Det är själva livet som stegrar…

– För mig var det inte bara en lek. För mig var det…livet.
Henrik Lundqvist ser lätt plågad ut när han fäller den kommentaren i ”Open Heart” – dokumentären om hans gloriösa karriär, det svåra slutet och vägen in i en andra akt under hans saga här på jorden.
För världen kunde inte riktigt förstå hur genomgripande hela hans tillvaro påverkades av huruvida det gick bra eller dåligt på isen.
”It’s only a game”, sa dom – men det var det aldrig för The King.
Det var verkligen livet.
Och det är det ju för oss alla som går in i det här med allt vi har.
Såklart, egentligen fattar vi att det finns annat som egentligen är viktigare. Våra nära och kära, hälsa, tak över huvudet, ekonomisk trygghet…allt det där.
Men själva poängen med idrott, det som gör att vi alls engagerar oss och blir så tagna av det som händer i den upplysta manegen, är ju att den hjälper oss att skapa en parallell verklighet – en bortom den grå, torftiga vi får nöja oss med till vardags, med dess bekymmer och dess leda och dess avsaknad av glans – och låter oss fylla den med mening och spänning och svallande känslor.
Utan den emotionella investeringen – och reaktionerna när investeringen antingen ger jublande avkastning eller går upp i svart rök – skulle det vara meningslöst både att utöva och beskåda tävlingar, matcher, lopp, kraftmätningar, turneringar och mästerskap.
Men istället är de – livet.
Och just därför sköljer alla dessa intensiva sinnesstämningar genom blodomloppet när Stanley Cup-slutspelet nu når sin näst sista fas och för den sista kvartetten lag, The Final Four, ända till tröskeln till drömmarnas rike.
Här ute på östra planhalvan går New York Rangers och Florida Panthers – med start ikväll, i den världsberömda arenan som var just King Henriks borg under alla år – upp i vad som alldeles garanterat blir en mega-clash hetare än själva helvetet och out west ställs supermakterna Dallas Stars och Edmonton Oilers öga mot öga i en precis lika djävulsk showdown.
Hur det ska gå till går knappt att förstå, men när krutröken om två veckor skingras över de blodiga slagfälten kommer två av dem vara klara för Stanley Cup-final.
Oh, gosh…
Förväntan, nervositet, eufori, oro, vördnad, otålighet, lust, adrenalin och allmän yra blandas till en puttrande, skummande gumbo som sätter hjärtat och själen och anden i brand.
Inget annat kan få det att kännas som det känns just nu.
Bara en lek?
Nej, mina vänner.
Det är, precis som Henke säger, livet – och nu stegrar det.
• • •
Välsignade vare hockeygudarna för att vi fick gårdagens lilla paus och därmed en tydlig rågång mellan det som varit och det som ska bli.
Det räckte för att ge åtminstone mig tid att smälta andrarundan och ladda om för det ännu större allvar som ska måste hanteras nu.
Kort sagt – Bofinken är redo.
Hur det går i de båda konferensfinalen, och varför, ägnade jag redan natten till igår åt att försöka reda ut och här kan man ta del av både krönika och tips/analys.

För den som till äventyrs inte vill eller orkar läsa så långa drapor tippar jag alltså matchserierna på följande vis:

