperioden genomförts i alla fall, utan Wille, och jag skulle beskriva den som just så jämn som noteringen 7-7 i skott på mål indikerar.
Ja, det påminde mer om en snortajt period i slutet av andra omgången än en urladdning i den besinningslösa öppningsrundan.
Utom på en punkt:
Leafs smällde, framförallt i slutet, på så safterna skvalpade i björnarna.
Det lovar gott inför fortsättningen.
• • •
Man vet att känslosvallet närmar sig styv kuling när vare sig Idsint eller Lundin klarar av att vistas i spåret under Toronto-matcherna.
• •
Det är en riktigt kass delay-of-game-utvisning Simon Benoit tar när han helt omarkerad och ostressad skickar pucken över plexit.
Vissa misstag går det inte att förstå att heltidsproffs som ägnat sig åt detta hela livet lyckas begå.
• • •
Tur vi har The Queen of Memphis med oss i alla fall. Snygga, frekventa soloräder första 20 minuterna, Åsa!
• • •
Dessa torra ESPN-kommentatorer…ibland kan man få för sig att de refererar kommunfullmäktige i Tranås.
Det borde verkligen inte vara svårt att hitta pratkvarnar med mer personlighet och svikt i steget.
• • •
Swayman återvänder alltså i Bruins kasse – och på lördag kväll lär Linus från Lugnvik stå på linjen igen, oavsett om kollegan håller nollan i denna holmgång.
Vad jag kan erinra mig har ingen coach i modern tid använt sina målvakter på det sättet i ett slutspel.
Fascinerande.
• • •
”Gävle luktar kattpiss”, lyder en rubrik ögonen råkar falla på när jag scannar Aftonbladet-sajten.
Hm, ”let’s not go there” är nog instinkten jag ska lyda nu.
• • •
För ett år sedan var Brad Marchand och Tyler Bertuzzi goda vänner.
Det är de inte längre.
• • •
Nu ska jag ta och kamma mig.