Stanley Cup Playoffs 2024

Vår bästa tid är nu
Vem minns den snö som kanske föll i fjol
Vår bästa tid är nu
Vem vet om morgondan har sol har sol har sol

Ja, förlåt, men jag får ännu en gång lov att gå Jan Malmsjö on your asses.
För nu, en lördag i mitten av april när det i alla fall i New York känns som att våren äntligen tar sats igen, tänds gudarnas grandiosa stjärnhimmel över Nordamerika.
Den gnistrar och sprakar som ingenting annat – alla som kastar en blick i dess riktning försätts i hypnos – och under de två månader som följer kommer dess sken bara bli starkare och starkare för varje kväll.
Vad vi kallar denna glittrande stjärnhimmel?
Stanley Cup Playoffs.
Oh, man – jag för nästan örfila mig själv för att det ska sjunka in att vi faktiskt står inför det här mirakulösa skådespelet igen.
Flera gånger senaste dygnen har jag ryckt till i ”just ja”-erinringar om vad som ingår i dealen nu.
Som:
Den galna energin just i förstarundan, när alla är brutalt övertända och uppför sig som sjövilda tjurar på rodeo i Texas.
Förlängningar som pågår tills bönderna kliver upp för att mjölka kossorna.
Oväntade hjältar – och förhatliga syndabockar.
Coacher som blir galna och angriper varandra på uppskruvade presskonferenser.
Fans som viftar med vita handdukar och skanderar ”We want the Cup!”.
Domartabbar som får hela landsändar att rasa.
Storylines som inte går att föreställa sig på förhand men blir headline-stuff och löper från match till match.
Ilskan, lyckoruset, frustrationen, sorgen – och allt annat känslosvall.
Målvakter som plötsligt blir mycket bättre än de egentligen är och gör sina livs matcher.
Kommentatorer som i vild upphetsning avlossar klassiska one-liners.
Otroliga stjärnor som till skillnad från i den grå serielunken ger allt i varje byte och presterar på den yttersta toppen av sin förmåga.
Ja, vår bästa tid är i sanning nu.
Välkommen till Stanley Cup-slutspelet 2024.
• • •
Och hur går det?
Well, det försökte jag reda ut i det här paketet på sportbladet-sajten igår.
För den som inte orkar läsa hela den genomgången kommer en snabbsammanfattning av tipsen här:

•NY Rangers – Washington 4-2
•Carolina – NY Islanders 4-2
•Florida – Tampa 4-3
•Boston – Toronto 4-1
•Dallas – Vegas 4-3
•Winnipeg – Colorado 3-4
•Vancouver – Nashville 4-3
•Edmonton – LA 4-1

Lite fega tips där, det medger jag. Några riktiga skrällar ingår inte i Bofinken-given. Men fjolårets försök till mer yviga, chansartade gissningar lärde mig en läxa, jag är försiktig och hävdar inget oväntat med bestämdhet den här gången.
Mest svårtippat tycker jag serierna mellan Canucks och Preds samt Jets och Avalanche känns. Där kan det verkligen sluta hur som helst. Sweep åt ena hållet, sweep åt andra hållet – eller Game 7-drama. Även mellan Stars och Golden Knights är det enligt min mening ovisst, främst för att det inte riktigt går att bedöma var regerande mästarna står just nu.
Hur, undrar jag härmed, tippar mina vänner runt lägerelden?
• • •
Vi börjar årets urladdning med rally i Raleigh – om jag nu får vara så lustig.
Det är ju där, i PNC Arena, de släpper den första pucken i årets slutspel – och sen brakar Canes och Islanders ihop i vad som borde bli en härlig clash.
De är ju hungriga, båda två. Oförlösta. De senaste åren har de flera gånger nått nästan ända fram – men bara nästan.
Såna lag brukar det ryka ur öronen på och vad är bättre än nära såna låg försöker få ner varandra i partär?
Ingenting.
• • •
Apropå tips har ju The Queen of Memphis, Chall-Åsa, även i år styrt upp Bloggens egen Bracket Challenge och ännu hinner du registrera dig och och vara med.