•NY Rangers – Florida 2-4
•Dallas – Edmonton 4-2

Enligt den bild jag gått omkring med ett tag är Panthers och Stars i det närmaste perfekta playoff-lag och ju längre de tar sig i det oändliga äventyret, desto svårare föreställer jag mig att det blir att besegra dem.
Men det blir också svårare och svårare att tippa. Bara storartade lag avancerat till konferensfinal och jag känner mig, nota bene, inte det minsta tvärsäker. Det KAN lika gärna vara Rangers och Oilers som möts i final, jag är HELT öppen för det.
OK?
• • •
När Oliver Ekman-Larsson får syn på mig i omklädningsrummet efter Panthers morning skate blir han mäkta häpen över att jag råkar vara klädd i kostym.
– Vad är det här, utbrister han.
– Jag är alltid uppklädd när jag går på slutspelsmatcher, svarar jag.
– Det har jag aldrig sett, fortsätter Tingsryds stolthet.
Tror ni en gammal bofink missar den straffsparken? Nej, den sitter i krysset:
– Så är du nästan aldrig med i slutspelet heller!
Haha, ägd!
• • •
Nu händer det…
Redan under den soliga morgonen, när jag kommer till Garden för onsdagens pre game-ritualer, sjunger den tanken till i pallet med full kraft.
Det är långa köer till media-entrén (som jag går rakt förbi, vad trodde ni…), de har byggt om hela medialoungen till presscenter, murvlar alla sorter myllrar i backstage-korridorerna, det är ett liv och ett kiv överallt.
Ja, min själ.
Nu händer det!
• • •
OEL får dock snabb liten revansch. När jag halar fram Sportbladet-micken för en mer formell video-intervju om annat än min outfit kliver en sträng PR-människa fram och meddelar att han och Forsling ska ”göra podiet” och därför inte får intervjuas, på något språk, innan dess.
Oliver skrockar glatt:
– Haha, nu slipper jag det. Fan vad skönt!
Hrmf.
• • •
Det bärande temat i ”Open Heart”, för att nu återknyta till inledningen, är dock att hitta meningen i den verkliga verkligheten – den man åter träder in i när strålkastarna slocknat och välbefinnandet inte längre är avhängigt segrar och förluster.
– Jag vill vara lycklig utan anledning, säger Henke vid ett tillfälle.
Mm, that’s the secret sauce i livet, förstås.
Men inte nu.
Nu ÄR det här livet.
Och därför tittar vi…
• • •
Smålänningen som aldrig sett er bofink i kostym fortsätter underhålla under presskonferensen han och hans östgötske kompis mycket riktigt håller lite senare.

Han får frågan om han följer Tre Kronor i VM och Oliver ler snett.
– Jag har gjort det där i tolv år på raken, så nä.
Haha!
Oliver har spelat sju VM och inte i alla rad, men vi fattar.
Det blir ju så när man nästan aldrig är med i playoff…
• • •
Rangers håller ingen riktigt morning skate. Bara The Black Aces, med Rempe och Edström som fyrtorn för de andra att navigera kring, är ute på isen.
Men Wenny Wennberg kommer i alla fall till pressrummet och tar sig en liten tupplur vid podiet.

Nä, skoja – han råkade bara blinka när jag tog bild.
Han berättar, på rak fråga från Bofinken-boet, att det är en dröm att för första gången i karriären spela konferensfinal och att han efter tio år i ligan skulle göra allt för att få vinna Stanley Cup.
• • •
As of lately har jag slutat ta den reflux-medicin my best friend the doctor skrivit ut åt mig, enär den gör att det jag stoppar i mig har svårare att ta sig genom systemet än vad genomsnittliga forwards har att forcera Dallas försvarsställningar.
Vi får se vad det leder till, men risken finns att mina texter blir osedvanligt syrliga…
• • •
Även med OEL är jag faktiskt seriös under några ögonblick. Vid sidan av Bäckis, EK65, Hedman, Mojo Johansson och verklige veteranen Mickis i Calgary är han nu den svensk som spelat längst i ligan och hungern efter en Stanley Cup-ring vet inga gränser.
– Att få vinna känns viktigare och viktigare för varje år som går. Det var därför jag skrev på för just Floria, ett lag som verkligen har chansen att vinna, säger han.
• • •
I gengäld kanske texterna blir lite mindre hårda och tröga.
Nej, förlåt…
• • •
Under den lediga eftermiddagen blir jag bjuden på studiebesök i NHL:s nya högkvarter i en lyxskrapa vid Hudson Yards, blott ett kvarter väster om Garden.
Där får jag se Bettmans eget kontor, studion där Player Safety varje kväll följer allt som händer och tar sina egendomliga beslut, de ”ringar” som avlägsnats från Stanley Cup-bucklan, en jädra massa kontorslandskap där alla olika divisioner – marknadsföring, business, hockey operations, international, events, statistik, kommunikation, social media, revision…you name it – och min kompis Dan Rosen.
Han sitter vid sin station och drömmer om svenska räkmackor, som vanligt.

