Masen Med Mustaschen på jakt i Newark
Han lyckades inte fälla några byten på Long Island-savannen igår.
Men nu laddar hunter Forsberg om, kalibrerar kikarsiktet och gör som Zeb Macahan under forna tiders buffeljakt på slätterna väster om Manhattan istället.
Alltså:
Under Predators back-to-back-batalj mot Devils i The Rockhh finns det en utomordentlig chans att Masen Med Mustaschen klipper in säsongens 44:e mål.
Bloggen är såklart på plats och får i så fall alltså se blågul NHL-historia skrivas.
Jo, jag vet att det är match även på Garden och det kändes lite lugubert att komma dit i eftermiddags men inte gå in utan istället trampa ner i källaren och ta tåget ut i spenaten på andra sidan floden.
Men faktiskt: En söndagsfajt mellan helt klara Rangers och helt avhängda Montreal hamnar i radioskugga när Filip Forsberg samtidigt kan bli bäste svenske målskytten på 21 år under en föreställning i downtown Newark.
Det blir nåt.
Häng med och se history in the making!
• • •
Red Wings took care of business mot Sabres och är nu tillbaka på sista wild card-platsen – på pingvinernas bekostnad.
Stark jobbat, pressen var våldsam hemma i pizzakartongen idag.
Men sista ordet är näppeligen sagt i The Great Eastern Race of 2024.
På tisdag går Red Wings upp mot Capitals (samtidigt som det är New York-derby på Long Island) och på torsdag möter dom…just det; Penguins.
Vilka jävla supernovor till matcher!
• • •
Ytterligare ett skäl att flaxa hit istället för till Broadway är att Predators kan clincha även ikväll.
Om de nyper till Devils samtidigt som Blues förlorar mot Ducks ”in any fashion” är de klara förplayoff.
Det händer också om Preds tar en poäng och Blues förlorar under ordinarie matchtid.
Har du skumpan på kylning, HEK?
• • •
Det är svårt att klä sig i New York just nu, för det är varken varm eller kallt.
Det är april.
I skuggan på min balkong känns det som att jag behöver både rock och kavaj och bylsar sålunda på mig innan jag går ut, men i solen på trottoaren på andra avenyn – liksom på sträckan i Newark mellan Penn och The Rock – är det mer än ljummen försommar och när jag till slut kliver in i pressrummet på Mulberry Street är jag svettig åtminstone som Kuznetsov efter en match.
Aldrig får det vara lätt.
• • •
Även LA Kings kan bli klara ikväll – i kavaj.
I deras fall är det dock lite mer komplicerat. Blues måste förlora under ordinarie matchtid och Wild får inte vinna mot Blackhawks under ordinarie matchtid.
• • •
Det kanske bara är jag som inbillar mig, jag har trots allt vad som brukar kallas livlig fantasi, men det går verkligen att förnimma besvikelsen som hänger i kvarteren runt The Rock när man närmar sig från Penn Station.
Den här tiden ifjol var det folkfest på plazan utanför Devil’s Den timmarna innan puckdrop.
Nu syns någon enstaka loner som sitter på en bänk och tittar i mobilen. I övrigt är det tomt och tyst och moloket.
Undra på det.
Detta skulle ju bli Devils verkliga breakthrough-säsong, när de etablerade sig som contender och enligt somliga – exempelvis den här bloggaren – skulle ha chansen att ta sig hela vägen till Stanley Cup-finalen
Istället har de backat som fellow Jersey-bon Meadow Sopranos när hon fickparkerade i sista avsnittet av ”The Sopranos” – med ungefär samma möda också – och är i praktiken redan borta när grundserien nu kränger ut på själva upploppet.
Vad som gått fel har vi redan idisslat några gånger men vi kan ta det igen. Akira Schmid var sannerligen ingen ny Brodeur och det var inte Vitek Vanecek heller och när GM Fitzgerald till slut gjorde ett byte på målvaktsposten var det lite för sent. På samma sätt höll han fast vid Lindy Ruff för länge – och lyckades inte ersätta backduon Ryan Graves och Damon Severson; unga talangerna Luke Hughes och Simon Nemec visade sig vara för oerfarna för att kunna axla så stort ansvar på kontinuerlig basis. Sedan har de haft en förbannad otur med skador, det ska ju också understrykas.
Facit:
Tung, bedövande besvikelse i en hel stadsdel.
• • •
Jag vill uttrycka min förbluffande beundran för de femton-sexton tusen Chicago-bor som slösar bort sin lediga söndag på en fullständigt meningslös match mellan Blackhawks och Wild i United Center.
Då älskar man fan sin hockey med mer hetta än åtminstone jag har i mig.
• • •
Att ersätta Ruff med surkarten Travis Green var heller inget genidrag av Fitzgerald och i sommar måste han hitta en ny coach.
Jay Woodcroft kan jag se här, hans smarta och moderna ledarskap är nog vad bröderna Hughes, Bratten, Hischier, Nemec och de andra kidsen behöver efter flera år med griniga gubbar.
• • •
På NJ Transit-tåget ut hit är det en argsint herre som sitter och skriker ”Fuck y’all” till oss andra i samma vagn – om och om igen.
Det kan bli så när man tvingas lämna Manhattan för New Jersey.
• • •
Men ja, det var förstås kul att Jesper Wallstedt fick hålla sin första nolla i The Madhouse on Madison.
• • •
Vad säger ni, kommer Rögle vinna SM-guld?
Det vore väl ändå lite lugubert, vore det inte?
• • •
De har bytt wifi i The Rockhh – och i sin oändliga vishet installerat ett ännu sämre.
Varning för förseningar i bloggen utfärdas härmed.
• • •
På traditionsenligt sätt ber jag att få påminna om dagens tipsrad:
•Detroit – Buffalo 1(OT)/RÄTT – om än inga bonuspoäng för OT
•Chicago – Minnesota 1/FEL
•Carolina – Columbus 1
•San Jose – Arizona 1
•Ottawa – Washington 2
•New Jersey – Nashville 2
•NY Rangers – Montreal
•Anaheim – St Louis 2
•Colorado – Dallas 1 (OT)
• • •
Givetvis kommer det hända nåt helt otroligt på Garden ikväll, det säger lagen om alltings jävlighet.
• • •
Svenska namn i målprotokollet denna första aprilsöndag: Lill-Fimpen, Filip Forsberg, Gustav Nyquist och Mika (hattrick gör han).
• • •
Sorry Kmannen, det var oförlåtligt att glömma 30-årsdagen av Kurt Cobains död.
Dagens låt är i alla fall Nirvanas ”Lithium”.
• • •
HEK, är du redo i Bristol?
• • •
Själv befann jag i Malmö den där hemska vårdagen 1994, för jag skulle recensera en turnépremiär med Olle Ljungström på KB samma kväll.
Malmös dåvarande superback Ricard Persson – som jag hade ätit lunch med tidigare under dagen – ringde till hotellet precis innan jag skulle gå och sa åt mig att slå på tv:n.
Sedan blev det en märklig kväll med Olle. Han tillkännagav den hemska nyheten från scenen och jag minns tydligt att Kvällspostens Pär Hägred började gråta och gick hem.
Inget, säger somliga, är mer tragiskt än wasted talent och herregud vad mycket oerhört världen berövades när Kurt kom fram till att han inte ville vara med längre.
• • •
OK, jag hör ända upp hit hur Flipper osäkrar bössan.
Nu blir det målfest.
Så – som vi alltid säger här:
Welcome to the Rockhhh!