Själv skickade jag Florida och Dallas till final, tänka sig.
• • •
Vi skulle haft tre smålänningar på isen i Raleigh idag – från Ljungby, Tranås respektive Nässjö.
Men tyvärr är Jesper Fast – Nässjös man i världen – fortfarande skadad, så det blir bara två.
Men hey, två Karl-Oskar är fortfarande bättre än ingen.
• • •
Meningen var förstås att vi skulle fått ut även ett poddavsnitt innan första omgången, men det körde ihop sig på grund av att jag var både risig och i tidsnöd i torsdags natt – och att Jonte från Örby igår hade en resa till Gavlerinken planerad.
Vi ber om ursäkt och lovar att återkomma inom kort.
• • •
Hurricanes och Islanders och deras supportrar – ja, Björn Falk, du till exempel – får dock ursäkta.
Öppningsdagens huvudnummer för oss neutrala är ändå holmgången som väntar i Boston om några timmar.
Där kommer alla inblandade garanterat bli påminda om min gamla käpphäst:
Slutspelet är grundseriens elaka storebror som precis släppts ur ur fängelse och är ute och letar efter trubbel.
Jeez, jag kan knappt vänta.
• • •
Igår eftermiddag, strax innan deadline, skickade jag in min röstsedel för Awards.
Det känns alltid…mja, högtidligt är kanske att ta. Men lite ärofyllt skulle jag ändå beskriva det som.
Hur jag röstade får jag inte berätta ännu, men jag kan ju säga att Ryan Reaves inte återfanns bland namnen – och hoppas ingen tar illa upp för det.
• • •
Just här i bloggen är ju The Classic mellan Bruins och Leafs också en mighty happening eftersom några av kommentatorsspårets mest trogna, passionerade och högljudda ikoner håller på Leafs, är peppade som kids i gamla Vi-i-femman-finaler och snart kommer se till att hela huset gungar.
Idsint, Chall, Lundin…the floor is yours.
Snart.
• • •
– We shall return, sa Bettman som en annan General MacArthur innan han vid en presskonferens i Phoenix igår satte punkt för första delen av historien om Coyotes.
Denna fixering vid den där solstekta dalen ute i The Sonoran Desert…man blir lite konfunderad. Ja, jag gillar också att vara där, det är en bedårande vacker skärva av planeten, men det måste väl inte finnas ett NHL-lag i trakten till varje pris? Gary har råd att bo veckovis i de lyxigaste sviterna på de mest flärdfulla resortsen i Scottsdale och kan väl unna sig en semester då och då.
Själv blir jag jag mer och mer kittlad av situationen i Salt Lake City. Den här Ryan Smith verkar ju vara en i det närmaste perfekt ägare, stenrik och villig att spendera vad som behövs för att bygga ett framgångsrikt lag. De tungviktare som blir free agents i sommar – exempelvis Steven Stamkos, Sam Reinhart, Jake Guentzel och Jonathan Marchessault – kan nog räkna med locktoner från Utah i sommar.
• • •
Alla ögon på Jake Guentzel och, i någon mån, Evgeni Kuznetsov i Game 1 i Raleigh.
Hurricanes frångick sina gnetiga affärsprinciper när de trejdade till sig Guentzel, i utbyte mot en halv näve värdefulla prospects, för Wadell och ägaren Dundon insåg att de behövde betala för att addera den avsaknad av verklig spets som hindrat klubben från att nå finalen under Sebastian Aho-eran.
Nu är det dags att leverera.
• • •
Vad gjorde ni för att ladda upp under det som kallas The Eve of Stanley Cup Playoffs?
Själv låg jag i soffan och såg Gudfadern för 50 000:e gången och av de själlösa kan det säkert uppfattas som orimligt att att se om en film så många gånger att man kan precis varenda bireplik och detalj i ljudkulisserna utantill, men för mig är det inte konstigare än att lyssna på en kanonlåt om och om igen.
Det som är riktigt bra och har ett verkligt värde kan man aldrig få för mycket av.
Sen övervägde jag att bryta mot doctor’s order och gå ut och dricka några kalla, men ångrade mig och såg tvåan också…
• • •
Nej, Lill-Nyllet spelade inte skadad i slutet av grundserien. Han vaknade i torsdags morse och kände ”disccomfort”, rapporteras det. Och nu är det dessvärre oklart om han kan spela Game 1 i TD Garden.
Efter 82 raka grundserieframträdanden måste det kännas som att bli snuvad på sista dansen när man hängt med sitt hjärtas favorit hela kvällen.
Taskigt.
• • •
Apropå doctor’s orders består de inte bara av förmaningar rörande bira. För att få bättre kontroll över mitt sentida reflux-jox menar han att jag också ska äta bättre och mindre och åtminstone för tillfället helt avstå från sånt roligt som choklad och chips och läsk och kaffe.
Det går inte direkt att påstå att jag följer dessa påbud med religiös hängivenhet, men for sure – för en gångs skull ser det inte ut som att en tonåring dukat upp på vardagsrumsbordet inför en hockeysession.
Tråkigt det, jag ÄR ju egentligen en tonåring…
• • •
Noterar spåret-debatt om att Maple Leafs aldrig spelar på ”Sverige-vänliga” tider och så är det. Vare sig dom eller Canadiens schemaläggs någonsin för matinéer. Och det har med kanadensiska tv-rättigheter att göra. Sportsnet vill alltid ha dessa två publikmagneter på prime time under helgerna, för att maximera tittarsiffrorna och reklamintäkterna.
Som de säger i filmen jag nämner ovan:
– It’s not personal, Lundin, it’s strictly business.
• • •
De gånger Canes och Islanders möttes under Barry Trotz-eran på Long Island kunde man vara bombsäker på exceptionellt målsnåla matcher, första cannolin betydde ofta allt.
Men med Saint Patrick i Isles bås och duon Guentzel och Kuznetsov i Canes laguppställning finns det anledning att hoppa på lite tjong i medaljongen i år.
Redan idag blir det…fem mål.
• • •
Går upp i god tid nu när våren satt klorna i trakten och hinner med lunch och promenad med min fina vän Malin i området runt Gramercy Park och man behöver inte vara privatdetektiv för att spåra hastigt uppblossande hockeyfeber på Manhattan.
Rangers- och Islanders-tröjorna is out there, let me tell you.
Så underbart.
• • •
Första målet i årets slutspel, för att nu spinna vidare på Julias inlägg i spåret, görs antingen av Jake Guentzel eller av Pierre Engvall.
Kom ihåg var du läste det först.
• • •
Av bilderna jag sett på sociala medier är det oväntat grått down south idag, men var så säker: BBQ-röken hänger ändå tung över tailgate-festen på den väldiga parkeringen utanför PNC och stämningen i ladan när pucken släpps kommer vara sinnessjuk.
Fan, man skulle varit där…
• • •
Första svenska målet i år?
Well, om inte Ljungby-Pierre gör det i PNC Arena idag blir det Gustav Forsling i Sunrise imorrn.
• • •
OK, det är dags att ta det djupaste andetaget sedan Opening Night och släppa ut de vilda hingstarna i hagen.
Som traditionen bjuder gör vi det med detta nu elva år gamla super-montage, alltså Hockey Night In Canada-introt från 2013.

• • •
Vår bästa tid, vänner, är nu.

Per Bjurman