Bra vy har han från sitt skrivbord också.

Det kan man kalla close to the action.
• • •
Ajdå, Gabriel Landeskog ska hålla presskonferens med Avalanches GM MacFarland imorrn.
”Han lägger av”, lyder min första, lätt förtvivlade tanke när jag hör om det.
Men kanske inte ändå. Han har de facto fem år kvar på ett kontrakt som ger honom 7 miljoner dollar per år och de pengarna lämnar men väl ändå inte bara på bordet.
Å andra sidan, vi har ju såna som Shea Weber och Carey Price…så lite klump av obehag har jag nu i mellangärdet.
• • •
Presskonferenser med NHL-coacher brukar inte vara mer uppiggande än sammanträden i Tranås socialnämnd, men Paul Maurice skulle jag kunna sitta och lyssna på dagen lång.
Han är inte bara rolig och charmig, han har bara intressanta och originella saker att säga om hockey – och råkar dessutom vara utrustad med ett Rain Man-artat minne.
Idag får han frågor om sina gamla adepter Roslovic och Trouba och drar plötsligt hela laguppställningar han hade i specifika matcher med Jets för hundra år sen.
Tillika minns han förstås nån gudsförgäten, sedan länge bortglömd kväll när hans nuvarande first line-winger Tarasenko spelade för Blues ställde till det för Wings.
– Så fort han kom loss på vänsterkanten visste jag att vi var fucked, ursäkta språket.

Min kompis Niklas Eriksson ska få instruktionsvideos i mailen!
• • •
Om Gabbe lägger av så kan man konstatera att det sista han gjorde som hockeyspelare var att lyfta Stanley Cup-bucklan.
Lite ikoniskt ändå.
• • •
Det här är The Bofinken Conference Finals Kit

Let’s go!
• • •
Som Gordon Gekko sa:
A fisherman sees another fisherman from afar.
Så GIVETVIS är Sean Avery – 00-talets Bad Boy på Garden – stort Matt Rempe-fan.
Han vill se Jätten i laguppställningen ikväll och kommer näppeligen förlåta Lavy för att han istället sitter på pressläktaren.
Ta in denna rant från Instagram tidigare idag:
– Eastern conference Finals. New York Rangers vs Florida Panthers. Rempe. Rempe. Rempe. I need Matt Rempe in the lineup. I don’t think it’s the worst idea to send Rempe out to lay a fucking beating on Sam Bennett in Game One. We’ll kill off the five minute major. We will send a message that the New York Rangers are here for war. Because I can promise you the Florida Panthers, they’re not coming to New York to take in a Broadway show. They are coming for a fucking war. Tkachuk. Bennett. Montour. Barkov. Bobrovsky. These guys are warriors. They want blood. They’re not here to play a gentlemanly game. The New York Rangers are in a major battle. This is the toughest test that they have had. We’re gonna see what this team is made of. But Rempe needs to be in the lineup. He needs to hold those guys accountable. And the guy has the secret sauce. The building’s quiet? You put Rempe out there. He’s gonna score another big goal in this series. Matteau, Matteau, Matteau! Rempe, Rempe, Rempe! I tell you what I feel, I know the truth. Let’s go rangers, Potvin sucks, fatso forgot to shake my hand. Let’s go.
Haha, det kan man kalla salva!
• • •
Svenska målskyttar i första konferensfinalen 2024: Mika och OEL. Ja, den senare lär väl avgöra bara så han får gå tillbaka till podiet och slipper min mikrofon…
• • •
Plötsligt, under eftermiddagens långsammaste timmar, kommer nyheten att Sheldon Keefe blir ny coach för New Jersey Devils.
Bra val av the powers that be ute i Newark – och bra val av den förre Maple Leafs-bossen.
Han kommer om inte annat få en mycket mindre månghövdad och betydligt vänligare media-skock att hantera…
• • •
Mer Maurice – när han får frågan om han redan i Winnipeg såg att Jacob Trouba var ett kaptensämne:
– Det finns coacher som säger att de omedelbart kan identifiera framtida ledare. Men de coacherna är fulla av skit.
Hoho.
• • •
Ryan Lindgren har inte tränat med Rangers senaste tre dagarna, men givetvis spelar han ikväll.
Lika lite som man kan ha sönder en zippo-tändare kan man ha sönder Ryan Lindgren.
• • •
OEL kommer bli helt chockad nästa gång vi ses, för nu har jag fått på mig en slips också – prickig och allt.

