Det ännu större allvaret tjuvstartar på Broadway, del 2

NY RANGERS – CAROLINA 3-1 (Period 1)
• • •
Jamen jävlar.
Här har vi två lag som stått och skrapat med hovarna i stallet alldeles för länge och slår ner som veritabla blixtar i isen när de äntligen får lösgöra all energi de ackumulerat under uppehållet.
Kort sagt:
Andrarundan tar vid med en jublande rivstart och jag har redan glömt det felaktiga i schemaläggningen.
• • •
Allra mest lightning and thunder är laddad i stormen från Mälarhöjden.
Ja, Mika Zibanejad is on fire och pangar in två pangstrutar – den andra PP-varianten kan ju ställas ut på museum – under de första tio minuterna.

Sen spelar han fram till Trochecks tredje mål också.
Oh man, när han börjar matcher på det sättet, då vet vi hur det brukar bli…
• • •
Hurricanes påstådda nervfladder inför framträdanden i Broadways spotlights är verkligen en myt.
De har allt självförtroende och all pondus och all swagger man kan ha och spelar tidvis superbt ettrig och aggressiv och energisk hockey, extremt svår för motståndarna att freda sig mot.
Hur mycket bättre de är än Washington går inte att mäta.
• • •
Somliga på isen skulle rentav kunna beskrivas som övertända.
I vanliga fall gör sig ju Chris Kreider aldrig skyldig till en boarding så uppenbar som den han utsätter Seth Jarvis för.
• • •
Rangers PP är det inga fel på, om man säger så.
• • •
Tony DeAngelo var inte precis Gris Olle-favorit innan heller, men efter armbågen i huvudet på Cuylle stärker han sin position som New Yorks Public Enemy Number One med ytterligare några kilon.
• • •
Rempe har redan suttit i utvisningsbåset, förstås, och suckarnas man intill mig klagar över att han åker ut bara för att han är den han är och ser ut som han gör och sure, så kan man ju se det.
Men det kommer inte ändras och just därför förblir det en risk att ha honom på isen.
• • •
Nu när de adderat laser till allt annat blinkande och blixtrande och glittrande på jumbotron och is och läktare börjar Gardens intro inför den här sortens matcher likna rena månlandningen.
Tänk om man fått en liten föraning om detta när man satt med en kokt med bröd i Gyllerinken i Borlänge på 70-talet och tyckte det var spektakulärt att de hade två sorters senap att erbjuda.
Det vi ser i NYC hade känts som science fiction – och det är det ju också.
• • •
Det är överhuvudtaget anmärkningsvärt hur snabbt serien blev infekterad och grinig och på gränsen till brutal.
Det här bådar gott – eller inte.
• • •
Per Vestlund, om du inte såg mitt svar i spåret: De svenskar som förknippas starkast med gamla Whalers – Hurricanes Mothership – är Uffe Samuelsson och Micke Nylander.
De startade båda sina NHL-karriärer i Connecticut – och Uffe han spela där i sex år innan han trejdades till till Pittsburgh.
Men även Jörgen Pettersson, Tommy Abrahamsson (!) och mycket riktigt Micke Andersson hann spela några matcher i den gistna ladan där uppe.
• • •
Michael J. Fox och Jason Bateman vinkar tillsammans i jumbotronen och läser jag Batemans läppar rätt hälsar han till er i bloggen.
• • •
Här trodde man att detta skulle bli en letdown efter gårdagens extatiska urladdning.
Men vilken match!
Jag har knappt hunnit andas och ska be att få göra det nu.