President’s Day, del 5 – The End

NY RANGERS – OTTAWA 4-0 (Slut)
• • •
Det är bara med största ansträngning jag hindrar mig själv från att att stämma in i nämnda Imperiet-dängan ”Du ska va president” när en nyduschad Mika Zibanejad, i stilig kostym, till slut kommer tillbaka in i seriesegrarnas omklädningsrum för att språka med Sombrero-Johan och yours truly.
Men det hade jag väl kunnat bjuda på. Han ska ju det, eller snarare ÄR redan – och mycket nöjd med detta faktum.
– Vi har ett annat huvudmål, såklart, men det är alltid kul att vinna, konstaterar han glatt.
Det verkar hela New York hålla med om denna rusiga måndagkväll.
• • •
Med kvällens två bragdmål skriver Lucas Raymond in sig bland de stora svenskarna i Detroit Red Wings historia.
Det säger i sanning inte lite, men jag tvekar inte.
Lidas, Zäta, Homer, Kronwall, The Mule – och Razor.
Det är den blågula superfemman (plus en till…) i Motown.
• • •
Många NHL-stjärnor jag träffat genom åren har varit märkligt ointresserade av andra matcher än de egna, men Mika ser fram emot att få sitta hemma i finsoffan och kolla alla monsterdueller kommande tisdagskväll.
– Och på onsdag har vi Djurgården-Brynäs, myser han.
• • •
På vägen hem unnar jag mig ett pit-stop på Duane Reade tvärs över gatan från Garden för handla lite frukost och där springer jag lustigt nog in i samma Avesta-bo som kom fram och hälsade i samband med Islanders-matchen i lördags.
– Jaha, nu förstår man varför de sista inläggen i bloggen kommer så sent, skrockar han.
Haha, inte riktigt. Det är en del annat material som ska produceras först – och den som inte tror mig kan gå in på sportbladet.se och titta nu.
• • •
Nu måste jag definitivt ta mig till John Blunds rike. Tack, alla för sällskap ikväll.
Imorrn går vi all in på alla infernaliska streckdraman.