Masen Med Mustaschen på jakt på Long Island
1. Håkan Loob – 50 (säsongen 1987-1988)
2. Kent Nilsson – 49 (1980-1981)
3. Markus Näslund – 48 (2002-2003)
4. Mats Sundin – 47 (1992-1993)
5. Kent Nilsson – 46 (1982-1983)
6. Tomas Sandström – 45 45 (1990-1991)
7. Mats Näslund – 43 (1985-1986)
Daniel Alfredsson – 43 (2005-2006)
Henrik Zetterberg – 43 (2007-2008)
William Karlsson – 43 (2017-2018)
Filip Forsberg – 43 (2023-2024)
Vad är det för lista, undrar kanske du.
Jo, det är listan över de blott elva svenskar i historien som smackat in 43 mål eller fler under en och samma NHL-säsong och den tycker jag det finns skäl att lufta nu när jag ska se snubben längst ner, på delad sjundeplats, i en föreställning på Long Island.
Han – Masen Med Mustaschen Forsberg – kan ju göra ett ryck och bli historisk och bärga största blågula skörden 21 år.
Det är förstås inte givet att han klarar det – man kan inte beställa mål av någon – men personligen blir jag inte det minsta förvånad om den målfarligaste leksingen sedan Mats Åhlberg vispar in både en och två puckar även på Sorken.
Som hans radarpartner Gustav Nyquist sa om ”en av världens bästa målskyttar” i mitt Nashville-reportage häromdagen:
– När man är så bra som Filip på att göra mål har man inte bara en grej. Det handlar om en uppsättning kvaliteter som satts ihop. Framförallt har han dock ett otroligt skott. Det är hårt och bra och svårt för målvakterna att läsa. Han har också förmågan att försätta sig i rätt positioner, så han får ut max av det skottet. Dessutom är han stor och stark och jobbig för backarna att ta bort. Och så vill han verkligen vinna.
Själv sa han följande när jag i torsdags frågade om möjligheterna att rentav komma ikapp Håkan Loob och slå hans svenska rekord:
– Det vore förstås otroligt roligt och man ska aldrig säga aldrig.
Du kan väl börja med ett hattrick mot Islanders?
– Haha. Well, det har gått bra mot dom förut, man får hoppas att det fortsätter likadant.
Ni hör ju.
Filip Forsberg är redo för avancemang på den mest ärorika av alla listor i flashiga UBS Arena denna första lördagkväll i april.
• • •
Jodå, Long Island Expressway var en goddamned parkeringsplats även denna eftermiddag, men det gjorde inte så mycket för jag var ute i väldigt god tid och fick åka cool Tesla
Det är inget ställningstagande i någon klimatpolitisk debatt, jag tycker bara att det då och då är en kittlande futuristisk upplevelse att glida fram i en helt ljudlös farkost och ha ett glastak att spana genom.
• • •
Förresten, ni såg väl intervjun med Ryan O’Reillys svenska köttbullar?
Annars finns den här.
• • •
Domare utburen på bår…det har jag, trots att jag varit vittne vid tusen och åter tusen hockeymatcher, aldrig sett tidigare.
Otäckt var det också. Hoppas verkligen att Steve Kozari inte skadade sig alltför allvarligt och snart är på benen igen.
• • •
För Islanders är det här Årets Match.
Det har visserligen alla matcher senaste månaden varit, men ju närmare det absoluta avgörandet kommer, desto mer står ju på spel varje gång.
Nu har de tredjeplatsen i Metro-divisionen – plus kontrollen över egna ödet – att försvara och en sjujävla all in-satsning som får den galna supporterskaran här ute att gå i spinn borde vänta.
• • •
Vad gäller gårdagens sällsynta jordbävning har flera grannar på 48:e våningen berättat de verkligen kände av den. Hos en snubbe ramlade grejor till och med ur bokhyllan.
Men klockan var strax före halv elva på förmiddagen, så jag låg och sov och nej, jag vaknade inte…
• • •
Nu hände det.
Penguins hävde sig, åtminstone tillfälligt, över strecket och sett till vad de har för vinter bakom sig är det ingenting annat än helt otroligt.
Men jag säger det igen. När såna som Crosby, Malkin, Letang och Erik till sin egen förvåning plötsligt fått vittring, då kommer de bli tuffa att tas med.
• • •
Som de konstaterar i denna nyhetstext slutar New Yorkers aldrig att hustla, så givetvis hade souvenirförsäljarna fått ut ”I survived the New York earthquake”-tischor redan innan nejden slutat skaka igår – och gjorde kanonaffärer.
