Drömmen lever vidare i New York, del 2

NY RANGERS – WASHINGTON 2-1 (Period 1)
• • •
För fjärde kvällen i rad rullar extasen i The Woooorld’s Most Famous Arena.

För jodå, Rangers bygger vidare på The Dream och skaffar sig, efter visst mankemang i starten, ledning igen.
Den här ladan har inte upplevt något liknande på länge, länge.
• • •
De som aldrig lär sig av historien och senaste dygnen tvärsäkert slagit fast att ”Rangers vinner lätt, det blir en kort serie”, sitter ett tag med munnar formade som siffran noll, för naturligtvis är det ett helt annat Washington som har kommit på bjudning ikväll.
Gästerna startar i furiös galopp, kör första sex-sju minuterna så det visslar kring öronen på lätt förundrade hemmaspelare och tar också ledningen, efter bestämd avslutning av den begåvade McMichael.
Riktigt vuxen blir man först när man slutar dra för drastiska slutsatser på grundval av alltför summariska intryck, vill jag hävda.
• • •
Sedan drar Rangers dock händerna genom kalufsen, säger ”Alright, det är dags att börja spela”, går till motattack och vänder illa kvickt.
Så de där öppna munnarna här i pressboxen vänds till belåtna leenden igen.
Men…allt kan fortfarande hända, det är jag helt övertygad om.
• • •
Det är kväll i New York nu, inte söndag eftermiddag, och därmed mer ”vuxen” inramning i den ärevördiga ladan.
Alltså: Ölskummande, aggressiv och fullständigt tygellös.
Man blir…tagen.
• • •
Mika dammar in sitt första mål i årets slutspel, med en pärla snarare än en bomb.
Så det har redan lossnat både för honom och Brödmannen och det har Lavy sannerligen inget emot.
• • •
Caps PP är riktigt undermåligt, samtidigt som Rangers så kallade Kill håller absolut toppklass.
Ja, faktum är att Rangers kommer igång på allvar för att de får så många feta chanser med en man mindre på isen.

Det temat behöver Capitals illa kvickt justera, annars BLIR det riktigt jobbigt.
• • •
Vad beror det på, tror ni, att jag vill ha allt lullull – vattenflaska, kaffekopp, snusdosa, papper – till höger om laptoppen när jag sitter och skriver så här och ingenting alls till vänster?
Är det för att jag är högerhänt?
Nå, så är det i alla fall.
• • •
Det ser verkligen lustigt ut när Goodrow droppar pucken rätt till Oshie i sitt friläge och ni har förmodligen rätt, Oshie blåser honom.
Goodrow är för rutinerad för att gå på den, kan man tycka.
• • •
John Brancy är, törs jag påstå, hela ligans bäste nationalsångsvokalist.
Vilken sjujävla pipa han har.
• • •
Derick Brassard – Ekeliws gamle vän – och Kevin Klein är här som del av Rangers alumni och viftar ystert med handduk när han zoomas in i jumbon.
• • •
McCauley märks visst och jag skulle inte direkt ge honom 5 plus om domar insatsen skulle recenseras.
• • •
Liam Neeson är också här, förstås.
• • •
Christian Karlsson, har vi dig med oss i natten?
Jag vill höra allt om Florida-derbyt.
• • •
OK, nu slår v några åkarbrasor och laddar för 40 mindblowing minuter till.