Game 7, baby, del 2

BOSTON – TORONTO 0-0 (Period 1)
• • •
Som ESPN-kommentatorn John Buccigross sa efter öppningen av Winnipegs och Colorados serie i Canada Life Centre för två veckor sedan:
Det jag kände under första perioden vill jag alltid känna!
Jag är fortfarande inte hundra procent, men just nu upplever jag inga krämpor, inga besvär och ingen oro.
Game 7-euforin i Boston-kvällen forsar som en vårflod genom blodomloppet och sköljer mig ren.
En sån oerhörd välsignelse att få vara med om.
• • •
För fjärde matchen i rad –  torsdag, fredag och nu lördag – bockar vi av en förstaperiod utan mål.
Vi är inte på tivoli i detta skede av playoff – vi är på brutal exercis i en lervälling under Novemberkåsan.
• • •
Återigen visar den spefulle guden att han gillar att både ge och ta.
Matthews är tillräckligt återställd – åtminstone för en roll som tredjecenter – och gör comeback.
Men istället visar det alltså att succé-keepern Woll skadade sig i Game 6 och INTE kan spela.
Det är ett våldsamt – för att inte säga woll-samt – slag för Toronto.
• • •
Bruins har haft mer puck i första, tillbringat mer tid i offensiv zon än tvärtom och leder skottstatistiken.
Men jag måste faktiskt säga att jag till min egen förvåning inte är så imponerad.
De försvarar sig föredömligt, men har inte alls samma tyngd och pondus och aggressivitet i sina offensiva attacker som förr – och som i de första matcherna i den här serien.
Leafs gör mer intryck på en gammal bofink. De brukade krympa och bli så små och ängsliga under denna typ av obönhörliga avgöranden.
Nu är de kaxiga och fysiska och vägrar underkasta sig björnarnas förmenta auktoritet.
Det betyder inte nödvändigtvis att de vinner, bara att de hittills gjort det här mycket bättre än jag trodde att de skulle göra.
• • •
Patrice Bergeron himself dyker upp och skickar iväg den väldiga fanan över läktarvalven innan första nedsläpp.
Han borde spelat istället, det är jag övertygad om att han fortfarande skulle klarat galant – om han bara ville.
• • •
När Edmundson proppar honom bakom Samsonovs kasse påminner Pastrnak för några ögonblick mer om rotmos än om pasta.
Jäklar vilken ruggig bröstvärmare.
• • •
Trycket i ladan är ingenting annat än vansinnigt.
Så fort hemmalaget kommer över rödlinjen vrålar 20 000 rakt ut och blir det minsta röra runt Leafs-kassen låter det som att samtliga åskådare just fått veta att de vunnit tio miljoner dollar.
Vid Faraos cigarrer!
• • •
Det går som en stöt genom den kanadensiska delen av pressläktaren när Matthews kommer ut till värmningen.
Men en jag känner särskilt bra ruskar på huvudet också.
– Always the drama with this club, suckar han.
Indeed.
• • •
Om björnarna fått in ett skott från rödlinjen när Samsonov tappar klubban och efter ett tag åker ut i hörnet för att hämta den, trots att motståndarna har pucken…då hade det inte blivit nådigt för ryssen.
• • •
Det var för att ivern rev i mig – och för att alla skulle hinna läsa vad som blev en halv novell – jag avlossade introt redan en timme innan puckdrop, men så fort det var gjort blev jag rastlös som en sysslolös tonåring istället.
Då var det ju fortfarande en halvtimme kvar till matchvärmningen, så det fanns inget annat att göra än att gå och vanka fram och tillbaka på pressläktarbalkongen och försöka febra med kollegor som inte hade tid att prata, för att de slutförde egna blogginlägg – så jag trampade vidare, otåligt bollande med snusdosan.
Anspänningen inför de största kvällarna under Lord Stanleys episka maraton, känslosvallet som piskas upp också i oss utan skin in the game, tangerar ibland det rent skrattretande.
• • •
Ett par byten senare tappar karln klubban igen och får stå ”naken” i över en minut.
Hallå, håll i spaden, gubbe.
• • •
En duktig skock Leafs-fans har letat sig ner från grannlandet i norr och trots att de omedelbart möts med burop mullrande likt Floridas åska lyckas de åtminstone några gånger tränga igenom med ”Go, Leafs, go”-ramsan.
• • •
På pressläktaren är det, inte helt otippat, trångt som på systemet i Borlänge torsdagen innan midsommar och herrn till vänster om mig kan inte hålla in armbågarna.
Det finns risk för gurgel även här uppe.
• • •
Julia, du minns väl att det var under Halaks serie mot Washington för fjorton år sen vi blev buddies?
Good times.
• • •
Bruins har inte lyckats sätta honom på särskilt svåra prov – ens när han spelat utan klubba – men so far so good för Sammy.
Han ser säker ut.
• • •
Nu ska jag unna mig dagens andra kaffe och det är inte otänkbart att jag får betala för det när jag ska sova om några timmar, men det får det i så fall vara värt.