• • •
Under förmiddagen får jag till sist span på dem, kidsen som städslat för att hänga LGR-tröjor på var och ett av de 18006 sätena på Garden.

De är mycket flitiga och noggranna.
• • •
Det bara slår mig plötsligt: Jag tror det blir övertid direkt.
Länge.
• • •
Ingen i Panthers-uppställningen – mer än Tarasenko och Mikola, när de helt kort tjänstgjorde här förra våren – har upplevt playoff i The Woooorld’s Most Famous Arena tidigare och de är ingenting mindre än överlyckliga att få göra det.
Igår berättade finländaren Anton Lundell om hur han som liten knatte åkte till New York på semester med sina föräldrar och gick en guidad tur på Garden.
– Nu kommer jag tillbaka för att spela de här matcherna. Det känns rätt fantastiskt, säger han.
Man kan verkligen fatta det.
• • •
Christian Karlsson påminner om ett mess jag tydligen skickade i december:
”Det blir kul med konferensfinal mellan Rangers och Panthers i maj”.
Hm.
• • •
Lundell och hans kompisar kommer också få se The Woooorld’s Most Famous Arena från sin allra mest tygellösa sida ikväll.
Rangers är last man standing i stan nu när Knicks gjort sitt och hela New York sluter upp vid Gris-Olles sida.
Yankees och Mets? Jojo, men det är maj. Deras grundserie pågår i ytterligare fyra månader.
Rangers är the shit nu och det går redan under eftermiddagen att känna hur Gotham håller andan i väntan på det förlösande vrålet när pucken släpps i denna första match…
• • •
VM-kvarten imorrn ska inte NHL-bloggen lägga sig i, vi har the best of the best Front 242-Åke och Abris på plats i Ostrava och de sköter live-bevakningen.
Men jag ska jäklar anamma titta och är det så att ni vill bluddra i spåret under kvällen så hörs vi där.
Erik avgör, det är jag säker på…
• • •
Förstår vi ens hur ångande hett det kommer vara i södra Florida och Dallas under återstoden av Det Stora Äventyret?
Nej, det gör vi inte, men ge mig en sån där liten handfläkt nu.
• • •
Ojdå, NJ Transit-trafiken till Penn Station är just nu ”suspended” på grund av ”Amtrak overhead wire issue” och jag kan försäkra att många som har biljett och ska hit reser just den vägen.
Wojne wojne, Gris-Olle.
• • •
Steve Kozari och Dan O’Rourke dömer denna Game 1 – och något säger mig att de kommer att få häcken full.
• • •
Jonathan Quick har fortfarande inte spelat en minut i detta slutspel och kommer inte göra det i denna serie heller, såvida inte Storken går sönder eller mot alla odds gör fiasko.
Men hans gedigna erfarenhet lär komma väl till pass i alla fall. Bland annat satt han i båset när Golden Knights slog Panthers i fem i finalen ifjol och kan dela med sig av insikter om hur det gick till.
• • •
Rubbe i NY Post, riktad mot Florida:
Come here, kitty, kitty…
Lite underhållande!
• • •
Det är dags att slå ett par rejäla åkarbrasor, frusta som den uppretade tjuren och skärpa alla sinnen.
Konferensfinalerna 2024 börjar nu.
Kom ihåg:
Det är inte bara en lek.
Det är livet.