Det man måste offra vid Lord Stanleys altare

Inte ens nu – djupt inne i konferensfinalen, ett steg från paradiset – verkar alla förstå vad som krävs för att de ska få uppleva det de drömt om så intensivt, längtat efter så länge och offrat så mycket för.
De tror, ser det ut som, att det räcker att ge allt och spela som bäst då och då, i en period eller bara i särskilt utvalda byten.
Det gäller framförallt – eller snarare enbart – New York Rangers och Edmonton Oilers.
Ja, de har väldigt svåra motståndare – större, starkare, elakare, lömskare – men det är ingen ursäkt för de dramatiska dippar i inställning, skärpa och villighet att uthärda smärta och tynande krafter vi bevittnat under de pågående konferensfinalerna.
Man måste prestera på hundra procent av sin förmåga precis hela tiden i det här läget, anstränga sig till det yttersta varje gång man har skenorna i isen, vara hundraprocentigt koncentrerad varenda sekund och aldrig bry sig om att man har ont, är utmattad eller känner sig orättvist behandlad av högre makter.
Att den insikten tycks sitta djupare rotad hos Stars och Panthers beror kanske på de att de faktiskt spelat finaler i närtid – och förlorat dem.
Om inte förr fattade de – Stars i bubblan 2020, Panthers ifjol – då att man aldrig når bergets gloriösa topp om man tror att insatser som ens är avlägset besläktade med de som duger under den fjösiga serielunken duger också när slutspelets skärseld börjar bränna i köttet.
Det kostar inte bara mycket att ta sig dit – det kostar allt.
För Oilers är det nu helt centralt – ja, livsavgörande – att denna ofrånkomliga sanning blir själva ledstjärnan de följer genom onsdagskvällen.
De måste samla sig till 60 minuter av den typ av drömhockey de spelade under de inledande 20 i förrgår.
Om inte är äventyret i praktiken över och ännu en möjlighet för världens bäste spelare att få uppträda på den största scenen vaskad.
Kanske kan Wayne Gretzky, vars hjärta av naturliga skäl klappar för Alberta-klubben, ringa och ännu en gång återge den klassiska historien om vad han såg i Nassau Coliseum på Long Island sjuttonde maj 1983.
Ni kan den, utgår jag från?
Om inte:
New York Islanders hade just bärgat sin fjärde raka titel genom att fullborda en sweep mot up and coming Oilers i sin redan då gistna lada på Hempstead Turnpike och på vägen ut från arenan passerade The Great One hemmalagets omklädningsrum och förväntade sig att få se extatiskt firande och Tomas Jonsson dränkt i champagne.
Men istället möttes han av en scen i tv-serien ”M.A.S.H”.

De nyblivna mästarna satt och låg huller om buller och fick sår omlagda, brutna fingrar lindade och nålar stuckna i armarna för näring.
Exakt då förstod han vad som krävs för att vinna – och året därpå fick han dricka bubbel ur bucklan för första gången.
Så – 2024 års version av Edmonton Oilers: Scenen är er. Visa att ni fattar.
• • •
Matthew Tkachuk vs Chris Kreider – 10-0!
Visst, Kreider lyckades slänga upp Chuckies omtalade munskydd på läktaren i Amerante igår, men Floridas spirituella ledare gick för the kill när han fick chansen att kommentera händelsen vid en presskonferens innan flygningen till NYC i morse.
– Jag sa åt honom att det var hans bästa ”play” på hela matchen.
Haha – BOOM!
Värst av allt:
Det var ju sant…
• • •
Närkingar ska man passa sig för, varnade alltid min mormor, 104 när hon lämnade jordelivet och glasklar i skallen till de sista veckorna.
De är, hävdade hon bestämt, elaka.
Så det kan verkligen inte skada att Vitlöken trycker in Philip Broberg från Örebro – the mothership of the elaka, Hjalmar Söderberg Central – i Oilers uppställning ikväll.
Akta er, Texaner.
• • •
Lejonparten av det här introt komponeras alltså i luften, på väg mellan Fort Lauderdale och LaGuardia, och jag skulle vilja påstå att jag är lite heroisk som sitter här och knattrar på tangenterna nånstans i höjd med Virginia fast det tidvis skakar som i en Stooges-låt.
Men det är nog bara att vänja sig.
Nu flyger jag i denna riktning, får vara hemma under några korta timmar och studsar sedan tillbaka till södra Florida på fredag. För att därefter flyga till New York igen på söndag.
Att bevaka slutklämmen av en Stanley Cup-serie är ingenting för morsgrisar.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Philip Broberg. Närkingen…
• • •
Alright, nu sitter jag i korresoffan igen – äntligen.
Let’s go, detta blir säkerligen en kväll att minnas.