It’s all about making an extra buck here and there i denna stad…
• • •
En fin vän och kollega blir förvånad över att se mig ute på ön, men tror sig sedan förstå varför jag tillbringar min Saturday Night här.
– Du vet att Islanders förr eller senare skjuter sig själva i foten och nu vill du se det. Jaja, säger han och går.
Nä, that’s not it at all, men visst – totala kollapser är alltid en bonus när man störtar ut med pennan…
• • •
Efter alla clinchar senaste dygnen – vi har ju även Leafs och Oilers bland de säkra nu – finns det bara fem biljetter kvar att slåss om.
Två i öst och tre i väst.
Men åtminstone om de två här ute på vår planhalva kommer det bli en satanisk strid, så ingen behöver sätta sig ner och hulka för det.
• • •
Det är ju inte riktigt klokt att Dallas-stjärnorna får sin åtta matcher långa segersvit avklippt av Chicago Blackhawks, men utan att ha sett en sekund av fajten i The Madhouse utgår jag från att det brast en aning i motivation hos gästerna.
• • •
Även Predators kan faktiskt clincha ikväll, men då krävs inte bara att de vinner matchen här i Belmont Park. Blues måste förlora mot Sharks igen och nä…det händer omöjligen.
Väl?
• • •
Vad gäller de jag, för det reda underhållningsvärdets skull, helst ser som Rangers motståndare i förstarundan rankar jag de tänkbara alternativen så här.
1. Islanders, 2. Maple Leafs, 3. Penguins, 4. Sabres, 5. Red Wings, 6. Flyers, 7. Capitals.
Och eftersom det i de här sammanhangen ALDRIG blir som man vill kan Caps resesekreterare börja boka hotellrum på Manhattan…
• • •
Bra besked från västra Pennsylvania: Steve Kozari är vid medvetande, kan röra alla kroppsdelar och förväntas bli helt återställd igen.
• • •
Påminnelse om bloggens tipsrad:
•Pittsburgh – Tampa 1/RÄTT
•Boston – Florida 1 (OT)/RÄTT OCH RÄTT!
•Chicago Dallas 2/FEL
•Minnesota – Winnipeg 2/RÄTT
•San Jose – St Louis 2
•Columbus – Philadelphia 2
•Montreal – Toronto 2
(fast här har jag ändrat mig, jag tror Leafs slappnar av för mycket efter clinchen…)
•Ottawa – New Jersey 1
•NY Islanders – Nashville 2 (OT)
•Calgary – Edmonton 2
•LA – Vancouver 1
• • •
Nu, när jag skriver den här meningen, har vi exakt en timme kvar till nedsläpp och det är fortfarande tomt på alla läktarsektioner, sånär som på enstaka early birds här och där – såna som likt er bofink tycker att hockeymatcher som upplevelse betraktat börjar långt innan de börjar på riktigt.
Men det går ändå att känna att något stort snart kommer hända det här.
Det finns spänning i luften. Förväntan. Nervositet.
I like!
• • •
Svenska målskyttar i aprilkvällen: Lill-Nyllet, Tranås-Simon, Masen Med Mustaschen, Hästpolo-Gustav, Adrian Kempe, Viktor Arvidsson, Nils Åman.
• • •
Det är väldigt kul att rumpmasen Jesper Boqvist hittat ett riktigt hem i Boston och till och med får ikläda sig rollen som hjälte i en match som den mot katterna ikväll.
Hedemora rocks!
• • •
Michael Grabner nämns i en trivia-grej på jumbotronen strax innan värmningen.
Snacka om blast from the past. Honom hade jag glömt helt, men blir man bara påmind på nåt sätt finns tiotusentals namn och låtitlar och filmditon och albumditon märkligt nog begravda djupt inne i hjärnan.
• • •
Det är kallt som i valfiskens buk på pressläktaren ikväll, jag borde tagit med mig lovikavantar
• • •
Tack för de finfina rapporterna från X:et, Art Vandeley.
Hoppas nu du får en riktigt jävla lattjolajbans Saturday Night där uppe.
• • •
Min LI-kompis Scott och jag brukar jämt sucka om hur många icing det blir i alla matcher vi ser och nu har vi ett vad.
Om det blir en de första 32 sekunder i kvällens match vinner han en dollar och om inte vinner jag samma lilla summa.
Bra odds för Borlänge ändå.
• • •
For those about to rock:
Nu åker vi på Long Island, med svenska köttbullar och hungriga hemmaspelare och allt.